Senaste inläggen

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 7 jan 23:30

Efter Boda Borg så fick jag skjuts in till Nyköpings centrum, där Tim och Ullis väntade. Tim hade fått presenter, på morgonen, och nu skulle vi äta lite gott och Tim fick välja. Det blev faktiskt Choice Garden och där åt vi på Tims dopdag och därigenom även på min och Ullis bröllopsdag. För 25 år sedan, det är inte klokt vad tiden går. Alltså nästan för 25 år sedan skall vi väl tillägga då. För 25 år sedan, vid tiden för middagen, så var vi i full färd att installera oss på sjukhuset och Ullis värkar var i full gång. FYI så är gravida kvinnor sjukt starka så jag trodde aldrig min hand skulle bli sig lik men tiden läker alla sår! :-) Sen, kl. 23.16, så var han då ute och jag kommer nog aldrig att glömma då han kom ut. Jag tror att det är skillnad mellan män och kvinnor, hur vi förstår att vi faktiskt skall bli föräldrar. Visst känner man hur det kan bulta genom magen och visst ser man på ultraljudsbilden. Men att faktiskt se bebisen på riktigt är något helt annat. Missförstå mig inte, det är inte så att jag inte ville ha barn, tvärtom, det var välplanerat och välkommet. Men det blir så mycket mer på riktigt då man ser barnet på riktigt. För kvinnor så blir det så mycket mer påtagligt med allt vad det innebär att ha ett barn i magen. Jag törs jämföra det lite, för min egen del, när jag hörde om terrordåden med World Trade Center. Ullis ringde och berättade det då jag var på kurs men jag kunde liksom inte ta in det. När jag kom hem så blev jag chockad då jag såg det på teve. Och jag tror jag satt framför teven resten av kvällen. Men låt oss återgå till dagen av idag. Vi tog in på Choice Garden och jag tror att vi alla tog 4 små rätter och läsk till. Förutom Ullis som hellre tog vatten. Det var jättegott och vi hann prata lite med en ur personalen som berättade att restaurangen funnits länge. Nu kommer jag inte ihåg hur länge men det var iaf inte nytt då vi åt där på den speciella dagen för nästan 25 år sedan. Men ett stort grattis till Tim, 25 år idag! :-) 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 7 jan 23:15

Så var det då dags att börja jobba igen och efter en lite trött morgon så satt jag snart på tåget. Väl framme så förstod jag inte alls åt vilket håll jag skulle gå. Visserligen så såg jag Sunlight Hotell direkt men jag kunde inte komma underfund med vilket som var bästa sätt att gå ifrån perrongen så jag frågade en äldre herre och snart var jag på väg. Jag kom först av alla men snart droppade en eller en in. Jag var dock lite på min vakt och det var en lite tråkig känsla. Men så fick det vara. Efter det inledande mötet, och en härlig lunch, där jag träffade några gamla kollegor, vilket var mycket kul, så var det då dags att bege sig till Boda Borg och jag hade blivit utsedd till lagledare och det räckte visst för att tagga igång mig och då fick det vara så. Det kanske vara tanken också. Det var väldigt länge sedan jag var på Boda Borg och det var med familjen men barnen var klart mindre då, förstås. Efter lite instruktioner så var vi då igång och man hade tyvärr inte mycket hjälp av att man kört förut för det var så länge sedan och vi hade ingen uttalad taktik utan körde mest med fokus att ha kul men visst fanns där hela tiden en tävlingsinstinkt som gjorde att man ville vinna. Fast cellerna tog tid att förstå och ingen av de vi körde, iaf initialt, verkade vara bekanta för mig. Mot slutet så kom den en som jag hade kört förut men det tog ett tag innan jag kom ihåg den och nu skulle vi snart sluta och vi hann inte klart den. Lite surt. Vi vann tyvärr inte men ropades upp som tvåa. Dock var jag ärlig och sade att det inte kunde stämma. Givetvis trodde någon att jag ville protestera mot att vi inte vann men det var tvärtom. De hade missatt jag dubbelstämplat då jag inte fick till en stämpel. Så det blev istället nästjumbo! :-) Men det var så pass kul så det gjorde inte så mycket. Men nästa gång... ;-)

Sen, väl hemma, så ser jag att jag fått godkänt på sista kursen och det missuppfattade jag då som att jag var helt klar. Men ruggigt glad blev jag iaf. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Måndag 6 jan 22:45

Så var det trettondag jul och dags för vårat kalas för Ullis och Tim. Det är en dag som inte bara betyder glädje utan jag brukar tänka på avsaknaden av min sida av släkten. Men oftast är det full fart så tankarna skingras rätt snabbt. Så även idag. Det var som vanligt många på en gång men det brukar ändå fungera bra. En trevlig dag och både Ullis och Tim var nöjda med dagen. Själv hade jag slängt ihop en marängtårta men jag brukar kalla den för Pinnochiotårta, som den också kallas. Den verkade uppskattad men som tur var tog inte alla den så det fanns lite för mig också. Sen blev det iofs lite väl många bitar... :-0 Sen softade vi lite och imorgon var det dags att ta tåget till Nyköping för möte och sen avslutande lek på Boda Borg. Men skall sanningen fram så var jag, av en viss anledning, inte supertaggad. Fast det är bara att ta tjuren vid hornen och köra... eller?

Av Niclas Bernhardsson - Söndag 5 jan 22:15

Lördag den 5 januari och således Ullis födelsedag! :-) Och något hon verkligen ville var att springa en morgonjogg och då är det klart att man ställer upp! Eller iaf försöker... För det gick faktiskt inget vidare. Men låt oss backa bandet lite. Tim och jag hade tänkt att vi skulle överaska Ullis på morgonen med lite frukost och skönsång. Men Ullis morgonpigghet ville annorlunda och lägg därtill min morgontrötthet. Så där sprack det... Och efter frukost och utebliven presentutdelningen, då vi kom överens om att Ullis fick spendera pengar på vad hon ville istället, så skulle vi då ut. Jag har ju haft lite problem att springa på slutet, förutom de senaste gånger, av vilken anledning får man kolla lite bakåt i bloggen, men nu var jag rätt taggad. Om inte annat så för Ullis skull. Det var lite småsegt i början men jag väntade på att det skulle släppa. Efter någon kilometer så känner jag att det tar emot, särskilt i uppförsbackarna. Snart så måste jag gå lite och så håller det på. Vis av erfarenhet så räknar jag med att det kommer att släppa så kämpar jag på och speciellt då Ullis fyller år. Men Ullis får springa lite fram och tillbaka. Framme vid Häradsvallen så bestämmer vi oss för att prova några olika rundor för att se om de kan fungera som ungdoms- och knattelopp på Hedebyloppet, som vi arrangear. Då kanske jag hinner få igång kroppen och man kan stanna till vid start och stopp. Vi börjar med knatteloppet och det mätte vi upp till 880 meter. Det känns som en lagom längd. Sen gick vi på en runda som borde fungera som ungdomslopp och nu gick det nog lite bättre att springa igen och snart hade vi klarat av den också och den fick vi till 2,0 km. Med lätt hybris så började vi att jogga vår 5,0 km-runda och efter den inledande rakan så kommer ju en riktig monsterbacke och nu var det lite upp till bevis. Jag bestämmer mig för att inte vela för mycket utan trycker på lite. Det verkar fungera men nog börjar det krypa i benen mot slutet och sen går det fort. Jag får gå några steg närmast toppen. För någon vecka sedan så kunde jag trycka på hela backen och det fanns mer kvar att ge. Så något fel är det. Det känner jag tydligt och Ullis är på mig att jag måste kolla upp det. Hursomhelst så tog backen rätt hårt och nu börjar jag få nog. Ullis vill gärna få ihop en mil och jag kan ju springa bättre och bättre allteftersom. Så det bör nog gå. Sen kommer backen upp från Husby Park och jag sprintar! :-0 Och ungefär efter halva backen så börjar det sticka i vänster hälsena och jag blir förvånad och så kommer det igen. Bara jag försöker springa så sticker det till. Och det rätt kraftigt. Jag blir jätteorolig och bara för någon dag sedan så kändes min häl helt super! Jättekonstig känsla eller iaf annorlunda då jag blivit van vid att den alltid känts lite svag. Så den var väl i något slags stadie av läkning och så kommer det här! :-0 Hmm, jag pussade Ullis adjö, då hon skulle fortsätta jogga och jag gick hemåt för någon löpning var det inte tal om. Efter duschen så kommer Ullis och hon är nöjd. Själv håller jag tummarna för att jag inte råkat på något riktigt bakslag. Ullis födelsedag, ja, men vi har bjudit in till ett gemensamt födelsedagskalas imorgon då Tim ju fyller den sjunde. Men några väninnor kom ändå och det var trevligt. Så litet kalas innan stora dagen då. I övrigt en lugn och skön dag och vi fixade lite saker. 

Av Niclas Bernhardsson - Lördag 4 jan 21:15

Lördag och Ullis och jag drog en stund till stan för att handla lite. Vi åt gott och sen var det affär på affär och vi handlade saker som lampor och hann kika på rätt många saker. På vägen hem så åkte vi förbi Gnesta och köpte en tavla som Ullis hittade på Facebook. Felfri, sade hon... Väl hemma så ser jag att tavlan är skev men hoppades att det inte skulle märkas då den var uppsatt men det var att hoppas på för mycket. Efter en del funderande och flera skruvar så fick jag in tavlan och nu sitter den som den skall. Sen monterade jag upp en till tavla som legat ett tag och fixade lite med lamporna. En hade vi köpt och den andra skulle vi byta plats på. Allt gick bra och jag avslutade med att få igång några lampor som vi inte använt på många år. Så klockan gick och jag fick panik över utebliven träningen. Jag tvingade ned mig i källaren och fick Ullis med mig. Snart satt vi på cyklarna och det blev relativt lugn cykling men jag avslutade med att sprinta och lyckades få upp pulsen till 171. Och snittet blev 129 så nu är det snart tillbaka till det normala efter mitt s.k "experiment". Hursomhelst så måste jag kolla upp det här med att jag inte får igång benen och det verkar tyvärr vara på väg tillbaka. Iaf så pekar pulsen mot det. Tim och jag avslutade med att se lite på NFL och det var en spännande match men tyvärr så förlorade laget vi hejade på. Så även då vi tittade på Sverige mot Ryssland. Och vad händer direkt i matchinledningen? Höglander hoppar lite tokigt men inte sjutton är det en armbågstackling? Armbågen åker ju ut efter träffen, som för att Höglander skall återfå balansen iom att han hoppade. Två minuter kan jag absolut köpa. Tyvärr tror jag det var avgörande men spännande var det iaf. 

Av Niclas Bernhardsson - Fredag 3 jan 20:45

Fredag och jag ville få in lite träning igen. Ullis traskade till Safiren för att köra med Puff och de skulle köra Core och lite spinning. Själv var jag mer sugen på att Zwifta och jag fick kämpa för att komma upp. Men tränar Ullis så måste jag träna. Sagt och gjort men det tog säkert nästan en timme efter att Ullis gått som jag kom upp på cykeln. Det var fortsatt låg puls men den var nog lite högre än dagen efter Nyårsjoggen. Igår hade jag tyvärr packat ned fel pulsbälte så jag fick ingen puls men det var desto mer glädjande att kolla på längden av Hedebyloppet. Jag fick 5,00 km! :-0 Så himla perfekt och det är bara att imponeras över hur exakt man kan mäta på karttjänsterna, på nätet. Idag så kände jag mig lite seg men det blev ändå 28,2 km och nästan en timmes cykling. Gott nog och jag kände mig nöjd. Det blev två tuffa sprintar. Snittpulsen blev nu 129 och den ökar alltså så sakteliga och jag toppade på 160 slag/minuten. Men det kändes fortsatt bra. 

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 2 jan 20:30

Torsdag och alltså klubbträning. Det var jag, Ullis och Tanjis som skulle springa och alla var med på att vi kunde testspringa Hedebyloppet. Och intressant för mig att se om det fortsatt skulle gå bra. Ullis och jag är rätt tidigt på plats på Safiren och Ullis vill stretcha lite. Själv kommer jag inte riktitgt igång utan väntar bara ut klockan. Och sen byter jag om och jag har på mig värsta pannlampan, den som är som en billampa och har ett batteripack på magen. Men den funkar hyfsat bra att springa med. Så kommer då Tanjis och vi startar alla några minuter över 19 och Tanjis hinner bara köra en kortare runda och alla hänger på mitt förslag att testa Hedeybyloppet. Tanken är att kliva på så fort man kan och alltså trycka på lap då man börjar och slutar på banan. Alltså inte direkt vid start och mål men det blir ju samma sträcka och jag var rejält nyfiken på om min tänkta bana skulle fungera. Vi började lugnt och när vi kommer ned till ån så stannar vi till och jag och Ullis trycker lap på våra klockor och så kör vi då. Vi kör som vi har tänkt och det blir lite bökigt vid våtmarken då det endast är jag som har pannlampa men jag får springa lite på sidan av tjejerna så de ser hur de skall springa i mörkret. Men det fungerar och snart har alla ljus igen. Man känner ganska omgående att banan är tuff men den är omväxlande och rolig. Sen är vi tillbaka, där vi startade mätningen, och jag och Ullis trycker lap igen och joggar mot Safiren. Tanjis hoppar av vid gympasalen och Ullis och jag joggar vidare. Vid Safiren så avslutar jag med att hoppa jämfota upp och det har jag kört ibland. Jag känner att det gick ovanligt bra och foten kändes helt okey. Sen duschar jag fort och skippar bastun för att hinna köra Primetime. 

Av Niclas Bernhardsson - Onsdag 1 jan 20:15

Så var det 1:a januari och alltså nytt år. Gårdagen började ju jag och Ullis med Nyårsjoggen, som blev en riktig succé. Sedan så önskade vi våra barn Gott nytt år, då de skulle iväg till kompisar, och själva hoppade vi in i bilen och drog till Sickla köpcenter. Där hade vi bokat biobiljetter och vi skulle se "En del av mitt hjärta". Filmen som har inspirerats av Tomas Ledin. Jag är väl inget superfan av Ledin men tyckte konceptet var intressant och han har ju helt klart gjort ett intryck i Sveriges musikhistoria. Efter att ha ätit lite så var det då dags för bio och filmen var underbar. Det som drog ned betyget var vissas sånginsatser men som helhet var den bra och jag ger den en 3:a i betyg. En riktig feelgood-film och man mådde bra helt enkelt. Sen tog vi oss hemåt och hade en lugn och skön Nyårsafton och åt gott. Men det var igår. Idag var jag lite småseg, då jag vaknade. Dock utan alkohol men det intogs säkert produkter med mer socker än vanligt. Som det brukar kunna vara. Men nu var det alltså en ny dag och även ett nytt år. Och jag tänker ju ofta på träning och tävling. Så nu var det dags att få in lite träning och det blev helt naturligt Zwift, då jag haft lite strul med löpningen. Och hur skulle det bli nu då jag provat att ta lite av brorsans medicin. Och den slutade jag ju med igår då det bara var fokus på Nyårsjoggen. Och vad lustigt det blev. Pulsen var så mycket lägre än vanligt och jag tror att jag kunde ligga på en bra och stabil nivå. Det var mycket intressant och jag hoppades att förändringen skulle vara konstant. Snittfarten blev 33,7 km/h och pulsen så låg som 116, i snitt. Då jag tog i som mest kom jag upp i 129 slag/minuten. 

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se