Tisdag och idag var det fullt fokus på orientering och det var först en kartpromenad men sedan skulle klassen som hade promenad igår få testa lite själva. Det blev som så att jag blev tvungen att eftersöka några och det blev många steg. 

Lunch och sedan en klass till och stegen drog iväg ordentligt. 

Lägg därtill på promenader till och från bussen och väl hemma så förberedde jag mig för lite löpning men jag hade börjat få lite ont i höften men testade att jogga ändå. Att springa fort var uteslutet. 

Jag kör lite löpskolning med gänget men det skulle kunna bli ett långt pass så jag drog ned på löpskolningen och de drog iväg. Själv körde jag lite jogg åt andra hållet. 

Efterhand gick det fortare och fortare och nu flåsade jag rejält och blev lite förvånad att jag kunde trycka på lite. 

Luften gick dock ur mig på slutet och jag avslutade efter 5,5 kilometer och kände mig nöjd. Lite lugnare fart på slutet. 

När jag försöker ringa Ullis så får jag inget svar och inte heller Felix svarar. Hm, vad skumt. 

Sedan ringer Ullis upp och rätt som det var så ser jag henne springa förbi och med en lång, smal kille. Men vad hände där och det visar sig att Ullis sprang till Trosa tillsammans med Felix och de tänkte överraska mig och hade planerat det ett tag. Ha ha, vad kul och vad grymt gjort! Jag kämpade med mina fem kilometer och de drog av sju kilometer utan vidare. Det var väl Felix längsta pass på många år. 

Vi gick in och handlade lite och utanför hamnade vi i lite prat med Uno, alltid trevligt. 

Väl hemma så blev det lite att äta och förstås titta på fotbollsmatchen men vad händer med vårat försvar. Vi har liksom inget ordentligt understöd och då spelar det ingen roll att vi har dubbelt så många målchanser. Att vi släppte in lite väl många mål på slutet är förstås att vi chansar lite men två snabba mål är inte okej.

Nä, Janne! Du får nog se dig om efter ett annat jobb. Spelarmaterialet är gott och väl tillräckligt. 

Måndag och jag hade lite sovmorgon men inte så värst mycket. 

Jag började med en kartpromenad och sedan var det en massa pappersarbete innan jag hoppade in som resurs, i en klass. Möte och sedan hem. Jag var lite trött och köpte mig lite energi. Sedan tror jag att jag höll mig vaken hela vägen och fick inte den vanliga dippen. 

Ullis hade gått och tränat så snart satt jag på träningscykeln och det blev 45 minuter i en vanlig Robopacer-grupp. Skönt att träna och sedan var det in i duschen men det gällde att duscha fort då Primetime började ganska direkt. 

Som vanligt många rätt men det känns som det var länge sedan jag fick en vinst utan jag har stannat på mina 297 kronor.

Ullis kom hem och vi tittade på Kompani Svan då en ny säsong började idag. Det verkar finnas lite krut i de här också. Roliga profiler och vad kul det kommer att bli att se dem när de brytits ned. 

Söndag morgon och Ullis och jag sov ovanligt länge. Kanske var det för att det var lite kvavt i husvagnen då vi inte ville ha för mycket öppet då vi saknade värmepannan. Ullis vaknade och hade lite ont i knäet och jag lite i ryggen så något måste vi göra med sängen, i alla fall. Dock väldigt skönt att vakna där ute i Paradiset. Tanken var en morgonjogg men nu blev det lite senare. 

Vi åt lite frukost och taggade igång lite grand. Min kropp värkte lite av den lite mer onyttiga maten igår och jag är så sjukt känslig så det är inte klokt. Det är väl bara att acceptera och börja äta bättre. 

Vi gjorde i alla fall ordning två påsar med ombyte och gick ned i löparkläder och det hann bli ett till stopp för mig på toaletten. Det var nästan så att Ullis ballade ur. Ha ha, skojar lite. 

Vi kom fram till "vår" brygga men en kvinna satt på en bänk en bit ifrån. Vi lade ifrån oss våra påsar och började jogga. Vi mötte rätt många som var ute och gick och en ropade Niclas men jag fattade noll och kände inte igenom honom. Ullis förklade vem det var och då gick poletten ned men det var heller inte så lätt att känna igen honom då han hade solbrillor. 

Jag ropar att det är så härligt och då sparkar jag in i en rot och får sjukt ont i ryggen. Ha ha, ödets ironi. 

Det förtog dock inte känslan och jag kunde hålla ryggontet i schack. 

Vi sprang och när vi väl kom fram så dukade vi upp och tog några kex och juice och det var riktigt nice. 

Tyvärr var kvinnan kvar så jag badade i kalsongerna. Ullis tyckte det var riktigt varmt men det var nog att ta i. 

Jag hoppade i en gång till och det var nog skönare då. 

Tillbaka till husvagnen och där slappade vi lite och kollade på slutet på Ironman-VM, i Nice. Grymt lopp och vilken löpning av Patrick Lange. Helt stört! Han kom dock "bara" tvåa och Sam Leidlow tog sin efterlängtade vinst. Lite trist att ingen svensk var med bland proffsen.

Efter det så tog jag mig en tupplur och tiden gick. 

Vi åkte sedan hemåt väl hemma så fixade vi lite med mat och röjde upp lite grand. Jag kollade så jag var klar med min uppgift, på skolan, och sedan blev det kväller. 

Lördag och jag sov länge då jag varit upp i natt och hämtat Felix på Söder, då han varit ute och festat. 

Efter frukosten så tog vi tag i trädgården och apropå trädgården så var det visst stället Felix hade varit på. 

Ullis och jag kämpade på lite med gruset men snart kom Rosie förbi och vi bjöd på kaffe. När det sedan var dags att börja jobba lite igen så kom svärfar och Mona på besök så jag slängde på mer kaffe och nu kom även Felix upp. 

Svärfar, som heter Christer, visade upp bilen för mig och Felix och vi åkte med på en tur. Riktigt skön känsla och man åker som en kung. 

Nu hade tiden runnit iväg och vi hade tänkt att sova i husvagnen så det var bara att åka iväg. 

Vi packade lite snabbt och köpte lite mat på ICA Trossen. Det blev lite smått och gott och det tog ett tag på affären. 

Väl därute så blev det sedan lite gott och vi försökte få igång teven men det gick inget vidare men klockan var ändå så mycket så det var snart dags att sova. Tyvärr hade vi ännu inte fått igång värmepannan men det var heller inte så kallt. 

Fredag och jag hade en skön sovmorgon men bussarna passade inte helt perfekt så jag kom ändå ganska tidigt till skolan. Jag behövde ändå kolla av orienteringskontrollerna så snart stegade jag ut i skogen. Först fick jag dock höra att det hade gått bra för personen som skadade sig igår. Ingenting var skadat och jag träffade även eleven på skolan, det var skönt. 

Sen var jag alltså ute i skogen och kollade alla kontroller och det var varmt och klibbigt. Skit att jag inte bytte om innan och jag kände svetten rinna på ryggen. Sjukt mycket myggor också. 

Sen tillbaka och nu var det lunch innan jag började jobba och det var mest Harry Potter, faktiskt. Det föll sig så då jag var osäker på om någon kollega skulle vara på andra sidan. 

Jag avslutade och några elever var kvar och kastade lite handboll och nu var jag oslagbar till skillnad mot precis innan. 

In i duschen och sedan tog jag stadsbussen ned mot stan för att möta upp Ullis. Hon hade träffat en gammal bekant och jag blandade ihop hennes namn med en annan då jag presenterade min fru och henne för en kollega.

Sedan åkte jag och Ullis vidare mot Oxelösund då vi var bjudna på middag hos Karin och Ellinor. 

Det var supergott men det bästa var förstås att gulla med Stellan. Hon började dock snart hänga med ögonlocken och snart var det sängen som gällde för honom. 

Vi satt kvar och pratade rätt länge innan vi tackade för oss. Supertrevligt och det här får vi se till så det blir en vana. Bjuder vi igen minst lika bra så hoppas vi på det. 

Väl hemma så myste vi lite i soffan och ingen träning orkades med. Snart måste jag ta tag i den. Träningen alltså.

Torsdag morgon och eleverna kom fram och berättade att föräldrarna hade gillat mig så mycket. Vilken jäkla skön start på morgonen. En förälder sade att pappan hade sagt att jag "var skön!" Ha ha, ja det må jag säga. Apropå att man kan ha olika språk så läser jag just nu om hur man kan anpassa språket efter mottagaren och vad man tycker om den. En gång i tiden så hade jag ett utvecklingsmöte med en elev och dennas pappa som jag kände ville testa mig och började använda ett mer sofistikerat språk och jag svarade med samma mynt och då blev jag liksom godkänd. Det kändes lite speciellt. På jobbet nu, tidigare i veckan, så var det också en flicka som inte inte alls passade in i normen för de som slänger sig med förortssnack och jag hajade till när hon sade "Tja" med ganska start ton och det kändes malplacerat. Jag förväntade mig liksom ett litet gulligt "hejsan". Hon hade förstås sett hur andra elever hälsat på mig och jag har förstås anpassat mig en del till dem. 

Hursomhelst så var det full fart på idrotten och sådan fart så en elev gjorde sig lite illa och då jag var osäker på hur illa det var så ringde jag till slut 112 som skickade en bil. Det var en jobbig känsla i kroppen då jag inte visste hur illa det var. 

Sen duschade jag av mig och skrev en rapport om händelsen. 

Jag gick sedan ned till Cirkle K och inväntade Ullis som kom med Tim och Cilla då vi skulle skjutsa dem för att hämta en kattunge hos svärfar och Mona. Jag passade på att gå lite för att samla lite steg till en stegutmaning. Egentligen så lägger jag ingen extra tid för att vinna en stegutmaning men nu hade jag lite tid över. 

När de kom så köpte jag och Ullis oss en korv var och sedan åkte vi mot Ålberga. 

Katterna var det full fart på och svärfar visade oss sin nya bil. Ett riktigt vrålåk eller kanske snarare ett lyxåk! En Audi A8 på hela 4,2 liters motor. Wow! Jag kände att jag nästan tappade hakan. Visserligen några år på nacken men den hade knappt gått någonting och såg superfin ut. 

Sedan fikade vi lite och gjorde klart allting med katten och åkte hemåt. 

Det var lite pipande på katten, då den satt i buren, men snart var det lugn och det gick riktigt bra. 

Vi släppte av Tim och Cilla och åkte hemåt. Hoppas det gick bra då katten skulle installera sig och förstås träffa den andra katten. 

Ullis och jag däckade i soffan och tittade lite på Hedebyborna och det blev ju ett tragiskt slut för "Svensson". Avsnitten på slutet var lite för mycket buskis men i och för sig roliga. 

Onsdag och idag tog jag motorcykeln då vi skulle ha föräldramöte på skolan. Det var ju lite osäkert när det slutar och jag skulle nog bli väldigt sen om jag tog bussen eller i värsta fall inte ens komma på sista bussen. 

Sagt och gjort! Snart satt jag på motorcykeln men då jag blivit van att gå upp lite tidigare så kom jag iväg på hojen lite tidigare också. 

Efter lektionerna så var det min tur att vara med på badhuset och det var jag och en kollega samt fyra elever. Jag tog hand om två stycken och det gick rent ut sagt skitbra! Den ena gjorde superfina bröstsimtag under vattnet och den andra hade en stor vattenskräck och med lite tips så var hen nere under vattnet och dök hur bra som helst. Det är nästan så jag längtar efter min nästa gång för att fortsätta med mina tips. 

Efter det var det lite bråttom tillbaka för att göra sig iordning för föräldramötet och dessutom hinna duscha av mig. 

De andra hade visst gått tidigare men jag gjorde sällskap med några andra och när vi skulle ha menyn så sade jag att vi inte skulle hinna utan ville beställa direkt vid kassan. 

Väl tillbaka så var det en kvart kvar och aulan började fyllas. Lite nervöst är det allt men samtidigt gillar jag ju att stå lite i centrum och prata men nu kände jag mig lite osäker på sakerna vi skulle prata om. Jag kan ju mitt gebit, så att säga. 

Som tur var så pratade rektornerna grundligt om de saker jag hade sämre koll på så jag tyckte vi skötte oss bra, jag och min kollega. Inga direkta frågor heller så fastän vi tyckte att vi gått igenom allt så ordentligt så var vi klara först. 

Några föräldrar sade att deras barn pratat så gott om mig och tyckt att det var så roligt med idrott och sådant värmer först. Givetvis är jag där och förstör genom att låtsas att jag inte hör. Dock på ett skämtsamt sätt. 

Ett annat barn hade bara nämnt mig när mamman undrade vad han hade för lärare. - Niclas! Men de andra då? - Ja, Niclas! Typ som att det räckte väl! Ha ha! Det var en boost som hette duga. 

Sen var jag kvar lite för att hjälpa till de föräldrar som hade frågor men då det mesta verkade gälla mentorerna så kunde vi till slut smita iväg, vi som var klara. 

Väl hemma så känner jag hur slut jag är och vi landar i soffan och tittar på ett par avsnitt av Hedebyborna. Hur har man kunnat missat den serien? Något har jag väl sett men det känns som allt var nytt då man såg det igen. 

Tisdag och det var återigen buss, förstås. 

Jag kom hem lite efter att Ullis borde kommit hem men bilen stod parkerad på uppfarten så det var lite märkligt. Jag tänkte att hon åkte väl med Line. Som vanligt så hade jag somnat till lite på bussen och kände mig alldeles yrvaken då jag klivit av. 

Efter ett tag så hör jag någon på uppfarten och det är Ullis som sprungit hem från jobbet. 

Vi åt lite av det vi hade hemma och sedan blev det lite kaffe innan jag försökte skaka liv i kroppen. 

Ned med bilen till löparbanorna och idag skulle vi jogga bort till spåret och köra några varv. Jag var redan innan inställd på att det max skulle bli två varv. 

Först lite löpskolning och sedan var det dags. Jag var redan inställd på att jogga och jag kom ganska omgående sist och de framförvarande försvann hela tiden så sakteliga. Efter halva varvet så såg jag ibland ryggen på någon och nu kom de branta backarna. Jag sprang väl lite snabbare än jogg och snart hade jag hittat mitt tempo. 

Några av löparna var kvar när jag kom fram och så var det då dags igen. En hade fått lite problem i en backe så jag var nästan ikapp honom på första varvet men nu försvann han rätt fort. Vid halva varvet så är jag dock ikapp honom och nu är det lite problem igen och det är magen. Han viker av för att hitta en toalett och jag kämpar mig uppför den värsta backen och nu får jag bita ifrån. Vid toppen så har jag lite mjölksyra och efteråt ser jag att pulsen där var uppe och vände på 183 slag i minuten. Vid målet så säger jag adjö till han som fått problem och jag joggar hemåt i lugn fart. Han kör vidare och han hade alltså hittat en toalett på vägen. 

Hemåt och väl hemma blev det en snabb dusch och sedan tittade vi på en dokumentär om mordet på Anna Lindh. Sjukt tragiskt att sådant kan få hända. Ännu mer tragiskt är väl att man fick veta hur lätt det är att manipulera psykologer så att man istället för fängelse får vård.