Måndag och idag var det viktigt att få ut all information om simningen. Som tur var så har jag lite luckor idag så det var bara att sätta sig och lägga ut det. 

Sen var det full fart och jag hann inte ens med att ringa något privat samtal eller jag försökte i alla fall. Tror jag satt i telefonkö i 40 minuter bara för att bli vidarekopplad då de skulle byta elmätare i huset. Så trist då jag inte ens visste om jag hade kontaktat dem tidigare. Hursomhelst så kom jag fram till rätt ställe och vi bokade om tiden. 

Möte på det och det blev lite om min simvecka och hur jag ens kunnat få in simning för alla klasser på en vecka är en gåta. De flesta blev på deras ordinarie tid men ibland var mina kollegor schyssta och bytte tid. Väldigt flexibla överlag, i alla fall. 

Sedan hem och Ullis var och tränade och jag försökte få ordning på min trainer men det strulade lite så till slut var det bara att inse att det inte blev något ikväll. Dock spelade jag Primetime och vann sju kronor. Lite chansningar på slutet men någon gång skall ju det lyckas också. 

Söndag och idag hade vi stämt träff med brorsan Peter och hans fru Anette. Det enda knepiga med henne är stavningen och det är knappt jag ens törs skriva att jag googlade det lite snabbt. Supertrevliga och Ullis och jag åkte och hämtade upp dem vid deras hotell och sedan åkte vi till Mellqvist Cafe och åt frukost. 

Det blev en snabb träff och vi pratade om allt mellan himmel och jord och sedan tog Ullis och Anette en runda till någonstans. 

Vi sade adjö och sedan åkte jag och Ullis ut på Lidingö för att springa lite. Det tog emot lite grand men när man ändå är i stan vill man alltid springa då det finns så många fina områden. Vi valde mellan mysiga Kottlasjön eller Lidingöloppsspåret. Det blev det sistnämnda då vi inte ville springa flera varv. 

Vi bytte om lite snabbt vid starten på 10:an och så var vi då iväg. Det började med en av de värsta backarna och då jag inte ville gå så blev det en chockstart och snart började benhinnorna att protestera men jag valde nu att försöka springa så länge det gick. Det gick också bättre och bättre och det kanske inte är så konstigt att benhinnorna protesterar då jag väger relativt mycket nu. 

Mot slutet så kändes det ändå helt okej och Ullis tyckte jag pressade på ibland men det var nog bara att jag inte tänkte på att kroppen kändes bättre. Abborrebacken är ju brutal. Fy bubban men Pulsen stannade ändå vid 182 slag i minuten.

När vi kom tillbaka till bilen så bestämde vi oss för att det fick räcka då backarna gjorde det jobbigt. 

Vi tog lite ombyte och sprang mot vattnet. 

Bryggan var tyvärr upptagen. Den låg alltså inte i vattnet utan var upptagen från vattnet. Det gjorde det väldigt svårt att komma ned men det fanns typ max en halvmeter att doppa sig i om man inte skulle ta sig ut på de förrädiska stenarna så efter mycket om och men så gick jag ned med rumpan och sedan vände jag mig om och fick ned hela kroppen. Det blev inte mycket till bad och snart skrek fötterna att det räckte. Ändå skönt med lite bad. 

Jag hade förstås glömt kläder att byta om till så jag fick gå med handduk till bilen och folk glodde. Lite kul när de är fullt påklädda, i vinterkläder, så kommer jag i handduk. 

Nu ville vi äta och vi såg att Lidingö golfklubb hade något och det visade sig att Pernilla Wahlgren bodde i närheten så varför inte kolla hur huset ser ut på riktigt? tänkte vi. 

Vi åker förbi och det såg inte så märkvärdigt ut från hållet vi kom ifrån men när vi vände och åkte tillbaka så var det riktigt maffigt. Jäklars!

Sedan stannade vi till vid golfklubben och det var buffé och smakade helt okej. Väldigt fin utsikt över banorna också. 

Sedan blev det lite kaffe och en god bulle vi köpte vid något café som jag tror hette Lillebrors, eller något i den stilen. Ullis och Anette hade koll på det. Kö var det i alla fall.

På kvällen så försökte jag att plugga lite samtidigt som vi kolla lite på teve men plattformen, till kursen, hade visst lite problem. Vilken tur att jag fick ut min film, som vi skulle lägga ut, på morgonen. 

Vi avnjöt också lite av brödet men man fick en jäkla halsbränna av det. 

Foto! Där! säger Ullis! :-)  Lillebror levererar!

Lördag och efter en god frukost så tittade vi på Förrädarna och idag skulle allt ta slut men det blev lite av ett antiklimax. Eller jag vet inte vad jag tycker egentligen.

För att inte spoila alltför mycket så är det väl bäst att ni avslutar läsningen så fortsätter jag mina tankar på slutet.

Efter Förrädarna tog vi in alla utemöbler och rumsterade om lite i boden. Vi var rätt effektiva och snart var vi båda svettiga och nöjda. Det fick nog bli dagens träning och jag skulle nog inte kunnat tränat något i alla fall. Skulle varit lite cykel då. 

Så var det då Förrädarna och jag vet att Förrädarnas uppgift handlar om att ljuga och dessutom ljuga så trovärdigt så de inte avslöjas men när man ljuger en allierad rakt upp i ansiktet så blev i alla fall jag sittandes kvar i soffan men en hjärna i uppror. Från första start så trodde jag inte ens att man skulle kunna ljuga sig igenom ett helt program såvida man inte är en psykopat och det verkar hon ju ändå inte vara, den gode (?) Katia. 

Olivia kände sig också väldigt lurad då Katia hade kommit väldigt nära Olivia men Katias försvar, på slutet, var att de ändå, på något sätt, gjort det tillsammans. 

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. En del av min hjärna säger att jag aldrig mer skall titta på något liknande och en annan del uppskattade underhållningen. Något, i upplägget, tilltalade mig dock så det borde gå att få till en variant som skulle bli kanon. 

Jag avslutade med att ligga lite på IR-madrassen. Tror det kan vara bra. 

Fredag och idag hade vi också snackat om att vi skulle springa men jag hade ju mått lite halvdåligt i några dagar. Tanken fanns dock där. 

Jag kommer fram och idag hade jag tänkt göra så många saker då jag börjar sent. Jag hinner dock knappt börja med mina privata saker förrän det snackas om att någon behöver hoppa in och då min ramtid började precis vid den tidpunkten så var det förstås bara att ställa upp. 

Sedan började det närma sig slutet av arbetsdagen och då var det ju förstås om man skulle springa eller inte. Vi förhandlade ju bort förra fredagen då båda kände sig hängiga men nu skulle det mycket till. Jag hade dessutom sagt till eleverna att jag skulle springa med min fru i spåret och det går ju inte att komma med bortförklaringen en gång till. 

Ullis dök upp och det hade hon visst gjort tidigare under dagen också. Dykit upp alltså då hon simmade precis innan. Grymt!

Det började dock att regna men det fick inte avskräcka. Vi bytte om vid spåret och så var det bara att börja. 

Det kändes av direkt i både benhinnor och lite i hälsenan men jag kämpade på. Efter någon kilometer så behövde jag dock stanna i någon minut för att få tillbaka blodet och sedan körde jag på igen. Det var kämpigt hela rundan men det gick absolut. Skönt!

Sedan till gympasalen för att duscha av sig och satan vad skönt att duscha varmt efter en timme i kallt duggregn. 

Vi åkte sedan till nya EKO och där kryllade det av elever till mig och det var lite surrealistiskt. Hann prata lite med en pappa till en elev också som även han kört Ironman. 

Vi köpte lite glykol till husvagnen men det fattades en dunk och det var lite surt. Tror vi handlade för över tusen kronor och det blev bara bra att ha saker, typ. 

Sedan en snabbis på Jula men där var glykolen helt slut. 

Vi åt förstås lite på Chopchop också och det var gott. 

Väl hemma så kikade vi lite på Idol och Simon var grym som vanligt men det var även några andra som utmärkte sig men jag har svårt att se att någon kan utmana honom. Hög nivå är det i alla fall. 

Torsdag och samma lite sega känsla fanns kvar.

På bussen så lyssnade jag igenom lite om min kurs och tog lite skärmdumpar på viktiga saker.

Sista stadsbussen och när bussen tvärbromsar så byter jag reflexmässigt tag och kommer över en ung killes hand och hela min kroppsvikt trycker till honom och hans ögon spärras upp! Oj! Jag känner verkligen hur hårt det blev men jag hör ingenting då jag har musik i öronen men uppenbarligen var det många som märkte det för de drog på smilbanden. Jag skämdes och försökte få kontakt men han himlade med ögonen och i nästan stund så var han, och flera andra, framme och gick ut från bussen. Han håller upp sin hand och har ont. Men f-n! Jag undrar hur det gick men troligtvis fick han bara väldigt ont.

Trots segheten så kämpade jag på ändå och hade bra lektion, på morgonen. Sedan skrev jag ihop min ansökan till tjänsten som egentligen inte ligger ute men den lockar ordentligt. Det tog lite tid att få ihop alla kurser jag gått och få det att se prydligt ut. Sedan gick jag och lämnade in det och såg en passande chef och pratade lite med honom. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att de också tycker det är en bra idé. 

På sista lektionerna kommer jag på att ledningen önskar in lite bildmaterial från lektionerna och kolla av vilka som får och vill bli filmade och det är en härlig stämning - kul!

Väl hemma så tar vi det bara lugnt och jag försöker filma in min presentation men det går jättedåligt. Jag tycker jag ser hemskt trött ut också och jag inser att jag inte bör träna. Tanken är att promenera men det hanns inte med. 

Onsdag och jag var fortfarande lite låg eller i alla fall lite sänkt av något virus. På bussen till skolan så lyssnade jag igenom en introduktionsvideo inför nya kursen. Nu är det retorik som gäller. Det är lite av en utmaning för jag tänker ju inte som alla andra. Bara det här med att man skall argumentera för sin sak. Hur man bäddar in det spelar väl ingen roll, tänker jag. Rätt skall vara rätt, oavsett i vilken bomull det förseglas med. Jag har lite svårt för de som, trots att de har fel, på något sätt skall komma ur som vinnare. 

Sen till jobbet och väl på jobbet så märktes inte tröttheten av så mycket. Igår så åt jag mest bönor för att det inte fanns något vitlöksfritt protein men idag så tog jag av det som fanns då jag behövde energi. 

Jag fick lite information om ett kommande jobb som verkade mycket intressant så jag pratade med chefen och berättade att jag nog besitter väldigt mycket kunskap om det och ombads att skriva ned allt. Just nu vill jag inte berätta mer utan det blir lite senare. 

Jag hade också lite extratid för de som missade orienteringen, på ett eller annat sätt. Lite småkallt att stå och vänta men alla kom tillbaka inom rimlig tid och det blev direkt en promenad till Alpha, då vi skulle ha ämnesträff. Nu började energin gå ur kroppen och trots att det var ett kul möte så hade jag en riktig hemlängtan då jag var trött. 

Sen väntan på bussen och då får jag veta att jag missat att betala en räkning och det fixar jag direkt. 

Hemma så blev det väldigt segt och nu börjar jag bli riktigt lack på att inte kunna träna. Det går liksom inte så något skit i kroppen har jag absolut. Jag försökte plugga lite samtidigt som vi tittade lite på teve.

Tisdag och jag kände mig riktigt trött, då jag vaknade.

Jag ser att vågen står framme och jag skulle egentligen vägt mig igår men då jag både ätit och klätt på mig så hoppade jag det. Nu var det samma sak men jag kan väl dra bort något kilo då, tänkte jag. Upp på vågen och vilken käftsmäll. Jag har ju tappat det totalt och vågen visade 94.0 kilo, det hade jag inte riktigt väntat mig. Jag var i hyfsat form för bara någon månad sedan så nu måste jag ta tag i det här.

Det var värsta segheten och jag fick springa lite lätt till bussen. 

När jag kommer fram till Centralstationen så går jag som vanligt till nästa hållplats och jag ser att det ser riktigt fint ut där bussen skall komma ifrån. En regnbåge från ingenstans. 

På skolan så kämpar jag på men jag måste ha något i kroppen för när det är lunch så känner jag mig varm och en elev säger att jag är röd. Ojdå! Så varm känner jag mig inte men uppenbarligen har jag något i kroppen. Jag tar mig igenom sista lektionen och sedan försöker jag plugga lite på bussen hem men det är segt och när jag går från bussen är jag som en zombie och jag förstår att jag har något skit i kroppen och får ställa in kvällens löpträning. Jag kan knappt gå hem från bussen. 

Ullis och jag kör Robinson för hela slanten och betar av typ 4-5 avsnitt och även första avsnittet på Estonia. 

Måndag och det var bara att knata sig upp. Jag kände mig lite småseg men tänkte väl att jag bara låg efter lite i sömn. 

Jag fick dock vakna till då det var en ny busschaufför och han låg lite efter i schemat så jag fick gå en bra bit och varför inte, tänkte jag. Jag var ju ändå med i en stegutmaning och jag har ju tränat dåligt på slutet så lite steg är ju aldrig fel. 

På skolan var det bara en lektion och jag försökte få ordning på alla simtider och det var lite bökigt. Eleverna måste ju få informationen och helst så även föräldrarna ser det. Vi avslutade med möte och jag känner mig lite låg. F-n, börjar jag bli sjuk, tänkte jag. 

Jag försöker komma iväg fort till bussen men det blev rätt sent hem i alla fall. 

På bussen hem så började jag att plugga lite och nu blev det på en gammal kurs, som inte riktigt är klar. Det är en kandidatkurs och det är ju lite surt att den legat och skräpat ett tag. 

En kollega undrar lite om jag har en sladd till jobbet och jag skriver att jag tyvärr inte har det men visar något alternativ. 

Vi tittar förstås på Kompani Svan och det är roligt som vanligt. 

När vi skall sova så ser jag av en händelse att det är sista dagen att söka till VAL och jag får panik! Jag försöker söka men då visar det sig att det stängde klockan 22.00 och jag sökte försent... Men vad f-n! Jag kunde dock söka lite annat och det gjorde jag förstås. Lite stressigt.