Senaste inläggen

Av Niclas Bernhardsson - 18 oktober 2019 21:00

Fredag och skolan var slut. Rejält upprörd, över vad som senare visade sig vara ett kraftigt missförstånd, så åkte jag hem och känslorna var nästan utanpå. Riktigt arg och irriterad men lite träning är ju bra så jag och Ullis traskade bort till Safiren då Tabata stod på schemat. Det var skönt att träna av sig men nog sjutton låg det andra kvar, över mig. Men vi försökte få till lite mys iaf och Tim hade lyckats bra i skolan. Riktigt kul!

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 17 oktober 2019 23:00

Jag blev bjuden att köra lite tennis av en bekant och när jag ändå hade varit lite förkyld och dessutom lite småhängig efter Kalmar så var det väl idag det passade in. Ja, varför inte, svarade jag. Jag har ju inte spelat på säkert över 15-20 år och då var det bara lite sporadiskt så man får nog lägga till ytterligare tio år. Så efter skolan var det fort hem och Ullis skulle visst träna och jag hann bara slänga ihop lite gröt. Det fick duga. Sen leta efter lite kläder men framförallt mina tennisrack! :-0 Til slut så hittade jag dem och största frågan var väl om strängarna skulle hålla. Men jag packade in dem och åkte mot Gnesta. Väl framme så morsade jag på kompisen. Det är för övrigt en elevs pappa men jag vill bara säga att jag inte är mutbar! ;-) Det var btw Hebbe och jag känner honom sedan tidigare. Så var det då dags att börja och jag plockar fram mitt favorittacket men det går inte ens att hålla i handtaget utan det vittrar sönder... Oops! Jag kikar på nästa och det ser bättre ut men efter bara några slag så blir det samma sak där. Det bara faller sönder och blir smulor. Rack nummer tre kollade jag inte så noga på då strängarna var av. Men en av gubbarna har en gammal linda och jag lindar om racketet och börjar. Det går bättre än jag trott men jag får ingen riktig superfart på bollarna och jag misstänker att det saknas lite elasticitet i strängarna men det är så kul. Jag känner att jag springer runt och ler. Fy satan vad jag har saknat det här. Men efter tio minuters bollande så vill jag spela lite matchspel och jag frågar killen som jag bollar med om det är okey. Absolut, svarar han och vi kör igång. Jag är lite bättre men det är så kul. Efter ett tag så byter vi och jag går till sidan där de spelar dubbel och jag frågar samma sak. Och samma visa där. Det funkar hur bra som helst och vi kör igång. Hebbe sopar på som bara f-n och jag känner att jag inte är i närheten. Men han missar en del, märker jag. Vi kommer på samma sida och det blir mer singelspel än dubbelspel men det är iaf kul. Vi drar iaf iväg lite och snart är det min tur att serva. Första serven går bra men sen hör jag några nämna mitt namn och jag ser att det är några småtjejer på läktaren. Jag går fram och ser att det är tre, fyra av mina elever och jag hejar och försöker serva vidare. Men nu låste det sig helt och jag gjorde dubbelfel på resten av bollarna! :-0 Vad lite som kan göra att det låser sig. Men jag har ju å andra sidan inte spelat på så länge. Efter den matchen så var det då dags att möta Hebbe och som vanligt sopade han på som bara den och jag missade mitt servegame och rätt som det var så var det 0-2. Sen lyckade jag få tag på bollarna samtidigt som han slog bort sig och jag hade sedan 3-2 och efter ett tag, och några roliga bollar så lyckade jag vinna setet men nu var jag helt slut. Min axel värkte och jag misstänkte att jag skulle ha rejält ont imorgon. Men det kunde det vara värt. Så roligt men så slut. Jag hittade tyvärr inga shorts och det blev riktigt varmt med långbyxor. Kul att spela men jag hade nog flax med spelet. Fast volleyspelet satt rätt bra. Några missar bara och jag vågade heller inte dra på då jag smashade. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 16 oktober 2019 22:30

Onsdag och jag hade börjat bli less på att gå hemma och dega. För dega var verkligen ordet. Sedan Kalmar, som väl var den 17 augusti, så har jag ju haft problem med både ork och gått sönder lätt. Sen åkte jag på en trist förkylning, som satt i lite drygt en vecka. Men Ullis har tagit hand om träningarna och gjort det med den äran. Idag var det core-träning och Ullis och jag traskade bort till Safiren. Jag hade tänkt att ta det lite lugnt och körde med flit lite lugnare. Men ändå lite jobbigt och det märks att man legat av sig. Och på dagen så hade jag dessutom hoppat in på idrotten, då den ordinarie idrottsläraren fått förhinder. Och då kände jag hur det guppade lite varstans. Det var som en liten käftsmäll och jag kände att nu var det nog. Hursomhelst så tog jag det lite lugnt och sen var det skönt att det lite lugnt hemma. Back in business? 

Av Niclas Bernhardsson - 8 oktober 2019 21:45

Nu var det många dagar sedan jag bloggade men det har tyvärr inte hänt så mycket. Iaf inte i träningsväg. Har jag inte "gått sönder" så blir man förstås förkyld.... Så det har blivit te och mycket sömn istället för träning. Så himla trist och det är väl nu bevisat att förkylningar tar hårdast på män. Jag har inte gjort någon vidare efterforskning på det och ser väl ingen anledning att göra det. Det är ju som det är, liksom... :-) Men att vara förkyld är verkligen något jag verkligen hatar. Att liksom inte ha koll på sin egen kropp. Att inte få träna som jag vill. Och inte har man någon vidare kraft att plugga heller men lite har jag orkat med. Nä, nu måste jag bli frisk då det snart kryper i hela kroppen. Måste träna... NU! :-0

Av Niclas Bernhardsson - 2 oktober 2019 22:45

Onsdag och idag var det fullt fart på skolan och själv försöker jag hänga med i mitt eget studerande. Jag hade ju fått underkänd sist men med en jäkligt positv känsla, hur konstigt det än låter. Jag hade ju inte fått böckerna så jag kunde bara läsa en av fem böcker och det förklarade ju mitt resultat, sade läraren. Han var ändå imponerad av mitt sätt att skriva, och argumentera, så det får jag ta med mig. Efter själva skolan så var det då ett extrainkallat möte och det var många som var fundersamma och undrade vad det var som var på gång. Och visst var det något konstigt. Det kan ju inte vara något hemligt då Gnesta kommun gått ut med det som nyhet. Så nu river man upp tillsvidareanställningar hos duktiga resurspedagoger som kan ha jobbat i runt 20 år. Det känns ju lite som att bita sig själv i svansen, tycker jag. Men i praktiken så behöver ju de inte oroa sig då jobb alltid lär finnas men det känns såklart inte så bra. Så lite rörigt och kanske ogenomtänkt. Sen hem och väl hemma så var det snart dags att traska till Safiren. Där var det Elin som var ledare och det var många nya saker. Och en övning kunde ta extra på ljumskarna och där borde jag insett hur det skulle bli. Jag hade inga problem att göra övningarna men borde förstås tagit det lugnare... 

Sen hem och nu var det återigen VM och ytterligare en bra dag. Idag var det tiokamparna, jag imponerades mest av. 

Av Niclas Bernhardsson - 1 oktober 2019 22:30

Tisdag och jag fick hoppa in i en annan klass men det var kul och det verkade varit uppskattat. Men planeringen rök ju så det blir ju tufft att jobba ihop. Sen var det min klass, förstås, och efter det så var det möte om utvecklingssamtal. Sånt tycker jag alltid är svårt att planera då man ju är sig själv närmast och jag brukar vara rätt flexibel utfrån vilka jag träffar. Men det var ett kul möte och riktigt kul att se hur några grupper verkligen gick in för att visa hur ett möte kunde gå till. Sen hem och jag skjutsade ett gäng kollegor till Gnesta och sen vidare hem. Snabbt in med lite mat och sen var det dags att bege sig till löparbanan då det var träning. Först nybörjargruppen och idag var det distans, som stod på schemat. Och vi började med lite lätt jogg innan vi drog ett varv i skogen. Det var tufft för några då det är rejält kuperat. Och det var nog sista gången också då det börjar bli rätt mörkt. Men det var kul att springa och det handlade bara om att jogga väldigt lugnt och jag gjorde en person i gängen sällskap. Sen väntade huvudgruppen och efter att ha joggat några hundra meter, med Tokan, så känner jag att jag ännu inte är så okey som jag trodde. Det var kanske runt 6 min/km och det kändes som ett slag på käften. Men vad sjutton, tänkte jag. Är jag fortfarande så slut. Det börjar ju nästan ta på psyket och nu pratar vi om lite över 5,5 veckor efter Kalmar. Men jag och Ullis bestämde oss för att hänga på en liten bit. Det var distans även för huvudgruppen och tanken var att lära sig jogga långsamt, för att bygga upp kapillärsystemet. Vi bestämmer vart vi skall springa och det var nya vägar, för mig och Ullis, och efter ett tag, då vi känner att det går lite fort, så tackar vi för oss och joggar tillbaka. Då gick det säkert i runt 6-6.10 min/km så det gick säkert lite för fort för samtliga. Så totalt blev det drygt 6 km för mig idag. Helt okey. 

Sen hem och kolla på VM och det är ju förbaskat kul! Idag var det Mondo Duplantis som vi hejade på och vilken spännande final! Det kunde mycket väl blivit guld men ett silver är inte fy skam! Tack för spänningen! Sen imponerade Noah Lyles, som väntat, på 200 meter. 

Av Niclas Bernhardsson - 30 september 2019 22:30

Måndag och om jag inte minns helt fel så var det mycket som hände på jobbet. Mycket nya direktiv och det skapade en viss oro. Det är aldrig bra om det händer för mycket och speciellt inte om det även är osäkra direktiv som kommer. Hursomhelst så gick det rätt bra med klassen, iaf som jag kommer ihåg det. Note to my self! Skriv i bloggen lite snabbare! Men väl hemma så märkte vi, dvs jag och Ullis, att vi både fått tid på Coren. Så vi traskade dit efter maten och jag försökte smyga till mig några extra mattor, då det är skönare för svanskotan. Sen var vi igång och jag kände mig ovanligt stark och minimerade vilan mellan övningarna. Speciellt då det var plankan. Det kändes som jag kunde stå hur länge som helst. Men visst kändes det på slutet. Och det var sjukt mycket fokus på magen, idag. Pust! Sen hem och titta på VM. Idag var det diskusfinal, med Daniel Ståhl som favorit. Jag skulle vilja säga storfavorit men känslan är att han ibland viker ned sig vid stora finaler. Men i år har han väl bara fått stryk en gång, va? Hursomhelst så vann han och vad skönt! Både för honom och kul att se glädjen! :-) Sen var det 5000 meter herrar och så långa herrar finns väl inte? Fast springa 5000 meter kan man göra och det gör ett gäng bröder, från vårat västra grannland, sjukt bra! Kul att se dem men ingen av bröderna Ingebrigtsen lyckades fullt ut men vad säger man om Karsten Warholm? Wow! Han är sjukt bra och vilken pondus. Nu är han ju inte en ny bekantskap och han är ju för skön! :-) Han vann 400 meter häck och imponerade stort. 

Av Niclas Bernhardsson - 29 september 2019 17:15

Söndag och idag fyllde jag visst år. 48 år och det är ju bara att inse att tiden går. Men förutom att jag nu, fortfarande, är lite sliten efter Kalmar Ironman så är jag nog nästan i samma form som då jag var i bäst form som ung. Tyvärr så verkar det vara en allmän förbättring, rent generellt, upp i åldrarna så skall man klättra i resultatlistorna så krävs det ännu mer insats. Men sånt gillar jag. Tävlingen i sig. Men nu var det min födelsedag och de som ville komma och äta lite gott fick göra det. Så dagen var fyllt med gäster och mycket kaffe och fikabröd. Tack för uppvaktningen och tack alla som gratulerat mig på Facebook. Nästa år blir lite av ett mellanår men går det som jag tänkt så är jag i mitt livs form 2021 och det vore ju kul att kunna göra ett allvarligt försök mot Kona då. Hittills så har jag ju varit mil ifrån. 

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se