Ja, det där gick ju fortaren än lämpligt, skulle jag vilja säga. Det var så mycket som jag ville fixa idag men jag gick flera gånger och hämtade boken igen och sen blev jag sittandes. Knappt hade jag lagt ifrån mig Da Vinci-koden förrän jag började på med nya boken. Och författaren Jonas Jonasson är som vanligt underfyndig men boken, Mördar-Anders och hans vännner (samt en och annan ovän) får inte samma lyft som t.ex Hundraåringen och framförallt inte Analfabeten som kunde läsa. Men boken är klart läsvärd och gillar man någon av Jonas andra böcker skall man absolut slänga sig över den här också. Den får en svag 3:a i betyg. Betyget dras ned då det känns lite hafsigt och stressat på slutet. Men i det i det stora helt okey! 

Så var ytterligaren en bok avklarad och det är lite pinsamt för det dröjde inte alltför länge förrän jag märkte att jag redan läst den... Da Vinci-koden! Men det var nog många år sedan och jag hade glömt mycket. 

Boken är i sig rätt samhällskritisk och ger i första och största hand en känga mot kyrkan. Och menar att de mörkat mycket för egen vinning skull. Säkert är mycket sant, i boken, och man får sig några riktiga funderingar. Och mitt i allt underfundiga små pekpinnar och underton av samhällskritik så är boken en riktigt bra deckare. Jag tror att jag sett filmen också men liksom med boken så skulle jag kunna tänka mig att se den igen, om det nu är så. 

Författaren heter Dan Brown och han har också skrivit Änglar och Demoner. Googlar man så ser man att det finns anklagelser om plagiat och sånt och det är förstås trist. Men boken är bra och jag ger den en 3:a i betyg. 

Apropå om hur jag fick boken i min hand så är det en liten rolig historia. Eller kanske inte, när jag tänker efter... På ett jobbmöte, på skolan, så ville vår chef plötsligt att vi skulle gissa på hur mycket vi kopierar på skolan. Och eftersom jag själv varit klasslärare och vet att det kan bli ett antal kopior så multiplicerade jag bara vad jag brukar kopiera med ett stort antal lärare. Jag kom närmst, typ bara 3000 kopior ifrån... Bara det är ju hemskt egentligen. Bara det är värt att skriva en bok om! ;-) Som pris fick man hämta ut en valfri bok, från Bokhandeln. När jag väl står på bokhandeln så kommer jag inte ihåg om man även fick välja en inbunden bok men jag tog det säkra före det osäkra och valde en billigare pocket. Så stod jag då där vid hyllorna och ser den. Ja, boken alltså. Da Vinci-koden! Den är nog bra, tänkte jag. När jag kommer hem med den så säger Ullis: -Den har du ju redan! :-0 Oops! Så rimligtvis borde jag ju även ha läst den men det kom jag inte ihåg då. 

Och nu har jag slängt mig på nästa bok och det är från rolige författaren Jonas Jonasson! Ni vet han som bland annat skrivit om Hundraåringen och förstås, den ännu bättre boken, Analfabeten som kunde läsa. Tror den heter så. 

See ya!

Författarparet imponerar igen men det här var visst en fortsättning på Stalker, det hade jag missat men det gick utmärkt att hoppa in i boken iaf. Det handlar som vanligt om Joona Linna men jag vill inte riktigt skriva om hur han agerar då jag kanske spoilar för er om ni också tänkt läsa Stalker. Jag borde lista ordningen så kommer iaf ni, till skillnad från mig, in rätt kronologiskt. Det är bra tempo och det är spännande. Rafflande avslutning och paret skriver inlevelsefullt. Men vadå! Skulle det vara så sunkigt på Nyköpings Bro! ;-) Nu vill man nästan inte stanna där mera... Ha ha!

Betyg? Hmm, svårt. 3,5, kanske 4. Nä, vi säger 3,5 av 5 möjliga. 

Jag har ju faktiskt kommit igång och börjat läsa igen. När jag väl är inne i ett stim och läser och dessutom läser bra böcker så slänger jag mig nästan på nästa bok. Men det var ju det här när det kommer en dålig bok. Och skulle det dessutom sammanfalla med hög träningsdos så kan det bli långa uppehåll och det är precis vad utfallet blev sist. Men för några veckor sedan vände jag sista bladet på boken som heter Lycka och den är alltså skriven av Dalai Lama med medförfattaren Howard C Cutler som har intervjuat Dalai och även på andra sätt fått ned hans tankar. Boken handlar om vad som skapar lycka och vad som sätter hinder i vägen. Och även om skillnader mellan västvärldens sätt att tänka och, oftast, skapa barriärer mellan varandra. Precis när jag lagt ned boken så hade jag nästan min text klar men när jag fått smälta det så har det nästan suddats ut men sitter liksom i bakhuvudet. Men på ett bra sätt och jag rekommenderar den verkligen. Man kan inte annat än inspireras av en man som kunnat tycka bra om sina plågoandar. Där har vi, bland annat jag själv, mycket att lära. Nu när jag skriver det här så känner jag att jag måste läsa den igen! Den är mer som en nyttig handbok men sånt här kan man aldrig får för mycket av. Köp den!

Bara googla så slipper jag göra reklam! :-)

Och just ja! Jag brukar ju alltid ge betyg... Den här får 4/5. Men den "konkurrerar" ju inte riktigt på samma premisser. 

Ja så har man då äntligen läst klart en bok igen. Som ni säkert läste igår, de av er som är trogna läsare av bloggen iaf, så har jag haft boken Gysing 50 nyanser av LÖPNING i min hand och i natt så läste jag även ut de sista sidorna. Så nu har jag återigen öppnat "bokfönstret" och apropå fönster så har jag precis öppnat ätarfönstret igen. Jag som typ varit den värsta av motståndare till olika typer av dieter men den här 16/8-dieten, om man nu kan kalla den för diet, verkar bra och jag tror på den. Men mer om den strax. Till boken igen då.

Boken handlar kort och gott om olika händelser i och kring löpning, som lopp och träning. Skrivet med en hjärtlig ton och med bägge fötterna på jorden. Ibland med betoning på lätt, som när han provade Anti Gravity band. Nu kommer jag inte ihåg precis vad bandet heter men det finns bland annat ett på Sydpolen och då pratar jag om badhuset i Södertälje. Kanske bra att tillägga så ni inte börjar planera in en livsfarlig och väldigt omständig expedition här och nu. Nu kanske inte alla tycker det jag skrev nyss var så roligt men det är lite av samma typ av humor och skräms man inte iväg av den och samtidigt gillar löpning så är det absolut en bok för dig. Många av texterna känner man förstås igen från svenska Runners World. Tidningen som han skriver i och som väl fortfarande är den ledande löpartidningen i Sverige. Jag gillar skarpt den nya utmanaren, om man får säga så?, Spring. Hursomhelst, spring och köp boken! Den har jag läst nu då jag ändå varit hemma och varit sjuk.

För några dagar sedan läste jag äntligen ut Flickan med majblommorna och nu har läsandet stannat av lite och det beror helt enkelt på att det blivit mer jobb och att även träningen upprioriterats. Så det har blivit kortare och kortare stunder av läsning helt enkelt. Men hur var boken. Jo, den var faktiskt ett litet guldkorn. Kanske lite mer känsla än den förra boken och det hela hölls ihop på ett bra sätt. Fortfarande så är det lite så att böckerna hänger ihop men nu är det istället den förre huvudpersonens kollega som det handlar om mest. Louise heter hon och får för första gången själv hålla i utredningen. Tyvärr så har hon samtidigt problem på hemmafronten och det gör det extra tufft. Som vanligt så är boken lite lärande med lite små moralkakor lite här och var men absolut inget som stör. Det hela handlar om ett mordfall och ett samtidigt försvinnande av en liten flicka och i början så ser ingen sambandet. Betyg då, frågar vän av ordning, och den får en ganska klar 4:a! 

Nu har jag faktiskt gått emellan med en självbiografi av Tsunamikatastrofen och den är inte alls lika välskriven men jag kommer nog få svårt att släppa den för på något sätt så känner man sig nödgad att ändå "lyssna" på vad den människan har att säga. Man kan inte gå med skygglappar genom hela livet. Som det verkar så kommer det mesta i boken handla om själva byråkratin efter och det kanske rent krasst inte var vad jag var ute efter men har man rätten att rösta politiskt skall man nog också sätta sig in i hur katastrofer hanteras. Och förstås, rent humanitärt, hur människor mår efteråt. Jag, liksom många andra, har också närstående som är hårt drabbade av Tsunamin. 

Ja, jag läste nog ut boken för några dagar och satte tillbaka datumet från skrivande stund som är torsdagskväll. Boken hade fått mycket bra kritik och jag var riktigt nyfiken. Jag blev ju lite missnöjd förra gången men den här var snäppet värre men även nu blir den ibland lite långrandig. Men som sagt var. Lite bättre än den förra boken som inte var så pjåkig alls. Det svåra blir nog att recensera boken utan att avslöja för mycket. Men många olika fall av förhållanden får man följa och man lär sig absolut ngt på köpet. 

Ja, det känns lite som plagiat av Hammarbyserien eller förstås tvärtom om nu Hammarbyserien kom sist. Har inte orkat kolla upp och kanske inte ens gör det. Men Karin skriver bra men det blev lite segt ett tag i mitten och från att ha varit en 4:a i betyg så sjönk det så sakteliga men hyfsat bra avslutning så en 3:a får det bli. Och det tillsammans med en hälsning till min kära faster som fyllde 65 år i dagarna och som jag vet kollar lite på min blogg! :-)

Men för att återgå lite till handlingen så handlar det, förstås, om poliser och deras kamp mot brottsligheten och här får man dessutom in en hel del moraliska frågor och även livet som helhet. Kanske med ett slut som gör att man får fortsätta fundera lite. Iaf lite sådär lagom.