Inlägg publicerade under kategorin Samhällsorienterat

Av Niclas Bernhardsson - 22 oktober 2015 22:13

Ja, det har fortsatt varit rätt mastigt på skolan med mycket jobb. Igår var det förresten med en supergullig lillebror på ett utvecklingssamtal och jag passade på att gulla med bebisen, för jag tror inte han var mer än några månader. Och jag som inte är ett organisatoriskt geni (men bra på mycket annat!) råkade förstås dubbelboka. Men det var först efter att de själva bokat fel och ändrat. Det kan ju ibland bli krockar då. Nåja, det är klart att det var jag som gjorde fel men ändå! ;-) Hursomhelst så har det fortsatt varit rätt mycket och när jag kom hem idag så var jag supertrött. Ett tufft möte på morgonen och sen en massa rättning och förstås lektioner, dock inte så många, innan jag hade mina avslutande utvecklingssamtal. Det blev tre stycken. Härliga ungar och engagerade föräldrar. Det är riktigt rolig. Idag blev det förresten lite sex -och samlevnad i skolan. Det var egentligen bara tänkt att initialt visa en site för eleverna (fragachans.nu). Anledningen var att det varit lite konstiga beteenden hos eleverna och de växer ju också. Det slutade med att de aldrig ville sluta fråga. En hel del fniss blev det men jag tyckte det var bra. Nu har jag lovat att ha lite avslutning på veckan och tanken var att de som ville skulle få klä ut sig. Nu vet jag inte vad som händer efter vansinnesdådet i Trollhättan... Fy satan vad tragiskt!

Väl hemma så var det lite mat och sen skulle vi byta om till träningen och det tog klart emot. Till slut så joggade jag och Ullis bort mot Safiren. Några stannade kvar i Trosa för lättare jogg men på Safiren satt Putte och Rainy och väntade. Så vi började jogga och körde bara lätt jogg och mycket prat. Det var riktigt seg och rumpan var som en fjäder och det funkade knappt att springa i uppförsbackarna. Men jag tuggade på men efter typ 4,5 km så fanns det liksom ingen kraft kvar. Så när vi närmade oss centrala Vagnhärad igen så gav jag upp. Jag fick gå i den branta delen, som leder upp på järnvägsbron. Sen joggade mot affären och det fick räcka. Jag tror det blev dryga 6 km iaf.

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 26 december 2014 20:43

Så var det dags att summera 2014 och det var helt klart ett händelserikt år på många sätt och även lite skrämmande faktiskt. Men låt oss börja kronologiskt, dvs från början av året.


Januari - bra start!

Den första januari så startade vi med en jogg och anledningen till att jag nämner det var att den goda vännen Flaken ville hänga med så det blev en härlig start på året med 15 km och ganska prick 6-minutersfart. Lite segt var det av förklarliga skäl men inte värre än att man hängde med. Och hänga med var ordet för Flaken och jag var väldigt jämna just då och pressade varandra bra på träningarna. Det handlade för övrigt mycket om träning och om Enklaresport Running Club, som jag brinner för. En hel del träning var för Vasaloppet så det innebar stakning på olika sätt.

Tråkigheter var det också då det var begravning av min farmor och hon har helt klart betytt en del för mig. Speciellt att det är oerhört viktigt att göra rätt för sig och att vara snäll. Kanske låter präktigt och tråkigt men det är det absolut inte. Glädje var också viktigt och kul hade både hon och jag haft.


Februari - skidåkning!

Så var vi inne i februari och nu handlade det en hel del om skidor och mer specifik träning för just Vasaloppet. Och jag och Rolle var iväg på en kombinerad tränings -och tävlingshelg på skidor. Det blev dessvärre en katastrof med fästet och loppet gick inte så bra som jag hoppades på. Sen i slutet på februari så började Vasaloppsveckan och då hade jag fullt upp på Vasaloppsrakan, kanske lite mindre jobb än vanligt men ändå väldigt mycket. Och sen hoppade jag in i Siverts stafett-lag och det blev en riktigt rolig dag med både tävling och mat efteråt. Dessutom hockey med underbar stämning. På något konstigt sätt så vann Mora efter att ha legat under och det rejält.


Mars - Vasaloppet!

Så var det dags att tävla och allt är väldigt osäkert, t.o.m om det skall bli lopp överhuvudtaget då det var så varmt. Men det blir på något konstigt sätt start men vi är sena till start och jag får springa för att få en plats och kommer längst bak. Jag får inte ens plats och smiter lite på sidan där det inte är spår. Och starten går och fästet är obefintligt då jag kör på burk, som en kollega lade på i tron om att det skulle vara minusgrader. Men de som kör med klister har det också jobbigt då det bygger under. Ja, väldigt få har lyckats få till det och knappast hela loppet. Hursomhelst så har många det tufft uppför backen och jag väljer fel sida och ligger rejält efter schemat. Väl upp på myrarna så är det bara två spår som funkar och det går i snigelfart. Men inget fäste och när backarna kommer så är det bara att bita i och samtidigt bita sig i tungan då några skejtar. Hursomhelst så nästan grinar jag då jag glider in i Hökberg och jag får lite snabbt klister på skidorna och det fäster lite igen. Skönt men givetvis ingen medaljtid i sikte. Nåja, jag har aldrig varit så pigg i kroppen efter ett Vasalopp och jag har det lite skoj i bastun där jag drar några rövarhistorier för ett gäng ålänningar. Dessvärre missade jag Kalle Moreus som var framme för att prata med mig vid mitt marknadsstånd. Men det blev en del snack med hans trevliga bror Pererik. För övrigt han som gjort Koppången, den fina visan. Vidare under mars då? Jodå, en ultra låg inplanerad och det bara 6 dagar efter Vasaloppet. Så det var klart en chansning och chansningen visade sig inte gå hem. Då man stakar så jobbar bålen väldigt mycket och med facit i hand så behövs bålen även vid löpning. Jag höll ut i ca. 3 mil och sen var jag så slut! Men Ullis tuggade på och kom nästan 6 mil! :-) Det var alltså Skövde 6-timmars jag pratar om. Sen blev det några slitiga pass men det är också klart förståeligt.


April - Tävling i Köpenham!

Så var det 1 april och VM i halvmarathon och det i Köpenhamn. Ullis och jag åkte själva men umgicks lite med några andra familjer då och då. Kul att se staden men vi fick gå en del och det dagen innan loppet. Kroppen kändes inte så lysande så jag hade inte så stora förhoppningar men det var ju bara testa och se. Och loppet då? Jodå, jag startade rätt hårt men ändå kontrollerat. Tyvärr så domnade fötterna bort lite då jag knytit lite för hårt så efter 6-7 km så får jag stanna och knyta upp och då tar det ett tag innan jag är igång igen men jag tror inte jag förlorade så mycket.

Och all Vasaloppsträning verkar ha gett resultat för jag sprang på låga 1.39 vilket var klart under det förväntade målet! Wow! Vilken start på året. Och Ullis verkade också nöjd. Efteråt så åt vi gott på en mysig restaurang med de övriga familjerna. I samma veva så får jag också besked om att jag blivit blåst av några som låtsades vara en känd speltillverkarfirma. Men för att gå händelserna i förväg så får poliserna fatt på bedragarna och jag får tillbaka mina prylar - Pust! :-0

Vidare så får jag även i all välmening en behandling med stötvågor och efter det så kan jag inte springa på typ en vecka. Så det kommer jag att akta mig för såvida jag inte är skadad på riktigt. Desto roligare var löpskolningen med Charlotte Schönbeck. En tjej som lyckats som vet att det inte finns några genvägar. Jag är så sjukt trött på alla genvägar, trender och alla som skall sko sig på både det ena och det andra. Hursomhelst så fick man en rejält värk men även en bra dos med energi att ta med sig till klubben.

Fortsatt bra träning och nu även premiär för racerna. Rätt bra fart på företaget också och det är bra då branden sommaren 2013 fortfarande besvärade.


Maj - löpning runt Sillen och lite argumenterande om löparskor.

Så var det dags att springa runt Sillen och klubben hade skapat ett evenemang. Vi blev en handfull som började springa och det blev lite småryckigt men jag kände mig stark så jag tänkte inte gnälla utan hängde bara på. Styrkemässigt så var det inga problem men längden i sig gjorde att jag inte riktigt var van att springa så långt! :-0

Och apropå att springa långt så lade jag mig i skodebatten lite grand då kommersiella krafter gärna vill slå mynt av trenden med barfotaskor. Lite lustigt att det som startade det hela nu är lagt åt sidan och många har ersatt det med superdämpade skor men mystiken finns visst fortfarande kvar. Hursomhelst så tyckte jag det var tragiskt att det som faktiskt lyckats ordentligt med sin löpning vet vad som funkar men istället så lyssnar man på andra och annat. Men men, jag tror i min enfald att sunt förnuft skall vinna i längden och det gör det ju men det kan ta lite tid ibland. Men för att återgå till ordningen då. I mitten på maj så har vi Otto Elmgarth på besök och lite roligt att han sprang ganska dåligt rent tekniskt men ändå så är han en riktigt grym ultralöpare, den andra svensk som sprungit Badwater och dessutom gjort det riktigt bra. Det var en rolig reflektion mot all larv som nu sker inom löpningen. Han tränade däremot väldigt mycket och som någon senare sade till sin kund som inte kunde börja springa för att hon inte hade gått någon löpkurs. -Sätt en fot framför den andra och upprepa och gör det allt snabbare tills du springer! :-)


Juni - bröllop och Stockholm Marathon!

Ja, jisses vilken resa. Ullis storasyster gifte sig och mitt i sommaren skall det ju vara varmt men det var i Umeå och sommarens kallaste dag. Bröllopet och festen var i ett större plåtskjul men det var mysigt men tyvärr lite kallt. Och det dagen innan maratonloppet. Jag tror att det tog på musklerna faktiskt och sen när vi skall flyga hem morgonen efter så bråkar tullen om min gel, som är lite för stora. Men jisses! De ser ju vad det är och jag blir grinig och håller på att bli utslängd. Till slut så checkar jag in min väska och låter gelen åka med där och hoppas på att utcheckningen går fort. Hursomhelst så går allt smidigt men vi känner oss ganska trötta rätt snart på loppet och min tanke på 3.30 är grusade redan innan 2 mil då jag blir omsprungen av farthållare. Hursomhelst så får jag kämpa hårt och kommer i mål på 3.46.01 Bra ändå kan man tycka men jag trodde att jag skulle kunna attackera 3.30 i år.

Efter det så blev det några mysiga joggar med några i klubben och en del cykel med Ullis. Vi arrangerade dessutom Hedebyloppet men fick slita igen och frågan är om det var värt det. Hmm... Sen väcktes en tanke om att göra det lättare men det är inget bestämt ännu.

Trosa Stadslopp går sen och jag springer riktigt bra igen och tar ut mig rejält. Mitt mål var att gå under 40 minuter och får 38.36 Jag passade på och spinna också och det hade jag inte gjort på flera år. Lite spännande.


Juli - träning mot Kalmar Ironman

Så blev det lite mer inriktning mot triathlon och då förstås simning. Och vi simmade i en liten mysig sjö med källor som gjorde vattnet härligt friskt! Och det blev en favorit. Och fortsatta träningar med löparklubben förstås.


Augusti - Kalmar Ironman!

Veckan innan Kalmar Ironman så hoppade jag in i Ullis lag på Ångaloppet och det var en ny erfarenhet. Tyvärr så fick jag fruktansvärda skavsår och man borde nog testat lite mer innan. Loppet gick väl inte så där superbra då simningen strulade rejält. Jag sinkade rejält men var stark på löpningen. Men vi fick iaf blodad tand. Sen kommer the Ironman och det blev en rejäl kalldusch. Jag får låna en våtdräkt som egentligen var gjorde för en som väger 10 kg mindre och jag lovade att provade den på riktigt men så blev det aldrig och det blev en ruggig kamp där ute i vågorna där kroppen krampade och jag hyperventilerade. Jag blir till slut uppdragen då det gått för mycket tid och kramperna gjorde att jag inte ens kunde springa på en vecka. Men sen så kommer vi till den stora grejen för året och det är väl att jag började jobba som lärare igen - idrottslärare. Ullis väckte en idé om att jag kanske skulle skicka in en ansökan så Tim fick "tvingas" att lära sig jobbet lite mer på riktigt. Och som Tim har lärt sig och vilken resa det blev för mig. Helt klart även tuffa stunder men väldigt, väldigt mycket positivt också. Wow! Vilka härliga elever och vilka kolleger. Det här behövde jag. Och dessutom en riktigt, riktigt bra chef. Men framförallt så är det så mycket kärlek från eleverna så det är lätt att ge mer än man borde. Jag hoppas och tror att jag kan betyda mycket för många av dem. Men det är en tuff start, det skall medges. Jag får tyvärr också ställa in SM i inlines då träningen blev för dålig. Men jag började få ordning på skorna så hoppet fanns länge.

Zlatan gjorde också comeback som han gjorde det! Wow! Tre baljor direkt!


September - valmånad.

Kom igång med blodgivningen igen och lite spruträdd har jag blivit också. Men det gick bra. Och fortsatt bra med träning och bra stuns i kroppen av all gympa i skolan också. Zlatan meste målgörare i landslaget. Värt att nämna och stort för en Zlatanist! Sen var det bröllopsfest och det var trevligt och vi gick hem på natten. Dock kändes 4 km rätt långt då! :-)

Desto tråkigare var det med valet... :-( Kanske värt att påminna om historien. Det var iaf en trist kväll att se rapporterna strömma in. Slutet på sepember gick tyvärr i förkylningens tecken och snart var det ju Tunnelloppet och Hässelbyloppet. Jag fyllde förresten år också och det är ju alltid trevligt att fika lite.


Oktober - Hässelby!

Så var det dags för Hässelbyloppet och tisdagen innan fick jag bryta och sen på torsdagen så testade jag och då funkade det. Så jag ställde upp och gjorde det återigen bra. Konstigt att jag kan ta ut mig sådant! :-0 45.36 får jag och det kanske inte låter så bra men en rejäl förkylning i över 3 veckor och med min sjukdomsperiod med Borrelian så är jag glatt överaskad och jag slog nu Flaken rejält. Han persade också.

Sen på skolan så har jag möte med chefen och hade väl tänkt att tacka för mig men de är så nöjda och det känns så bra med eleverna så jag säger att jag fortsätter. Sen så chockar Flaken rejält på några backträningspass och det är ju nästan sjukligt hur han kan dra på ibland. Helt omöjliga tider! :-0 Jag passar även på att köra ett maskinträningspass och det är bara kvinnor/tanter där och det låter ju lätt... eller? :-0 Shit! Jag blir helt död och orkar inte ens genomföra passet hyggligt! Jag vågar inte tänka mig hur jag såg ut på slutet! :-)

Jag fortsätter sen att debattera lite men gör det bara då "min sida" sas blir påhoppad. Men det uppskattas inte och det är ju lite lustigt att bara den ena sidan får säga sitt. Men jag känner mig rätt säker på min sak men det är lite frustrerande att gemena man inte kan se igenom upplägget. Jag skriver något i stil med "80-talet, kom tillbaka". Där träning låt i fokus och inte en massa genvägar. Sen har jag några magiska träningar med grym fart och det är helt klart kroppen som går lite i vågor. Allt blir iaf mycket bättre hela tiden och mina dippar inte så små. Speciellt inte om jag sköter kosten. Jag testar även spinning igen och det på nyöppnade Safiren. Cyklarna är grymt avancerade och det sporrar. Några härliga pass med klubben och även ett pass med Tanja och Ullis runt i Åda-skogen. Kul!


November - härliga pass och Tunnel Run!

November var det mycket bra träning och även lite kul pingis på jobbet. Sen går det riktigt bra innan jag strax innan Tunnelloppet blir förkyld - Neeej! Nåja, jag hade tänkt att bara socialjogga men sen blev jag lite taggad utav Flaken och blev lite sugen på att ta i ordentligt igen. Men förkylningen gjorde att jag bara tänkte jogga. Men väl på plats så slår tävlingsdjävulen klorna i mig och jag taggar igång mig ordentligt och känner mig helt plötsligt frisk igen! :-) Jag springer så fort som jag kan och det är först vid 9 km som jag känner lite tryck i bröstet men det är först då och vem känner inte tryck i bröstet då. Loppet är rejält kuperat och jag får 46.01 och det förvånar rejält. Tyvärr blir jag dålig efteråt så helt frisk var jag förstås inte. Loppet var iaf sjukt roligt.

Sen kommer jag äntligen igång med stakningen och det är lite väl sent men ändå. Nu är jag igång!


December - flytt av Enklaresport.

Jag fortsatte skriva lite om dämpade skor för någon ordning får det ju vara. Vi som sprungit i "vanliga" skor är ju inte skadade men nu pratas det om skador hela tiden men ingen verkade se sambandet. Fast det är ju upp till var och en vad man springer med. Själv skaffade jag ett par superdämpade Hoka One One men första passet var ingen höjdare. Vet inte om jag spände mig men sen avslutade Ullis och jag med ett 18 km-pass och det var magiskt! Wow! Markkontakten blev som att springa på skogsstig fastän man sprang på asfalt. Det blev iaf lite stakning i Södertälje också. Trevlig avslutning på skolan då både elever och rektor sjöng! Sen flyttar vi Enklaresport och det till gamla Mecman-lokalen, dvs nya NA-Svensson-huset. Stället där jag har jobbat i 19 år så cirkeln är sluten kan man säga.


Mycket text blev det! Avslutningsvis vill jag bara skriva att året var bra som vanligt, det är det alltid med Ullis vid min sida! :-)

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 14 juni 2008 00:05

Idag så var jag och Ullis "Farsor och Morsor på stan"! Egentligen så kan jag väl tycka att det är de föräldrar som inte har koll på sina barn som borde vara ute men det motsäger väl sig självt. Skulle de ha koll på sina barn så skulle de heller inte behöva vara ute och leta efter dem. Hursomhelst så var vi ute ikväll (Läs: fredags kväll) och vi var inställda på en ganska lugn kväll men ack så vi bedrog oss. Det var fylla och bråk och jag fick gå emellan lite bryskt några gånger då två ungdomar i princip skulle slå ihjäl varandra. Det var dock inga svårigheter för en f.d bodybuildare att hålla fast en 14-åring, dock bångstyrig, men man vet aldrig var deras armar och ben hamnar innan man fått grepp på dem. Det slutade iaf med att polisen fick komma och en husägare fick sitt nya fina äppelträd nedtrampat.

Killen som blev omhändertagen kände jag dock ganska mycket för då han verkade ha haft en tuff uppväxt. Det kanske inte var så dumt att ha "Farsor och Morsor" på stan iaf. Man kände att det var uppskattat men hur är föräldrarna funtade som låter sina 12-14-åriga barn dricka sig fulla på stan! :-0

Och hur kan man köpa ut åt små barn? Nä, usch! Det här var en omtumlande upplevelse på många sätt.

Ta hand om Era barn och låt inte Era barn dricka sprit varken hemma eller ute. Genom att bjuda Era barn, oavsett om det är hemma och under s.k kontrollerade former, så har man då legaliserat det. Hur tror Ni då att barnen blir senare hemma hos kompisar och annat. Nä, nu skall jag sluta innan jag blir alldeles för moralisk! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 25 maj 2008 22:34

Vad får man ut med att visa upp sina innersta tankar för hela Sverige? Är allt ett spel, har man verkligen tänkt på vad det kan få för konsekvenser? Det är så mycket som inte bara är svart och vitt här i världen men här så betyder långvarig vänskap inte ett skvatt.

Idag såg jag för första gången ett helt program och det jag slogs av var att det var ganska känslokalla personer som sitter där, det kanske är en förutsättning för att överhuvudtaget vara med. Vilken normal person skulle kunna sitta och säga att man fantiserar om frugans bästa väninna eller vad det nu kan vara. Eller som ikväll att basunera ut att man haft en dålig uppväxt. Pappans reaktion var ju ganska hemsk, han bara applåderade åt att dottern svarade rätt! Det var inte mycket i det minspelet som visade på ånger eller ledsamhet, kanske var det en flykt. Ett sätt att förtränga.

Nä, det här mår man lite illa av, fram för gamla hederliga och skojsiga Oldsbergs-program istället! :-) Får väl ändå tillstå att kvinnan som var med ändå visade känslor men konstigt vore det ju annars. Och sitta och fundera på om man vet namnen på de man haft sex med! Jisses! Det här var ytterligare en nivå på freaky-show! Jag menar, hon hade ju ändå varit tillsammans med sin kille i 22 år och måste alltså varit ganska ung då de blev ihop. Det märks nog att jag är lite upprörd. Och hon skulle kunna tänka sig att vara otrogen om det inte skulle kunna upptäckas men vill ändå gifta sig... 300 000 kronor, det var visst rekordmycket men jag undrar om hon nu tycker att det var värt att bli totalt utlämnad?

Nä, nog från mig!

Av Niclas Bernhardsson - 18 maj 2008 21:08

Är det bara jag som reagerar när folk pratar illa om än den ena och än den andra? Leif GW har ju spytt galla åt höger och vänster och nu säger han upp sig i protest. Vad har han egentligen gjort själv under alla år han uppburit professorslön? Tycker mest att han är upptagen med att skriva böcker. Alltså, han har varit professor sedan i början på 1990-talet! Och inte kommit ut med ett endaste forskningsresultat! Häpnadsväckande.

Han var väl på gång att få sparken och sade väl upp sig och passade på att fortsätta dela ut lite kängor. Nu kanske de har råd att anställa två patrullerande poliser iaf...


Såret började blöda!?

Usch, vad äckligt det kändes, helt plötsligt, nu ikväll, så känner jag att det rinner till i knät. Ser sen att det börjat blöda inne i knäet! Får ser vad som händer nu och om jag blir sämre. Ingen åverkan mot knäet eller någonting, jag bara stod upp. Lite lustigt! Men nu väntar sängen, jag är grymt trött!

Av Niclas Bernhardsson - 16 maj 2008 21:58

http://www.vk.se/Article.jsp?article=188099


Det som är mest förvånande är att vissa verkar försvara kvinnans beteende.


Och här kan vi se många stavningar av ett av de bästa muskelframdrivande fordon som finns men det stavas cykel och inget annat! :-)


Blir det en krasch och bussen börjar brinna så är det inte så roligt om den där cykeln låg ivägen för någon stackare som då inte kom ut i tid. Att följa reglementet får aldrig göra att man far illa!


Men det var värst vad det var infekterat i den där inläggstråden, det verkar som det ligger mera bakom. Vad är det vi inte vet egentligen?


Och här får vi veta att cykeln är 5 år men jag antar att skribenten syftar på barnet! :-)


Asch, nu blev jag nyfiken! Vad tror Ni egentligen?

Av Niclas Bernhardsson - 9 maj 2008 23:27

Då är det väl värre att sända det fåniga programmet Sanningens Ögonblick. Det sårar personer och skapar fel signaler. Jag måste visserligen erkänna att jag inte ens har sett programmet men däremot några klipp på web-tv.

Vad har Ni för åsikter? Det är väl bara att finna sig i det nya sättet att exploatera folk. Jag minns fortfarande när Jennicam var nytt och jag tyckte att det var spännande att kika in i en främmande persons vardag. Andra tyckte att jag var knäpp men sen dröjde det inte länge förrens Big-Brother började sändas och alla satt som klistrade, dock inte jag! Det var alldeles för tillgjort och inte ett dugg spännande.

Av Niclas Bernhardsson - 9 maj 2008 23:21

Vad är det för fel att visa Englas begravning på TV? Varför inte använda sig av det mediet för att låta fler ta del av begravningen, det är många som har berörts och den närmaste familjen är ju med på det. Jag förstår att det finns de som är rädda för att det skall bli för öppet och jag förstår även rädslan att det skall inkräkta på lugnet och tryggheten men medierna får ta sig i kragen och jag tror faktiskt inte att det är ngt problem. Lite vett och sans har de nog.



Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4 5 6 7
8
9
10
11 12 13 14 15 16
17
18 19 20 21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se