Imorse så hade vi ställt klockan på typ 06:20, men det var typ omöjligt att komma upp. Ullis ville ut och springa i två timmar innan mina sicklingskunder skulle komma. Men det var ruggigt kallt och hela jag mådde lite dåligt över ens tanken på att morgonjogga i 15 minusgrader. Och som tur var så var Ullis ganska lättövertalad och vi somnade om. Istället så blev det frukost framför morgonteven. Och sen skulle det komma en kund vid 10:00 med fyra par skidor, men några minuter över så ringer kunden och han snurrar runt i Vagnhärad. Dessvärre så var det ordentligt rengöring på alla fyra skidor och det tar ju nästan lika lång tid som sicklingen. Och första paret var en smärre katastrof då de gått över grus och sten. Men till slut var jag klar och det tog väl en halvtimme längre än beräknat. Sen hade vi, dvs jag och Ullis tänkt att springa då och Tim skulle passa butiken. Men klockan gick och snart hade butiken stängt iaf. Vi valde att springa på Trosa Sportsclub som tur var. Där var det förstås några stycken och löpbanden var lediga, iaf två utav dem. Jag stretchade lite och började sen ganska snabbt. Jag började i 6 min/km men stegrade sen under de första fyra, fem kilometerna till 5.42 min/km. Sen höll jag det timmen ut tills bandet som vanligt slutar. Det är liksom gjort att bara gå i en timme. Jag var lite förberedd på det och försökte trycka hejvilt på knapparna, men inget hjälpte. Tror jag kom runt 10,5 km iaf. Och lutning på 0,5%. Jag tryckte fort igång bandet igen men då började det förstås om på noll. Sen hör jag på Ullis att hon planerat in en fartökning på 3 km och den skulle komma efter 11 km. Och det var jag själv sugen på men vilken fart skulle jag ha? Min fart nu mot min önskade skiljer ju en del. Jag drog upp farten till 4.17/km, och det var ju den farten jag skulle ha då jag skulle springa maran på tre timmar. Idag skulle jag springa i tre kilometer men det var sjuttsingen vad jag fick jobba! Redan efter några kilometer så känner jag att det här nog för tufft för mig. Men jag kämpar på och när jag klarar av en kilometer så är det helt klart på gränsen men på något sätt så fixar jag iaf en km till. Efter det så blir jag riktigt slut och jag joggar lugnt några minuter till. Det blir totalt ca. 14,5 km på 1.20 Sen går jag till stakmaskinen och kör 3 km i ganska lugnt tempo.

Efter det så måste jag byta tröja och jag avslutar med 10 minuters stretch medan Ullis kör klart sina 19 km. Bra gjort!

Sen hem och vi hoppar in på affären och köper ingridienserna till Tacos och hemma så skriker Tim "-Zlatan!" Jag hinner precis ned för att se reprisen då Zlatan nickar in bollen. Lagkapten var han också då Thiago Silva var skadad.

Sen bara äta och slappa! Skön dag helt enkelt! Imorgon väntar tre timmars spinning! :-)

Så var det tisdag och när vi stiger ut ur huset för att hoppa in i bilen så regnar det ganska hårt. Men vad sjutton! Vart kom det regnet ifrån... Nåja, det härdar ju bara en viking som mig! ;-) Fast skämt åsido så brukar det bara kännas extra bra efteråt. Jag tror lite på att det stärker också. Vi kommer ned till banan i ganska god tid och låser upp. Det smyger förbi en tjej utanför, som jag gissar skall börja springa med oss, men hon passade nog bara på att springa med sin väninna då banan var upplyst. Nåja, det är ju bara bra om fler kan utnytta banan. Sen är det bara att komma igång och Rainy (passande dagen till ära) kommer joggandes och snart nog även Flaken och Hamlet. Efter uppjoggen så kör vi en kortare löpskolning innan vi drar igång. Det blir samma upplägg som förra tisdagen men nu vill alla köra lite kortare då den avgörande matchen mellan Sverige och Danmark skall gå av stapeln. Spännande. Jag är iaf lite seg till en början men tänker att vi alla kan försöka springa lite tillsammans om de snabbare springer i ytterbanorna i kurvorna. Och jag tar i lite väl mycket och väljer bana fem, de första fem minuterna och det tar verkligen hårt. Sen tappar Ullis lite och jag väljer att fortsätta springa med henne och går även ned ordentligt till bana 2 i kurvorna. Vi nöjer oss med fyra stycken intervaller och detsamma verkar gälla alla andra också. Sen lite kortare nedjogg innan vi begav oss hemåt för snabb dusch innan matchen. Och vilken match sen. Vi stod emot den första ordentliga forceringen från Danmark och vad skönt att det sista saknades från den s.k stjärnan Bendtner. Och när sedan Zlatan fick chansen då! Fy satan vilken effektivitet och frisparken sen! Jäklars vad bra. Det var riktigt, riktigt nice och vi dansade och skrek här hemma. Tyvärr så fick jag lite problem med ljumsken dagen efter och det var förstås från löpningen och inget annat. :-)

Fotbollsgalan och i år var den väl lite sämre än vanligt fast ändå klart sevärd. Och att Zlatan skulle vinna Guldbollen var det ju rätt låga odds på. Och så sköna småkillar, de härliga fansen, som var med och gav Zlatan pris. Och förstås jättekul att det är duktiga yngre tjejer och killar som kommer underifrån!

Tisdag och nu tröttare än någonsin. Mötena har avlöst varandra på skolan och flytten av Enklaresport har tagit mycket kraft. Och så var det ju tisdag och alltså löpträning. Men idag fanns det inte så mycket sug och jag började planera in en veckas vila och det kändes helt rätt. Men Ullis var desto piggare och jag hörde att hon ville ned och springa lite. Sagt och gjort. Jag kunde ju vara med på uppjoggen och sen köra löpskolning med gänget. Och inte hade jag hunnit gjort något program men intervaller i form av Norska Superintervaller skulle passa bra in. Så vi slängde i oss käk och sen tog vi en tur till gamla butiken, då några skulle ha en hylla, och sen vidare mot Trosa. Väl på plats så tänder vi upp och jag går in och lägger mig på ett bollnät och nästan somnar. Oops! Nåja, efter ett tag så kommer det iaf några stycken och jag förklarar läget. Ullis verkar också lite låg så jag lurar iväg henne med att låtsas som vi bägge springer iväg men jag stannar kvar... He he. Fast efter några varv så testar jag men det går inget vidare. Vi snackar sen om att springa runt stan idag och det lät ju mysigt. Och Putte skulle visst passera 100 mil idag och sen förstod jag att det var samma sak med Rainy. Det var ju lite roligt. Och idag skulle även min pappa fyllt 70 år, det är inte klokt. Nu dog han iofs för 18 år sedan, men ändå. Det känns för jävligt och förstås väldigt ledsamt.

"Att döden skulle vara så definitv - så kall hård och skoningslös.

Men du finns i våra hjärtan - ja, lever än.

Så svårt att förstå att du är borta.

Sov gott pappa, sov gott min vän!"

Vi stannade till på vår jogg, precis när grabbarna passerade 100 mil, och det roligaste var att det på något sätt gjort det i princip precis samtidigt! Och det märks förstås att de springer bättre ju mer de tränat. Det påminner förstås en själv också att det kanske inte var konstigt att jag själv uppvisade hyfsat bra resultat då jag, vid samma tidpunkt, uppvisade mer än dubbelt så många mil. Bara kämpa på. I skrivande stund kommer jag inte alls ihåg vart jag ligger nu. Men jag vet att jag sprang mer än 300 mil 2005.

Det gick iaf bättre och bättre att springa fast jag var riktigt kort i mina hamstrings. Skön jogg och det är bara att tagga för peppningen. Det var inte så värst många idag. De andra, som jag inte har nämnt, var Flaken och Westaden, alltså sammanlagt 7 stycken. Eller 6 stycken blir det förstås...

Väl hemma så stannar vi till vid Hemköp och pratar med en gammal bekant och sen är det fort hem för att kika på Zlatan och jisses vad bra PSG var idag. Eller förresten. Real Madrid var en aning tama men det tror jag mest var pga motståndet. Fast ibland rullar inte bollarna in. Men ingen ko på isen ännu. Det här var ett bra kvitto.

Lördag och Ullis skulle jobba så jag traskade själv till Safiren och fick stressa lite. Väl på plats så är det inte proppfullt och vi värmer upp och sen är det dags. Lite nya övningar och jag kan inte riktigt bestämma var jag skall börja eftersom jag inte kom på vad jag skulle göra på den aktuella övningen. Men snart nog kliver jag in i en maskin och vi kör igång. Jag lägger mig på en bra nivå och det är både bra för styrkan och för konditionen. 15 övningar och efteråt är det lite extra magträning och jag skämtar och säger något att det känns som man skall föda. "Men det är väl ändå inte möjligt", fortsätter jag. :-)

Fort in i dusch och bastu och sen till butiken. Där väntade jag besök från kära faster E-M och sambo. Óch bror Jocke med familj kom också och det blev kramkalas och fika. Sen efter jobbet så var det fest hos svägerskan men utan alkohol då jag var tvungen att förbereda ett längre spinningpass och att Zlatan även spelade spelade (!) förstås också in! :-) Men trevligt var även det men vi åkte hemåt ganska tidigt. Väl hemma så var det först Zlatan på tv och sen full kraft på att göra klart programmet. Halv tolv var jag väl klar och hoppade i säng...

Måndag och så var det tänkt att jag skulle cykla till Ronnaskolan och det oavsett väder. Men jag är ju inte van att cykla så jag kände av både muskler och knän efter de senaste passen. Men jag måste ju komma igång så det var bara att komma upp och iväg. Det kändes som om jag hade tur med både väder och vind. Så det var bara att mata på i början och det kändes som jag ganska ofta låg mellan 32-35 km på platten och lite över 40 då det sluttade lite nedåt och förstås fortare så ibland. Men så sansade jag på mig efter ett tag då jag mest skall komma ut i början. Det gick väl bättre än väntat men visst blev jag trött och i Södertälje Centrum så dog väl farten pga alla stopp. Men jag kom fram runt halv 8 och hann med att dusch i god tid innan lektionerna skulle börja. Men första lektionen var visst inställd så jag gick upp och drack lite kaffe och snackade lite med kollegorna. Sen var det lite lättare lektioner och när sista lektionen var gjord så skulle Ullis och barnen komma men jag kom inte ihåg när och mobilen hade dött. Så jag gick upp och laddade på den inne hos rektorerna, där en laddare låg. Och sen satte jag mig i en kvart men jag hade visst missat familjen precis då de fått väntat i ca. 15 minuter. Eller rättare sagt Ullis och Tim då Felix var kvar på jobbet. Men vi sammanstrålade sen allihopa och vi åkte upp mot Stockholm och kollade in en tatueringsstudio som tyvärr var stängd. Efter det åkte vi till ett riktigt coolt thailändskt mathak på Skånegatan. Riktigt gott! Allt för att fira Felix som fyller 18 år idag! Det är inte klokt vad tiden går.

Väl hemma så avslutade vi dagen/kvällen med att kika på ömsom på förberedelerna inför prinsbröllopet och herrlandslaget i fotboll. Snart slår vi över och ser på damernas lite viktigare match!

Så var det söndag och kanske dags för ett långpass också. Jag var väl mer inne på att cykla men Ullis ville gärna springa och jag ville inte vika ned mig. Men jag kan erkänna att det var lite segt nu. Från söndags så var vi uppe i ca. 8 mils löpning och det skulle alltså bli över 10 mil på 8 dagar. Lite, eller rättare sagt mycket, mer än jag brukar. Men började jogga igång och chansen är ju att det släpper efterhand. Och så blev det även idag och vi pratade om allt möjligt. Men mot Trosa började det bli klart tyngre igen och då hade vi sprungit lite över en mil. Många cyklister idag och man fick ha lite koll bakåt också. Vi mötte förresten Flaken och Tokan direkt när vi sprang ut ur Vagnhärad och de såg ut som rena eliten på håll. :-) Grymt! Kul att prata lite innan vi drog vidare och vi ville inte springa med dem då de hade lite högre fart.

På slutet så började det bli alltmer segt och jag fick värsta halsbrännan så jag spottade och harklade mig som sjutton. Väl framme i Vagnhärad så hoppar vi in på Utsikten och jag tog två stycken cola direkt och bara svepte för att få bort halsbrännan men jag fick lida av den hela dagen och t.o.m lite på natten. Vi höll iaf 6.13 i snitt på 21,36 km och vi lovade att inte springa snabbare än 6.15

Så var det dags att summera 2014 och det var helt klart ett händelserikt år på många sätt och även lite skrämmande faktiskt. Men låt oss börja kronologiskt, dvs från början av året.

Januari - bra start!

Den första januari så startade vi med en jogg och anledningen till att jag nämner det var att den goda vännen Flaken ville hänga med så det blev en härlig start på året med 15 km och ganska prick 6-minutersfart. Lite segt var det av förklarliga skäl men inte värre än att man hängde med. Och hänga med var ordet för Flaken och jag var väldigt jämna just då och pressade varandra bra på träningarna. Det handlade för övrigt mycket om träning och om Enklaresport Running Club, som jag brinner för. En hel del träning var för Vasaloppet så det innebar stakning på olika sätt.

Tråkigheter var det också då det var begravning av min farmor och hon har helt klart betytt en del för mig. Speciellt att det är oerhört viktigt att göra rätt för sig och att vara snäll. Kanske låter präktigt och tråkigt men det är det absolut inte. Glädje var också viktigt och kul hade både hon och jag haft.

Februari - skidåkning!

Så var vi inne i februari och nu handlade det en hel del om skidor och mer specifik träning för just Vasaloppet. Och jag och Rolle var iväg på en kombinerad tränings -och tävlingshelg på skidor. Det blev dessvärre en katastrof med fästet och loppet gick inte så bra som jag hoppades på. Sen i slutet på februari så började Vasaloppsveckan och då hade jag fullt upp på Vasaloppsrakan, kanske lite mindre jobb än vanligt men ändå väldigt mycket. Och sen hoppade jag in i Siverts stafett-lag och det blev en riktigt rolig dag med både tävling och mat efteråt. Dessutom hockey med underbar stämning. På något konstigt sätt så vann Mora efter att ha legat under och det rejält.

Mars - Vasaloppet!

Så var det dags att tävla och allt är väldigt osäkert, t.o.m om det skall bli lopp överhuvudtaget då det var så varmt. Men det blir på något konstigt sätt start men vi är sena till start och jag får springa för att få en plats och kommer längst bak. Jag får inte ens plats och smiter lite på sidan där det inte är spår. Och starten går och fästet är obefintligt då jag kör på burk, som en kollega lade på i tron om att det skulle vara minusgrader. Men de som kör med klister har det också jobbigt då det bygger under. Ja, väldigt få har lyckats få till det och knappast hela loppet. Hursomhelst så har många det tufft uppför backen och jag väljer fel sida och ligger rejält efter schemat. Väl upp på myrarna så är det bara två spår som funkar och det går i snigelfart. Men inget fäste och när backarna kommer så är det bara att bita i och samtidigt bita sig i tungan då några skejtar. Hursomhelst så nästan grinar jag då jag glider in i Hökberg och jag får lite snabbt klister på skidorna och det fäster lite igen. Skönt men givetvis ingen medaljtid i sikte. Nåja, jag har aldrig varit så pigg i kroppen efter ett Vasalopp och jag har det lite skoj i bastun där jag drar några rövarhistorier för ett gäng ålänningar. Dessvärre missade jag Kalle Moreus som var framme för att prata med mig vid mitt marknadsstånd. Men det blev en del snack med hans trevliga bror Pererik. För övrigt han som gjort Koppången, den fina visan. Vidare under mars då? Jodå, en ultra låg inplanerad och det bara 6 dagar efter Vasaloppet. Så det var klart en chansning och chansningen visade sig inte gå hem. Då man stakar så jobbar bålen väldigt mycket och med facit i hand så behövs bålen även vid löpning. Jag höll ut i ca. 3 mil och sen var jag så slut! Men Ullis tuggade på och kom nästan 6 mil! :-) Det var alltså Skövde 6-timmars jag pratar om. Sen blev det några slitiga pass men det är också klart förståeligt.

April - Tävling i Köpenham!

Så var det 1 april och VM i halvmarathon och det i Köpenhamn. Ullis och jag åkte själva men umgicks lite med några andra familjer då och då. Kul att se staden men vi fick gå en del och det dagen innan loppet. Kroppen kändes inte så lysande så jag hade inte så stora förhoppningar men det var ju bara testa och se. Och loppet då? Jodå, jag startade rätt hårt men ändå kontrollerat. Tyvärr så domnade fötterna bort lite då jag knytit lite för hårt så efter 6-7 km så får jag stanna och knyta upp och då tar det ett tag innan jag är igång igen men jag tror inte jag förlorade så mycket.

Och all Vasaloppsträning verkar ha gett resultat för jag sprang på låga 1.39 vilket var klart under det förväntade målet! Wow! Vilken start på året. Och Ullis verkade också nöjd. Efteråt så åt vi gott på en mysig restaurang med de övriga familjerna. I samma veva så får jag också besked om att jag blivit blåst av några som låtsades vara en känd speltillverkarfirma. Men för att gå händelserna i förväg så får poliserna fatt på bedragarna och jag får tillbaka mina prylar - Pust! :-0

Vidare så får jag även i all välmening en behandling med stötvågor och efter det så kan jag inte springa på typ en vecka. Så det kommer jag att akta mig för såvida jag inte är skadad på riktigt. Desto roligare var löpskolningen med Charlotte Schönbeck. En tjej som lyckats som vet att det inte finns några genvägar. Jag är så sjukt trött på alla genvägar, trender och alla som skall sko sig på både det ena och det andra. Hursomhelst så fick man en rejält värk men även en bra dos med energi att ta med sig till klubben.

Fortsatt bra träning och nu även premiär för racerna. Rätt bra fart på företaget också och det är bra då branden sommaren 2013 fortfarande besvärade.

Maj - löpning runt Sillen och lite argumenterande om löparskor.

Så var det dags att springa runt Sillen och klubben hade skapat ett evenemang. Vi blev en handfull som började springa och det blev lite småryckigt men jag kände mig stark så jag tänkte inte gnälla utan hängde bara på. Styrkemässigt så var det inga problem men längden i sig gjorde att jag inte riktigt var van att springa så långt! :-0

Och apropå att springa långt så lade jag mig i skodebatten lite grand då kommersiella krafter gärna vill slå mynt av trenden med barfotaskor. Lite lustigt att det som startade det hela nu är lagt åt sidan och många har ersatt det med superdämpade skor men mystiken finns visst fortfarande kvar. Hursomhelst så tyckte jag det var tragiskt att det som faktiskt lyckats ordentligt med sin löpning vet vad som funkar men istället så lyssnar man på andra och annat. Men men, jag tror i min enfald att sunt förnuft skall vinna i längden och det gör det ju men det kan ta lite tid ibland. Men för att återgå till ordningen då. I mitten på maj så har vi Otto Elmgarth på besök och lite roligt att han sprang ganska dåligt rent tekniskt men ändå så är han en riktigt grym ultralöpare, den andra svensk som sprungit Badwater och dessutom gjort det riktigt bra. Det var en rolig reflektion mot all larv som nu sker inom löpningen. Han tränade däremot väldigt mycket och som någon senare sade till sin kund som inte kunde börja springa för att hon inte hade gått någon löpkurs. -Sätt en fot framför den andra och upprepa och gör det allt snabbare tills du springer! :-)

Juni - bröllop och Stockholm Marathon!

Ja, jisses vilken resa. Ullis storasyster gifte sig och mitt i sommaren skall det ju vara varmt men det var i Umeå och sommarens kallaste dag. Bröllopet och festen var i ett större plåtskjul men det var mysigt men tyvärr lite kallt. Och det dagen innan maratonloppet. Jag tror att det tog på musklerna faktiskt och sen när vi skall flyga hem morgonen efter så bråkar tullen om min gel, som är lite för stora. Men jisses! De ser ju vad det är och jag blir grinig och håller på att bli utslängd. Till slut så checkar jag in min väska och låter gelen åka med där och hoppas på att utcheckningen går fort. Hursomhelst så går allt smidigt men vi känner oss ganska trötta rätt snart på loppet och min tanke på 3.30 är grusade redan innan 2 mil då jag blir omsprungen av farthållare. Hursomhelst så får jag kämpa hårt och kommer i mål på 3.46.01 Bra ändå kan man tycka men jag trodde att jag skulle kunna attackera 3.30 i år.

Efter det så blev det några mysiga joggar med några i klubben och en del cykel med Ullis. Vi arrangerade dessutom Hedebyloppet men fick slita igen och frågan är om det var värt det. Hmm... Sen väcktes en tanke om att göra det lättare men det är inget bestämt ännu.

Trosa Stadslopp går sen och jag springer riktigt bra igen och tar ut mig rejält. Mitt mål var att gå under 40 minuter och får 38.36 Jag passade på och spinna också och det hade jag inte gjort på flera år. Lite spännande.

Juli - träning mot Kalmar Ironman

Så blev det lite mer inriktning mot triathlon och då förstås simning. Och vi simmade i en liten mysig sjö med källor som gjorde vattnet härligt friskt! Och det blev en favorit. Och fortsatta träningar med löparklubben förstås.

Augusti - Kalmar Ironman!

Veckan innan Kalmar Ironman så hoppade jag in i Ullis lag på Ångaloppet och det var en ny erfarenhet. Tyvärr så fick jag fruktansvärda skavsår och man borde nog testat lite mer innan. Loppet gick väl inte så där superbra då simningen strulade rejält. Jag sinkade rejält men var stark på löpningen. Men vi fick iaf blodad tand. Sen kommer the Ironman och det blev en rejäl kalldusch. Jag får låna en våtdräkt som egentligen var gjorde för en som väger 10 kg mindre och jag lovade att provade den på riktigt men så blev det aldrig och det blev en ruggig kamp där ute i vågorna där kroppen krampade och jag hyperventilerade. Jag blir till slut uppdragen då det gått för mycket tid och kramperna gjorde att jag inte ens kunde springa på en vecka. Men sen så kommer vi till den stora grejen för året och det är väl att jag började jobba som lärare igen - idrottslärare. Ullis väckte en idé om att jag kanske skulle skicka in en ansökan så Tim fick "tvingas" att lära sig jobbet lite mer på riktigt. Och som Tim har lärt sig och vilken resa det blev för mig. Helt klart även tuffa stunder men väldigt, väldigt mycket positivt också. Wow! Vilka härliga elever och vilka kolleger. Det här behövde jag. Och dessutom en riktigt, riktigt bra chef. Men framförallt så är det så mycket kärlek från eleverna så det är lätt att ge mer än man borde. Jag hoppas och tror att jag kan betyda mycket för många av dem. Men det är en tuff start, det skall medges. Jag får tyvärr också ställa in SM i inlines då träningen blev för dålig. Men jag började få ordning på skorna så hoppet fanns länge.

Zlatan gjorde också comeback som han gjorde det! Wow! Tre baljor direkt!

September - valmånad.

Kom igång med blodgivningen igen och lite spruträdd har jag blivit också. Men det gick bra. Och fortsatt bra med träning och bra stuns i kroppen av all gympa i skolan också. Zlatan meste målgörare i landslaget. Värt att nämna och stort för en Zlatanist! Sen var det bröllopsfest och det var trevligt och vi gick hem på natten. Dock kändes 4 km rätt långt då! :-)

Desto tråkigare var det med valet... :-( Kanske värt att påminna om historien. Det var iaf en trist kväll att se rapporterna strömma in. Slutet på sepember gick tyvärr i förkylningens tecken och snart var det ju Tunnelloppet och Hässelbyloppet. Jag fyllde förresten år också och det är ju alltid trevligt att fika lite.

Oktober - Hässelby!

Så var det dags för Hässelbyloppet och tisdagen innan fick jag bryta och sen på torsdagen så testade jag och då funkade det. Så jag ställde upp och gjorde det återigen bra. Konstigt att jag kan ta ut mig sådant! :-0 45.36 får jag och det kanske inte låter så bra men en rejäl förkylning i över 3 veckor och med min sjukdomsperiod med Borrelian så är jag glatt överaskad och jag slog nu Flaken rejält. Han persade också.

Sen på skolan så har jag möte med chefen och hade väl tänkt att tacka för mig men de är så nöjda och det känns så bra med eleverna så jag säger att jag fortsätter. Sen så chockar Flaken rejält på några backträningspass och det är ju nästan sjukligt hur han kan dra på ibland. Helt omöjliga tider! :-0 Jag passar även på att köra ett maskinträningspass och det är bara kvinnor/tanter där och det låter ju lätt... eller? :-0 Shit! Jag blir helt död och orkar inte ens genomföra passet hyggligt! Jag vågar inte tänka mig hur jag såg ut på slutet! :-)

Jag fortsätter sen att debattera lite men gör det bara då "min sida" sas blir påhoppad. Men det uppskattas inte och det är ju lite lustigt att bara den ena sidan får säga sitt. Men jag känner mig rätt säker på min sak men det är lite frustrerande att gemena man inte kan se igenom upplägget. Jag skriver något i stil med "80-talet, kom tillbaka". Där träning låt i fokus och inte en massa genvägar. Sen har jag några magiska träningar med grym fart och det är helt klart kroppen som går lite i vågor. Allt blir iaf mycket bättre hela tiden och mina dippar inte så små. Speciellt inte om jag sköter kosten. Jag testar även spinning igen och det på nyöppnade Safiren. Cyklarna är grymt avancerade och det sporrar. Några härliga pass med klubben och även ett pass med Tanja och Ullis runt i Åda-skogen. Kul!

November - härliga pass och Tunnel Run!

November var det mycket bra träning och även lite kul pingis på jobbet. Sen går det riktigt bra innan jag strax innan Tunnelloppet blir förkyld - Neeej! Nåja, jag hade tänkt att bara socialjogga men sen blev jag lite taggad utav Flaken och blev lite sugen på att ta i ordentligt igen. Men förkylningen gjorde att jag bara tänkte jogga. Men väl på plats så slår tävlingsdjävulen klorna i mig och jag taggar igång mig ordentligt och känner mig helt plötsligt frisk igen! :-) Jag springer så fort som jag kan och det är först vid 9 km som jag känner lite tryck i bröstet men det är först då och vem känner inte tryck i bröstet då. Loppet är rejält kuperat och jag får 46.01 och det förvånar rejält. Tyvärr blir jag dålig efteråt så helt frisk var jag förstås inte. Loppet var iaf sjukt roligt.

Sen kommer jag äntligen igång med stakningen och det är lite väl sent men ändå. Nu är jag igång!

December - flytt av Enklaresport.

Jag fortsatte skriva lite om dämpade skor för någon ordning får det ju vara. Vi som sprungit i "vanliga" skor är ju inte skadade men nu pratas det om skador hela tiden men ingen verkade se sambandet. Fast det är ju upp till var och en vad man springer med. Själv skaffade jag ett par superdämpade Hoka One One men första passet var ingen höjdare. Vet inte om jag spände mig men sen avslutade Ullis och jag med ett 18 km-pass och det var magiskt! Wow! Markkontakten blev som att springa på skogsstig fastän man sprang på asfalt. Det blev iaf lite stakning i Södertälje också. Trevlig avslutning på skolan då både elever och rektor sjöng! Sen flyttar vi Enklaresport och det till gamla Mecman-lokalen, dvs nya NA-Svensson-huset. Stället där jag har jobbat i 19 år så cirkeln är sluten kan man säga.

Mycket text blev det! Avslutningsvis vill jag bara skriva att året var bra som vanligt, det är det alltid med Ullis vid min sida! :-)