Inlägg publicerade under kategorin Nöje!

Av Niclas Bernhardsson - Fredag 29 sept 21:30

Ja, så har man då fyllt igen! Hela 46 år och som tröst tar jag alltid åt mig att barnen på skolan alltid tror att jag är minst 10 år yngre. Något skall man ju ha för all träning man lagt ned. Men idag hade jag lite fest för mina vänner men tyvärr var jag gräsligt förkyld. Men jag åkte ändå till systemet och handlade lite. Kunde inte jag dricka så kunde väl de som ville fira mig göra det. Fast väl hemma var det kul och jag fyllde på. Både till mig själv och andra och jag höll typ samma takt. Det var iaf riktigt kul och jag drog några barnsligt dåliga historier och det verkade gå hem! ;-)

Men sen förkylningen... Dagen efter så var jag helt förstörd. Dvs, på lördag morgon. Och nu skulle släkten komma.... 


Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

  Facebook: https://www.facebook.com/mattias.tornqvist.5?fref=ts
Massagestol: Ergonova - massagestolar av toppklass (Kontakta mig vid intresse!)

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Söndag 2 juli 23:30

Söndag och snart dags för jobb igen. Ja, för Ullis alltså. Fast det blir lite jobb för mig med misstänker jag då vi visst skall köpa säng. Och då måste det passa in med färger och sånt. Själv kom jag knappt ihåg vad vi har för färger i sovrummet men vi är ju alla olika. Hursomhelst så tog vi en sväng in till Nyköping för att kolla sängar och det vore ju hemskt trevligt att se hur K och E har det, vi hade ju inte varit där! Så vi svängde förbi O-sund och tog förstås med oss en blomma. Och något hemskt onyttigt också. Men E hade visst fått en smart-watch, som hade koll på antal steg och puls m.m Så den klockan sade nog åt henne när det var nog med stillasittandet. Fast vi hade tur och hon satt kvar hela tiden vi var där! :-) Efter det trevliga besöket, de hade fått det riktigt fint btw, så drog vi hemåt och nu hade klockan dragit iväg lite så det blev en burgare på Mc Donalds också. Bättre lite onyttigt än inget alls typ. Väl hemma så blev vi som överjästa pösmunkar och somnade till på sängen. Inget ovanligt då det gäller oss... Men nu började jag få panik! Ingen träning, ingen träning! Det måste åtgärdas. Jag fick ett ryck och skulle promt iväg till Sports Club, i Trosa. Benen värkte rätt mycket och nu hade det även benhinnorna börjat jävlas. Men hallå! Jag gick ju bara igår? Men det var annorlunda och nu sved och bultade det i benhinnorna och framsida lår värkte. Skumt! Värsta Ironman och får värk i benen av att gå? :-)

Väl på plats så hoppar jag upp och börjar köra och märker att jag glömt lurarna. Men vad f-n! Jag hoppar av snabbt och upp igen, men nu med väskan i famnen. Lite trångt men jag letar under tiden jag kör och till slut så hittar jag dem. Det blir lite pop rock och det verkar bli något sydamerikanskt och till slut blir jag lite less då det kommer flera rätt dåliga låtar i följd. Nä, på med Def Leppard och nu är det annat ljud i skällan! Lite som naturliga intervaller och det blir hårdare än normalt, fastän det bara var distans. Ibland så var jag ute på Ironmanbanan, då på löpningen, och bara matade på. Härligt känsla! Det blev till slut 70 minuter och sen hoppade jag in på toaletten, som har en liten dusch, och duschade av mig lite snabbt. Skönt för jag var dyngsvettig. En äldre tant var lite imponerad och tyckte jag körde på riktigt hårt! :-) Jag blev själv imponerad då hon började jogga på löpbandet. Inte illa! Hon såg ut att vara över 65 år iaf. 

Kvällen avslutade med film och det blev La La Land. Rätt bra film men den var lite maffigare på bio, sade Ullis. 


Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

  Facebook: https://www.facebook.com/mattias.tornqvist.5?fref=ts
Massagestol: Ergonova - massagestolar av toppklass (Kontakta mig vid intresse!)

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Lördag 27 maj 23:54

Så var det lördag och idag hade vi bokat in oss på träff med goda vänner hos vännen S! Det skulle bli trevligt men först förstås lite träning. Eller faktiskt lite massage först. Svarte Petter skulle komma förbi och knåda mig och när Ullis och jag ätit frukost och tagit oss en påtår så messar jag honom och undrar hur läget var. Jodå, han kom rätt omgående och han är i det närmaste chockad över hur förändrad jag var i muskulaturen och att hälsenan kunnat bli så bra på så kort tid. Kul! Och han sa att hon tog i typ  10 ggr mer nu och jag kände verkligen att han kom ned i muskulaturen på ett annat sätt nu. Så ont gjorde det ändå. Men efter massagen så började jag fundera på hur smart det skulle vara att springa direkt efter massagen. Det skulle ju nästan göra så att massagen var bortkastad. Jag ändrar mig och går till Safiren istället. Det får bli 90 minuter Cross Trainer. Jag laddar på med två flaskor och lånar Ullis hörlurar och kör igång Spotify. Ullis har förberett Sweden Top, någonting, men jag byter snart till 90-talslåtar och jag vet inte vad det är men jag känner max igen hälften. Men kul det också och jag motsätter mig impulsen att hoppa fram i låtlistan då det är någon sämre låt. Vid varje femte minut så tar jag två klunkar och har på det viset något att se fram emot. Men det blir förstås jobbigare och jobbigare och jag förbannar mig själv att jag inte tog papper eller handduk. Det droppar ju svett i ögonen och jag får torka med handen. Snart nog har jag klarat av det och jag snittar 131 slag/minuten. Rätt lugnt alltså men jag är rätt uttorkad och känner att jag måste dricka mera. Vattnet räckte inte riktigt till utan jag drar i mig en halv flaska vatten. Sen in i bastun och sen hem. Jag eftersvettas en del men börjar måla lite på huset innan vi skall iväg till vännen S. Svarte Petter och Tok-fia kommer förbi och vi går sen gemensamt bort till S. Mycket trevlig kväll och vi avslutade med kortspel och det gick inget vidare. Jag kom sist men det var på håret då jag satt med en bra hand som i sista omgången kunde vänt allt! ;-)

Nä, natti natti! 8-9 mil cykel väntar imorgon. Och säkert lite målning.

Av Niclas Bernhardsson - Måndag 10 april 23:00

 

En veckas dekadens! Ja, det är iaf vad det känns som. Jag har varit förkyld sedan förra helgen och jag försöker intala mig själv att jag kanske hade något i kroppen då jag sprang Premiärmilen. Det gick lite långsammare än väntat och jag kände mig mer och mer ur form inför loppet. Men iaf. Jag har knappt tränat alls under en vecka och faktiskt ätit godis och varit lite allmänt onyttig. Så idag ville jag få in lite simning innan yogan, som jag och Ullis tänkte gå på. Ullis var bokad sedan tidigare men jag bokade strax innan. Men snabbt in med lite mat och full fart till badhuset om vi skulle hinna simma någonting. Väl i vattnet så var det dags att börja men det var fruktansvärt jobbigt direkt och pulsen gick i taket! :-0 Alltså, på riktigt! Jag flåsade som en hund efter 50 meter och det var först på slutet det släppte lite. Helt klart var jag inte helt kry. Det blev endast runt 800 meter men ändå skönt att vara igång igen.

Sen en skön bastu på det och nu var det rätt lugnt tills yogan skulle börja.

När jag var klar gick jag ned och väntade tillsammans med Ullis och två andra. Nu var det återigen Sussie som skulle leda passet. Hon var riktigt duktig men det kändes rejält i huvudet då man skulle stå i "hundens position". Och det var en jäkla massa övningar men det kändes som om jag var bra med på de flesta. Sen händer en rolig grej. Hon nämner något om att hon skulle vilja prova en speciell position och jag tycker mig se vad det är. Felix gjorde den utan problem som liten grabb men Ullis och jag hade det lite svårare. Så jag börjar visst ställa mig i den positionen när jag märker att de övriga flyttat fokus till mig. Pinsamt men jag chansar samtidigt som jag hör att man mycket väl kan tippa över och slå pannan i golvet. Men helt överraskande så sätter jag den klockrent och står enkelt i tio sekunder. :-) Kråkan heter positionen, fick jag höra. Sen när alla skall göra så är visst min ork och koncentration slut. Så istället busar jag med Ullis och lägger mig under så om hon tippar över så ramlar hon och får en kyss! Kanske lite våldsamt men ändå! :-) Flickan och Kråkan! 😁


Av Niclas Bernhardsson - Lördag 1 april 22:06

Premiärmilen var ju i antågande och jag har känt mig lite sliten på slutet. Efter samråd med min duktige coach Mattias så bestämde vi att jag helt enkelt skulle dra ned på träningen inför lördagens lopp. Och det passade mig. Han tyckte att det är bra att låta kroppen återhämta sig ibland och jag har tränat förhållandevis bra. Dock inte så mycket som alla tror. Det kanske verkar som jag tränar hela tiden men det har länge varit en liten kamp att bara snitta över en timme om dagen. Nu, på sista tiden, så verkar det dock vara rätt stabilt över det dock. Men jag måste fortsätta öka framåt sommaren om mina mål skall vara möjliga. Och eftersom jobbet hade en bowlingkväll inbokad på torsdagen så sade jag, till allas förvåning, ja till den. Det var nog ingen som hade väntat sig men jag är ju en tävlingsmänniska och förut var jag inte helt kass på att bowla. Dock inte på någon högre nivå men jag kanske låg och snittade på 170 och hade väl 224 som mitt bästa. Men det var ju säkert 15 år sedan, om det ens räcker... Väl på plats i Rosvalla bowlingcenter så käkade vi först Tacos och sen helt plötsligt var det dags. Det började med att jag stressade iväg ett kast och missade nog spärren sen. Sen en strike och sen blev det inget mer... Vi hann med två rundor och när jag äntligen börjat få kontroll på mina pilar så blev det alltid en kvar. Jag var så säker på strike så många gånger men de gick bara inte ned. Och andra slaget var en katastrof! :-0 246 poäng på två serier. Jag längtar redan till nästa års bowling! ;-)

På fredagen så bestämde jag mig för att även skippa simningen och det blev en rejäl sänkning och sen var det alltså dags för Premiärmilen! Mer om det i nästa inlägg. :-)

Av Niclas Bernhardsson - Söndag 26 mars 23:23

Söndag och dagen efter Spin of Hope! Det kändes riktigt bra igår och med dagens form var det inte någon direkt utmaning att cykla många pass. Utmaningen handlade snarare om att hitta fler pass. Det verkade rätt lovande att Ullis jobb hade svårt att fylla cyklarna men de fixade det till slut. Lite snopet för mig men jag var mer som en reserv. Nåja, idag skulle vi på cykelmässa och det såg jag fram emot. Väl på plats så ser vi att mässan inte är superstor men det finns absolut saker att nörda ned sig på. Vi får mycket gjort och jag träffar bland annat Tacx-chefen i Sverige och får väl tyvärr nedslående nyheter. Till min modell så finns det inga banor att köpa om man inte hittar någon som säljer. Och chansen är väl inte så stor, trodde han. Den var ju urgammal typ... Hmm, sen har de förstås en ny Tacx med diverse häftiga funktioner mitt framför näsan. Asch, jag trampar på och nu börjar ju utomhussäsongen på allvar. Sen träffar jag Peter, på Orca, och provar ut ett par nya triathlonskor. Jag lägger nog en beställning på dem sen och lägger nog ut dem i shopen också. De verkar jäkligt bra men vill nog prova dem först ordentligt. Vi träffar också på Barncancerfonden och en representant från dem som vi fick bra kontakt med. Hon hade dessutom kommenterat på min Instagram igår. Ja, apropå träffar så var det rätt många, när jag tänker efter. Med risk för att missa någon. Hasse och hans pappa, de är kunder och riktigt trevliga. En elev, tror det var lilla Stina. Jag blev lite paff och kom knappt på vad hon hette. Hon skulle träffa Gladiatorerna sen. Dem missade vi förutom att vi nästan satt bredvid dem och fikade sen. Vi lyssnade på Susanne Ljungskog och det var riktigt bra. En föreläsning i min smak. 

På vägen hem så hoppade vi in på Sportson och kollade lite på keramiska drev. Jag blev klart impad och kanske kan jag själv ta hem det från Danmark för eget bruk. Jag har ju bra inköpskanaler där. Det får jag kika på. Sen vidare till Ikea där vi köpte en bäddmadrass och sen lite mat. Jag skulle dock skippat efterrätten för den ville komma upp senare på löpningen. Urk, jag mådde riktigt illa. Löpningen ja! Jag ville prompt ut och det blev rätt sent men trots att det var lugn jogg så kändes det i magen. Igår blev det ju en massa sliskig energi in och det var jag inte van vid. Och nu sliskig, men god (!) efterrätt. Nu har vi ätit för en hel månad, tror jag. Det blev en lugn jogg på nästan en timme och runt 9 km. Tills magen protesterade var det riktigt nice! :-)

Av Niclas Bernhardsson - Lördag 18 feb 22:02

Lördag och några sicklingar inplanerade. Men först skulle jag förstås träna men Ullis hade bokat in två pass på Safiren på morgonen och jag ville springa på löpband, i Trosa. Så för att hinna med var jag tvungen att komma iväg hyfsat tidigt och det var lite burrigt då jag gick ut till bilen. Väl framme så finns det löpband lediga och jag sätter igång. Precis som sist så tar det rätt lång tid innan pulsen visar normala siffror, kanske 13-15 minuter iaf. Lite skumt. Sen är det som en klocka och det är max en procent hit eller dit, typ lite beroende på om jag lyfte på armen för att torka mig eller kolla på klockan. Jag körde på 0,5% lutning och lugn jogg i 9,3 km/h. Det blev 1,5 timme och direkt på det så hoppade jag in på toaletten och bytte om till torra kläder. In i bilen och fort hem. Nu hade jag inte ätit sedan klockan 18.00, igår, och dessutom simmat efter det och nu sprungit 1,5 timme. Det sög riktigt mycket i magen och jag var nog lite medtagen. Och väl hemma så ser jag att det inte finns någon mat mer än hämtmaten som Ullis inte åt upp igår. Hmm, den hade hon nog tänkt äta då hon kommer hem från Safiren men nöden har ingen lag. In med den och fort ned och ta emot kunden. Jag kände igen honom och sade att det var länge sedan. Han såg konstigt på mig och sade att det var ju bara två veckor sedan. Ha ha, så var det ja! Då var det inte så konstigt att jag kände igen honom. Jag fixade hans skidor och sedan hinner jag inte ens säga adjö till honom innan nästa kund kommer. Det var däremot ett riktigt välbekant ansikte och han är verkligen en gammal kund sedan säkert 8-9 år. Riktigt trevlig och vi kommer bra överens. Bäst att skriva det då jag vet att han kan titta in här! ;-)

Skämt åsido så skall han nu också köra Kalmar Ironman och det är förstås roligt att prata om det också. 

Efter det så gick jag upp och tog kaffe med Ullis och hon hade snart nog förlåtit mig för att ha ätit upp hennes mat som hon längtat efter. :-0

Men nu började jag bli riktigt sugen på att börja måla i vårat nya träningsrum men vi hade ingen riktig organisation utan det blev lite hoppigt. Men skönt att vara igång och man ser skillnad direkt. Vi kanske däremot måste dra en runda till och möjligtvis även en strykning på taket. Mat från Sushin, i Trosa, och snart nog ville jag hinna med och träna en runda till och satte mig på cykeln men nu provade jag bara att cykla på med samma lugna intensitet som imorse. Dvs i zon 2 och jag låg och cyklade i 65% av maxpuls. Pulsen gick som en klocka direkt och jag låg ganska precis på 176 watt, i snitt, och farten tror jag blev 32,9 km/h. Undrar vad man kommer att kunna hålla för snittpuls på Ironman. Någon som vet vad som är vettigt att sträva efter? I höst är tanken att jag skall hålla 36 km/h i snitt. Hmm, det får bli lite mer undersökningar och även lite in lite intervaller på cykeln också. Nu kör jag bara dem på löpningen. 

Efter det så blev det en snabbdusch och sedan direkt mot soffan och Mello, där familjen redan satt samlad. Jag missade den första låten och den satte jag senare som vinner och den gick ju också direkt till andra chansen. Annars var det Ullis som tippade mest rätt. Trots att hon knappt kollade. :-)

Av Niclas Bernhardsson - 31 december 2016 16:20

Så börjar då 2016 närma sig sitt slut och det här blir, personligen, inget revolutionerande inlägg. Men ändå så kommer det säkert att kännas som det. Under året så har ett mål börjat växa fram och det kan, även för mig, verka ouppnåeligt. Hawaii Ironman! Ju mer jag har tänkt på det, ju sugen har jag blivit. Och träningen har hela tiden ökat och så även allt runtomkring. Men det går liksom i vågor. Det var ju länge sedan jag lyckades riktigt bra med mina mål men nu har det iaf börjat gå åt rätt håll och kroppen verkar börja hålla igen för hårdare påfrestning. Och samtidigt som jag ibland känner att jag nästan är löjlig som tror att det är möjligt så säger mina erfarenheter och rutin att det faktiskt är möjligt. Men det är väldigt mycket som måste stämma, typ allt. Och tiden går alltid fortare än man tror och minsta förkylning kan ställa till det. Men iaf. Nu var det här ju en Årskrönika så varför inte börja i rätt ände?

Början på året då! Jag jobbade som klasslärare och fastän jag tränade så hårt som jag kunde så gick jag bara upp i vikt. Jag hade underbara elever och jag kände att jag nästan alltid gjorde allt rätt. Däremot så var det nästan så att den som skrek minst fick minst hjälp från ledningen. Det var en tråkig och jobbig känsla och det kändes som om jag var själv nästan för jämnan fastän det var en jobbig situation, där sexorna hastigt och lustigt hade slussats in till högstadiet. Hursomhelst så blev det mycket extraarbete och träningen gav inget resultat. Men jag var trots allt riktigt lycklig och det var en ynnest att känna att man betydde så mycket för eleverna. Och även förstås ansvarsfullt. 

Och skolavslutningen var väldigt speciell och jag blev överöst av presenter och Ullis trodde att jag skämtade när jag fick gå flera gånger för att hämta in kassarna med alla fina presenter! 

Sen var det sommarlov och jag hade precis skrivit på för ett år som lärare i idrott och Hälsa. Det kändes riktigt bra fastän jag just då kände att jag skulle vilja ta med mig allt jag lärt mig under året som klasslärare. Att inte det skulle gå till spillo. Men nu var det som det var och jag fick ladda om. Men idrottslärare var ju det jag varit innan på fyra skolor och det hade jag i blodet liksom det här med att undervisa och engagera barn. Så jag kunde verkligen gå in i träningen igen och nu började resultaten komma igen. Och snart skulle man köra Kalmar Ironman igen. Dock med stor osäkerhet vart jag låg. Den tidigare målsättningen på 10 timmar var bara att glömma då jag hade gått upp 7-8 kg och inte kunnat träna på som jag ville. Men slå personligt rekord vore ju roligt. Dock var jag inte uppe riktigt i så mycket mängd som jag hade förr i tiden. Fast klart mer allround nu. Jag hade ju äntligen börjat simma och jag hade som målsättning att simma på 1.20-1.25. 

Veckan innan var det Mora Triathlon, som min kompis Magnus arrangerar. Väl på plats så hälsar jag på min nyfunna "familj" och installerar mig. Under alla dessa år på Vasaloppet, då jag har arbetat, så har jag lärt känna en alldeles underbar familj och de har nästan börjat kännas som mina egna föräldrar och bröder. Jag tror de känner detsamma också. Om inte så blir det nog lite stelt sen! ;-) Hursomhelst så var jag sjukt pirrig inför starten och jag tror de blev tokiga på mig som höll på kvällen innan. Det var typ så att jag inte vågade ställa upp och det kan ju låta konstigt när jag kört så enormt många lopp. Det är garanterat över 300 starter och jag har genomfört 4 stycken Ironman. Men det är också enda sträckan i triathlon och kanske påverkade det. Jag var ju inte alls van vid att stressa så i bytena. Men så var det då dags och jag tvekade men vad f-n! Vad kan hända? Jag går och anmäler mig och ser samtidigt en lång och enormt vältränad kille som dessutom är äckligt snygg! Det var så att man nästan blev sur på honom. Jag får också veta att "Herkules" är där och efter ett tag så förstår jag att det är han. Han verkar dock vara minst lika nervös som jag... Starten går och jag och Marcus, som han heter, är långt till höger för att inte störa. Jag verkar ligga i bakre delen och vad händer! Marcus bröstsimmar om mig och det strular samtidigt med glasögonen för mig. Jag vet inte ens vart han tog vägen och när jag närmar mig land, det är ett varv och det är alltså sprintdistansen jag kör, så verkar jag vara i bakre delen nu också. Upp och byta om. Och ut på cykeln. Men vad göra med klockan? Jag hade fått för mig att jag skulle ta på den då jag cyklade men det vågar jag inte utan slänger den till Nicklas. Bara hoppas den inte träffade asfalten! :-0 Jag får inget riktigt flyt och det spänner i nacken, jag är inte alls van att sitta så tight med armbågarna. Rejält knixigt och det drar ned farten. Men cyklingen går väl bra och två mil är ju inte så långt. Ut på löpningen och jag har ju lite strul med ett ben. På sista biten så börjar det att strula och morgondagens race, Olympisk distans, står på spel. Jag är så nöjd att jag genomförde loppet och vi äter gott på restauranten bredvid starten sen. 

Sen olympisk distans och nu känner jag mig mer hemma. Lite längre och jag är ju mer uthållig än snabb. Men kanske är det också bättre tävlanden nu? Nåja, loppet går ännu bättre och jag får till simglasögonen hyfsat och kan hålla minst samma fart som dagen innan. Och det gäller cyklingen också. Säkert också löpningen men det tar emot lite på slutet. Nöjd som attan!

Sen kommer då Kalmar Ironman. Jag stod över Ångaloppet då jag återigen fick känning i benet. 

Vi installerade oss och allt kändes bra. Simningen strulade dock igen och jag fick stanna ca. 20 ggr och rätta till glasögonen, så enormt trist. Men sista 700 meterna gick helt perfekt och jag bara flöt fram, en magisk känsla då allt bara stämmer. Då plockade jag rätt mycket. Tiden kommer jag inte ihåg men det blev typ 1.38 Sen cyklar jag väldigt bra men bristen på cykelmil kommer och jag tappar på slutet och får 5.54, dock väldigt bra med under 100 cykelmil. Löpningen sen då. Nja, inte så perfekt som jag hoppats på. Det krampar återigen men klart mindre kramp än förra året men dock lite sämre löpning. Jag persar med runt 12 minuter och får 12.08 Och nu börjar funderingarna på att verkligen ge allt till nästa år. Mitt nya jobb som idrottslärare går klart bättre än väntat och jag både kan aktivera mig själv väldigt mycket och samtidigt ha mer ork till träningarna. Allt går bra och jag springer Hässelbyloppet på 45.03 Det har dock funnits tendenser till att springa ännu snabbare och jag är positiv. 

Sen på hösten har det gått väldigt bra med träningarna och jag har kunnat öka mängden hela tiden, dock utan att överarbeta med kvaliteten. 

Och nu har det då vuxit fram. Jag skall göra mitt allra bästa för att försöka kvala in till Hawaii Ironman 2017. Mer om det senare! :-)

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se