Lördag morgon och Ullis hade pratat om morgonjogg. Min kropp sände dock ut andra signaler men ibland vet kroppen mindre än huvudet så jag skakade loss kroppen med lite lymfövningar och snart var man redo.

Vi började extremt lugnt och det berodde enbart på mig som var seg. Bortåt Köpingsvik så hade jag blivit lite mjukare men det var ändå så jag började fundera om jag skulle orka hela. 
Vi vänder en bit efter Klinta camping, kanske förbi den sista av campingarna som finns där. 
Nu är vi på väg hemåt och då händer oftast någonting, det blir lite lättare och jag börjar tänka mer och mer på steget och ett ofta befinner jag mig på löpningen i Kalmar Ironman och så blir jag ofta mycket piggare. 
Vi kommer in mot våran camping och fortsätter till vår husvagn och roffar åt oss våra badrockar och fortsätter mot vattnet där vi sliter av oss kläderna och hoppar i.

Jag hade förväntat mig att det skulle vara skönare men det blev det snart. Faktiskt riktigt skönt.

Vi passade på att tvätta av oss med sjötvål och efter att ha landat lite så drog vi iväg på en loppistur. 

Vi åkte lite på chans och hoppade in lite här och var.

När vi tankade så tankade vi också kroppen med lite korv och åkte vidare. 
Det blev väl runt fyra, fem innan vi var hemma. En del större än andra. Dock inga fynd.

Hemma så läste jag lite i boken och sen ville vi till Borgholm för att äta och kolla på Victorialoppet. 
Det var fullt överallt så vi beställde en hamburgermeny och tog med oss och kollade. 

Jag råkade ropa fel namn på Hanna Lindholm och det var ju pinsamt. Hon måste ha undrat för hon var ju enda tjejen i sin klunga och är dessutom i en klass för tjej. 
Kul att se David och Ida Nilsson också.

Väl hemma så åt vi lite gott och jag läste ut boken också. Det var liksom lite svårt att släppa då det närmade sig upplösningen.

Fredag och jag fick stressa lite på morgonen men insåg att jag inte skulle hinna träna ändå. Det blev ju min soffgrupp och jag var tvungen att fixa fram ett släp på morgonen då vi bestämde att jag skulle hämta den strax efter nio. Tyvärr hade jag ingen bärhjälp men hade hoppas att det skulle lösa sig på plats. Det var nog bara soffan man borde vara två på, tänkte jag. Hon kanske var själv i butiken och i värsta fall var hon upptagen med en kund. Hm... 

Ullis fick låna släpet på jobbet och jag kom ned strax innan nio men på vägen dit kommer jag på att jag kan chansa med bussiga Patrik L, jag tyckte han skrev något om att han var ledig eller var på gång att bli det i alla fall. Jag chansade och ringde och han var på väg ned till Trosa Stadslopp för att hjälpa till och jag kunde ju skjutsa honom så kunde han passa på att hjälpa mig. Det var schysst! 

Efter att ha fått ta en omväg, på grund av Stadsloppet, så var vi då framme och soffgruppen såg lite sliten ut men skulle ändå passa in väldigt bra i det kommande biblioteket. Problemet nu var väl mest var det skulle förvaras. 

Nåja, jag hade gjort lite plats i garaget så länge. 

Patrik och jag lyfter in soffgruppen och sen vinkar jag adjö till honom. 

Hemåt och nu chansringer jag till några men får inget napp. Jag plockar in fåtöljerna och bordet och sedan granskar jag bordet och hoppas någon passande skulle passera. Jag väntar och väntar och sen ringer Patrik och undrar hur det har gått. Han säger att jag kan hämta honom och sen hoppas han i gengäld att jag kan hjälpa honom med Stadsloppet men jag säger att det är omöjligt då jag samtidigt skall köra iväg kvistar och lämna släpet innan klockan kvart i två. Det är förstås lite trist men jag åker och hämtar honom och snart är soffan inne och jag skjutsar tillbaka honom till Trosa. Lite onödigt åkande men så kan det bli ibland.

Nu tar jag mig lite mat och sedan är det riktigt bråttom med att få upp allt skräp på släpet och åka iväg och tömma det på tippen innan jag skall lämna släpet. 

Jag får bra hjälp på Korslöt och snart är jag vid Camfil och väntar. 

Rätt som det är så kommer det en trevlig tjej och det är hon som skall ha släpet. Ullis kommer strax därefter och vi visar hur släpet skall på och vad man bör tänka på. Hon är jättetacksam och det är kul att kunna hjälpa. Nu blev det inte Patrik som fick hjälp men det brukar jämna ut sig i slutändan. 

Sen hem vi tar lite att äta och snart skall vi tillbaka till Trosa då vi skall supporta lite och speciellt vara vid Camfills tillhåll då Ullis är lite ansvarig. 

Vi fixade och donade och jag var förstås borta vid Enklaresports tillhåll också och tog kort och önskade dem lycka till. Jag fick ihop hela 18 000 steg på den lilla tiden så det blev lite springa för mig med. 

Riktigt kul att se allas insatser och man blev sjukt imponerad! Några sprang riktigt bra och man blev sporrad att komma tillbaka till bra tider igen. Förhoppningsvis blir min Ironman-satsning en bra grund. 

Vi kom isäng riktigt sent men en kul och inspirerande dag. Trots egen utebliven träning men jag har en bra mängd den här veckan ändå. 

Tisdag och idag var det lite segare att komma upp. När jag dock kom upp så blev det en del bloggande om gårdagen och det var skönt att skriva av sig. Alla har vi väl våra demoner och att skriva av sig är en billig terapeut. Framförallt så har jag märkt att det är fantastiskt kul att kolla tillbaka i bloggen. Minnet har ju en förmåga att försvinna, och till och med ändras, med tiden. 

Till slut är jag klar men jag känner att jag blivit lite skadad av träningen igår. Det var hemmagympa och det känns som en mindre bristning i höger baksida lår. Ajdå! Mindre bra. 

Sen röjer jag upp lite, det ligger ju förstås på mig nu som går hemma. Jag förbereder mig ganska snabbt för att klippa häcken och tar fram sladdar men ser att det är väldigt blött i häcken. Hm, det får bli senare, tänker jag. 

Sen in igen och jag har svårt att komma igång och tittar en halvtimme på Manifest. 

Efter det så blir det ett cykelpass och nu kör jag mitt vanliga 70-minuterspass. Det blir lite mer rättvist med sträckan också men vill man plocka "poäng" så är det ju bättre att köra med en robopacer. Nu handlar det ju om att bli så bra som möjligt till Kalmar så poängen är av underordnad betydelse. 

Det går bra och trots baksida lår så fungerar det att cykla i alla fall men löpningen är nog körd på ett tag. Jag blir lite orolig över benet, om jag skall vara ärlig. Dock lite konstigt att jag kunde cykla utan egentliga problem men jag tryckte heller inte på. 

Sen ut för att klippa häcken men nu sprutar det ut pollen då jag kör och det tar heller inte lång tid innan häcksaxen börjar krångla. Den fasntar i ett läge och bara tjuter. Jag vågar heller inte sticka in fingrarna för att röra på bladet. Typ för att stöta på. Snart inser jag att den måste plockas isär och kanske är det bra att få bort lite tunna kvistar som stör också. Men risken är stor att jag måste ha reservdelar eller förstås en ny häcksax. En googling om pollen visade också att det är bättre att klippa när daggen ligger kvar. Note to my self!

Tiden har nu runnit iväg och jag springer och köper lite mat och passar på att gå in på apoteket och köpa allergimedicin. Dock så verkar man behöva uppsöka läkare om man behöver medicin för en längre tid och det gissar jag. Den här perioden har ju varit överjävlig och jag känner att alla sommarlopp är körda. 

Ullis kommer hem och vi äter lite gott och pratar om en speciell sak. Lite tråkig faktiskt men jag har min världsbild och står för den. Ullis höll med och det var skönt. 

Sen hoppar Ullis upp på cykeln och jag förbereder lite inför kvällens träning. Ullis tänkte joina mig och gå lite på banan. Jag hade dock inte kollat upp vad som stod på schemat men då i princip alla pass är på banan så tänkte jag att jag gör det i bilen. Högtalaren fick lite laddning också och när Ullis var klar så var det hög tid att bege sig. 

Ned mot Trosa och Ullis kollar schemat och säger att det är spåret! Men vad f-n! tänker jag. Det hade jag ju glömt helt. 

Vi åker i alla fall ned och med tanke på min pollenallergi så är spåret omöjligt för mig så vi får bara hälsa och önska dem lycka till. 

Ullis och jag tar istället och går en liten runda i Trosa istället och det känns helt okej. Det stramar lite i baksidan så det går inte ens att gå fort. 

Väl tillbaka i bilen så känns det lite bättre så det kanske inte var så farligt med benet. Det var ju en ny konstig rörelse så det är nog bara lite muskulärt på mig. Hemåt och väl hemma så känns det ännu bättre. 

Nu blir det lite yoga och jag försökte spela Primetime samtidigt då klockan var 20.00 Det gick helt okej men ingen vinst. 

Efter yogan så ser Ullis något om att det verkar vara fotboll på gång och jag säger att det är väl imorgon? Jag går och slår på teven och det visade sig vara idag Sverige spelade mot Österrike. Jag säger att jag kan massera Ullis på rygg och nacke och hon sätter sig framför mig på golvet och jag knådar på så länge som jag orkar. Sen sitter jag kvar ett litet tag och tittar men går sedan och joinar Ullis innan matchen var slut. Då var det nog 20 minuter kvar av ordinarie tid och det stod 0-0. 

Matchen då? När jag började titta så såg det ut som Sverige lekte och dominerade fullständigt men det tog inte lång tid förrän Österrike tog över och det var helt ombytta roller och ännu mer. Att det inte stod typ 3-0 till Österrike då berodde i stor del på Robin Olsen. Han var sjukt bra men att man inte kan styra tillbaka matchen är ju lite konstigt. Dock så höll vi ihop det hyfsat bra men det är ju tråkigt då vi hade så bra tryck i början. 

Ja, jag måste förstås även knyta igen säcken med Zlatan. Det kom lite som en chock så det tog väl lite tid att smälta det. Zlatan har under så lång tid gett glädje och spänning. Kanske inte alltid den bäste på planen men när han var bra så hade han en sådan enorm högstanivå och det var alltid en aspekt att ha med sig. Det kunde alltid komma det oväntade och med rätt förutsättningar var han på en sådan sjuk nivå. Personligen så uppskatte jag hans tid i PSG väldigt mycket. När han gick ned och mötte boll och skickade iväg en pass med sådan kraft vilket gjorde att motståndarna inte riktigt hann med och det blev nästintill alltid ett farligt läge när det hände. 

Redan när han gjorde debut i landslaget så var det en spänning och just av samma anledning, man visste aldrig var man hade honom och visst hände det även dumma saker i början av hans karriär. Tyvärr! 

Så tack för allt och precis när man trodde att man skulle få lite lugnt på fotbollsfronten så kommer Erling Haaland. Hmm, det var väl typiskt. :-)

Lördag och idag hade vi tänkt att kanske cykla två gånger, en på förmiddagen och en på kvällen. Dock så började vi med att sova lite längre än väntat och sedan blev det förstås frukost och morgonteve. Vi gick ut på tomten och fixade lite då grannarna skulle ha studentbjudning och vi ville förstås inte klippa gräset då. 

Efter ett tag så kommer vi då igång med gräsklippning och ogräsbekämpning och efter någon timme är vi färdiga. Nu börjar jag bli trött och kanske även irriterad då jag känner att orken börjar försvinna. Jag ville ju träna. Vi bestämmer att vi drar igång och jag har svårt att bestämma mig för om jag skall dra igång ett speciellt träningsprogram som kanske gav effekt sist det begav sig. Det är ett ftp-program på zwift och det pågår under 10-12 veckor och 2019 så hann jag med två sådana program och nu skulle det innebära att jag hoppade in en vecka i programmet men det krockar också lite med mitt mängdträningsprogram. Det som jag nog är inne på och försöker hålla. Asch!

Ullis drog ut och cyklade och jag satt snart upp på cykeln i källaren och trampade. Det blev mitt vanliga 70-minutersprogram. Lite öm i baken men annars gick det bra. Tror jag kände av en viss träningsvärk men förstod inte riktigt varför. När jag kört ett tag så skickar Ullis en ledsen emoji och att hon nästan blivit påkörd av en bil då föraren inte verkar sett henne. Det är ju fan sjukt! Jag blir alldeles skakig men Ullis säger att hon är okej men att hon blev rädd. Tror jag det. 

Jag fortsätter trampa och när jag är klar med programmet så tänker jag att jag fortsätter tills Ullis kommer. Det blir så gott som 90 minuter och lite över fem mil. Lite så där lagom och jag avslutar med en spurt men nu strular tekniken så jag kan inte trycka på max då motståndet inte räcker till. 

Efter duschen så drog Ullis och jag till Trosa för att kolla till katten. Vi körde i lite ny sand som klumpar sig bättre eller vi chansade på det i alla fall och utfallet blev bra. 

Vi passade på att äta lite kycklingsallad och gjorde katten sällskap ett bra tag. 

Väl hemma igen så var grannens fest i full gång och vi själva tittade lite på teve och snart började Champions League-finalen! Sjukt spännande och vad kul att se om Haaland blommar ut idag. 

Så var matchen igång och jag reagerade på att Inter stod upp bra och körde med sjukt bra understöd. Så som jag lärde mina fotbollskillar då de körde mot bättre lag. Det gjorde att vi kunde förhindra deras anfall hela tiden och Inter gjorde det helt examplariskt. Lite tråkigt i längden men ibland så blixtrade det till och Haaland höll på att göra något riktigt snyggt mål men drog bollen rakt på målvakten. 

Till slut så gjorde Rodrigo mål efter en bra prestation av en lagkamrat och jag förvånades själv över att bli så glad. Jag har egentligen aldrig gillat Manchester City men deras nya stil har verkligen imponerat på mig och trots att det nog är ett köpelag så är spelarnas och tränarens approach härlig. Sen har vi ju förstås Haaland som är den nye Zlatan men med lite mer spetskompetens. Lite annorlunda men lika kul att titta på. Grattis Erling och grattis Norge till er nya stjärna!

Lördag morgon och jag ville komma upp rätt fort för att köpa en ny trädgårdsslang då jag ännu inte gjort iordning vattenutkastaren. Jag bytte ju plats på den och har ännu inte borrat upp nytt hål och monterat den igen. 

Hursomhelst så tänkte jag låna ett annat uttag men vi började med att städa i garaget och när det var klart åkte vi till soptippen och slängde lite. Som vanligt blev det lite prat med bekanta men den här gången var det Ullis som fastnade. 

Efter det så drog vi förbi Woodys och nu blev det prat igen men nu var det Johanna och jag passade på att gå och leta upp en bra slang av bra kvalitet. Just trädgårdsslangars kvalitet skall man aldrig slarva med. Speciellt inte om man skall koppla dem i källaren, vilket nu var fallet. Lite irriterande då man såg priset bara... 

Efter att vi pratat klart med Johanna, och även hälsat på mannen Björn, som pep in, så drog vi hemåt och jag kunde inte hålla mig från att testa slangen. Först var det dock Stockholm Marathon och vi slängde på teven.

Det var inspirerande och jag följde loppet från start till mål. Jag hade dock en liten olustig känsla av Stockholm Marathon sedan debaclet från förra året då herrtäten sprang fel. Så sjukt pinsamt men jag har ju själv varit inblandad i ett lopp där vi var dåliga på att skylta. Det är väl först nu jag börjar släppa det men jag var sjukt irriterad under en lång tid. Fel som inte skulle ha gjorts gjordes men vi går inte in på det mer.

Det var hursomhelst ett bra lopp på teve och man fick mestadels följa täten och man blev inspirerad. En klubbkompis slog mitt pers på maran men jag blev nog mestadels glad men visst sved det lite. Jag trodde inte riktigt han skulle klara det men jag misslyckades ju å andra sidan på maran då jag var som bäst. Hursomhelst så var det en bra tid och det är bara att gratulera.

Sen var det bara att ta tag i lite saker hemma. Jag monterade på slangen i källaren men absolut inget händer och ingenting avslöjar varför det inte fungerar. Själva blandaren ser rätt ny ut och jag ser ingen avstängningskran någonstans. Det var bara att styra om och som tur var så hade jag ett annat ställe där jag kunde prova och nu fungerade det men det var längre ifrån så nu räckte knappt slangen. 

Jag började att göra rent husvagnen och spolade sedan rent några gånger men det var fruktansvärt vad det klibbat på taket. Jag vet inte om det är grannens träd, som hänger över, eller om det kommer från Stensund. Jag behöver testa en grymmare borste sen. Det blev i alla fall mycket bättre. 

Sen blev det lite träning igen och återigen blev det cykling och mitt 70-minuterspass. Så sjukt oinspirerat att blogga om men jag ligger i! Samma låga snittpuls som igår också men nu fungerade den automatiska wattnivån så jag höll nog en jämnare watt. 

Måndag och på skolan var det naturliv som stod på schemat och det innebar några sköna skogsturer. 
Sen var det möte om hur det blir till hösten. Samtidigt får jag svar om en annan tjänst och trots att jag inte fick någon tjänst där så framgick det tydligt att de ändå ville ha mig. Så kan det gå när det är övertalighet i en kommun.

Sen hem och vi fastnade i ett vägarbete så alla på bussen undrade vad som hände.

Ullis och jag gick sen en skön kvällspromenad innan det var Sverige mot Finland och vilket skönt slut det blev! Cha cha cha! :-)

Söndag morgon och det var bara att masa sig upp då jag skulle leda Vasaloppsspinningen, på Safiren. Det tog absolut emot en del och jag var orolig för nacken, som jag hade träningsvärk i. Lite bekymmer var det också med skorna där klossen hela tiden vred sig och på de andra skorna verkar ett spänne gått sönder. 

Ullis och jag är på plats ungefär en halvtimme innan och det blev lite stressigt på slutet men snart sitter vi upp och jag förklarar upplägget att vi följer täten och terrängen. Givetvis är vi med på alla spurter och utbrytningar. 

Det går rätt bra och eftersom jag hela tiden måste ha koll så går tiden rätt fort och jag tyckte i alla fall att det var kul. Lite segare var det att vi på slutet även väntade in damsegrarinnan och då rullade vi bara på lite lätt och då var man lite trött. Vi hade ju dessutom "vunnit" Vasaloppet men det kanske vi inte skall säga till Emil Persson? 

In i duschen och sedan blev det en god macka innan vi tackade för oss. Jag var lite orolig om jag hade skött mig och frågade en deltagare som tyckte att jag hade gjort det bra och även Ullis var nöjd med min insats. Det är ju inte så att jag är van vid att leda spinning utan det har jag nog bara gjort 5-6 gånger, kanske. När jag tänker efter så ledde jag även en Spin of Hope men där kom ingen fråga nästa år så de kanske inte var nöjda då. 

Väl hemma så tittade vi på slutet av herrarnas 5-mil och det var sjukt spännande och stort grattis till William P som nästan lyckades knipa silvret. Lite bättre rygg i sista backan så kanske, kanske... 

Efter det så fortsatte det med rolig sport och nu var det inomhus-EM och stackars Kramer som fick känna på spikskor, vilket störde honom rejält. 

Vi avslutade kvällen med att gå en promenad och sedan tittade på coola Mästarnas Mästare och vad grym Nils var! Han verkar vara en stjärna på allt så någon form av talang har han ju. 

Det här var kul!