Fredag och jag vaknar 03:30 av att en klocka larmar och den slutar inte så efter 5-10 minuter går jag upp och då ser jag att det ligger en mobil på köksbordet och tjuter men ingen person är där. Jag blir lite orolig att Roger ligger och sover men det lyser dock i köket. 

Går ändå en runda i källaren och kikar runt på de som sover men ser bara tre stycken och möter sedan Roger som kommer från toan. Jag önskar honom lycka till och går sedan och lägger mig igen. Jag och Magnus har ju värsta sovmorgonen, precis som sist. 
Snart är dock nästa gäng uppe fast jag vaknade inte av att Göran I var uppe men snart är det lite kaos för Roger och Göran I har förväxlat skidor och efter allt rabalder så gick det inte att somna om riktigt eller så lyckades jag på något sätt. Det stod iaf att Roger startat så då borde det vara lugnt.

Växlingen verkar gått bra och Magnus och jag sitter och äter frukost i lugn och ro när Göran S ringer och säger att Göran I kraschat och det rejält. Det verkar som handledsbrott och det blir sjukhusfärd och efter kort konferens så bestämmer vi att vi styr om så Göran S startar om i Mångsbodarna, Rolf tar sträcka tre och jag tar de två sista. Jag tänkte att jag borde klara det. 
Magnus och jag blir nog lite stressade så snart är vi på väg uppåt och vi kör ända till Evertsberg och där hinner vi se "brorsan" Rogers fru Marie växla och det är alltså Magnus lag - Mora Korgmakeri. Vi hade ju hoppats på en kamp mot dem men nu var det ju kört då vi förlorade över en och en halv timme med kraschen. Eller ganska precis faktiskt men oerhört snabbt agerat iaf då Göran I dessutom kört en bit. 
Jag står kvar och väntar på Rolf, i bil, och förstås Göran S. 
Bra växling och jag och Rolf åker till Hökberg, där jag skall kliva på. Jag inser att jag inte ätit på mycket länge men dricker det jag kan men dock bara vatten.

Så är det då dags och jag är ruggigt taggad och som tur var så är det lättåkt i början.

Bra tryck men så kommer alla småbackar och jag tar ganska snabbt slut och det är som ett lag på käften. Vad fasiken, är jag inte bättre än så här och fästet biter inte alls.

Riktigt bra spår i början menade ändrar snabbt karaktär och efter Oxberg börjar det blåsa allt mer men det är mestadels i ryggen och nu börjar det plana ut. Spåren är helt körda mot slutet och jag står nästan bara utanför och kör slalom mellan ris och större grenar. Helt vansinnigt och jag har aldrig kört på värre snö. Det känns som halva skogen ligger på banan. 
Nu börjar jag bli rejält skakig men grundkonditionen finns där och fastän jag är typ helt slut så håller jag ihop det bra och jag får äntligen åka genom målportalen, så sjukt skönt. Jag är dock rejält sliten.

Väl hemma blir det dusch och dra andra åker och besöker Göran I på sjukhuset och det är riktigt synd om honom. Han bröt armen och det kanske var bättre än handleden. 
Hamburgare och lite smått och gott på kvällen, riktigt trevligt trots allt. Krya på dig, Göran!

Fredag och jag skulle idag upp åka till Nyköping för att lämna tillbaka hjärtmätningsapparaturen. Tyvärr hade jag sovit riktigt dåligt och jag antar att det var knäet som bidrog mest till det. Jag hade vaknat flera gånger men jag skulle inte behöva stressa in, hade sjuksköterskan sagt och det var ju skönt. 
Ullis var visst uppe och sprang och nu var visst kaffet klart och när jag kom upp så fattade jag inte riktigt utan allting snurrade runt. Någonstans så förstod jag att klockan var så pass mycket så att hon borde åkt till jobbet och någonstans så tänkte jag att klockan nog inte var så mycket.

Sedan undrade hon vad jag hade för planer och jag sade att jag skall åka till Nyköping. -Nä, vi skall åka till Nyköping, säger hon. Då börjar det gå upp för mig att hon tagit ut en ledig dag! :-)

Vi åker in till Nyköping och jag lämnar igen utrustningen och sedan åker vi och äter en god smörgås på Puttes, i Oppeby. 
Trevligt. Efter det drog vi till badhuset och checkade in och vi började med lite träning på gymmet och det blev crosstrainer för mig och Ullis sprang på löpbandet. Dock var jag lite seg men fick ihop 45 minuter. 

In i duschen och nu skulle vi simma lite och fastän det var tt mycket folk så var själva simbassängen rätt tom och efter ett kort tag fick vi varsina banor för oss själva. Segheten satt dock i så jag nöjde mig med 650 meter.

Efter det kollade vi runt lite i badhuset och jag försökte förmå mig att åka rutschkanan men vågade inte. Så jäkla feg! :-0 Men säg det inte till någon bara... ;-)

Vi simmade dock ut så man kom utanför badhuset och det var lite "coolt"! 
Vi avslutade vistelsen på badhuset i relaxen och förrutom bastu så körde jag även lite kallbad. Burr!

Efter det var bägge sugna på att komma hem och slappa.

Jag kollade förståe på Skiathlonen men det gick inte att rubba norrmännen så hatten av till dem.

 
Tänk att det nu även gjorts en bok om min simning! ;-)

Torsdag och idag skulle jag till sjukhuset för en uppföljning av ablationen i december. Allt måste ju kollas upp men det verkar ju helt klart gått bra.

Jag var uppe rätt tidigt och fastnade till och med framför teven. Rätt som det var så inser jag att det är bråttom men jag märker också att väglaget inte är det bästa och tar det lugnt. 
Väl framme så är jag på plats och incheckad så har jag fem minuter till godo men hinner inte ens sätta mig innan jag skall in.

Sjuksöterkan sade att pulsen såg bra ut och det lät ju bra men nu är det ju antalet extraslag, under ett dygn, jag skall kolla.

Så var det klart och jag hade en liten tanke på att hämta en datorsladd då jag ändå var inne i Nyköping men sedan bestämde jag mig istället för att åka hem och titta på längdskidor istället. Hann prata med både Ullis och Peter i telefon på vägen hem.

Så var det då dags och det var en tuff bana och det hände saker i typ varje heat men vilka framgångar för de svenska sprinttjejerna som bara dominerade i finalen och de två norskorna såg ut som statister. Wow!

Efter maten blev det återigen en semla och det blev lite koma, efter ett tag, och Ullis och jag tog tag i det sedan och snart satt vi på cyklarna och Ullis chockade och satte ett perfekt, och tufft, träningspass. Riktigt grymt och mina fjuttiga 185 watt var inte mycket att hänga i julgranen men jag är ändå nöjd med mina två timmar. :-)

Lördag morgon och idag skulle vi träffa en liten gosig bebis men först ville vi träna. Jag såg att det inte var något som passade mig och jag valde därför mitt egna pass och tog en bana jag inte kört förut för att plocka några extra poäng. Jag tror att det fungerar så . Det var dock en väldigt kort bana så på det sättet var det lite trist. 

Som vanligt så fungerar inte den automatiska wattkontrollen, ERG, så bra så jag får själv hålla koll på hur hårt man skall trampa men efter ungefär halva tiden så verkar det funka igen. Snittpulsen blev 137 och det indikerar nog på att jag antingen höll lite högt i början eller så är jag inte fullt återställd. Det var i alla fall ingen katastrof och jag kan nog köra på igen. 70 minuter och snart satt vi i bilen mot Oxelösund. 

Vi möter upp Karin och Elli samt förstås deras lilla bebis Stellan och jag tar direkt vagnen och plockar sedan upp honom och det är så gosigt. Han protesterar inte alls och han är ursöt!

Gott käk med trevligt sällskap och kaffet tog vi sedan hos dem där jag även provade VR-glasögon men jag känner att jag måste sätta mig ned då jag annars kommer att ramla. Det är superäckligt! Dock även supercoolt! Hjärnan får ju spel och förstår inte vad som händer och givetvis ville jag prova en bergochdalbana! :-D

På kvällen blev det Melodifestvalen och det får man ju förstås inte missa. Maria Sur var ju överlägsen idag. 

Onsdag och det blev relativt lugnt på skolan och jag fick sitta en hel del med mitt egna arbete. Sen var det möte och på något konstigt sätt var jag riktigt trött. 

Väl hemma så visade det sig att jag inte fått plats på gruppträningen men jag hängde med bort till gymmet och körde lite crosstrainer istället. Fast den var upptagen och jag började med ett löpband istället. Dock med fel skort men det blev bara en dryg kilometer. 

Sen upp på crosstrainern och jag ställde motståndet på 13 och matade på runt 76-77 varv/minuten. Det blev en mil på runt 35 minuter och som ni förstår kommer man mycket längre än då man springer. Vill man "fuska" ordentligt kan man köra med högt motstånd då kalibreringen inte är helt okej och man kommer då mycket längre fastän man inte tar i mer. Fast nu är jag inte ute efter det utan vill ha bra träning. 

När jag tänker efter så hämtade vi faktiskt böckerna idag och inte igår. 

Torsdag och några nya elever igen då det varit en omorganisation men det har känts riktigt bra men jag har ju inte de rutinerna de är vana vid.

Vid sista lektionen har jag min pingistalang och jag kan testa mitt nya racket på allvar. 
Det blir lite försiktigt ibörjan och underskruvar är nästan bara att glömma då bollen flyger en bra bit extra än jag är van vid. Det blir dock 3-0 till mig men sjukt jämna set och ett set gick upp till 27-25, tror jag.

Sen drog jag till stan och smet in på en secondhandbutik och köpte fem fina böcker och gick sedan på bussen.

Mot kvällen så ville jag cykla lite och var det inte Tour de Zwift på gång? tänkte jag och mycket riktigt.

Jag värmer upp några kilometer och sen är det dags. 
Tanken är att starta lugnt men det är ju en klunga en bit fram och skall jag dit så försöker jag att spurta ifrån klungan bakom, den som jag är i. Vet inte om några bakifrån kom ikapp men klungan verkar vara runt 60 personer och flera gånger så håller jag på att åka ur. Lite coolt att leda hela klungan ibland men man orkade inte vara där framme så många sekunder.

På slutet tänker jag ett jag skiter i det men orkade ändå hänga kvar till slutet men det var slitna ben då det skulle spurtas och jag kom några sekunder bakom på 27:e plats.

Sen tittade vi på lite lägenheter åt Felix och lite teve. 

   

Onsdag och väl på jobbet så var det återigen nya elever och det sjuka är att det korta lovet gjorde att jag glömde bort en del namn. Men det är förstås snabbt åtgärdat. 
Det blev återigen samma rutt som igår men då jag var rädd för att bli ofrånåkt igen så hoppade jag av några hållplatser innan då nästa buss också tar samma väg ut. Tyvärr så ser jag att nästa buss kommer bakom den buss jag sitter på så jag gick av i onödan men då kanske han får något att tänka på. 
Sjukt mörkt i skogen och jag stod och frös i några minuter och snart får jag stiga på.

-Men varför? säger chauffören. Ja, du åkte ju ifrån mig igår sade jag och blev förvånad att jag kunde vara så bitsk. 

Nåja, jag sätter mig en bit bak nu med förhoppningen att stolarna är bättre men icke så Nicke. Man satt återigen som en kråka och det skakade fruktansvärt. 

Väl framme så passar jag på att hämta ut lite nya böcker till vårat kommande bibliotek men vi måste nog köpa på secondhand då det annars blir skitdyrt. Dock så var det här rea på men man vill ju ha bra böcker.

Efter lite mat blev det core och Ullis och jag hjälpte en ny tjej tillrätta och jag hörde henne gny någonting med att hon inte orkade och jag förstod henne. Sjukt tufft idag men jag tänkte inte ge mig så nu räknar jag kallt med träningsvärk. 
Väl hemma blev det dusch och jag kikade lite på den nya högtalaren vi köpt till löparklubben. Den verkar kanon. Det blev även lite kokande på hur man kan bygga biblioteket. 

Måndag morgon och man var sjukt trött när klockan ringde men skulle vi få ut något av sista dagen, mer än frukost och lite sol, så ville det till att man kom upp. 

Snart var vi uppe och visst ville jag springa men skulle det gå? Jag hade återigen fått ont under hålfoten men vis av erfarenhet så visste jag att det ibland kan släppa. Nu gjorde jag mig iordning för att springa men var absolut beredd på att gå om så behövdes. 

Vi drog igång men jag klarade inte ens 400 meter innan både lår men framförallt benhinnorna sade stopp. Aha ja! Nu skall de trilskas också, tänkte jag. Fast det är ju inte så konstigt då man är otränad samt väger för mycket och det är dessutom rätt varmt. Jag börjar gå lite då och då och Ullis får jogga på. När vi kommit en bra bit så släpper jag lite på skosnöret och hoppas att det skall lätta men snart ser jag Ullis och väljer då att gå lite extra innan hon kommer ikapp. Kanske, kanske kan jag få igång benen för pulsen indikerar ju att det konditionsmässigt skall vara okej. När Ullis kommer så börjar jag att springa och väljer att ha delmål ju längre vi kommer. Det börjar snart att gå uppåt och då var det bara en lyktstolpe till och så vidare. Snart var vi nära toppen och då brukar det ju släppa men det är en viss seghet i det så man fick bita ihop. När vi kommer närmare hotellet så börjar vi att dividera hur vi skall sluta men ett förslag är att springa mot havet och hoppa i och snart landar vi bägge i det beslutet och det var det bästa vi kunde ha gjort! Det svar så skönt att svalka sig och man ville typ inte gå upp. 

Efter att ha duschat av oss så gick vi ned till frukosten och det smakade som vanligt kanon. Jag valde för en gångs skull att ta lite mindre för att kunna njuta av två desserter och det var riktigt gott. 

Sen var det bara att packa klart och ta linbanan till samlingen, eller var det bara det? Nädå! Linbanan var sönder och det stod på en lapp att man kunde boka skjuts och det hade vi ju inte gjort. Det var bara att gå och gå samt gå i det branta trapporna och snart var jag riktigt trött och slutkörd i musklerna. 

Vi checkade ut och satt snart på bussen mot flygplatsen. Där fastnar Ullis i en stickkontroll och tas åt sidan. Man blir först lite ängslig om någon gjort något men det var snabbt avklarat och det var nog bara slumpvis. 

Seg resa hem och mot slutet av flygningen så börjar det typ sticka i benen men vi spelade lite spel på mobilerna och försökte sova då och då. 

Vi kommer hem samtidigt som Felix och det blir lite te innan vi somnar. Det blir helt klart en seg morgondag.