Tisdag och idag skulle jag alltså upp till Stockholm och träffa läkaren. 

Jag kom iväg lite sent och det berodde mest på att jag tänkte blogga ikapp men jag skrev så himla mycket igår så jag fick stanna upp och göra om lite. Sen iväg och jag ser att jag kommer komma precis när fotografen skall komma. Min vikarie skulle visst dyka upp direkt på morgonen. 

När jag kommer fram så ser jag en rätt ung tjej men inte så ung så att det borde vara en elev. Jag ropar och hon säger mitt namn och det är alltså hon som skall göra reportaget. Hon har ingen vanlig kamera så nu har visst alla gått över till mobiler. Vi bestämmer att vi går till löparbanan och tar några kort. Jag ställer upp och försöker se lite cool ut men det är tveksamt om det lyckas. Med och utan keps så hon får lite att välja på. 

Hursomhelst så går jag sedan lite personalrummet och ser en ung kille jag inte känner igen. Det är min vikarie och nu börjar det bli lite bråttom men till första lektionen behöver jag inte förbereda mig. Det handlar mycket om det mentala och uppgifterna finns redan klara. Sen ger jag vikarien min nyckel då han kommer in överallt med den. 

Jag åker och hämtar upp Ullis och sen är vi iväg. Det går fort och vi är där i god tid men det finns ju inga platser! :-0

Vi åker runt i över en kvart och sen får vi ställa oss där man inte får och hoppas på det bästa. 

In och checkar in och sen går det rätt fort. Ullis får följa med in och vi förklarar läget och han tycker att man skall prova med en hjärtmedicin först för att sedan besluta hur man gör sedan. Med tanke på att medicinen kan avgöra om hur mycket extraslagen påverkar så tycker jag att det låter vettigt och jag bara längtar efter att må bra nu. Det är också rätt riskabelt att gå in i vänstra kammaren och det undviker man om det inte är nödvändigt så det är smart att börja så här. Han skall ta EKG men maskinen fungerar inte helt perfekt och det är surt och gör ont att dra bort typ allt hår på bröstet i onödan. :-0 

Sen tar en sjuksyrra ett nytt EKG och nya lappar... De satt dock inte lika hårt. 

Vi tar en kaffe och en bulle på Vete Katten och sen rullar vi hemåt. Dock inte alltför fattiga då parkeringsvakten inte hunnit till vår bil. 

Väl tillbaka så tackar jag vikarien och det har gått bra. En sista lektion och sen ett riktigt givande möte. 

Jag ser att Ullis springer på banan utanför och när jag kommer ut så står hon och väntar med bilen. 

Hem och vi fixar mat och sen ned till löparbanan igen. Johanna och Maya kommer och det blir inga mer idag på nybörjarträningen men det blir ju en bra start för dem. Sen kommer huvudgruppen och vi pratar lite med Sara innan vi beger oss. 

Lite te framför teven och nu har vi börjat titta på "Det som göms i snö". Den verkar sådär. 

Torsdag morgon och jag och Ullis startade med en lång morgonpromenad. På vägen hem så ser vi en hitta ut-kontroll och då startade vi den appen och letade lite efter en kontroll men den fanns banne mig inte. Eller så letade vi lite väl dåligt för det var väldigt bevuxet just där och jag hade inte den minsta lust att gå i det det höga gräset och till råga på allt så hade det regnat under natten. 

Väl tillbaka så hoppade vi in i duschen och eventuella fästingar sköljdes ned i avloppet.

Sen hade vi ett spännade besök och det blev lite djupa och lite annorlunda samtal. Intressant och man fick lite att fundera på.

Nu ville vi träna också också och varför inte vid det fina spåret vid Trebo. Sagt och gjort. Men vi packade även ned några klubbor och svingade lite vid rangen. Där kom några bekanta och det var trevligt att träffa dem. Sen bytte vi om och drog iväg på en runda. Lite segt i början men det brukar det ju vara för mig. Sen släppte det efterhand och när Ullis sade att vi sprungt typ sex kilometer blev jag förvånad. Det var överaskande men kul. Vi avslutade med lite god mat och sen blev det mycket skratt på kvällen. Typ som en fest och givetvis blev det plump igen men denna gången var det jag som gick vinnande ur striden men det var jämnt så det förslog. 

Lördag och för Ullis är det fortsatt övertid. Jag hade själv tänkt att komma igång och fixa en massa men orken fanns inte där så det hanns inte med så värst mycket. Vännerna R och T skall komma över så tanken är att vi skall köpa lite fika men rätt som det är så kommer Tim och säger att det är padel inbokat och att Ullis också är med. Besöket blev visst uppskjutet några timmar och först var det alltså en timmes padel. Det var ju roligt och jag var absolut med på det. 

Återigen fastnade jag lite i "the Legends of tomorrow" men sen blev det bråttom och jag packade lite snabbt och sen var vi iväg. 

Ullis slutade prick 14 så hon skulle komma några minuter sent men jag och grabbarna körde förstås två mot en, i början. Det var mycket yta att täcka och ibland var det omöjligt att vara en men det var absolut möjligt och man fick jobba hårt. 

Sen kommer Ullis och vi hann spela tre set så alla fick spela med alla. Precis när sista matchen är avgjord så kommer nästa gäng och då är det typ två minuter kvar så vi börjar packa ihop. Gänget efter var för övrigt en elev samt hennes pappa som också kört en Ironman. 

Vi åker hem och fixar lite mat och Tim köper fika. Sen, efter maten, så fikar vi med R och T och mitt i samtalet så får jag en notis från Aftonbladet och jag vet inte varför jag måste kolla men jag bara måste och då möts man av det chockartade beskedet att Christian Erikssen fallit ihop på planen och dessutom drabbats av hjärtstillestånd. Jag kommer i det närmaste i chock och går in till Tim som tittar på matchen. 

Efter fikat så handlar mycket om händelsen och jag kan inte hjälpa det men det är så sorgligt och jag gråter lite då och då. Sen kommer besked om att han enligt uppgift mår bra men varför i helvete skall matchen återupptas? Det är väl självklart att några av spelarna kan klara av att fokusera men i det stora så måste man ju förstå att det är för känslomässigt för många. Det var ju mycket känslor även för oss som tittade och man kan bara tänka sig hur det var för dem på planen. 

Tisdag och jag har lite sovmorgon men jag kan inte längre sova ut, det var ett tag sedan. Men jag fick tiden att gå men jag vet inte riktigt med vad. Sen var det lektioner och jag var peppad och kände mig engagerad. Det kändes väl som att det var sista ruschen. Efter det var det möte med kollegorna och nu började orken rinna ur mig, jag ligger så jäkla efter då Jockes död har påverkat mig så mycket. Jag var tvungen att stänga av skärmen och bara tokgäspa en gång. Men jag tvingade mig att vara pigg och delaktig och sen kom Ullis hem och vi åt lite grand. Som tur var hade vi redan innan pratat om att åka och ta kontroller och jag var då taggad. Så taggad så fastän jag nu var riktigt trött så fanns det ingen återvändo och Ullis hade dessutom ställt in sin löpträning för det här. Så snart var vi bilen och det hade ju regnat lite här och var, helt klart. Skogen lär inte vara snustorr i alla fall. Väl framme så är det uppehåll och vi börjar. Ullis är taggad och springer på hårt i början och eftersom Gnesta är allt annat än platt så var det tufft direkt. Det blev en riktig chock och som tur var så fick jag stanna och kolla kartan lite och därmed pusta ut. Sen blev det som naturlig fartlek då terrängen ofta omöjliggjorde någon direkt fart men blev det en bra stig så körde vi på. Rätt som det var så ser vi att vi verkar ha missat en kontroll och gått på två andra som vi egentligen tänkt att vänta med. Nu blev det en liten omväg men vi beslutar oss för att ta den så underlättar man om man skulle få för sig att ta alla i Gnesta. Känner jag oss rätt så blir det nog så. I bilen hem så ser vi att vi är nedputtade från toppen som veckans raketer och det är någon som verkligen kört hårt. Men av namnet att döma så kanske han är pensionär. 

I bilen hem så är vi lite tysta och lyssnar på musik. Det är mycket tankar och man behöver landa lite då och då. Jag kände tårarna komma en gång och helt klart så behöver man liksom pysa ut ibland. Känslan av overklighet kommer över en ibland. 

Väl hemma så var det dusch och eftersom Primetime var på gång så duschade jag snabbt och tog sedan över Ullis mobil och körde på båda. Återigen så rök vi på näst sista frågan och det är förstås lite surt. Nu kommer jag inte ens ihåg vad det var för fråga. Sen landade vi i soffan och när Primetime Sport började så smet jag ut och körde lite på den också. Ingen fullpoängare där heller och nu var det all in på Champions league och jag rök på vilken klubb som INTE vunnit. Något i kroppen skrek att det var Athletico Madrid men av någon jäkla konstig anledning så klickar man på Celtic. Men varför? Jag blev sur på mig själv men känslan är ju att Celtic inte varit något europeiskt topplag men där hade jag tydligen fel. 

Måndag och jag kände verkligen att jag låg efter i både sömn och absolut med Enklaresport. Så när jag kom upp så fixade jag jag lite med Enklaresport och bokade två frakter och sedan ringde jag upp Klarna så att det blev rätt med några gamla fakturor som legat och skräpat. Det är ju inte så att kunderna hör av sig om de sluppit betalat. I och med coronan så blev några fakturor rätt gamla och när jag skickade så var man tvungen att återaktivera dem och det visste jag inte riktigt hur man gjorde. För säkerhets skull får jag nog gå tillbaka längre och kolla också. 

Sen låg jag och filade på några låtar och jag somnade till då och då. När Ullis kom hem så åt vi och sedan tog vi en tur till Gnesta och plockade några kontroller. Några låg lite avsides och lite jobbigt men vi ville plocka dem för att underlätta resten. OM det blir något mer, det har vi inte riktigt bestämt men det är ju så kul. Man får i alla fall se mycket man inte sett förut. Precis tillbaka till bilen så börjar Primetime och det är verkligen blandad svårighetsgrad och på näst sida frågan så får vi chansa på om Paul McCartney heter Richard eller James och Ullis åker ut men jag tar rätt på James och på sista så är det vad Agataha Christies Miss Marple egentligen heter i förnamn och alternativen är Judith, Julie eller Jane. Där får magkänslan styra och jag valde rätt, hurra! Vad hade du valt? Svaret kommer sist i bloggen. I bilen hem så lyssnade vi återigen på Jocke och väldigt många av låtarna handlar om döden och är tungsinta på något sätt. Det är som att han visste att hans liv skulle sluta tidigare. Det är tungt att ta in och helt klart så blev hans liv alltför lik vår fars. 

Sen hem och där väntade en varm skön dusch innan vi hamnade framför teven och bara kollade runt lite grand. Där fastnade vi lite om gängkriminalitet och det var ju inte så upplyftande och det är ju tragiskt att en sådan liten grupp förstör för så många. Och det finns inget att vinna på det, inte för någon. Där kan skolorna göra mycket och det har jag sett bevis på själv där ungdomar som förut riskerade att hamna fel helt plötsligt har fått rätt stöttning och satsar på skolan istället. Men iaf, vad svaret var på sista frågan ser du om du omväxlande tar första och sista bokstaven i föjande korta, inte helt grammatiskt korrekta, mening - Jesus passa nästan Agne.

Lördag och jag var nog lite sliten. Kanske var det läge med en vilodag men vi fixade lite här hemma men lite rastlös blev jag nog. Eller snarare sugen på att träna lite men varför inte testa lite speedskates, tänkte jag. Bra sugen var jag iaf men Ullis ville bara hänga på då jag bara skulle köra ett kortare test-pass. Vi åker bort till flygfältet, eller iaf cykelvägen nära flygfältet. Där parkerar vi och jag ser att det ligger lite tjockt med grus just där. Hm, det kunde jag stöka till det men jag tänkte väl att jag provar. Inga skydd mer än hjälmen hade jag. Jag ville inte låta Ullis vänta så jag börjar med speedskatesen direkt. Egentligen hade jag väl tänkt att köra lite på mina vanliga inlines för att liksom värma upp men nu körde jag på värstingarna direkt. Och jisses vad vingligt och vad ont det gjorde. Jag måste nog ha ankelstödsstrumpor under. Skulle jag köra för länge i de strumpor jag hade på mig så skulle jag få värsta skavsåret. Det kände jag direkt. Men iaf. Jag tänkte att Ullis skulle filma men jag var lite otydlig så hon stod rätt nära gruset och jag ville ju komma med fart. Så jag bränner på rätt bra och givetvis slår jag i några stenar rätt hårt så jag håller på att tappa balansen och det var lite läskigt. Sen kör jag lite till men det blir mest lite prov och jag tror jag räknade till tre korta körningar och mycket av tiden går ju åt att bromsa in då jag inte riktigt vågar t-bromsa så hårt. Sen hemåt och snart skulle brorsan P och hans A komma. Det skulle bli trevligt och jag hade dukat fram lite men de är så nyttiga så chipsen fick stanna kvar i skåpet. Bra! Jag har lätt för att äta för mycket onyttigheter. Efter en trevlig kväll så var det söndag morgon och vi skulle äta frukost vid Stensunds brygga. Ullis var duktig och sprang dit och jag försökte få ordning på frukosten men risken var att jag skulle glömma något. Jag är sjukt morgontrött och min morgonrutin annars brukar bestå av kaffe innan jag kan tänka på något annat. Men vi kom iaf iväg och väl framme så har jag glömt både bröd och skedar... Men Ullis är nog piggast av oss alla och hon har ändå sprungit. Efter frukosten så var det dags för lite simning och efter att P kommit i sin nya våtdräkt var han sjukt taggad och drog iväg med en jäkla fart. Jag blev lite förvånad då jag trodde han var lite av en nybörjare. Men han hade visst glömt att andas och när det var dags för det var han rätt slut! :-) Men visst finns det fart i honom, helt klart! Det blev en kortare simtur på några hundra meter och sen hemåt igen. Nu skulle jag visst få lymfmassages och det var något helt nytt. Jag försökte slappna av och nog gjorde jag det. Tror jag somnade tre gånger men knappas när det var dags för koppningen. Den gjorde rätt ont men jag tänkte bort smärtan och själva tanken på vad som hände med kroppen. Det ser ju rätt läskigt ut. Efter var jag lite groggy och fick rådet att dricka mycket. Och man såg stora runda ringar på kroppen. Men jag tror banne mig det gav effekt. Jag kände mig, iaf en bra stund senare, mycket mer pigg i kroppen och rent utav lite vital. Typ yngre i kroppen! :-) Så det här får vi ha lite hemligt! ;-) Iaf för mina kommande konkurrenter i tävlingarna. Ha ha! Att jag inte skulle träna efter massagen var klart. Det vore nog dumt men två dagar utan träning! :-0 Det var inte bra men å andra sidan kändes det behövligt. Vi avslutade med att åka till Trosa och det blev faktiskt en pizza på Pandoras. Smakade riktigt bra och sen sade vi adjö till brorsan och hans fru och åkte hemåt. Och Ullis och jag avslutade med en tur på hojen och det blev ett besök på Skanssundet men där var allt stängt så vi satte oss på bryggan och bara njöt! Funkar det också och sen blev det lugnt hemåt då djuren börjat vakna till liv. 

En rätt så mastig dag som började med att jag hoppade in för en annan och tog hand om en nia. Jag hade ingen lektionsplanering så jag körde faktiskt rätt hårt med dem på Cross Fit-banan som jag lagt upp. Sen var det första gången med några nya klasser och det var kul men samtidigt så känner man att alla inte riktigt var på banan, typ omotiverade. Hursomhelst så gick det rätt bra på skolan och hemma laddade vi för löpträning. Jag körde ju hyfsat hårt i tisdags och stenhårt igår så tanken var väl att jogga idag. Men Ullis och Putte körde på rätt bra så jag blev också lite taggad. Tyvärr så funkar inte löpningen lika bra som i höstas och jag kom lite bakom. Lite tråkigt men de sprang också bra. Sen var jag riktigt slut och jag kortade av sista varvet och bara joggade och det blev en knapp mil idag. Sen fastnade jag lite i soffan, på altanen. Och idag bestämde jag mig för att försöka klara av kandidatkursen i svenska språk. Risken är att jag inte ens hinner få böckerna i tid och man kan ju inte mer än misslyckas... Eller? :-)

Vaknar upp och ser att jag har ett antagningsbesked från Antagning.se! Oj då! In och försöka få igång ögonen och efter lite flummande på mobilen så ser jag att jag blivit reservplacerad på flera kurser, då jag anmälde mig sen, men att jag blivit antagen på "värstingkursen". Värstingkursen kallar jag den för jag trodde nog att det var omöjligt att komma in så jag lade den på sistaplatsen. Det är Svenska språket, kandidatkurs och man skall bland annat författa en uppsats om 15 hp och både opponera och bli opponerad. Hjälp! Totalt 30 hp. Det blir ett klart huvudbry... Nåja, det fick jag lägga åt sidan och ta en allvarlig funderare på. Nu var det skolan som gällde och jag skulle få träffa mina nya elever på riktigt och jag valde att köra lite hårt med dem för att liksom känna dem på pulsen. Och de klasser som skulle ha sin första lektion, av två, den här veckan fick en lättare start för att köra hårdare i slutet av veckan. Helt klart var det lite blandade insatser men jag är överlag imponerad och är säker på att det här blir bra. 

Sen på kvällen blev det hårdkörning på Zwift och jag fick nästan en chock. Jag orkade knappt ta mig igenom den första tuffa intervallen, av fem, och jag fick verkligen gräva djupt. Men på något sätt kom jag igenom allt och det blev bland annat 5x5 minuter i 240 watt. Jag tror det var det partiet som var tuffast. Men jag märkte att jag inte skulle komma igenom hela banan så jag såg till att köra 6 kilometer till men det var enbart nedåt. Eller iaf så gott som.