Tisdag och det var återigen full fart på idrotten och jag ledde uppvärmningen innan det var dags för flaggan. 

På sista lektionen, för dagen, så hoppade jag själv med och jag känner ganska omgående att det gör ont i hälen men det är så sjukt kul så jag kör på. 

Efteråt så kan jag knappt gå och jag ångrar att jag inte kollade upp vad jag hade för skor då jag tog första bästa jag hittade. Det var mina gamla tävlingskor som inte har massvis av stötdämpning. 

Väl hemma så haltar jag fortfarande och att jag skall kunna vara med på löpträningen var uteslutet. Jag hoppar upp på cykeln istället och kör i närmare en timme. Det blev också lite plugg innan träningen.

Sedan är det bråttom ned till löpträningen och där blev det lite instruktioner innan jag och Tommy promenerade runt istället. Det blev runt 2 kilometer och sedan tackade jag för mig och då var det ändå nästan slut. 

Angående hälen så får jag väl ta ett beslut om jag skall försöka kolla upp eventuell operation igen eller fortsätta med min rehab. Efter några dagar lär det vara okej igen. 

Måndag och jag tog återigen motorcykeln till jobbet. Det var mest för att det skulle bli bråttom hem då vi skulle få besök av en kille som skulle räkna på ett jobb på tomten. 

På skolan var det sista introduktionslektionen och sedan var det mycket planeringstid innan vi hade möte. 

Bra dag och jag tror att lektionerna har gått hem men det var inte samma översvallande känslor som då jag hade samma lektion förra och förrförra gången. Lite konstigt men jag får utgå ifrån att det gick bra. 

Nu hade det börjat regna lite mer så det var inte superhärligt att hoppa upp på motorcykeln och åka hemåt. 

Det blev ett stopp för tankning i Nyköping innan jag åkte upp på motorvägen. 

Väl hemma blev det lite lättare förtäring innan besöket kom som skulle räkna på jobb. 

Det verkade som deponin var det stora biten och han skulle återkomma om priset. 

Vi fastnade lite i soffan och kollade på några lägenheter och dessutom på några triathloncyklar till Felix. 

Vi tittade på ett avsnitt av Maria Wern och sedan fick jag lite lätt panik över att inte ha tränat så jag pumpade däcken och körde igång zwift. Det blev 40 minuter i en grupp som höll 2,2 watt per kilo, lite sådär lagom. 

På slutet så avvek jag och testade en sprint men jag kände att jag trampade luft på slutet och orken fanns visst inte riktigt där. 

Söndag och idag var det förstås VM-maran för herrar och VM i halv-IM för herrar i Finland. Jag zappade lite emellan och det blev lika dramatiskt idag på maran där det, på samma sätt som igår, kom en bakifrån och ändrade i pallplaceringarna. Sjukt kul och nu var det verkligen på upploppet som upplösningen blev. 

På halv-IM så var det nästan tyska mästerskapet och det var faktiskt nästan samma visa som på marorna att en löpare sprang grymt på slutet och pallen ändrades. Nu blev det dribbelt tyskt i topp och det var en ny förmåga, vid namn Rico Bogen, som imponerade mest. Han sprang inte snyggast men var starkast. 

Efter det så skulle vi lämna över campingvärdskapet till nästa par och åkte ut till campingen och städade iordning lite. Tyvärr hade vi glömt både nycklar och campingvärdstelefonen så det får bli en tur ikväll också. 

Det blev en kortare runda då vi skulle iväg på ettårs-kalas för Stellan idag. 

Vi hade hittat en supermysig liten kanin och hade även lite annat smått och gott. 

Snabb dusch, hemma, och sedan iväg. 

I Nyköping var vi dock så hungriga och gå hungrig på ett kalas är ju livsfarligt. Vi tog en burgare på Jureskogs och åkte sedan vidare mot Oxelösund. 

Där var det fullt drag och det var skojig och Stellan är ju nästan för söt. Han orkade vara med i flera timmar och det var först på slutet han började nicka till. 

Vi tackade för oss och det var kul att träffa Ellis släkt också. 

Sedan hemåt, utan att passera gå. 

Hemma så bytte vi om för lite löpning och jag packade ned grejer för att kunna ta ett dopp i havet efteråt. 

Vid campingen så träffade vi Greger, som skulle ta över värdskapet, och lämnade över nycklar och telefon. 

Nu hade det börjat skymma så det skulle nog inte bli en längre runda så vi gick bort med våra ombyten till bryggan och började springa. 

Det kändes riktigt skönt och jag har ju inte tagit ut mig efter min uppladdning. Det blev mörkare och mörkare och vi vände snart tillbaka så vi inte skulle snava på någon rot. 

Väl framme så slängde jag av mig kläderna och hoppade i. 

Ullis blev imponerad och tänkte först inte gå i. Det var dock rätt skönt så jag var i några minuter. 

Sedan  hemåt och vi avslutade med att titta lite fort på det viktigaste som hänt på friidrotts-VM och sedan avslutande delen på en gammal Maria Wern-film. 

Torsdag och det var bara att sätta sig på hojen och ta sig till jobbet. Idag skulle jag köra teori, så här i uppstarten och då jag gjorde en föreläsning om utmaningar så tänkte jag köra den då det ändå blev en kombinerad presentation om mig själv. Så fick eleverna sedan skriva lite om sig själva. 

Väl framme så var det lite bråttom att få upp informationen på tavlan och sedan hämta upp de som ändå gått till gymnastiksalen. Det blev några minuter försenat men sedan drog jag igång. Då jag inte kört föreläsningen på ett år så blev det lite hackigt men jag kände mig ändå rätt nöjd. Det är en jäkla balans mellan att inte forcera samtidigt som man håller intresset vid liv. I det stora hela så tyckte jag det gick bra och några skrev också det att teori kanske inte var så tråkigt för den här lektionen var ju riktigt rolig. Kul att läsa!

Sedan var det bara att packa ihop men jag hade ju inte tänkt på att jag skulle haft med mig deras mobiler till den sista lektionen men det löste sig rätt bra. 

Jag tog motorvägen hemåt idag och hemma så väntade jag in Ullis och vi tog några smörgåsar och åkte sedan ut till Stensund och gick ett varv och kollade läget. 

Hemåt igen och nu var det träning men jag skulle inte hinna bort till löpträningen så jag bytte om och körde lite zwift. Jag var lite orolig över bakdäcket som hade varit helt tomt för några timmar sedan men jag pumpade upp det då för att se om det skulle hålla kvar luften. Det har hänt förut att däcket varit helt tomt men sedan har det hållt tätt ändå. Jätteskumt!

Nu, när jag kom hem, så var det lite sämre med luft så jag pumpade i och så fick det gå som det ville. I värsta fall så blev det bara ett kortare pass och det är ändå hög tid att byta hela däcket och inte bara slang. 

Ullis joggade iväg och jag trampade igång. Det var en grupp som skulle köra 2,6 watt per kilo och jag var sugen på att testa. Det var förstås lite tufft i början men sedan kom jag in i det. Jag tyckte att jag fick kämpa men pulsen var inte så himla hög så formen verkar fortfarande finnas där. Konstigt vore väl annars. 

Till slut så hörde jag Ullis och jag hade ju kört närmare en timme men nu började Primetime och då jag ändå ville köra det så körde jag samtidigt som jag spelade men åkte nog ut på fråga 7. Tyckte det var svårt idag. Idag handlade det om matematik och jag är fortfarande sur att jag missade att spela då det var Idrott och Hälsa...

Jag var i alla fall nöjd med passet och gick och duschade av mig och sedan gick jag och Ullis och handlade lite. Nu märks det att de snart skall stänga ned då det började att bli tomt i hyllorna. 

Väl hemma blev det lite sammandrag av friidrotts-VM och det var surt för både Ahlmgren och Kramer. Lite stolpe ut samtidigt som de gjorde sitt allra bästa. 

Måndag och det var dags att börja jobba. Jag bestämde mig för att ta hojen den här veckan då vi ändå är värdar på campingen. 

Problemet är att de har stängt av vattnet i halva Vagnhärad och jag fick verkligen knipa igen, så att säga. 

Upp på hojen och det blev först tankning vid OKQ8, i Sille Krog. Fortsatt så bestämde jag mig för att hålla mig till jobbet. 

Väl på plats så började det bli sjukt jobbigt och aldrig har det väl varit så skönt att gå på toaletten.

Så var det då dags att börja jobb och det kändes ju lite konstigt att bara glida in på ett bananskal, då alla andra jobbat, men å andra sidan har de fått betalt. Jag skulle visst läsa ikapp mig på det som jag missat senare.

Jag tog en tur till Chopchop och åt och efter jobbet så tog jag kustvägen hem och det var skönt men det är ju lite längre. 

Väl hemma så får jag sitta och vänta på Ullis då jag inte hade någon nyckel men det var nog bara runt tio minuter. 

Vi beställer mat på pizzerian och åker ut till husvagnen och äter. 

Det blir en promenad runt området och kollade så allt såg lugnt ut. 

Sedan hemåt och Ullis gick på yoga och jag gick strax ned till källaren och körde igång lite cykling på en knapp timme. Det var sjukt skönt att köra igen och jag var förstås i toppform då jag inte kört på ett tag. Jag drog på allt i en spurt men lyckades inte knipa gröna tröjan utan kom trea. 

Vi avslutade med att kolla lite från simstarten men tyvärr gick de in med en intervju precis när Ullis och jag gick i vattnet. 

Lördag morgon och jag hade nog sovit lite oroligt och varit uppe ett par gånger. 

Det kändes dock helt okej och då man vilat ordentligt i flera dagar så var man ändå utvilad. 

Ullis och jag smet upp och gick ned till frukosten där vi mötte Peter Jansson klockan 04.45 Jag petade i mig lagom med frukost och det kändes ett förväntansfullt pirr i magen. Tyvärr blåste det fortfarande en hel del så det skulle nog bli tufft på simningen. Vinden låg också lite fel så det skulle nog bli rätt stora vågor. 

Upp på rummet igen och vi tog på oss våra kläder, blandade vätska och mötte upp Peter tjugo i sex. 

Vi traskade ned till cyklarna och gjorde iordning allt. När jag gick ned mot starten så kändes det helt okej och det fanns absolut ett lugn i kroppen. 

Vid simstarten så gick allt perfekt med toalettbesök och påklädning. Så var det då dags och jag hällde på mig varmt vatten innanför våtdräkten och försökte justera glasögonen så bra det gick. Kändes inte helt perfekt men nu började det närma sig. Ullis tog också lite vatten och sen blev det en puss och lycka till. 

Jag hatar ju att hoppa i så jag hade tränat lite på att dyka med glasögonen och jag var beredd att dyka i. 

Nu är det riktigt nära och pang, så dök jag! Det kändes perfekt och jag glider några meter och känner direkt en ökad stress i kroppen men fortfarande under kontroll. Några tag till men stressen ökar och jag känner att det blir ansträngt och vrider mig om för att kolla om någon kommer bakifrån. Ullis tittar på mig och tror att jag vill ha koll på henne men henne är jag inte det minsta bekymrad över. Några brösttag och sedan försöker jag igen. Samma visa och nu är Ullis bredvid mig och snart förbi. 

Nu trycker det över bröstet och jag börjar hyperventilera igen men är någorlunda lugn med att det borde släppa. 

Det fortsätter men jag tar mig framåt men det är jobbigt. Hela tiden längs kajen och sen är det lite öppet innan nästa fastlandsbit kommer. Jag kommer mellan 5-10 tag och sedan stressar jag upp mig och vågorna är allt större när man kom utanför den första lilla biten. Vågorna kommer stötvis och liksom oregelbundet så det är svårt att få ett lugnt. När jag äntligen kommer till bojen där man skall svänga så är det likom öppet hav och vågorna kommer med hög fart snett framifrån. Tyvärr mycket på högersidan där jag tar luft och då det är vatten som kommer så är man lite i panik för nästa andning. Det är kallsup på kallsup och man verkar inte komma så fort framåt. Jag kämpar och kämpar och känner mig alltmer dränerad på kraft och bara att få kallsupar och nästan panik för nästa konstiga våg gör att man känner att det börjar bli fara för livet. Jag ser flera som ropar och viftar men jag är absolut inställd på att komma runt men tiden går och vid varje stopp så är det som jag åker bakåt. En boj! Två bojar... Nu är det jobbigt. När jag närmar mig tredje bojen så är jag så kraftlös så jag måste vinka och en båt säger att jag skall simma till dem men jag orkar ju inte! Rakt åt sidan och han slänger ut en boj. Jag märker att jag åker bakåt från den och måste simma hårt i några sekunder för att få tag på den och sedan åker jag under den och halkar hej vilt när jag försöker komma upp lite på den. Nu tryter krafterna och jag känner att jag måste upp i båten. 

Även männen i båten har det jobbigt i den jobbiga sjön och säger att det är ruggigt motströmt. 1,5 knop, säger de. 

Jag försöker pusta ut och vilar i säkert 4-5 minuter. Känner jag mig själv rätt så är det nog bara några minuter men det känns som minst fyra minuter. Jag bara måste försöka igen och hoppar i och bara sjunker! Rätt ned och jag slutar inte att sjunka och får ta i uppåt. Herre jävlar, tänker jag. När jag kommer upp, efter 5-6 sekunder så ser jag de chockade ansiktena på männen. 

Jag börjar crawla men efter 1-2 sekunder så sväljer jag en massa vatten och får panik! Jag måste upp direkt och samma visa som förra gången. Det är sjukt jobbigt att ta sig upp på båten och nu försvinner mina sista krafter och jag inser att jag inte kommer att klara den sista jobbiga biten och tiden hade dragit iväg nu också. 

Jag får en filt över mig och gråter en skvätt för det är förstås en jäkla känslostorm men jag känner ändå att jag snabbt kommer komma över det. Jag gjorde verkligen mitt yttersta och det är full panik på havet med en massa folk som behöver hjälp. Mycket mer än det var 2015. 

Efter att bytt båt två gånger så blir jag skjutsad till land och får sedan skjuts in till Athletic garden. 

Jag känner mig givetvis besviken och mår förstås även illa av allt vatten jag svalt. 

Äter lite och duschar sedan. 

Många sitter och skakar och det var visst 44 stycken som fick bryta och ytterligare en gäng som inte klarade tidsgränsen. Sedan blev det några till som inte klarade tidsgränsen på cyklingen då simningen tagit för lång tid för dem. 

Jag hittar Felix och får en kram. Nu gäller det att ställa om för att peppa Ullis men det var inga problem. Det hade varit värre om jag inte gett mitt allt och fått bryta. 

Det var kul att se Lisa Nordén och sedan förstås Ullis. Vi missade dock Ullis då hon kom in för vändning i Kalmar. Sedan gick det bättre och som vi hejade och blev inspirerade. 

Lisa krossade allt motstånd och sedan inspirerade Ullis rejält som efter mycket problem, innan loppet, kunde göra ett bra race. 

Ullis mår lite dåligt och vi tar det lite lugnt och sitter med henne ett tag. Sedan går vi och hämtar upp påsar och cykel och traskar till hotellet. Så grymt imponerad av Ullis men jag känner också en viss känsla av att ha laddat och sedan inte ta ut allt man hade i kroppen. Så irriterande. 

Nu är det bara att bryta ihop och sedan komma igen! Jag kommer givetvis att köra igen för det är inget alternativ att avsluta med att bryta. Ändå skönt att höra Lisa, på prisutdelningen, då hon inte förstod att "vanliga" människor kunde klara av simningen. Hon beskrev simningen som att vara i en tvättmaskin. 

Stort grattis till framförallt Ullis men även till Jenni och och speciellt Peter som debuterade på sträckan. 

Söndag och idag sov jag lite längre än vanligt då jag låg uppe sent och läste boken jag håller på med. 

Sedan blev det lite frukost och vi samlade oss för att åka till stan och kolla in några lägenheter som Felix ville kolla på. 

Det var först en riktigt fin en i Årsta men hon kunde ha städat lite bättre. Dock så kanske det var bra rent prismässigt för lägenheten kommer ju ändå bli tom innan. Sedan hann vi ta en liten fika innan vi åkte till Söder och nu var det en helt okej lägenhet med balkong och det var massor av folk som trängdes i den. Den lär springa iväg. .

Sedan hann vi äta lite innan det var dags att kolla på en till på Söder och den var fräsch men låg lite trist. Troligtvis en lägenhet som de gjort om och som nog var något annat förut. 

Därefter så drog vi iväg till Täby och köpte en poncho och passade på att lämna igen några plagg som inte fungerade. 

Det blev ett kort besök och nu blev det Årsta igen där vi kollade på riktigt fin och rymlig lägenhet. Grymt läge och man hade utsikt åt flera håll. 

På vägen hem så stannade vi till i Moraberg och kollade in några butiker och jag hälsade på en gammal kollega och vän, Anders. Jag var lite tveksam först så jag ringde honom och när han svarade så var jag förstås säker.

Sedan hann jag träffa hans fru också och hon var dessutom våran chef, då det begav sig. 

Väl hemma så var Ullis och jag trötta men kände att vi behövde testa hojarna lite. 

Jag pumpade och slängde på framhjulet på Ullis cykel och så var vi snart iväg. De kändes helt okej och jag verkar inte behöva gå in och peta på någonting. Nu är det nog bara röret till drickaboxarna som skall fixas. Det blev någon mil bara och egentligen kortare än planerat men det fick räcka. Jag var stel och trött.

Sedan gick timmarna och jag hade lagt klockan på laddning men den verkade inte ta laddning och sedan såg jag att kontakten inte satt i ordentligt. 

Jag läste lite kortare tid idag och nu hade jag inte så mycket kvar på boken. Det blev lite stretch och massage i form av massagekudden. Samt förstås lite tid på IR-madrassen då jag läste boken. 

Lördag och idag skulle vi springa men jag var högst tveksam då jag varit väldigt stel på baksidan, både rumpa och bakre lår. 

Först så kollade jag dock upp lite inför jobbet såsom arbetstider och hur jag skulle arbeta de dagar jag skulle vara där. 

Sen blev det lite stretch och jag låg i soffan med massagekudden och vi tittade lite på teve men vi drog också iväg en tur och slängde sopor och kollade om vi hittade något rör till våra drickaflaskor. Det blev en tur till Woodys och sedan, efter snack med Johanna, en tur till järnaffären i Trosa. Där fanns det i alla fall en slang som kan fungera i värsta fall. 

Sedan hem och nu hade jag bestämt mig för att försöka springa lite. 

Det blev en tur till Stensund och snart körde vi igång. Det kändes stelt men inte så värst tungt. Efter en dryg halvtimme så ökade vi farten och det skulle bli tävlingsfart men farten kändes alltför hög så det tog ned humöret lite. Dock var pulsen inte ashög så chansen finns absolut fortfarande och man skall inte förringa adrenalinet som lär komma under tävlingen. Bara jag kommer förbi den förhatliga simningen... Note to your self! Andas lugnt, stressa av... Om jag får bryta så får jag. Värre saker har skett i världshistorien.

Vi kör i alla fall på i tio minuter och sedan är vi tillbaka vid husvagnen och det blev totalt 46 minuter. 

Ned till badet och jag doppade mig lite försiktigt och sedan ville jag testa att dyka i med större simglasögon. 

Det gick riktigt bra men jag kom lite långt ned. Upp och sedan testade jag igen och nu med lite lägre nedslagsvinkel. Pang! Lite magplask men ingen större skada skedd och det är nog att föredra än att åka ned för långt. Att jag skall dyka ned är nog säkert. 

Vi åkte sedan hemåt och det blev lite mer stress med vilka saker man skulle ha med. Vi behövde få ut en check-lista. Sedan blev det lite bok och jag läste en bit in på natten. Nu börjar det bli riktigt spännande.