Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. 
Blir spännande att höra om mitt jobbförslag. 
Roligt var också att Björn ville gå in och bli huvudsponsor, för vårat lopp, och det tackar man inte nej till. Hur det skall gå till avslöjas den 19:e maj.

Jag blev också intervjuad av ÖSP och bad om att inte få så mycket plats då jag var så trött på mig själv. Jag bad att få se reportaget innan bara och det fick jag på kvällen. 

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på mig själv. Så fort jag scrollade i flödet så såg och hörde jag mig själv och även när någon annan kollade bredvid mig. Nu behöver jag en paus från mig själv, ha ha! Jag har också massor av förbättringssaker, som jag kunde gjort annorlunda och även förstås med loppet som helhet. En sak, som Ullis påpekade innan förstås, var att jag skulle smörjt mig med solskyddskräm för nu fick jag nästan solsting då jag stod för länge mitt i solen och inte var vad vid det. Det tog sjukt lång tid innan jag återhämtade mig och tappade en massa fokus. Sedan ytterliggare en massa konkreta saker som hur man skall få upp namnen på de som kommer in. Nu kommer vi dock troligtvis köra med ett mer digitalt system men man skulle ju önska någon slags förvarning men allting sådant kostar ju pengar, vi får se vad vi kommer fram till men roligt är det. Bäst att tillägga att responsen var riktigt grym så vi gjorde förstås en massa bra också. Jag får kanske inte vara så hård mot mig själv. 

På kvällen så försökte vi fixa så Ullis skulle ta över Insta-kontot då jag är rätt kass på sådant men jag tycker ändå att jag gjort det hyfsat bra och vad säger man om mitt slut!? Ha ha! Bästa Björn! Nu är ni allt nyfikna va? *flinar*

Vi var dock lite trötta på slutet så vi vågade inte slutföra övertagandet så vi gör ett nytt försök lite senare. 

Just ja! Vi lottade ut det sista av maten till de i arbetsgruppen och jag drog nitlotten och vann ingenting och Ullis vann endast lite ost. Det lämnade vi på klubbträningen och sedan blev det lite godis på hemvägen.

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst tvungen att skicka med åren då de var födda också. Det hade jag nog sett om jag kollat ordentligt. Det var någon tysk supersida där alla världens resultat fanns med. Rätt coolt. Det är ju lite lustigt att jag, som ännu inte är någon, ultra-expert är tävlingsledare för ett sådant lopp. Men jag har bra erfarenhet av att arrangera och tycker att jag gjort det rätt bra. Även denna gång fast en sak sög musten ur mig och jag funderade fortfarande på hur jag skulle ställa mig till det. Flera saker indikerade dock på att jag inte skulle ta åt mig och det var skönt. Nu har vi i alla fall kört en gång och saker som gjorde det extra tufft kan man få ordning på samt förbättra. Det känns redan som man vill arrangera igen då det var sådan häftig grej att se hur folk kämpade samtidigt som man såg glädjen. Så sjukt häftigt! Det var också väldigt coolt att höra att vår bäste löpare absolut inte ville springa utan istället arrangera loppet, sådant värmer hjärtat. Johan Abrahamsson får dock inte arrangera, ha ha, då han är den som kan utmana de bästa om segern. I år räckte det dock inte ändå fram. 

Jag kämpade på med att skicka in och lägga ut resultat och mot kvällen var jag klar. 

Fortfarande rätt trött men nu hade man sovit ikapp en hel del. 

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man verkligen igång igen. Vi hade precis tagit över då sista damen kom tillbaka. Hon hade precis lämnat damtvåan bakom sig när magen inte var med i matchen och hon sade att hon var jätteglad fastän det kanske inte syntes. Så det blev ändå en händelserik start för mig och Ullis. Nästa år skall vi förresten ha livevideon under hela rundan. Det är bara att skicka ut någon på cykel då och då. Tror det blir häftigt och sedan förstås i målet. Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg. Vi lär ju ha ett uppsamlingsmöte, efter loppet. 

Jag och Ullis jobbade i alla fall på och nu var det inte så många kvar och efterhand dök det upp mer och mer funktionärer. Nu var det upplösningen bland herrarna kvar och efter några varv så gav trean upp och killarna från Hjorthagen Ultra gjorde upp om det och de plockade några varv till innan Jocke gav upp och gav Nicklas en kram för sitt sista varv som han var tvungen att slutföra för att bli totalvinnare. 

Många ville se honom gå imål och han fick ett kungligt mottagande och vad roligt att vinnaren av Mini-TUBen, Wilmer kom förbi och de bägge vinnarna poserade i målet. 

En helt underbar dag och nu var det bara att packa ihop och DÅ kom regnet. Vi hade verkligen tur med vädret, måste man säga. 

Efter några timmar så var vi hemma och landade lite men ingen orkade plocka in någonting och vi lade oss och vilade ett tag. Sedan ville Tanja ut och gå men jag tänkte om vi istället skulle plocka in snitslarna och det tyckte bägge lät bra. Eller om Tanja egentligen ville springa, tror jag. 

Vi gick banan och tog in alla snitslar och det var exemplariskt snitslat. 

Sedan slängde vi allt och gick in och köpte lite på Trossen. 

Vi åt lite gott och tittade på teve. Det blev förstås tidigt i säng för bägge var som vrak. Dock glada vrak och redan taggade på nästa år. 

Överlag är jag supernöjd men det var några saker som tog hårt på mig då jag jobbat så hårt med det här. Det var verkligen mycket mer jobb än vad man kan tänka sig. Sådant som kanske inte syns utåt. Jag väljer dock att se det positivt och det inte var illa menat. 

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos när vi skulle förbereda. Vi hade ju lagt in ett moment till vid sekretariatet där vi skulle lotta ut tre västar och det kunde förstås ta lite extra tid. Nu slängdes ju dem in så sent så det gick ju inte att göra på så många andra sätt. 

Sen kom folket och alla hjälptes åt och det kändes som vi hade koll. Lite kö, då och då, vid nummerlappsutdelningen men det gick hyfsat bra. Sedan pratade jag lite och hälsade alla välkomna och berättade lite senare om alla sponsorer och intervjuade Tommy Thedelund som gav lite tips. 

Jag försökte få igång livestreamen på Facebook och att jag körde med min mobil var en flopp då jag hade noll koll på annat viktigt och det får vi dra lärdom av. Vi hade tänkt ha en annan mobil men det hade inte gått att gå iväg utan sim-kort i alla fall då. Så någon annan får sända live, helt enkelt. Någon som kan vara utan sin mobil 1,5 dag! :-)

Loppet startade och det stökade lite vid första varvet då vi inte tog emot löparna på ett smidigt sätt, eller på det sätt jag hade tänkt. Jag borde varit tydligare där men det var lite missförstånd och vi lärde oss snabbt. Så var det med många saker men har man inte kört ett sådant här lopp förut så är det klart att man gör lite småmissar här och där. Men vi lärde oss snabbt och jag tror inte att så många märkte av det ens. Men man vill förstås göra allt perfekt direkt. 

Jag kommer inte kunna skriva om allt för loppet höll ju på hela dagen och jag och Ullis fick några timmars ledigt och det var skönt att släppa lite men det var ändå svårt att hålla sig ifrån. 

Så höll det på hela dagen men några gånger fick jag meddelande om att de tagit bort våra videos och jag hade fått varningar då systemet känt av att vi spelat musik. Till nästa år får vi göra rätt för oss där också. 

Alla verkade glada och det roligaste var nog att Felix, sonen, höll på i hela sju timmar. Han tangerade mitt rekord från förra året, då jag provade TUB. Han som längst sprungit en mil och nyligen tagit upp konditionsträning igen.

Riktigt kul var det också att Tim och Cilla kom förbi och när sedan jag och Ullis gick och lade oss för typ 2,5 timmars sömn så dök de upp vid husvagnen och pratade en stund. Så det blev sen typ 1,5 timmars sömn innan vi gick upp igen och då... var man inte ett dugg sugen på loppet! :-0 Det tog dock bara några minuter innan man var lika taggad som vanligt. :-)

Fredag och idag tog jag bilen då jag ville fort hem för nu var det dags att förbereda loppet på riktigt. Jag och Anders skulle ställa upp våra husvagnar, Björn skulle komma med grindar, vi skulle snitsla banan. Jag ville dock vara kvar för att ta emot de som brukar vara tidiga. På jobbet gick det bra och jag kunde snabbt ta mig hemåt och nu var det bara (!) att koppla på husvagnen och lasta in alla men det var ju inte så bara för det var massor av saker! Hela vagnen blev proppfull. 

Efter någon timme så var det hög tid att bege sig mot Trosa och det skulle bli första gången man campade i Västra hamnen, i Trosa. Ha ha!

Jag ser att det redan står en bil med husvagn och det är förstås Anders. Han har dock inte ställt upp sig och det är förstås för att vi inte bestämt hur vi skall stå. Riktigt ödmjukt. Jag ställer dock upp mig på annat ställe än jag först tänkt för jag inser att det första stället jag tänkte på inte är optimalt. Inte alls bra faktiskt. 

Sedan kommer Anders och efter att Björn lastat av grindarna så inser vi att det är bättre att han står framför mig så löparna kan se datorskärmen, med klockan, i hans fönster tydligt. Det blir nog riktigt bra och vi slipper få en massa tält precis hos oss. 

Snart kommer gänget och några snitslar upp och några är kvar och fixar vid start- och målområdet. Det börjar redan se maffigt ut men lite nervös är jag nog ändå. Konstigt vore annars. Jag vet dock att jag snabbt brukar komma in i det. Kommer aldrig att glömma när jag skulle ut i radion och liksom först fick en halv dag på mig och loggade in alldeles för tidigt. Sedan blir jag påad två minuter innan och hör programledaren och när det är tio sekunder kvar så börjar hjärtat slå och jag märker att det börjar svartna. Aldrig varit så nära att svimma men så fort jag kommit in typ tio sekunder in i intervjun så släppte det och det blev en skitbra intervju och det sade programledaren också. Hursomhelst så är det här en helt annan sak och jag är spänd av förväntan. Hoppas vi har tänkt på allt nu!

På slutet skall jag gå och lägga mig och drar tyvärr igenom toalettdörren och vad jag inte förstått var att Ullis packat in stolarna mot dörren så de åker bakåt och blockerar sedan dörren så den inte går att öppna. Men vad f-n! Det var ju en miss av mig! Jag pillar med det ett tag men sen måste jag lägga mig. Hur jag skall borta tänderna imorgon bitti vet jag inte så jag skickar ett mess med lite saker ullis får ta med sig. 

Jag vågar inte riktigt dra ned då jag vill ha lite koll så ingen snor det vi satt upp och jag sov lite sådär halvdåligt och var uppe några gånger. Imorgon bitti tänkte jag gå upp runt sex. 

Torsdag och det var en massa småfix inför loppet och på jobbet så hade jag det rätt lugnt. En riktigt bra dag. På kvällen så var vi i Trosa och hämtade en rullgardin till Felix och pratade lite med en gammal granne. Sedan handlade vi lite på Trossen innan vi åkte hemåt. Tyvärr hann jag inte ens förbi klubbträningen men nu är det ju också sjukt mycket så löpning är inte största fokus.

Imorgon så drar vi igång med ett riktigt stort projekt. Det är lite av okänt vatten. När jag höll i Trosa kommunkamp så kändes det lite mer lättöverskådligt men där strulade det med en person. Här känns det som det är massor av saker som kan gå fel och det var så sjukt mycket mer saker, som man i förväg inte visste om, som dök upp. Det var nog mer än dubbelt så många saker än man hade trott. Nu verkar vi ha ett jäkligt sammansvetsat gäng så till nästa gång får jag vara bättre på att fördela ut för alla är taggade också. Får se hur det blir efter loppet. Ha ha! Troligtvis blir det mycket lättare nästa gång. Jag måste se till att skriva upp alla små saker bara. 

Onsdag och 1 maj! Felix ville köpa nya skor och undrade om vi ville hjälpa lite men nu har det ju gått några år sedan jag hade full koll och det har verkligen exploderat på skomarknaden. Dock har jag ju koll på vad som är viktigt.

Vi gick upp och fixade oss iordning innan vi drog uppåt. Först gjorde jag dock en snabb video där jag presenterade sponsorer och berättade lite om vår utlottning, som vi kommer att ha på Trosa Ultra Backyard. Det är mycket nu. Jag tänkte inte så mycket på att det var första maj och det har heller aldrig varit så viktigt för mig. Att det var första maj skulle jag dock snart bli varse. 

Vi åker upp och hittar direkt en parkering. Alla var färdigklädda för att springa för det skulle vi förstås göra och det skulle bli Årstaviken Runt, igen. Den verkligen älskar jag men den är rätt tuff på "andra" sidan. Snart traskade vi iväg mot Eriksdalsbadet och vi började att jogga när vi hade koll på läget. Det börjar rätt lugnt och som vanligt känns det ovant att springa och det är ju inte ett bra tecken. Det är nästan så att jag inte har koll på om jag kommer att klara en mil men det gjorde jag ju sist. Då gick jag dock verkligen in i väggen på slutet. Det känns fortsatt bra men snart börjar backarna och det är tufft men går fortsatt bra. Snart är jag varm i kroppen och det är nästan så att det känns för sakta, ibland. Jag vet förstås att det är stor chans att det smäller till på slutet. Hela varvet gjort och det är väl några kilometer kvar innan vi är uppe i milen. Dock en sjuk backe upp först och jag och Felix testar att jogga hela och det är galet tufft och nu smäller det till men inte helt. Det gick verkligen mycket bättre än jag trott och både Felix och Ullis var imponerade av mig och det var kul. Vi avslutade lite hårdare och Felix utmanade och jag försökte matcha men det gick absolut inte då Felix bara gled iväg. Jag blev nog lite tröttare än de trodde också men i det stora hela en underbar känsla jag fick en skön feeling då och då. 

Först lite eftersvettning och städning på Felix balkong innan duschen. 

Nu började vi bli hungriga och letade efter ett bra ställe och fastnade sedan vid ett gulligt litet hak. Dock verkar det vara demonstrationer precis bredvid och det kanske skulle bli högljutt. Det var nästan så att man kände sig utpekad då man satt på ett rätt fint ställe och åt lunch.

Det var dock ett jäkla liv så snart traskade vi iväg och nu hade värsta långa 1:a majtåget startat. Vi såg täten och sedan gick vi tillbaka mot själva stan och det var som tåget aldrig tog slut och vi fick gå igenom tåget några gånger. Samtidigt var ljudvolymen enorm och det skreks slagord i megafoner och det trummades på lite allt möjligt. 

När tåget äntligen var slut så var den vanliga trängseln helt underbar. Nästan surrealistiskt att ha sett tåget på så nära håll. 

Efter det så blev det lite mer affärer och så var Felix sugen på lite våfflor och det lät ju inte dumt till kaffet så det var full fokus på att hitta ett bra ställe. Efter det så började jag nästan få lite panik över att jag behövde komma hemåt och vi tackade för oss och körde hemåt. De andra tyckte inte våfflorna var värda men jag tyckte de var helt okej. 

Hemma så fixade jag lite med jobbet och vi landade även i soffan och kollade Robinson.

En riktigt bra dag och man kan säga att vi tog lite revansch på vår bröllopsdag, som vi hade igår.