Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 22 jan 22:03

Tisdag och normalt en fullspäckad dag men det är ju också en dag då jag får hjälp av en praktikant. Även idag var det lite tufft att komma upp men när jag väl var uppe så var det helt okey. Fast jag tog mig faktiskt lite gröt, jag brukar inte äta på morgonen. Men jag kände mig lite seg så det kanske var bra med lite frukost. Och nä! Frukosten är inte dagens viktigaste mål. Bara för att ni alltid hört det så betyder det inte att det stämmer. Men ibland så får man känna efter. Och skulle jag ha tränat dubbelpass, kvällen innan, och dessutom inte ätit efter det, så måste jag äta frukost. Men nog om det. Jag skall precis åka när jag upptäcker att jag inte hittar hemnyckeln. Men vad sjutton! Jag får väcka Tim och be honom att låsa. Jag hittar inte ens garagenyckeln. Jag kommer efter någon långsam lastbil men på ren raksträcka tar han det lite lugnt och jag tackar honom och ökar hastigheten lite. När jag kommer fram så ser jag ett glatt ansikte och det är Bella. Jag kramar om henne och så säger jag att vi måste gå och förbereda lite innan, så vi går iväg. Och jag tänker att jag kör väl samma sak även idag. Barnen får välja själva och så kan vi pusha dem som eventuellt skulle vara lite inaktiva. Efter en lite konstig start så är vi igång men jag blir iaf rejält konfunderad men försöker släppa det. Det var iaf inget med mina klasser, eller för all del min praktikant. Hon är, som jag skrev tidigare, fantastiskt och jag visade även mitt blogginlägg för henne som förstås blev glad. Hon hade för övrigt fått ett par biobiljetter för bästa praktikant, typ. Av trettio stycken. Så ni kan förstå att jag är nöjd. Som vanligt fick vi slänga i oss maten men vi hade förberett oss bra för nästa lektion. Efter jobbet så åkte jag hemåt och nu hade Tim gått till gymmet och svärfar, med fru, hade kommit på besök. Jag kan ju inte stå utanför med dem så jag åker till gymmet och hämtar nyckeln. De stannade ganska länge och det var trevligt men det blev lite sent med maten. Men vid klockan 20.00 så satt jag på cykeln och körde en group ride. Det var med Wolf-pack, jag tror iaf att det heter så. Bra ledare och relativt lugnt. Jag ser att ledaren kör lugnt men det blir ändå lite dragspelseffekt, då och då. Men en skön och återhämtande runda. Det blev lite drygt 38 km på 1.10 och så hann jag köra liiiite innan också men det blev inte mer än typ 600 meter. Skönt att känna att kroppen svarade lite igen. Imorgon blir det väl Stage 7. Får se hur kroppen känns men man kanske inte behöver maxa. Inte ens min Avatar har nummerlapp på sig...

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Måndag 21 jan 21:30

Dagen efter hårdkörningen och det var klart tufft att komma upp. Som tur var så vaknade jag, trots ett antal snoozningar. Och idag så ville jag komma hyfsat tidigt för att fixa iordning, inför lektionerna. Det var bollvecka och när jag släppte in klassen så ändrar jag från att själv dela in klassen, i olika grupper, till att de fick välja själv. Det funkade bra och jag fick t.o.m igång några elever som brukar dra sig undan. Riktigt roligt. Och så fortsatte det. Klasserna fick välja mellan bordtennis, mini-tennis, basket, innebanyd och fotboll. Lite trångt var det men det funkade kanon. Och rätt som det var så var jag klar och stressade inför mötet. När jag sen kommer upp till personalrummet så tror jag att jag är försenad men det är snarare så att jag är alldeles för tidigt. Jag har nästan en hel timma kvar och jag kan förbereda mig i god tid. Men rätt som det är så får jag lite lappar i handen, av biträdande rektor, och hon vill att jag skall hålla i mötet. Det kan jag absolut göra men det är högst osäkert på om jag verkligen kan bena upp det som står på lapparna. Men jag hoppas att de som är där kan hjälpa till. Den som egentligen skulle hålla i mötet kunde inte närvara. Och många av frågorna fick vi skjuta på då vi inte hade något underlag och det var överlag lite klent med folk där. Nåja, efter mötet så sätter jag mig och tar en kaffe till och passar på att blogga ikapp lite. Sen hem och vi fixade iordning lite mat. Mot kvällen så är Ullis inbokade på både Core och yoga. Jag tänkte köra lite lugnt på en Cross Trainer. Väl på plats, ombytt och klar, så ser jag att båda maskinerna är upptagna men på den ena maskinen kör trevliga Ställverket och jag pratar lite med honom och han har typ bara fem minuter kvar så jag kör lite uppvärmning på samma gång. Sen kör jag igång och jag börjar på lugnt motstånd, tror det var tio, i början. Tanken är att ligga på max 70% av max, eller lite under. Så lagom lugnt och jag växlar ibland mellan tio och elva, i motstånd. Men det känns faktiskt lite i kroppen, trots att jag kör lugnt. Men jag tuggar på och jag märker att pulsen går upp lite efterhand. Så lite sliten är jag absolut fortfarande. Äntligen över en timme och nu får jag kämpa lite med motivationen. Vid 70 minuter så får det f-n var nog. Jag kliver av och jag tror jag kom närmare 19 km. Men det är ju på den maskinen och den är absolut inte rättvis. Kör man tungt motstånd på den och dessutom tar i så kommer man orättvist långt. Men, men... Jag går och duschar av mig och när jag skall in i bastun så kommer en lite lätt irriterad kille ut och muttrar att den är avstängd. -Igen! säger han. Oki! Ja, det var ju lite trist men då slipper jag ju eftersvettas, tänkar jag, och kommer snabbare ut. Där väntar jag in Ullis och sen går vi till affären. Bra dag men alltså fortfarande lite trött i kroppen. Frågan är om jag borde vilat. Men vila gör jag på natten! :-)

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Söndag 20 jan 19:00

Söndag och det första jag fick göra, efter frukosten, var att fixa iordning ett par skidor. Det kom ju en kund igår och ville ha lite hjälp. Då jag precis var på gång att börja träna. Så de fixade jag först och sen donade jag lite i huset och sen ringde mobilen. Det var kunden som hade kommit och jag hade fortfarande inte fixat min ringklocka så han fick ringa mig istället. Det blev lite annan försäljning också. Även de här skidorna var bra och jag passade på att visa Zwift, även för honom. Han var en duktig kille som kört en halv-Ironman på typ 4.20 Helt galet. Sen gjorde jag och Ullis oss iordning för en sväng till stan. Ullis var lite sugen på att ny mobil och kanske, kanske, skulle det bli en Samsung. Hon hade läst på lite men var ändå tveksam. Men först smet vi in på XXL, då hon tänkte skaffa en ny iPad. Den förra synkade inte med Zwift och det var alltså läge för en uppgradering. Men den var lättsåld och vi hann inte ens lägga ut den förrän det var många spekulanter. Hursomhelst så blev det en ny och vi kom iväg rätt snabbt och det var skönt. Sen vidare mot Telenor där vi jämförde lite olika mobiler och det blev faktiskt en ny S9:a. En Samsung alltså. Välkommen i gänget, Ullis! :-) Det som avgjorde var nog att Zlatan kommer förbi på fika. Mohahaha! :-) 

Lite gofika på det och sen hemåt. Jag hade planerat in Zwift, Stage 6, klockan 19.00 Det tog emot lite grand men nu skulle det köras. Jag värmde upp i några minuter och sen hoppade jag in i startfållan. Nu jäklar skulle jag trycka på. Starten går och jag ser att jag trycker lite väl hårt men jag är snabb på att justera det och sen får man jobba lite med att komma i en bra grupp. En träningskompis, på Zwift, ligger lite bakom och han borde vara lite bättre än mig. Men jag kanske går lite för hårt och efter ca. 10 minuter så är han bredvid och jag tappar honom ett tag och upptäcker att han smitit förbi och ligger i en klunga framför mig nu. Jag försöker att jobba ikapp och tror jag lyckades. Sen börjar backen och där får jag slita hund. Jag är ju lite tyngre men ligger runt 250 watt konstant. Bara tugga på. Kurva för kurva men jag andas tyngre och tyngre. Snart tappar jag bort kompisen på discord, där vi har snackat lite, och jag slår på musik istället. Det kan också sporra. Kompisen, Jonis, försvinner så sakteliga men jag ser honom då och då på skärmen och det känns som om jag plockade inte lite på honom ett tag men det kan också vara ren tillfällighet, att kurvorna låg rätt nära, så jag fick signal. Men då var det runt minuten som skiljde och på slutet så verkar han spurta och avståndet ökas mot 1.24 Sen ser jag inte längre och jag kan bara kämpa så mycket jag kan men det är verkligen på gränsen nu. Pust! Jag ser att pulsen ligger på 94% av max och jag börjar tycka att det finns bättre saker att göra. Nu verkar Jonis kommit upp och jag bara trycker allt vad jag kan. Dock har jag ingen aning om vad jag kommer få för tid och vart sjutton räknar man tiden. Vissa snackar ju om att klara backen på en timme men jag har ju kört närmare 1.30 Så jag misstänker att det är ett segment. Tryck, tryck och tryck! Jag lyckas öka lite på watten men det är marginellt, tror jag. I mål så vet jag knappt vad jag heter och orkar inte kliva av cykeln. Och hjärnan är kaos och jag får för mig att bara stänga av så inte min tid rullar på. Att jag kan rulla ned snabbt och få igen lite "gratis-kilometrar", tänker jag inte på. Och jag missar också mitt veckomål, på 180 km. Till slut så lyckas jag komma av cykeln och släpa mig till trappan där jag, efter ett tag, lyckas få ur mig något ljud och Ullis kommer till undsättning med en sked med honung. Jag är nästan i upplösningstillstånd och blir orolig över skolan, imorgon. Det känns som jag inte kan tänka klart. Att jag redan gjort en planering verkar inte spela någon roll. 

Men grymt bra jobbat och jag är nöjd! Och jag återhämtade mig så småningom men hade lite svårt att somna. Jonis fick meddelande att han klarat under timmen men jag fick inte ens upp att jag kört klart eventet. Skumt. Så jag mailade Zwift sen. Dock fick jag på mailen att jag klarade av Stage 6. Men timmen kanske jag gått bet på då. 

Av Niclas Bernhardsson - Lördag 19 jan 16:00

Lördag och idag hade jag en sicklingskund. Men det ringde på mobilen och han stod utanför och väntade. Ringklockan, till butiken, hade visst slut på batteri. Oops! Jag sprang ned och tog emot killen och hans två barn. Trevlig familj och jag började med hans skate-skidor. De var rätt lättarbetade och sen visade jag trainer-rummet. Där jag, och Ullis, har våra cyklar. Han fick prova lite och när han säger att de måste åka om 20 minuter så föreslår jag att de åker tidigare så jag slipper stressa. Jag var dessutom lite osäker på kassan, så här efter årsskiftet. Sen fixar jag klart hans skidor, i lugn och ro och sen skall jag och Ullis träna lite innan vi skall iväg på revyn. Då ringer det på mobilen igen och ytterligare en kund, som åkt på vinst och förlust, står utanför. Han bor i närheten och jag undrar om det är okey att han hämtar dem imorgon istället. Det funkar bra och Ullis och jag gör oss iordning och sätter igång och tränar. Men jag är seg i benen och någon Tour de Zwift, blir det inte idag. Men kör jag lugnt idag så kanske jag kan åka imorgon. Jag skriver det på sidan iaf. Vår interna nätsida om just Zwift och en nappar och kan köra samtidigt som mig, kul! 

Upp på cykeln och iväg. Jag väljer att joina Ullis och kommer upp precis bakom henne. Det är lite segt i benen och det är nog bra att ta det lite lugnt, idag. Men det släpper liksom aldrig och efter 52 minuter, och dryga 24 km, så bestämmer jag mig för att avbryta. Kroppen känns trött. Ullis verkar däremot pigg och kör vidare. 

Sen duschar jag och Ullis och gör oss iordning inför kvällens Trosa-revy. Ullis vann biljetter och det skulle bli roligt. Vi åker så vi hinner äta lite innan, på Trosa Sushi. Jag väljer som vanligt Pad Thai, det väljer jag nästan alltid. Gott men lite starkt. Sen traskar vi bort mot Tomtaklint, där revyn är. Och det är rätt roligt och vissa sjunger lite bättre än andra. Men i det stora hela okey. De fick kämpa lite då en person tyvärr blivit opererad och killen, som meddelade det, hade nästan tårar i ögonen. Hoppas det var okey med henne. 

Av Niclas Bernhardsson - Fredag 18 jan 21:45

Fredag och idag, på första lektionen, så skulle jag visst bli bedömd av min chef. Lite spännande dock och jag är ju bra på att koppla bort eventuella stressmoment. Men klassen jag skulle ha har en förmåga att vara lite sena och lektionen jag skulle ha är lite beroende på att allting funkar. Kanske lite dumt att köra en svår lektion då man skall bli bedömd men då finns det å andra sidan mer att bedöma. Men jag tänker lite som min bortgångna far. Asch, jag vet att jag är bra ändå! ;-) Skämt åsido, kanske, så är chefen i tid men de andra stövlar in lite senare och jag får jobba in hela klassen. Sen skall jag då förklara och erfarenhetsmässigt så vet jag att det är lite svårt att förstås allt för barnen. Men jag får korrigera lite, ibland, men det går bra. Det är säkert svårt att förstå allting och både chefen och klassfröken försökte förstå vad som hände framför deras ögon. Halva klassen skulle agera PT´s, dvs personliga tränare, och hälften skulle agera kunder och efter två roteringar, till andra grupper, så skulle de byta roller och fortsätta. Några gick fel men då antalet, på varje station, ändå blev rätt så lät jag det bara rulla på. Pust! Mycket att tänka på och med facit i hand så kunde jag säkert ha gjort det lättare för mig. Men det var en helt ny typ av lektion, som jag hittat på. Det är typiskt mig att hitta på egna lektioner men eleverna verkar uppskatta mycket av det jag gör. Ibland blir det mindre bra och då får man strunta i dem, i framtiden, eller försöka korrigera dem. Sen är det dags att byta till Harry Potter och eleverna är supertaggade och alla vet precis vad de skall göra och är superduktiga. Tyvärr har chefen gått, det hade varit grymt om hon sett just det. Sen är matchen en av de häftigaste jag sett och slutet är helt sjukt. Jag räknar ned och när det är en sekund kvar så kvitterar laget, som ligger under, och det blir lika. Eleven som kastat bollen förstår inte vad som hänt och trots att det andra laget borde vara lite besvikna så var alla väl medvetna om att det gått rätt till. Och alla var nöjda och glada, kul! 

Sen så avslutar jag jobbdagen med två treor och den sista hade mycket övrigt att önska. Flera elever strulade, innan lektionen ens böjrat, och personal fick komma och hämta dem och det skulle bli tråkiga hemringningar. Men i det stora hela så gick det riktigt bra. 

Sen var det lite fika i personalrummet och klockan närmade sig 15.00 och flera var taggade på Primetime men vi åkte rätt tidigt på blåfotad sula. -Fjäril, ropade en kollega och ingen protesterade. Jag visste absolut inte. Det var visst en fågel. Asch då! Sen hem och när jag kommer hem så hör jag musik som dånar ut från källaren. Ullis är visst igång med Zwift! Ojdå! Här blir det ingen siesta och det är kul att vi taggar varandra. Jag traskar ned och hon har nästan kört 40 km, redan! :-0 Oops! Jag springer och blandar iordning en flaska med sportdryck och byter om. Jag ser att det är en group ride på gång och jag joinar. Wolfpacks recovery ride. Den lät ju okey och jag lyckas få igång grejerna och ser att en bekant också skall köra, det är Ifflandaren. Pang, där gick starten. Undrar vart ledaren är. Fältet sträcks ut så sakteliga och det är rätt lugnt. Men ledaren blir alltmer ensam och snart har han ingen runt sig och fältet är typ utspritt framför mig och klungkörning är ju roligt så jag börjar jobba mig framåt. Snart ser jag att Ifflandaren är 40 sekunder före och jag jobbar ikapp. Sen ökas farten hela tiden och vid sista sprinten ser jag att många verkar köra så jag satsar! Bra ingång men tappar lite i slutet. Sen blev det Teamkörning mot mål. :-) Och Ullis fick ihop 70km! :-0

#zwift #tacx #tacxvortex #greenjersey#kalmar #kalmarironman #bike #positive#positiv #record #rekord #ironmantraining#teambernhardsson

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 17 jan 22:00

Två dagar i rad utan träning, det går utför! Nja, jag kände av hälsen och det kom liksom efter jobbet. Både i tisdags och igår. Men det passade bra in med min tenta. Så jag pluggade på istället och det föll sig så att hela onsdagskvällen blev vikt åt min uppsats. Rätt osocial då alltså. Tentan skulle egentligen vara inne idag, midnatt. Men jag orkade inte ens ögna igen den så risken finns att det finns lite luckor här och var. Så onsdag kväll så skickade jag in den och har inte ens kollat igen den, efter det. Nåja, det känns som jag borde bli godkänt för rent spontant kändes den bra. Den handlar om hur skriften uppkom och även hur olika bokformer påverkat oss. Rätt intressant faktiskt. Och rätt kul på skolan. För några dagar sedan gick jag förbi högstadiet och två tjejer gjorde mig uppmärksam på att de sett mina skämt på Insta och skrattade lite och tyckte att jag var rolig. Det lät ärligt men inners inne så undrade jag om de ville skämta med mig. Nåja... Sen idag så går jag förbi ett gäng dansande högstadieungdomar, på idrotten, och en säger något igen om mina skämt och avslutar att hon är ett stort fan! Ha ha, kul om man kan roa någon! Jag lovade att komma ut med något skämt igen. På skolan så hade jag höjt nivån, på idrotten, och nu skulle eleverna vara PT´s, till varandra. Det var lite rörigt men gick för det mesta bra. Sen skulle rektorna dessutom komma och kolla hur jag var som lärare. Bäst att påpeka att det inte bara gällde mig. Lite surt att jag hade gjort en helt ny lektion, som kunde bli stökig. Men hon hade inte tid idag, som det var tänkt. Det skulle bli imorgon och dessutom med en klass som kan vara lite stökig. Pust, hade jag tagit mig vatten över huvudet? Asch, det får gå som det går. Jag vet ju att jag kan det här, tänkte jag. Väl hemma så ville jag upp i sadeln igen och nu var det en nybörjar-tur, med SZR och det kunde ju vara kul och skönt med ett lugnt pass. Jag höll mig nära ledaren men det är lätt att dra iväg men jag lyckades hålla mig lugn. Men det var visst okey att dra på i sprintarna och det gjorde jag och lyckades igen knipa åt mig en grön sprint-tröja. Jisses! Jag har ju inte någon kräm i benen men på något sätt så klarar jag det precis. Jag är ju mer en lång seg jävel. Efter passet kommer Ullis ned och hennes trainer strular jag och jag passar på att logga ur, för att se om det hjälper. Och så igång igen och nu kör jag lugnt igen och det blir faktiskt precis samma snittwatt, 142. Lite lustigt. 21,1+15,6 km, blir det iaf. Skönt att plocka några kilometer. 36,7 km idag, känns bra. 

Av Niclas Bernhardsson - Tisdag 15 jan 23:23

Tisdag och när jag kommer till skolan ser jag ett bekant och glatt ansikte, Bella! Hon går på Realgymnasiet, i Nyköping, och praktiserar på tisdagar med mig. Hon är verkligen duktig och trevlig och är en perfekt hjälp. Riktigt glad över att ha henne och underlättar mina ganska tuffa tisdagar där man ibland får springa för att hinna äta. Idag blev vi några minuter sena, vid sista lektionen innan lunch. Så jag säger till min kommande klass att de får skjuta på sin tid i tio minuter då vi måste hinna äta. Det är stressigt som det är. Men lektionerna går bra och vi kör som vanligt styrkestationer och sedan lite Harry Potter. Sjukt bra insatser och jag är stolt! Och som vanligt ett grymt bra jobb av Bella. Hon kommer få de bästa lovorden! Hon lyssnar, tar egna initiativ, säger rätt saker. Är precis sådär lagom pressande och pushande. Helt perfekt. Sen tar jag adjö av henne och går till personalrummet och tar mig en välförtjänt kaffe och skojar lite med några kollegor. Jag ser att ÖSP har skickat mail och jag blev intervjuad av dem i förra veckan. Nu fick jag se resultatet och det kommer komma i kommande nummer, det såg riktigt bra ut och jag är glad att jag gav en bra, men dock rättvis, bild av skolan. Lasse tar sedan skjuts av mig och jag åker sedan den snorhala Mölnbovägen tillbaka. Fy bubban. Där fick man ta det lugnt. 

Sen hemma är jag rätt trött och tror sjutton jag börjar känna av i halsen. Jag bokar iaf av mig på spinningen och sen skjuter jag upp Zwiftandet. Jag passar på att plugga lite och bestämmer mig för att inte träna alls. Det kanske var kroppens sätt att säga att det var dags för en vilodag. Lite trist men jag är glad att jag känner så. Att det är trist alltså. Men jag jobbar på med min uppsats och jag är rädd för att den blir lite rörig för jag är så sjukt stressad och känner att jag hoppar lite. Men får jag bara några timmar till med den så borde den funka. 

Av Niclas Bernhardsson - Måndag 14 jan 22:45

Måndag och bra lektioner och sen möte på skolan. Jag ville egentligen vara hemma då jag har värsta tentan, som skall vara inlämnad torsdag, vid midnatt. Och jag ligger lite efter. Men det skall väl lösa sig... kanske. Hursomhelst så kommer jag hem ungefär samtidigt som Ullis och Tim har fixat lite med Enklaresport. Det har börjat komma in en del beställningar nu och han har tagit en stor del. Trots att han pluggar själv rätt hårt. Fast nu hade han visst det lite lugnare. Vi fixar iaf lite mat och Tim är på gymmet. Sen är jag sugen på lite träning och en ur träningsgänget skulle visst ut och köra med SZR (Swedish Zwift Riders) och det hade jag också tänkt att göra. Men jag ville få lite kilomter innan men jag kopplade upp mig på Discord och där var han, Bruce Wayne. Snart var även Palmbladet där men det strulade lite med hans mikrofon, eller vad det var, så han försvann efter ett tag. Jag "skröt" för BW att jag var en baddare på att joina sent och hade väl tänkt samma sak nu. Han försvann över då det var uppemot fem minuter kvar och jag körde på. Sen då det var närmare minuten kvar så upptäcker jag att liksom inte har någon knapp som jag kan klicka på, för att joina eventet och nu blir jag tvungen att loggar ut och försöka logga in igen. Men tiden går och jag kommer precis in på typ sekunden och ser hur alla bara åker iväg men jag har ett stort fett rött band framför mig och kommer ingenstans. Men vad sjutton. Jag försöker igen men då åker jag liksom bara runt i ett ingenmansland och det ser lite ut som i rymden. Lite spooky! Jag loggar ut igen och bestämmer mig för att joina BW istället och nu är jag med istället men det ser mer ut som man joinar utifrån sas. De som är med i eventet ser ju bara sig själva och mig ser de inte. Jag ser dock dem och bestämmer mig ändå för att åka med. Jag verkar kunna ligga i deras klunga och därigenom få hjälp, tror jag iaf. Att jag får hjälp iaf. Det är några andra också med. Det är ofta som jag kör lite för hårt och rätt som det är så är jag längst fram men gruppen verkar splittrats upp. Det verkar rätt vanligt i deras group ride. Jag snackar med BW, i discorden, och får lite hjälp åt vilket håll man skall svänga för jag ser inte ledarens "beacon", dvs fyr. Det blir som en stor fet pil som åker över ledaren. Det gör att man har lättare att hålla sig till gruppen. Men jag "freeridear" lite och det är rätt kul. Vid en sprint så känner jag att jag har rätt bra fart, vid ingången, och bestämmer mig för att satsa. -Nu, jävlar! tänker jag. Och får ett saftigt rekord! Wow! Det kändes bra men jag får flämta som sjutton och ber om ursäkt till min discord-kompis! Jag tar iaf igen mig och försöker hålla mig på samma bana. Sen snackar jag typ hela resan om allt och ingenting. Det är trevligt och när nästa sprint börjar så försöker jag men har en dålig ingång och ingen som helst hjälp. En kille som kör träningsprogram, kör rätt hårt, men då jag kommer ikapp så har jag ingen som helst hjälp, då han ligger på samma watt hela tiden. Så det blir hela tre sekunder långsammare än förra. Asch! Lite trött ändå, blir jag. Så jag tar igen mig och sen rullar jag bara i mål men har nu kommit halvminuten framför den stora klungan. Fast den verkar väldigt splittrad så målet med att hålla ihop gruppen gick nog om intet. Trist. Jag tänker mig iaf att fortsätta ett tag men luften gick lite ur mig och jag måste även plugga lite. Kanske är jag lite sliten nu och det gäller att vara vaksam på förkylningar nu. 

Trots mitt fibblande så blev det 41,8 km idag. 

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15
16
17 18 19 20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se