Och dagarna bara går och man hinner liksom inte blogga. Men härmed lovar jag mig själv och alla andra att nu blir det oftare. Om inte varje dag så varannan. 

Träning: Jag har verkligen kommit igång med cyklingen och det känns bättre och bättre. Tyvärr så har jag dock fått rejält ont på typ sittbenen och i helgen så skulle vi ju cykla till Ullis pappa i Ålberga, som fyllde år. Och jag var mycket tveksam till om jag skulle klara de sju milen men vi fixade iaf iordning våra tempocyklar och fyllde på med vätska. Vi hade sådan lyx så att L och G skulle ta med sig cyklarna tillbaka så varför inte ett glas vin där, tänkte jag. Det tar lite tid att få klart med allt men sen rullar vi på och det känns bra rätt omgående och kanske sitter jag klart bättre på tempocykeln. Ja, den andra är också en tempocykel men det är en ombyggd linjecykel och dessutom med en liten annan sadel. Dock väldigt lika i inställningarna och sadlarna har jag trott skulle kännas lika men knappast. Vi rullade iväg och snart låg vi och puttrade i runt 30 km/h men i Nyköping så gick förstås snittet ned och det rejält. Men folk tyckte vi var ett exotiskt inslag då vi cyklade på den stora gågatan. Den passade bäst på slutet då vi kom helt rätt för fortsättningen. Sen ut mot Bergshammar och vidare mot Ålberga. På sista biten så tror jag vi slapp den lilla motvinden och nu kom den nog istället lite på sidan. Och så den avslutande backen och med min tunga utväxling var det bara att bita i. Jag fick upp pulsen i 177 som värst. 

Familj: Ja det var ju kalas och jag tog ju lite att dricka men det är bara att inse att jag får skippa det för min kropp klarar inte alkohol. Jag har ju ett medfött hjärtfel och det kommer bara att bli värre och värre men ibland så verkar det som hård träning kan kompensera upp det men det gäller att ha koll. Hemma är det så mysigt med hela familjen samlad och vi fixar och donar på tomten. 

Simning: Ja, det får en egen rubrik för vi har verkligen kommit igång med simningen nu och det är främst Ullis förtjänst. Och vi är ett trevligt gäng som simmar vid Stensund och det är så roligt att sporra och hjälpa de som är rätt nya och i helgen så körde vi en äventyrssimning runt en liten ö. På det hela var det inte mycket mer än 800 meter men det var förstås ett stort steg för många ändå. Jag kan ju själv relatera till både poolsimning och förstås Ironmansträckan då det var ett väldigt stort steg då man tränade alldeles för lite. 

Plugg: Jag har faktiskt inte fått något besked ännu och det börjar ju brinna lite i knutarna om man på något sätt skall hinna fixa böcker till någon kurs. Kommer jag inte med i år så är det inte hela världen. 

Jobb: En vecka kvar och sedan börjar jag. Jag börjar bli sjukt taggad och det känns superroligt. Bara jag inte kör för hårt i början så några blir avskräckta. Jag kommer aldrig glömma då jag hoppade in som vikarie en gång efter att ha varit idrottslärare för en skola. Och när jag kom tillbaka för att hämta ut lönen så kom eleverna och nästan haltade och sade att de inte kunde röra sig! :-) Men är ni här och läser så behöver ni inte vara oroliga. Jag är väldigt lyhörd och exemplet tidigare var bara lite grus i maskineriet! ;-)