Så var det onsdag och om det var något möte på skolan så missade jag det. Alla såg när jag gick och ingen sade något så antingen var det inget eller så lät dem det bero. Väl hemma så fixade jag iordning lite innan det var dags att förbereda mig inför kvällens tennis. Hebbe-Boy hade bjudit in mig till lite tennis och han är så snäll och säger att jag lär honom så mycket då jag spelat mycket som ung. Och dessutom har en del utbilning och gått någon kurs. Eller om det var två.. Får kolla det senare. Hursomhelst så kom jag iväg rätt sent och när jag kom fram så gick jag direkt och bytte om. Jag träffade några och misstänkte att det var dem jag senare skulle spela mot. Och mycket riktigt. Snart så hälsade vi alla på varandra och upplägget var så att vi skulle spela dubbel hela kvällen och lottas med olika dubbelpartners och motståndare. Och så roligt det var. Efter ett tag så hade jag blivit varm och emellanåt gick det riktigt bra. Det enda som jag inte var nöjd med var mellanspelet, typ då man kommer lite på mellanhand och skall slå en halvvolley, det brukarde jag var bra på som ung men kanske är det lite av en färskvara. Det kändes som om jag skulle ha det men jag satte oftast bollarna strax under nätkanten. Men så sjukt kul och snart började servarna sitta emellanåt och fastän jag inte tyckte det var sådant tryck i dem så hade de svårt att få tillbaka dem, coolt! Sen ropade de ut vinnaren och kanske drabbades jag av hybrid men jag trodde att jag hade en chans men tyvärr så räknades inte matcherna som spelades lika in. För jag hade inte så många förluster men däremot var det många lika, och lite mer vunna, matcher, med i beräkningen. Nåja, det var sjukt kul och sen körde vi samma upplägg igen och nu började jag bli trött men lika kul igen. Efter det så spelade jag och Hebbe-boy match och jag kände ganska omgående att jag inte fick lockas in i hans spel, iaf inte om jag skulle vinna. Han slår riktigt hårt och skulle jag köra samma stil så hade jag garanterat förlorar. Så efter ett par jämna game så började jag att bryta hans mönster och fick honom ur balans och gamen rann iväg till min fördel. Och mot slutet så var jag så slut så jag bönade och bad att han skulle förlora sista gamet så det fick ett slut. Och det var riktigt tufft på slutet men sen blev det 6-2 till mig och trots att siffrorna visade en klar vinst så var det mycket jämnare än så i spelet. Men sjukt kul och jag skall försöka få in lite tennisspel då och då. På vägen hem får jag en chock! Klockan är över 22 och jag undrar hur många timmar jag egentligen spelade. Men skönt att kroppen verkar funka igen. 

Tisdag och jag blev lite osäker på om jag skulle hinna till löpträningen då vi hade möte på skolan. Men det borde väl bara vara nybörjarjoggen, tänkte jag. Och den borde Ullis kunna fixa själv förstås. Sen ser jag att mötet är väldigt sent och det skulle visst vara mat och sånt. Så det var bara att meddela och Ullis kunde tyvärr inte komma ned till träningen så hoppet stod till Flaken. Men han skulle inte hinna till nybörjarträningen men huvudträningen skulle han fixa. Och på jobbet så hade vi först ett ett lagarbetsmöte och sedan var det ett par timmar till själva huvudmötet. Så jag tänkte att jag åker till den lokala butiken och köper mig lite mat. Men just ja! Bilen står ju i Gnesta då jag var iväg till Frejaskolan med klassen och tog bussen tillbaka, som vanligt. Och en promenad vore ju skönt, tänkte jag. Så jag tar på mig och började gå. På vägen så hälsar ett par på mig och de hejar så trevligt och jag reagerade och strax efter förstår jag vilka de är och jag ropar till lite extra och de skrattar. Vi var på samma kalas i helgen och det var lite komiskt. 

Sen, när jag nästan är framme, så kommer jag ju på att vi skulle ju äta lite senare. Så jag köper mig bara en liten läsk och beger mig tillbaka igen. Och nu slår jag på klockan så jag kan se hur långt det är. Iaf på ett ungefär då jag inte orkar slå på gps funktionerna i klockan. På vägen tillbaka så ser jag några barn som slänger stora stenar på en lampa och jag diskuterar lite med dem och de känner igen mig direkt och jag förstår att de går på skolan. Sen går jag vidare och väl tillbaka så blir det lite prat på skolan och sen är det dags att käka och det är ju trevligt förstås men en missad träning är aldrig roligt. Efter tillställningen så åker jag hemåt och jag får skjuts till Gnesta och sen är det bara att åka hem mot Vagnhärad. 

Så var det måndag och alla betygen skulle vara satta. Jag hade bra koll men tyvärr lite speciell situation då klassen haft många lärare och det var, iaf initialt, väldigt svårt att veta vad de hade arbetat med och då, följdaktligen, vad de hade kvar. Så några ämnen har släpat men de får vi jobba ikapp med under vårterminen. Men det var skönt att släppa lite på gaspedalen men det var ändå mycket som hände på skolan. Med folk som skulle sluta och imorgon skulle det nog tackas av. Skall jag vara ärlig så har jag själv, då och då, haft funderingar på att byta jobb då det varit lite osäkert med en del saker. Men jag vill heller inte lämna klassen så det skall mycket till för att jag skall byta. Väl hemma så kände jag mig helt slut och det var lite tveksamt om Ullis och jag skulle gå och träna men snart nog var vi båda på plats på Safiren och alltså redo för dagnes core-träning. 

Söndag och först så försökte jag få ordning på badrumsfallet. Helt klart så är jag inne i en fas av learning by doing men det tråkiga är ju att gjuta golv inte tillhör det som är lätt att korrigera. Men korrigera fick jag göra och det just ett fall, där jag tänkt att ha en duschkabin. Sen, efter allt jobb, så ville jag få in lite träning och varför inte lite Zwift igen. Sagt och gjort men klockan började ticka iväg. Men runt halv tio så satt jag på cykeln och trampade lite lätt. Jag körde på men vart är formen? Jag fick kämpa i motvind och när kedjan återigen hoppade så hoppade även jag av träningen. 

Men lite träning är bättre än ingen träning. 

Fredagen den trettonde och det var jag förstås inte sen att påtala på skolan. Eleverna tyckte det var roligt och det blev lite diskussion om det. Jag berättade att det egentligen inte fanns någonting som bevisade att man skulle ha mer otur just den dagen. Men jag började dagen med en enkät om hur miljön är i klassrummet. Jag upptäckte, precis innan vi slutade igår, att det fanns lite sjaskig jargong och jag ville bena upp det. Och jag hade även mailat ut till föräldrarna och säkert skrämt upp några av dem. Men sånt här är inte okey och när man upptäcker det så är det bara att ta tag i det. Och som lärare så märker man tyvärr inte så mycket som eleverna tror. Så att de inte tror att man inte bryr sig. Jag har märkt ett beteende som visar på just det. Och det är trist. Så jag samlade in enkäterna och nu hade jag helgen räddad - Yippie! Eller inte... Men det var tvunget att göras. Sen, väl hemma, så försökte jag fixa iordning inför renoveringen. Den har jag inte gått helt perfekt och jag har varit tvungen att ändra lite i min planering och utformning av badrummet. Efter det ville jag träna lite och Ullis var iväg på jobbfest. Men orken fanns inte där och det märks att det är betyg, på skolan, och mycket att göra. Jag har ännu inte fått växlingen att fungera helt perfekt mellan klingorna fram så när ett kedjetapp sammanföll med att jag kände mig riktigt trött så avbröt jag helt abrupt! 23 minuter blev det och det var det träningspasset. Men ändå skönt att komma igång med Zwift igen. 

Torsdag och fullt upp på skolan, som vanligt. Kul men lite hektiskt. Dock så hade jag bra koll så väl hemma så är det löpträning som gäller. Idag var det backträning, på schemat, men Putte hade fått massage och skulle väl egentligen inte springa alls, om man skall vara ärlig. Så det blev lätt distans för honom och Flaken och jag tänkte ta oss an backarna. Ullis och Tanjis sprang iväg lite tidigare. Så började man då och det kändes fruktansvärt. Det var som jag hade en stor tyngd över mig och det är bara att inse att jag fått tillbaka problemen med att det känns som blodet inte strömmar igenom som det skall, i början. Det brukar hänga i ungefär 10-15 minuter och så var det även idag. Jag ser att pulsen är hög tills ungefär 12,5 minuter och man ser även klar skillnad på farten. Precis när pulsen sjunker så ökas också farten och det känns som om man släpper på handbromsen. Men många har velat hjälpa mig och det känns som om allting hänger ihop. Hebbe-boy masserade ordenligt, för någon vecka sedan, och jag kan väl inte säga att det hjälpte på djupet. Men visst kändes det som något hade hänt. Ont gjorde det iaf! :-) Men svaret kanske finns där någonstans och fortsätter ni att läsa i bloggen så kanske ni får vara med om en lösning för i skrivande stund har jag varit med om något som känns relevant... och intressant! :-0

Hursomhelst så var den tyngsta känslan borta och det var nu dags för lite "backe"! Flaken drog på ordentligt och jag lade mig lite bakom men relativt snart så känner jag att det är för tungt för mig och jag får hela tiden släppa. Längre upp, när jag närmar mig 200 meter, så är det bara att inse att Flaken är alldeles för stark och jag kämpar för att hålla mitt tempo så gott det går. När Flaken är framme, vid 300 meter, så stannar även jag och kanske ligger 20-25 meter bakom. Det var en rejäl smällkäft och vi joggar ned tillsammans. Sen upprepar vi och jag lyckas iaf hålla kvar samma avstånd som sist. Sen, på tredje, så får jag släppa lite mer och nu ligger jag verkligen på gränsen. Fy bubban! Det här var tungt, tänker jag. Sen är det dags för den fjärde och vid 200 meter så trampar jag luft och bestämmer mig då för att sluta och går alltså över på 200-ingar. Planen var från början 300-ingar och 200-ingar men nu kom 200-ingarna lite tidigare. Sen körde jag fyra stycken och med tanke på hur kroppen kändes så fick det vara okey. Jag joggade ned under tiden som "Super-Flaken" fortsatte. När jag kom tillbaka så hejar jag lite på Flaken och samtidgt så kommer Putte och vi joggar tillbaka till Safiren och där väntade dusch och bastu. Tufft pass men kände mig nöjd att ha genomfört det. 

Tisdag och återigen så var mina elever på Frejaskolan och sen skulle jag ta mig till Frejaskolan för att äta med dem. Och jag kom i bra tid och det blev samma härliga besök som sist. Många elever ville heja och prata och jag fick vara lite otrevlig på slutet och visa att jag hade bråttom för att hinna bort till simsamlingen. Alla var grymma, precis som sist, och jag passade på att vara lite delaktig i undervisningen och visade dem några övningar innan David tog över. Det märks att man saknar idrottslärarjobbet. Men det här är också kul och nu är det klasslärarjobbet som gäller. Sen var det några elever som inte trodde jag kunde simma en längd under vattnet så det var jag bara tvungen att visa. Men det var första simningen sedan Kalmar den 17:e augusti. Så jag andades lite och sen dök jag i. Det gick förvånansvärt lätt och när jag var framme vid kanten så gjorde jag en vändning och efter den kändes lite jobbigt så jag trycker bara ifrån lite lätt och går upp. Jag brukar alltid kunna köra en längd men har alltid varit rätt slut vid kanten och det här var nog första gången jag kunnat vända utan problem. Men sen var det fokus på barnen igen och efter simningen så var det hemfärd med bussen. Dock så slängde idrottsläraren in handduken och det var honom jag tänkt få lift med tillbaka till Gnesta för att hämta upp bilen. Men jag sade att jag löser det. Och väl tillbaka så var det möte och Jonte kunde skjutsa tillbaka mig efter mötet och jag blev riktigt imponerad av hans fyrhjulsdriva Suzuki. Den hade ju supergrepp i halkan och en sådan kan jag lätt tänka mig. 

Sen vidare hem och Ullis och jag fixade kroppkakor till oss själva och Tim fixade egen mat. Sen gick klockan och jag höll på med allt möjligt och sen blev det riktigt bråttom. Men idag kom ingen på nybörjarträningen så Ullis och jag tog bilen och kollade hur banan såg ut inför Nyårsjoggen. Tyvärr var det en bom, vid Långnäs, så där fick vi vända men vi ansåg att det gick att springa iaf. Sen tillbaka och vi kommer samtidigt som en annan bil och vi ser att det är en tjej som hängde på förra gången. Hon tänkte joina även idag och det var kul. Dock var inte hennes kompis med, en som jag jobbat med på Bosch Rexroth. Och strax därefter kom Peresen och sen kom Rainy joggandes och bakom honom ser jag Tokan och Flaken. Flaken är dock inställd på intervaller så han kör eget men vi börjar jogga för nu skall vi testa Nyårsjoggen. Jag är lite orolig att jag skall få en pulspeak, då jag inte har med mig min astmaspray, men det varkar vara lugnt. Farten är runt 6.10-6.15 och det känns lugnt och skönt. Dock blev det nästan för realistiskt för jag var ofta själv, där framme. På Nyårsjoggen så har vi en regel och det är att ingen får springa förbi mig. Det är för att inte farten skall trissas upp då det är en social jogg. När vi kommer fram till Stadshotellet så springer jag dock fel och ingen märker det, inte jag heller, tyvärr. Så vi missar en bit och det är en dryg kilometer. Ut i mörkret och pannlampor på. Min är inte fulladdad men den räcker till bra ändå. I någon backe så tycker även jag det är lite tungt och rätt som det är så får en person lite problem och kanske låg vi lite för hårt ett tag. Jag tänkte inte så mycket på farten då men på Nyårsafton blir det full fokus på farten, det lovar jag. Väl framme så stänger vi av klockorna och då ser jag att jag bara får 8,75 km och jag kommer snart på vart jag sprang fel. Men då har man gjort felet och det var bra att det var på träning. :-) Sen avslutade vi med Julkalendern och fy vad äckligt det var. Ha ha, jag är lite kräkmagig och jag kunde inte ens titta när Tomten snorade lite... Urk! Där slutar vi! :-)

Måndag och en rätt intensiv dag på skolan. Och som vanligt tufft att hinna gå igenom alla betygen men jag börjar bli van och jag tycker det är ett bra och rättvist system. Men, som jag sade till klassen, allt är inte bara betyg. Jag tog ett exempel med en kille som fick gå om en klass och gick ut med riktigt låga betyg. Han driver nu eget och är framgångsrik. Betygen säger inte allt. Sen hem och Ullis och jag fick plats på Coren. Det enda negativa med den är att det är lite lång tid då Puff skall förklara övningarna, som hon dock gör bra och pedagogiskt. Men jag blir slö och kommer ned i varv. Så ibland kör jag lite eget under tiden och idag blev det extra mage. Det gjorde att det blev extra tufft då vi började med just magen. Men skönt att köra igång hårt och sen var det fullt fart och man fick ta i. Bra pass! 

Sen hem fortsätta med betygen. Efter det så kollade jag in några kurskamraters uppsatser och de första man får se är ju hur bra som helst. Det är nästan så jag blir ledsen, då jag jämför med min. Jag som kände mig så nöjd med min och på förra kursen fick jag ju VG. Det lär jag inte få nu. Nåja, ett G skall jag banne mig klara. Sen hem och titta på både Julkalendern och Vår tid är nu. För övrigt så har vi även fastnat för Ture Sventon. Det är mycket nu... :-)