Måndag och väl framme på jobbet så visade det sig att jag skulle hålla i morgonmötet men jag kände verkligen inte för det. Jag har nog aldrig varit så upprörd och det hade nog inte blivit så bra utfall på det. Så jag frågade en kollega, lite försiktigt, om inte hon kunde ta hand om mötet. Och det var inga problem så då kunde jag släppa det. Sen pratade jag lite snabbt med min chef och hon skulle rodda lite i vad som kunde ha hänt. Sen, efter någon timme, så kom chefen förbi och det visade sig att det blivit något kraftigt missförstånd och jag kunde utan problem släppa allt. Så skönt och det var bara att försöka lyda rådet. Och ju längre tiden gick ju bättre gick det och jag åkte från jobbet vid gott mod och såg fram emot lite träning. Ullis var inbokad på ett pass men det var fullt så jag traskade bort, med Ullis, men inställd på lite annan träning. Jag ställde mig först vid stakmaskinen och jag ställde maskinen på 5 km och körde lite lugnt med Def Leppard i lurarna. Men maskinen stod utanför själva gymmet, typ mitt i gången, så många såg mig och några bekanta kom förbi och pratade lite. Det var kul och inget som gjorde något då jag bara körde lugnt. På den ena maskinen var batteriet nästan slut och på den andra var man tvungen att spänna fast sig så dricka fick jag göra senare. Det blev strax under 23 minuter och det fick duga. Ingen pulsmätare men skulle tippa på lite under 80% av max. Sen in till gymmet och där körde jag två rundor med lite rotatorcuffsträning, tricepspress, axelträning och sen lite bicepscurl. Därefter blev det ryggdrag, magcrunch i maskin, bänkpress i maskin och även det två rundor och avslutningsvis lite hälrehab. Nice!

Söndag och det var fortsatt tryck på att jag skulle bli klar med min uppgift/uppsats i min svenskakurs. Den här gången handlade det nästan bara om föreställningsvärldar och de olika faserna, som kan bli då man tar sig an en bok, skulle ställa mot tre av böckerna jag har fördjupat mig i. Mycket spännande men jag kom ju igång lite sent så jag fick jobba på hårt. Men det blev mycket gjort igår kväll så nu kändes det mest som att finslipa på mina argument och kanske lägga till lite. Och Ullis var lite rastlös och ville träna. Så rätt som det var så kände jag mig färdig och kanske att jag slarvade med att läsa igenom texten. Klick, klick och så var det inlämnat och nu var det bara att hoppas på det bästa. Sen högg jag tag i Ullis och sade att jag var beredd på att springa en runda med henne. Vi var sugna på att springa "Strutsrundan" och det borde jag ju klara. Men jag var riktigt stel men tänkte nog att det skulle släppa efterhand. Det började dock lite väl stelt och jag kände mig lite klumpig och stel och tanken var att jogga fram till strutsbacken och sen gå uppför den. För den är ruggigt brant. Och då ser jag att jag tagit på mig fel skor. Jag hade de billiga Jula-skorna på mig och de kostade mig hela 100 kronor... Men nu verkar det som de kostar mer... Vad brukar man säga? Snålheten bedrar visheten, va? Men jag ville iaf prova och vi joggade på men det blev bara värre och värre. När vi närmar oss vägskälet, för korta och långa rundan, så känner jag bara att "det här går inte" och Ullis väljer att följa mig. Snäll som hon är eller så tyckte hon att hon tränat bra nog, de senaste dagarna. Jag känner att det gör rätt ont i hälen och det blev till slut åtta kilometer. Inte så illa ändå. Sen försökte vi njuta av de sista timmarna. 

Lördag och både Ullis och jag sov ut. Så ingen morgonträning men det var rätt skönt att slappa lite. Och jag tror jag behövde det för jag funderade verkligen på min framtid. Så irriterad var jag och Ullis cyklade först och jag hade fullt upp med en uppsats också. Som jag själv skulle göra alltså. Men timmarna gick och jag började känna mig rastlös och passade på att cykla lite själv också. Det blev knappa 21 km på 42 minuter och det var skönt men jag kände att orken bara rann ur mig, på slutet. Så det fick räcka och sen blev det lite fortsatt plugg och älsklingen och Tim var duktiga med maten. 

Fredag och skolan var slut. Rejält upprörd, över vad som senare visade sig vara ett kraftigt missförstånd, så åkte jag hem och känslorna var nästan utanpå. Riktigt arg och irriterad men lite träning är ju bra så jag och Ullis traskade bort till Safiren då Tabata stod på schemat. Det var skönt att träna av sig men nog sjutton låg det andra kvar, över mig. Men vi försökte få till lite mys iaf och Tim hade lyckats bra i skolan. Riktigt kul!

Jag blev bjuden att köra lite tennis av en bekant och när jag ändå hade varit lite förkyld och dessutom lite småhängig efter Kalmar så var det väl idag det passade in. Ja, varför inte, svarade jag. Jag har ju inte spelat på säkert över 15-20 år och då var det bara lite sporadiskt så man får nog lägga till ytterligare tio år. Så efter skolan var det fort hem och Ullis skulle visst träna och jag hann bara slänga ihop lite gröt. Det fick duga. Sen leta efter lite kläder men framförallt mina tennisrack! :-0 Til slut så hittade jag dem och största frågan var väl om strängarna skulle hålla. Men jag packade in dem och åkte mot Gnesta. Väl framme så morsade jag på kompisen. Det är för övrigt en elevs pappa men jag vill bara säga att jag inte är mutbar! ;-) Det var btw Hebbe och jag känner honom sedan tidigare. Så var det då dags att börja och jag plockar fram mitt favorittacket men det går inte ens att hålla i handtaget utan det vittrar sönder... Oops! Jag kikar på nästa och det ser bättre ut men efter bara några slag så blir det samma sak där. Det bara faller sönder och blir smulor. Rack nummer tre kollade jag inte så noga på då strängarna var av. Men en av gubbarna har en gammal linda och jag lindar om racketet och börjar. Det går bättre än jag trott men jag får ingen riktig superfart på bollarna och jag misstänker att det saknas lite elasticitet i strängarna men det är så kul. Jag känner att jag springer runt och ler. Fy satan vad jag har saknat det här. Men efter tio minuters bollande så vill jag spela lite matchspel och jag frågar killen som jag bollar med om det är okey. Absolut, svarar han och vi kör igång. Jag är lite bättre men det är så kul. Efter ett tag så byter vi och jag går till sidan där de spelar dubbel och jag frågar samma sak. Och samma visa där. Det funkar hur bra som helst och vi kör igång. Hebbe sopar på som bara f-n och jag känner att jag inte är i närheten. Men han missar en del, märker jag. Vi kommer på samma sida och det blir mer singelspel än dubbelspel men det är iaf kul. Vi drar iaf iväg lite och snart är det min tur att serva. Första serven går bra men sen hör jag några nämna mitt namn och jag ser att det är några småtjejer på läktaren. Jag går fram och ser att det är tre, fyra av mina elever och jag hejar och försöker serva vidare. Men nu låste det sig helt och jag gjorde dubbelfel på resten av bollarna! :-0 Vad lite som kan göra att det låser sig. Men jag har ju å andra sidan inte spelat på så länge. Efter den matchen så var det då dags att möta Hebbe och som vanligt sopade han på som bara den och jag missade mitt servegame och rätt som det var så var det 0-2. Sen lyckade jag få tag på bollarna samtidigt som han slog bort sig och jag hade sedan 3-2 och efter ett tag, och några roliga bollar så lyckade jag vinna setet men nu var jag helt slut. Min axel värkte och jag misstänkte att jag skulle ha rejält ont imorgon. Men det kunde det vara värt. Så roligt men så slut. Jag hittade tyvärr inga shorts och det blev riktigt varmt med långbyxor. Kul att spela men jag hade nog flax med spelet. Fast volleyspelet satt rätt bra. Några missar bara och jag vågade heller inte dra på då jag smashade. 

Onsdag och jag hade börjat bli less på att gå hemma och dega. För dega var verkligen ordet. Sedan Kalmar, som väl var den 17 augusti, så har jag ju haft problem med både ork och gått sönder lätt. Sen åkte jag på en trist förkylning, som satt i lite drygt en vecka. Men Ullis har tagit hand om träningarna och gjort det med den äran. Idag var det core-träning och Ullis och jag traskade bort till Safiren. Jag hade tänkt att ta det lite lugnt och körde med flit lite lugnare. Men ändå lite jobbigt och det märks att man legat av sig. Och på dagen så hade jag dessutom hoppat in på idrotten, då den ordinarie idrottsläraren fått förhinder. Och då kände jag hur det guppade lite varstans. Det var som en liten käftsmäll och jag kände att nu var det nog. Hursomhelst så tog jag det lite lugnt och sen var det skönt att det lite lugnt hemma. Back in business? 

Nu var det många dagar sedan jag bloggade men det har tyvärr inte hänt så mycket. Iaf inte i träningsväg. Har jag inte "gått sönder" så blir man förstås förkyld.... Så det har blivit te och mycket sömn istället för träning. Så himla trist och det är väl nu bevisat att förkylningar tar hårdast på män. Jag har inte gjort någon vidare efterforskning på det och ser väl ingen anledning att göra det. Det är ju som det är, liksom... :-) Men att vara förkyld är verkligen något jag verkligen hatar. Att liksom inte ha koll på sin egen kropp. Att inte få träna som jag vill. Och inte har man någon vidare kraft att plugga heller men lite har jag orkat med. Nä, nu måste jag bli frisk då det snart kryper i hela kroppen. Måste träna... NU! :-0

Onsdag och idag var det fullt fart på skolan och själv försöker jag hänga med i mitt eget studerande. Jag hade ju fått underkänd sist men med en jäkligt positv känsla, hur konstigt det än låter. Jag hade ju inte fått böckerna så jag kunde bara läsa en av fem böcker och det förklarade ju mitt resultat, sade läraren. Han var ändå imponerad av mitt sätt att skriva, och argumentera, så det får jag ta med mig. Efter själva skolan så var det då ett extrainkallat möte och det var många som var fundersamma och undrade vad det var som var på gång. Och visst var det något konstigt. Det kan ju inte vara något hemligt då Gnesta kommun gått ut med det som nyhet. Så nu river man upp tillsvidareanställningar hos duktiga resurspedagoger som kan ha jobbat i runt 20 år. Det känns ju lite som att bita sig själv i svansen, tycker jag. Men i praktiken så behöver ju de inte oroa sig då jobb alltid lär finnas men det känns såklart inte så bra. Så lite rörigt och kanske ogenomtänkt. Sen hem och väl hemma så var det snart dags att traska till Safiren. Där var det Elin som var ledare och det var många nya saker. Och en övning kunde ta extra på ljumskarna och där borde jag insett hur det skulle bli. Jag hade inga problem att göra övningarna men borde förstås tagit det lugnare... 

Sen hem och nu var det återigen VM och ytterligare en bra dag. Idag var det tiokamparna, jag imponerades mest av.