Söndag och Tim hade fått ett sms om att hans nya mobil kommit. Men vi misstänkte att det nog var min för det var lite väntetid på hans. Och eftersom vi har familjeabonemang så kunde det förstås vara så. Så snart var alla uppe och efter lite morgonteve så var vi iväg och vi hade valt att få våra mobiler till Skärholmen. Och väl framme så visade det sig att det var min mobil som hade kommit. Men både Tim och jag hade säkrat upp genom att ladda över all viktig information till datorn. En tanke var dock att Ullis kunde ta mobilen sålänge men det var visst bökigt och verkade inte så uppskattat av säljaren. Så vi körde som det var tänkt. En iPhone 11 är det förresten så vår session med Samsung verkar vara över. Sen in i några affärer lite fort och sen hem. Dock efter ett besök på Mc Donalds. Väl hemma så ville Ullis ut och springa och hon undrade hur långt jag kunde springa och jag sade att jag klarar allt, typ. Eller iaf att jag åtminstone ser till att springa hela tiden. Så vi bytte om och snart var vi ute men det hann inte gå så länge förrän jag känner att jag får mjölksyra i benen och den vill inte försvinna. Det är som om jag inte riktigt är uppvärmd eller kanske att jag är för stel. Så efter ca. två kilometer så får jag gå ett tiotal meter och det upprepas väldigt ofta. Efter nio (!) korta, eller längre, stopp så kunde jag springa de sista fyra kilometerna hem iaf. Och med Ullis trippande runt mig. Hon såg oberörd ut och det kan man förstå med en snitthastighet på 6 min och fyrtio sekunder per kilometer. Och jag var helt slut. Sen hemma, efter den förnedrande träningen, så försökte jag bekanta mig med min nya mobil.