Onsdagen gick även den lite i Ironman-tankar då jag fortsatte att hålla på att rengöra cyklarna. Jag vill verkligen att kedjor och kuggar skall vara kliniskt rena så det blir ett bra resultat när jag smörjer dem sen. Och lite jobb med Enklaresport. Sen mot kvällen så fick jag lite panik då jag inser att det börjar bli tight med tid för träning så jag hoppade på trainern och körde igång. Samtidigt så ser jag att Rosen är ute men han kör i New York och det var typ hälften av cyklister mot Watopia och jag var sugen och se om jag skulle kunna köra på den nya banan som skall finnas på Watopia. Så jag joainar inte honom utan väljer den andra banan. Det verkar som Sarah True skall köra där och jag försöker joina henne men hon verkar klar för dagen så det ändrar ingenting. Och i efterhand så ser jag att hon körde en kuperad bana. Jag tycker jag börjar lugnt men så ökar jag nog hela tiden och vid första sprinten så satsar jag järnet och missar pb, surt. Hmm, den kommer ju ganska omgående och kanske är det bra att bli varm först. Sen rullar det på och jag får sen några som lägger sig i rygg och det sporrar lite. Vid andra sprinten så testar jag igen och nu är jag mer med från början men benen känns tunga men jag ligger närmare pb nu och sen ser jag att det inte kommer gå och rullar de sista sekundrarna. Sen visar det sig att jag var en halvsekund ifrån... Det hade jag nog klarat om jag gett järnet de sista 4-5 sekunderna. Man tappar mycket fart direkt på Zwift, om man rullar. Surt igen men det gör inget. Sen tycker jag det räcker och det blir knappa 24 km på 43 minuter och hela 178 watt i snitt. Bra jobbat! Det kändes inte som jag körde så hårt.