Tisdag och idag skulle det återigen komma några nya på träningen. Men tidigare på dagen så fortsatte jag rengöringen med cyklarna och hann med att köra 20 km på Zwift. Men till kvällen då. Innebandylaget, killarna, skulle visst också komma. Det brukar vara 5-6 stycken. Jag kände mig rätt taggad och vi kom iväg i bra tid. Väl framme så är nybörjargänget redan där och så sitter det en ung ljus tjej på huk och Ullis drar iväg något som att det är Moa Hjelmer. Hon var inte säker men drog till med det, det kanske kändes som henne. Jag ser omgående att det är en massa Asics-saker som väskor och skor och förstår att det faktiskt är det. Vi hälsar på nybörjarna och jag växlar även några ord med Moa och undrar om hon inte kan dyka upp på ngn träning bara för att liksom. Typ bara sporra. Men vi skulle höras om det senare och det är klart. Vet hon inte mer än så...  Det vore sjukt kul iaf. Hursomhelst så skulle vi snart dra igång och vi vinkade hejdå till Moa och började jogga upp lite lätt. Det var ytterligare en ny - Beckis och så var det Wesskvinnan, Hästrakan och Katten Jansson som körde igen - härligt! Vi körde lite lugnt och alla blev varma. Sen blev det lite mer löpskolning än vanligt och sen körde vi tre stycken två-minutare med lite mer fart i och sen lite nedjogg. Alla var grymma och nu ser jag att det börjar fyllas på och det rejält! Men vad sjutton...? Det är hur många kids som helst och nu verkar alla innebandykillar följt med och jag känner hur jag liksom blir alltmer taggad! :-) Sen är det TSL-Johan, Yoga-Carina, Flaken, Tokan, Tanjis, Putte, Twin-Tommy, L-Aura och förstås ledarna från innebandylaget. Nu har jag säkert missat någon och det är enbart slarv och inget annat isf. Vi joggar upp och jag har noll koll på hur många varv det är, så exalterad är jag. Men dock lite nervös för min häl för jag känner att det ömmar. Så blir det sämre så blir det absolut redan nu en ordentlig nedtrappning. När jag förståt att vi joggat fyra varv så ropar jag och alla som vill får några övningar och sen drar vi igång tillsammas med en ordentlig löpskolning och det blev förstås repris för mig och Ullis. Nu missade jag några iofs men det var inte hela världen. Vi bestämde att vi styrde om till 4-minutare och med en minuts Ståvila. Egentligen var det återigen 800-metare men det är ju ungefär samma sak. Speciellt om man är medelgod löpare. Men det är roligare då man springer tillsammans. Alla kör lite för fort på första och jag kommer en bit bakom. Snart så har jag kommit ikapp Yoga-Carina som måste startat hårdare än mig, för jag tror inte det var tvärtom. Och snart är även Putte med i gänget och vi samkör eller rättare sagt lägger oss bakom Carina. Jag tycker jag får kämpa och känner mig snart överhettad då jag inser att jag inte dragit av mig överdragskläderna. Då har jag kört tre stycken intervaller och bestämmer mig för att försöka hinna ta av mig dem och hänga på sen på nästa intervall. Men då jag samtidigt hade glömt att byta till de snabbare skorna så passar jag på att byta dem också och ser att de redan är igång på nästa då jag kommer ut från toan. Så pang iväg. Det blev förstås en längre vila men den behövde jag. Nu pinnar jag på som sjutton och märker att jag sprungit fel med mina tjockare skor. Det är så lätt att landa för mycket på hälen då man har "tjock-skor". Nu tar det ett tag och snart så har jag bra fart och bra steg men märker att jag absolut inte är tränad att springa långt i dem ännu. Så smartast är nog ändå att köra maran i de tjockare skorna, trotsallt. Hmm, lite surt men så är det. Nu springer jag förbi Twin-Tommy och han tycker att jag flyger förbi men det är nog bara där och då. För snart går luften ur mig och jag trampar luft. Jag börjar på en till intervall men inser att jag är slut för dagen och joggar ned med Ullis och Tanjis och snart är vi ett stort gäng och alla verkar klara. En gruppbild på alla nöjda deltagare och sen rör vi oss hemåt. Snacka om att få en härlig boost! :-) L-Aura åkte hem på sin cykel och vi undrade vart hjälmen var. -Hemma, svarade hon. Men jag vet ju att "Hjelmen" var på banan nyss! :-)

När Ullis och jag var på biblioteket, för att kolla in reportaget om oss, så passar Ullis på att låna lite böcker och jag kollade också runt lite. Då ser jag boken "UTAN NÅD - en rannsakning", av Fredrik Virtanen, och den är förstås om han själv och något om att han var uthängd i medierna. Hmm, jag har ju ganska dålig koll på honom mer än att man snubblat över någon krönika och så var jag lite nyfiken på hur det egentligen låg till med den där anklagelsen, eller om det var flera. Lite nyfiken var jag allt. Han verkade ju vara så långt ifrån mig som man kan vara. Inte för att jag på något sätt längtat efter att vara typen som går förbi kön på Spy bar, direkt. För något i mig sade att han hade någon "innelista" som han publicerade i Aftonbladets nöjesbilaga, eller vad det var. Nåja, den hade legat i några dagar och för några dagar sedan så började jag att läsa. Det är ju ingen nöjesbok utan hela boken går ut på att rentvå sig själv mot den, i hans ögon, orättvisa behandling han fick av medierna som alltså skulle frångått sin journalistiska heder och han menar att han fick upprättelse, rent juridiskt, men i offentligheten så var det inget att skriva om. Och han hänger ut en massa folk som han menar inte ställde sig på hans sida. Och han menar att hans dåliga beteende var så länge sedan men i min värld så räknas varje ögonblick. Skulle allt han skriver vara sant så är det ju för jäkligt men boken är partiskt men visserligen ger han sken av att den skall vara objektiv men jag får ingen känsla av det. Han är duktig med ord men han är ingen duktig författare så det är ingen bok för den som vill ha en skön upplevelse ur den aspekten. Det märker man ganska omgående då han lägger ut rena förhör. Jag är ju heller ingen stjärna på att skriva men i boken slänger sig Virtanen med extremt mycket metaforer, det blir till slut nästan lite larvigt och banalt. Och väldigt gyttrigt utan någon röd tråd. Ibland är det också lite motsägelsefullt och jag vet inte om jag blev något klokare av den. Nja, den får  betyget 1 av 5.