Söndag och Ullis och Tanjis skulle mötas upp vid Stensunds brygga och gå en promenad och sedan äta frukost. Jag kunde möta upp dem och ta lite kaffe och förstås frukost med, om jag ville. Men när samtidigt Ironman Frankfurt gick, med Frodeno och Patrick Länge i startfälet, så räckte det med lite kaffe och simning. Jag vaknar och Ullis är förstås redan iväg. Jag missar simningen men ser på repriser att Frodeno ledde simningen från start till mål men även att det krampade i baksida lår för honom. Oops! Det är ju lite oväntat så tidigt och från en så rutinerade kille. Och Sebastian Kienly fick man inte räkna bort enligt en expert och jag håller med. Han är ju sjuk på cykeln men nu verkar han ha trampat på något men han haltar ändå iväg med cykeln och drar iväg. Jag tittar ett bra tag och när jag närmar mig tiden jag skall iväg så kollar jag så att jag får med allt. Sen händer det något i racet! :-0 En tjej får punktering och det skall ju inte var hela världen men den här gången så strular allt. Det är Kimberly Morrisson och hon verkar vilja ha hjälp men det är ju bara servicebilen som får ge viss hjälp och efter att han förstått att hon får lösa det själv så försöker hon. Men hon misslyckas totalt och hon verkar inte ens ha med sig slang, eller nytt däck om hon nu körde med tubdäck. Det sprutar lagningsvätska lite överallt och rätt som det var så står hon med ventilförlängaren i handen och det slutar med att hon står och hulkar. Hon som skulle ge allt för en "kona-slot", idag. Att en vanlig motionär inte har riktig koll, det förstår man, men ett proffs? Själv har jag nog förstört min lagningssats genom att tappa munstycket så det blir till att skaffa en till och så kan jag ha den gamla som reserv. OM jag kan använda den. Det måste jag se över. Sen fort iväg och när jag kommer fram så är det ljuvligt! Ullis och Tanjis verkar vara rätt klara men jag tar mig lite kaffe och sen säger vi adjö till Tanjis och förbereder oss för lite simning. Solen lyser och vattnet är jättefint! Lugnt och man ser långt. Vi byter brygga och när vi skall hoppa i så märker jag att jag glömt simmössa och blir lite rädd att jag skall frysa och/eller tappa öronpropparna. Men det sista är ju ett mindre bekymmer men ändå. Jag går bort till bilen i våtdräkten och det är VARMT! Jisses! Men det är ju bara svett och rimligtvis så borde det underlätta då jag skall i vattnet sen, tänker jag. Jag hittar dock ingen simmössa så det blir till att simma utan. Men det var inga som helst problem utan snarare skönt. Och vi syntes ju ändå bra med våra Safety buoys. Efter att ha acklimatiserat oss i vattnet så drog vi då igång och nu gick det mycket bättre och vad bra man såg i de nya glasögonen! Wow! Det var som en ny värld men det här med att bara kunna ta luft åt ett håll irriterar lite. Nu fick man vågorna rakt på sidan och det var lite mer vågor en bit ut. Där vi satt först var det ju jättelugnt. Jag fick stanna någon gång då jag stressade upp mig men emellanåt gick det skitbra och jag är jättenöjd. Dock så nöjde jag mig med ett varv idag. Ullis var nog inne på två men det kändes ändå som ett steg framåt. Vi avslutade med att träna på att ta luft även åt vänster. Men ingen var särskilt lyckosam. Totalt 730 meter. Kort men som sagt. Det kändes bra och rätt som det var så fick jag till en jäkligt bra teknik vilket även Ullis märkte då jag bara försvann. Dock så var det även åt andra hållet när jag tyckte att det kändes bra så kom jag även ändå inte förbi Ullis. Underbart i vattnet och vi avslutade med att bara mysa lite i solen. 

Sen hem och nu fortsatte vi att titta på Ironman och både Jan Frodeno och Sarah True imponerar ordenlig. Vi ser att Frodeno går mot segern och väl i mål  så är han helt slut! Värmen har tagit hårt och även tvåan Seb Kienly är överhettad. Sen vill Ullis till trädgårdshandeln och vi borde hinnan innan tjejerna går i mål. Det är typ en timme kvar. Vid trädgårdshandeln hittar vi ingenting och vi beger oss hemåt och slår på teven igen. Sarah True VERKAR stark men då och då så går hon några meter och kommentatorerna säger något om  att det som även är hennes styrka också är en hennes svaghet. Hon har lite svårt att hålla sig på rätt sida ibland och kör ibland för hårt då hon måste hålla igen. Så när det är ca. fem kilometer kvar så börjar hon vissa alltmer tecken på att väggen är nära och när det endast är en kilometer kvar så händer det som inte får hända. Både Ullis och jag reagerar på att hon verkar glömma att ta vätska vid en station och när en deltagare skall säga något till henne och nuddar henne på handen så rasar hon bara. Det är precis som henne autopilot försvann och någon annan tog över. Hon svimmar och får omedelbar hjälp. Oj! Så det kastades om rejält. Och Skye Moench blev en överaskad vinnare och det handlar ju om att köra smart och få i sig tillräckligt med vätska och energi. Lite läskigt trots alla med Sarah och jag ser henne ibland på Zwift och det sporrar. Trist men hon kommer igen. Sen blev det lite jobb på tomten och Ullis klippt gräsmattan. Så timmarna gick idag också och någon cykling hanns inte med.