Söndag och jag kände fortfarande av halsen så jag vågade inte träna. Ullis var däremot rastlös och vi åkte runt lite grand och gjorde både lite nytta och letade efter ett trevligt ställe att fika på. Men det sistnämnda vara svårare än vi trodde. Först hamnade vi på Saltå Kvarn, men det var bara dyr och tråkig fika. Sen var vi för hungriga så det blev en French hot dog, på Cirkle K, istället. Eller Statoil, som jag fortfarande vill säga. Det kommer nog att sitta i länge. Jag säger ibland fortfarande Vivo om Hemköp, som vi har runt knuten, och det var ju länge sedan det var Vivo där. Hursomhelst så åkte vi sakteliga hemåt och passade på att kolla in lite altanbyggen. Bara för att få inspiration men det kändes ju sådär att smygåka runt kring nybyggda kåkar. Precis som om man spanade efter något att lägga vantarna på. Dessutom åkte vi runt i min gamla V40, som vi hade då vi slängde lite skräp innan. Nåja, det var ingen som verkade tro att vi hade ont uppsåt. Sen fick det räcka för mig då jag hade ryggskott och dessutom var tvungen att få in omdömen och få klart på min tenta. Så resten av kvällen gick åt till det och Ullis tyckte det var tråkigt och ville träna. Men jag kände fortfarande av halsen, sen "halsincidenten" och det är som om jag fått halsfluss. Det gör ont att svälja och det känns som om jag är förkyld. Så pass mycket att jag iaf inte vågar träna. Så lite träligt och trökigt som de säger uppåt landet. Trökigt har jag bara hört folk i Sandviken säga men det lär väl inte bara vara så lokalt? :-)