Alla inlägg under juni 2019

Av Niclas Bernhardsson - 30 juni 2019 21:00

Söndag och Ullis och Tanjis skulle mötas upp vid Stensunds brygga och gå en promenad och sedan äta frukost. Jag kunde möta upp dem och ta lite kaffe och förstås frukost med, om jag ville. Men när samtidigt Ironman Frankfurt gick, med Frodeno och Patrick Länge i startfälet, så räckte det med lite kaffe och simning. Jag vaknar och Ullis är förstås redan iväg. Jag missar simningen men ser på repriser att Frodeno ledde simningen från start till mål men även att det krampade i baksida lår för honom. Oops! Det är ju lite oväntat så tidigt och från en så rutinerade kille. Och Sebastian Kienly fick man inte räkna bort enligt en expert och jag håller med. Han är ju sjuk på cykeln men nu verkar han ha trampat på något men han haltar ändå iväg med cykeln och drar iväg. Jag tittar ett bra tag och när jag närmar mig tiden jag skall iväg så kollar jag så att jag får med allt. Sen händer det något i racet! :-0 En tjej får punktering och det skall ju inte var hela världen men den här gången så strular allt. Det är Kimberly Morrisson och hon verkar vilja ha hjälp men det är ju bara servicebilen som får ge viss hjälp och efter att han förstått att hon får lösa det själv så försöker hon. Men hon misslyckas totalt och hon verkar inte ens ha med sig slang, eller nytt däck om hon nu körde med tubdäck. Det sprutar lagningsvätska lite överallt och rätt som det var så står hon med ventilförlängaren i handen och det slutar med att hon står och hulkar. Hon som skulle ge allt för en "kona-slot", idag. Att en vanlig motionär inte har riktig koll, det förstår man, men ett proffs? Själv har jag nog förstört min lagningssats genom att tappa munstycket så det blir till att skaffa en till och så kan jag ha den gamla som reserv. OM jag kan använda den. Det måste jag se över. Sen fort iväg och när jag kommer fram så är det ljuvligt! Ullis och Tanjis verkar vara rätt klara men jag tar mig lite kaffe och sen säger vi adjö till Tanjis och förbereder oss för lite simning. Solen lyser och vattnet är jättefint! Lugnt och man ser långt. Vi byter brygga och när vi skall hoppa i så märker jag att jag glömt simmössa och blir lite rädd att jag skall frysa och/eller tappa öronpropparna. Men det sista är ju ett mindre bekymmer men ändå. Jag går bort till bilen i våtdräkten och det är VARMT! Jisses! Men det är ju bara svett och rimligtvis så borde det underlätta då jag skall i vattnet sen, tänker jag. Jag hittar dock ingen simmössa så det blir till att simma utan. Men det var inga som helst problem utan snarare skönt. Och vi syntes ju ändå bra med våra Safety buoys. Efter att ha acklimatiserat oss i vattnet så drog vi då igång och nu gick det mycket bättre och vad bra man såg i de nya glasögonen! Wow! Det var som en ny värld men det här med att bara kunna ta luft åt ett håll irriterar lite. Nu fick man vågorna rakt på sidan och det var lite mer vågor en bit ut. Där vi satt först var det ju jättelugnt. Jag fick stanna någon gång då jag stressade upp mig men emellanåt gick det skitbra och jag är jättenöjd. Dock så nöjde jag mig med ett varv idag. Ullis var nog inne på två men det kändes ändå som ett steg framåt. Vi avslutade med att träna på att ta luft även åt vänster. Men ingen var särskilt lyckosam. Totalt 730 meter. Kort men som sagt. Det kändes bra och rätt som det var så fick jag till en jäkligt bra teknik vilket även Ullis märkte då jag bara försvann. Dock så var det även åt andra hållet när jag tyckte att det kändes bra så kom jag även ändå inte förbi Ullis. Underbart i vattnet och vi avslutade med att bara mysa lite i solen. 

Sen hem och nu fortsatte vi att titta på Ironman och både Jan Frodeno och Sarah True imponerar ordenlig. Vi ser att Frodeno går mot segern och väl i mål  så är han helt slut! Värmen har tagit hårt och även tvåan Seb Kienly är överhettad. Sen vill Ullis till trädgårdshandeln och vi borde hinnan innan tjejerna går i mål. Det är typ en timme kvar. Vid trädgårdshandeln hittar vi ingenting och vi beger oss hemåt och slår på teven igen. Sarah True VERKAR stark men då och då så går hon några meter och kommentatorerna säger något om  att det som även är hennes styrka också är en hennes svaghet. Hon har lite svårt att hålla sig på rätt sida ibland och kör ibland för hårt då hon måste hålla igen. Så när det är ca. fem kilometer kvar så börjar hon vissa alltmer tecken på att väggen är nära och när det endast är en kilometer kvar så händer det som inte får hända. Både Ullis och jag reagerar på att hon verkar glömma att ta vätska vid en station och när en deltagare skall säga något till henne och nuddar henne på handen så rasar hon bara. Det är precis som henne autopilot försvann och någon annan tog över. Hon svimmar och får omedelbar hjälp. Oj! Så det kastades om rejält. Och Skye Moench blev en överaskad vinnare och det handlar ju om att köra smart och få i sig tillräckligt med vätska och energi. Lite läskigt trots alla med Sarah och jag ser henne ibland på Zwift och det sporrar. Trist men hon kommer igen. Sen blev det lite jobb på tomten och Ullis klippt gräsmattan. Så timmarna gick idag också och någon cykling hanns inte med. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 29 juni 2019 23:00

Dagen efter TSL, dvs Trosa Stadslopp, och nu hade man smält debaclet lite. Ja, det är väl inte konstigt att man sprang mycket sämre med tanke på fotoperationen. Men vilken träningsvärk jag har! :-0 Jisses! Framsida lår är ju helt förstörda och med facit i hand så gjorde jag en hel del fel, men det var svårt att första innan. Jag borde givetvis inte ha sprungit i tävlingsskorna och jag gick samtidigt ut lite för hårt. Men jag trodde nog att farten ändå skulle finnas någonstans där. Nu värkte benen mer än efter ett maratonlopp. Men Ullis var lite sugen på att revanschera sig. Även hon var grymt missnöjd och jag förstod inte riktigt att hon också sprang dåligt. Vi lämnade ju blod förhållandevis tätt innan men det var ändå strax över två veckor tidigare. Helt återhämtad blir man inte förrän efter tre veckor men efter två veckor så är det knappt märkbart. Kanske 10-20 sekunder på ett millopp, skulle jag gissa. Och säkert lite individuellt. Men inte så det borde kännas. Däremot så körde även Ullis en hel del massade och dessutom allt bara några timmar innan. Det funderar jag mer på. Hursomhelst så vore det kul att träffa faster E-M och hennes Leffe. Den sistnämnda som sprungit som en Gud i yngre dagar. Det är så kul att höra honom prata om löpning och när folk pratar om att det var mycket värre på t.ex Lidingöloppet, de första gångerna, så säger han bara "Asch, det var ju fina stigar!" Han sprang bl.a femte Lidingöloppet på "runt 2 timmar", det var visst 2.02, såg jag när jag tittade efter. Sjukt bra men orienterare är inte så noga med tider. Ullis och jag kom iaf fram ganska sent och hon efteranmälde sig först och sen åkte vi hem till faster och efter välkomstkramarna så blev det lite kaffe och prat innan Ullis skulle springa. Hon hade hoppats på lite spring i benen men det var rätt varmt och värmen tog ut sin rätt och säkert satt gårdagen kvar i kroppen. Så hon fick det lite tufft men verkade heller inte maxa helt. Vi hejade först vid starten och sedan gick vi mot 4 km-skylten, där vi även kunde se eliten. Både vid 4 km och vid 10 km. Herrvinnaren imponerade stort och det var någon kille med "rastaflätor" som sprang med bar överkropp. Jag har ingen aning om vem han är men han var sjukt duktig och lämnade de andra bakom sig rejält. Som nummer tre kom skidlegenden Daniel Rickardsson och det förstod jag tyvärr inte förrän efteråt. Det var lite synd. Han hade visst en kusin i M-fred. Hyfsat med folk och efter ett tag så kom Ullis gående tillbaka och det hade varit riktigt varmt, sade hon. Det förstod vi. Så sen traskade vi tillbaka och dukade upp lite mer fika och Ullis passade på att duscha. Sen blev det mycket mer prat och det var supertrevligt. Vi avslutade med att gå tillbaka för prisutdelningen och det brukar vara ett dignade prisbord med utlottade priser men idag blev det nada för Ullis. Vi fick gå tillbaka tomhänta och vi sade adjö till faster och Leffe och åkte hemåt. Riktigt trevligt trots att det inte riktigt gick bra för Ullis men ett bra träningspass blev det. Sen var det fotboll och Sverige skulle möta Tyskland. En riktigt svår match och bara det att Tyskland hade Birgit Printz som mental rådgivare gjorde att man skakade! :-) Fast vi hade samtiidgt fikabesök av R och T. Men när man hörde att det hände något så kunde jag inte hålla mig utan sprang in. Fast första målet var skumt. Jag hör att några grannar ropar euforiskt och man tror förstås att Sverige gjort mål. Sen ser man att det står 1-0 till Tyskland. Jag undrar vad f-n det är för fel på grannarna men Tim säger att han tror att grannarna har besök från Tyskland. Och mycket riktigt! När jag tittar ut genom fönstret så ser att det är folk med Tyrolerhattar och typiska Tyrolerkläder. Oops! Det förklarar ju saken. De har förresten värsta partyt men det är klart att de har lite koll på fotbollen också. Sen håller det på sädär och nu hörs även grannarna då det är Sverige som gör mål och sista kvarten sitter T och jag inomhus istället och biter på naglarna. Sverige gör det bra men det är ju tusan att man inte skall våga stå lite högre upp på slutet. Det är ju inte bra för hjärtat och det blev lite oroligt på slutet. Men vi slog äntligen Tyskland och det var visst ett jäkla tag sedan. Så nu är vi i semifinal och på pappret väntar en lättare motståndare än i en eventuellt final. Men det skall ju spelas om det också. 

Mot kvällen så ville jag också träna och det blev såklart Zwift och jag körde banan som var och det var KOM, i Inssbruck. Jag kom inte riktigt ihåg den men snart påmindes jag. Fy bubban. Det gick uppför hur länge som helst och man fick inte direkt några kilometer gratis. Så när man kört typ 45 minuter och kommit 12 km så ångrade man sig lite. Men sen gick det förstås nedför och det fort. En bra bit över 80 km/h och man susade ned. Sen körde jag mot mål och ville komma ett helt varv, iaf. Jag avslutade med att skriva "Good bye, Germany!", med tillhörande glad gubbe. Alltid retar det någon, tänkte jag. Nä, det gjorde jag inte men lite bus har ingen dött av. Så skönt med lite träning och jag måste ju tagga till nu. Men benen var fortfarande inte helt okey. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 28 juni 2019 22:00

Fredag och det var alltså dags för Trosa Stadslopp, lokalt kallat TSL. Med tanke på häloperationen, i slutet av januari, så var det väl inte superprioriterat men jag vann en start på Spin of Hope och jag måste ju ändå testa hälen ordentligt någon gång innan höstens viktiga tävlingar. Men hur skulle det gå? Jag hade faktiskt ingen aning om var jag stod men någon löpning på banan hade gått bra men många åt andra hållet. Noll kraft i vänster vad så något frånskjut fanns inte men jag hade ändå en viss förhoppning om att närma mig 40 minuter iaf. Ingen träning igår och jag försökte få tag på Svarte Petter för lite massage. Men han var på golfbanan och skulle sen jobba sent idag. Så det hanns inte med. Så imorse så tog jag några massageapparater och drog igång på baksida lår. Kanske lite sent att köra massage samma dag och sen körde jag även lite på vaderna men det fick nog motsatt effekt då massagekulorna är så hårda. Sen lite lätt lunch och snart kom Ullis hem och hon ville till Trosa för att anmäla några stycken och eventuellt anmäla sig själv. Hon kände sig inte alls säker på om hon ville springa men jag peppade henne. Hon har ju dragit av några riktigt snabba pass på slutet. Dock känt sig seg på slutet. Efter det, och ja, hon anmälde sig, så drog vi oss hemåt igen och käkade lite till. Sen gick vi och lade oss och som jag sov! Som en klubbad säl typ! Sen upp och ta på sig race outfiten. Jag tvekade lite på kompressionsstrumporna men till slut så blev det dem. Jag var ju redan lite spänd i vaderna men då jag förut haft bra utfall av dem så blev det så. Och de vanliga löpartightsen och så kom vi till skorna. Jag hade väl egentligen redan innan bestämt mig för att chansa med de lättare race-skorna och stå ut med mer smärta. Jag trodde att det inte skulle påverka för mycket. Och så letade jag reda på astmamedicinen då den kan ta bort den värsta pulspeaken, i början. Sen ned mot Trosa och vi åkte som vanligt ända fram. Det finns alltid några parkeringar kvar när vi kommer. Bra tajming. Sen ned och Ullis fixade det sista med sitt jobb och sen träffade vi några löparkompisar. Kul att träffa Statistik-Norman. Han var mycket osäker på sin form men det var ju ändå inget mot mig. Jag hade ju absolut noll koll och några provsteg bådade inte gott. Riktigt segt och frågan var ens om jag skulle komma runt. Men efter diverse bestyr och foton och allt vad det var så var det då dags. Jag vet inte inte vad som hände men snart stod man i startfållan och jag pussade Ullis och smet framåt i ledet. Pang! Så var man iväg och första stegen kändes bra men det gick lite fort och jag försökte hålla koll på farten. Klockan pekade på 4.20/km och det antog jag var i snabbaste laget och snart stabiliserade det sig runt 4.30 Jag gled förbi Super-Roffe rätt snabbt. Sen låg jag jämnt med de runtomkring och jag hörde mitt namn väldigt ofta. Fortfarande bra fart men jag kände ju att jag flåsade alltmer. Hmm, inget pulsband heller. Det gick ju sönder för ett par veckor sedan. Mot 2 km så måste jag sänka lite och nu tappar jag mot de andra. Sen branta backen och nu tappar jag rätt mycket och jag får småtrippa. Jag morsar på Kung Bosse och han hejar lite försiktigt. Sen försöker jag rulla på nedåt men jag är flåsig efter backen och nu börjar jag fundera på om jag inte måste bryta. Och sen passerar jag 3 km och tanken har inte minskat. Farten är nu närmare 4.45 istället. F-n! Vad händer? Putte drog även om mig rätt snabbt strax innan och det var lite knäckande. Bra förstås för honom men jag vet ju att han är rätt stabil på sina tider och om jag redan nu inte kunde hålla det tempot så var det oroväckande. Sen in mot hamnen och det piggar upp. Sen kommer rakan, som är lite tråkig, mot varvning och jag springer där själv och begrundar mitt öde. Varvar och jag verkar ha glömt bort det där med att bryta. Men farten är ingen höjdare och jag har nog, medvetetet eller omedvetet, sänkt tempot. Det är ju inte superinspirerande direkt. Men publiken är fantastiskt och nu märker jag att jag blir omsprunget av en tjej jag tycker jag känner igen. Jag kommer på att det är en tjej som provsprang för oss i klubben och hon är nog hyfsat ny på löpning så det gör iaf att jag blir lite inspirerad att hålla henne bakom mig. Rätt snart så är jag ikapp och har henne typ snett bakom mig och jag inser att en tjej som också verkar hålla samma takt som henne också var med på några träningar. Jag peppar lite men i nedförsbacken efter så rullar jag, med lite bättre teknik, snabbt ifrån och nu har jag ett litet mål iaf. Jag har jobbiga Trosa Alper kvar och där går det inte alltför fort men snart är jag uppe och kan rulla på nedför. En boss från Ullis jobb har passerat och kanske kan jag få häng på honom men han har skött sin träning bra och jag kommer inte närmare. Putte ser jag inte till och målet att springa ikapp Flaken har jag gett upp för länge sedan. Nu den branta grusbacken och den suger som vanligt skiten ur en. Fy bubban! Sen kommer en gammal träningskompis och peppar så in i bängen och jag höjer nog farten lite grand. Sista lilla stigningen mot Vitalis och nu bara rulla ned. Men det vanliga, som man brukar ha gratis, finns inte där och jag får jobba för varje meter och jag är rätt trött i mål och jag vill inte ens kolla på klockan. Jag ser att en med en "prishink" tittar på mig, eller jag tror iaf det. Jag vill bara sitta några sekunder och vänder mig till höger istället och tar igen mig. Sen sitter jag och väntar in Ullis och ser att Super-Roffe kommer in någon minut efter mig. Hmm, det kanske inte var en katastroftid ändå, tänker jag. Sen väntar jag några minuter till och ser lilla Hennis och efter ytterligare en stund Tanjis. Och kort därefter Ullis. Ullis hade heller ingen bra dag och det blir en hel del analyserande och efter en del frågor om min tid så får jag väl då kolla klockan och den stannade på 44.08, tror jag. Nåja, har jag tur så finns grunden där men det var ju absolut inte det besked jag ville ha på ett så kort lopp som 8,9 km. Sen kom Ullis småryrror med ena sambon och förstås deras barn. Kul att prata med dem men jag var nog inte så roligt sällskap. Kort därefter begav vi oss hemåt och Tim har lagat lasagne och det var riktigt gott att äta på kvällskvisten.

Av Niclas Bernhardsson - 26 juni 2019 23:00

Onsdag och jag hade börjat bli lite besviken på mig själv att jag missat en del träning på slutet. Det är inte så likt mig men jag misstänker att det även kan vara kroppens sätt att tala om att den är lite sliten. Begynnande munsår också och det brukar aldrig bli mer än lite kill. Men idag var jag bestämt och efter lite frukost och småjobb så traskade jag bort till Safiren, det lokala gymmet. Det var mer folk än väntat där och på ett löpband stod Sebbe och gick. Så jag ställde mig på en Cross Trainer bredvid honom och det sporrade nog honom för han körde sen några intervaller i sjunkande fart. Så jag pratade lite med honom och när han var klar efter en kvart så stoppade jag i lurarna och drog på Def Leppard på Spotify. Som vanligt. Jag kan omöjligt bli trött på dem och det sporrar så enormt mycket så tiden bara drar förbi. I vanliga fall iaf. Idag var det segare och man fick kämpa lite mentalt. Men det var lite folk på gymmet och det sporrar alltid. Det var visst "gravid-tema", idag. Först en tjej utanför gymmet, som gick med en hund, och precis efter står en gravid kvinna bredvid mig och skall hämta torkpapper och i nästföljande sekund så skrattar jag lite lätt då jag ser ytterligare en mage som påminner om en gravids. Den tillhör dock inte en kvinna! :-) Jag slår dock bort den tanken och kämpar på. Alla som är här är ju vinnare och min mage tillhör heller inte den smalaste sorten! :-D Hursomhelst så fick jag kämpa lite mentalt och en timme fick absolut räcka idag. Ullis och jag tänkte ju simma mot kvällen. Det blev dock 12-13 minuters gym också. Lite fokus på axlar, bröst och biceps. Jag snodde en övning av en som körde på gymmet och sen lade jag till en simövning utöver de vanliga övningarna jag brukar köra. Dock inte ända in i kaklet idag. Sen in i duschen och kollade lite på datorn. På mailen så har det kommit en kursutvärdering och den fyller jag i. När jag sen loggar in på studentportalen så läser jag att det är någont strul med deras betygdssystem men alla som inte fått mail kan utgå ifrån att de är godkända. Yay! Sen iväg till en bygghandel och där fastnade jag bra länge i samtal om den kommande renoveringen. Så mycket så nu har jag svårt att inte välja dem. Även fast de kanske är bra mycket dyrare. Hmm... Sen var jag tvungen att dra mig hemåt och jag är fortfarande lite kluven. Nu har jag hört två olika metoder från samma byggare. Den första killen hade visst semester. Men jag börjar bli säker på hur jag skall göra iaf. Sen hemåt och rätt som det var så var Ullis hemma. Tiden bara försvann. Vi går och handlar lite mat och äter rätt omgående. Sen lite kaffe på det och tiden drog iväg även nu. Men nu skulle vi simma och vi drog mot Stensund och jag var rätt taggad. Det gick hyfsat fort att komma ned och nu provade jag nya 3.8-dräkten, från Orca. Den satt klart bättre men värmde väl inte lika bra över magen. Fast det immade rätt mycket på glasögonen och det var lite bökigt att få dem att sitta bra. Det kändes absolut inte bekvämt och man såg rätt dåligt. Jag borde, med facit i hand, kört med ett par nya googles idag. Nu blev jag stressad och det sätter sig förstås på andningen. Så några stopp blev det men vi körde iaf ett varv runt bojarna vilket gav 680 meter. Det får ändå ses som helt okey. Men trist att se så dåligt och surt att man stressar upp sig. Jag fick några kallsupar och det gjorde att jag mådde lite dåligt. 

Efter simningen så begav vi oss hemåt men båda blev riktigt hungriga så det blev en tur till affären. Kvällen avslutade med ett avsnitt av Hårds historier och denna gång handlade det om Charlotte Kallas debut i Tour de Ski. Riktigt grymt! Sen rullade det vidare med både Grete Waitz och Magic Johnsson innan jag joinade Tim i soffan och såg på Mo Salahs Egyptien mot ... demokratiska Kongo, om jag inte minns helt fel. Inte den bästa av matcher dock. Jag får också besked om att jag definitivt är godkänd men jag hade hoppats på VG men det blev G. Dock helt okey och vad jag förstår så är G det vanligaste. Det högsta är VG och där hag jag inte riktigt varit och nosat förut. Förrens sista kursen, som kändes riktigt bra. Så G genom hela kursen och nu har jag alltså 30hp i bokhistoria. Och vad blir man av det, kanske vän av ordning frågar. Ingenting mer än att jag lärt mig en hel del. Faktiskt en mycket nyttig kurs som visar att böcker och kunskap står för en betydande del av den mänskliga utvecklingen. 

Av Niclas Bernhardsson - 25 juni 2019 22:00

Tisdag och det var lite segt på morgonen, som vanligt. Det är lätt att bli lite lat men det blev ändå en hel del jobb på Enklaresport men allra först så satt jag och försökte beställa hem keramsiska cykelprylar och lite annat smått och gott. Med god hjälp från en riktig cykelexpert. Jag kan ju rätt mycket själv men jag kände mig inte helt säker och när man känner någon som kan typ allt så vänder man sig gärna till honom. Vi kan kalla honom Nickoman. Det slog mig senare att jag kanske kunde använt mig av mina egna grossister men när inte ens Nickoman kunde ta hem det så var det nog kört. Så efter lite hjälp så klickade jag då iväg min beställning och den hamnade en bit över 7000 kronor. Jag passade på att ta hem en oval klinga till min träningscykel och jag valde att endast köra en klinga fram. Det är möjligt att det blir strul att växla då man blandar men jag skall ju mest ha den för att träna så tävlingslikt som möjligt. Sen tog jag hem ett par nya cykelskor då jag valde fel storlek sist. Bara för att jag ville ha de röda skorna... som matchade min cykel! :-/ Sen var det bara Ullis cykel som stod i fokus. Skall jag ha det bästa så skall hon ha det. Någon rättvisa skall det vara. Sen att Ullis protesterar är en annan sak. Så nu blir det Ceramicspeed även för henne. Både på trissorna bak och i vevlagret. En ny kedja tog jag hem också men dock en vanlig. Enligt Nickoman så kommer man tillräckligt nära om man smörjer den bra. Efter det förberedde jag lite inför ett kundbesök och snart nog så ringde det på dörren. Det var både fru och barn med. Skorna satt perfekt men han verkade ändå av typen att han ville kunna utesluta en annan storlek helt och hade velat provat även en mindre storlek. Jag vet inte om min blick avslöjade mig men jag försökte hålla god min. Hans tår var typ 5-6 mm ifrån så en storlek mindre var ju omöjligt. Till slut fick jag säga det och det kanske var det han ville höra. Man han åkte iaf hem med ett par coola Grave Digger och snart nog så ringde Ullis. Hon sprang från jobbet och hon hade visst även sprungit dit, på morgonen. Så jag väntade in henne på affären och sen handlade vi. Det blev faktiskt hamburgare idag och det smakade riktigt gott och jag kanske skulle nöjt mig med en då de var riktigt mäktiga. Eller iaf skippat brödet på den ena. Sen var det frågan om hur jag skulle göra med träningen för jag hade fortfarande känningar i menisken. Jag fick ju en överansträngning sist. Men Flaken skulle hoppa in och assistera så jag behövde inte fundera på det. Så till slut hade jag bestämt mig för att joina Ullis som var mer inne på att cykla. Det skulle nog vara smartast. Visserligen så fick jag skadan av att cykla men nu hade jag sänkt ned sadeln igen. Det blev nog för högt sist, alternativt att jag satt för långt bak på sadeln då jag inte låg i tempoställning. Vi kom iväg lite sent och det hade visst börjat mörkna på himlen. Hmm, men vi började att åka ned till banan och vi hejade lite på de som sprang. F-n vad inspirerande och alla är så duktiga! Riktigt kul att se och efter att ha fotat lite så åkte vi vidare. Nu började det komma lite dropp från himlen och det får bli en kortare sväng men en liten bit in på gamla Södertäljevägen blir det och jag trycker på rejält. Bara för att få känna på. Skönt och vi asvlutar kvällen med att titta på Hårds historier och nu är det fantastiska Grete Weitz vi kikar på. Vilken kvinna!

Av Niclas Bernhardsson - 24 juni 2019 22:00

Vaknade mitt i natten av att knäet värkte som bara f-n! Hmm, vad var det nu då? tänkte jag. Det molade och värkte och jag hade svårt att ändra vinkel så varje förflyttning var ett större projekt. Sen somnade jag visst om och rätt som det var så rusar Ullis in i sovrummet och skriker "Larmet!" Jag kommer upp relativt fort, trotsallt, och ger några instruktioner. Rimligtvis borde inte larmet gå då det är satt på hemmaläge men då man knappat in ett nummer för lite så måste man antingen slå in ett extra eller vänta ut. Men det är förstås inte så lätt i pressade situationer. Men jag känner iaf av knäet ordentligt och efter att ha vinkat av Ullis så stappade jag till sängen igen och somnade om. Sen skulle jag då upp och det gick bara inte. Vänstra, innersta, menisken värkte enormt mycket och benet var helt fast. Det gick inte att flytta det upp eller ned. Så det var bara att först försök få knäet varmt genom att gnugga och sen förstås vila. När jag behövde förflytta mig så var det med raka ben. Det blev dock bättre allteftersom och det är helt klart en överansträngning och jag misstänker att den ökade sadelhöjden, på Gula Faran, ligger bakom. Jag kände mig inte alls bekväm då jag cyklade sist och det blir till att sänka lite. Ullis blev orolig att jag blivit riktigt skadad men jag tror att det är snabbt övergående och det märktes redan mot kvällen då jag bara haltade lite lätt. Fast träningen fick utebli helt idag. Det är möjligt att det skulle gå att trampa lätt, och till och med kanske vara bra, men jag vågade inte chansa. Så det blev en tur till MIo, i Nyköping, istället. Men vi kunde inte bestämma oss och innan vi bygger trall så känns det inte som det är läge med nya utemöbler. Iaf inte när vi har klart dugliga som tål att stå på gruset. Sen hemåt och Tim och jag avslutade med att se på Sverige mot Kanada. I början var matchen ett klart sömnpiller och väldigt försiktig coachning. Men mot slutet blev det grymt spännanden och kanske, kanske finns det något som talar för en framskjuten placering. Hursomhelst så är det kul att följa det svenska damlandslaget. I övrigt så håller jag på att försöka beställa hem bra cykelprylar till mig och Ullis via en norsk sida. Hmm, nu slog det mig att det kanske blir en grym tull på det också... Hmm...Jag tyckte jag fyndade när jag kom på drygt 7200 kronor och beställde hem en O.symetric-klinga, ett par Shimano RC701, två småtrissor Ceramicspeed, ett vevlager CeramicSpeed och två iPad-håller till racercyklar. Det sistnämnda kan jag ta hem själv direkt från leverantören men då jag missade att beställa det sist så passade jag på här då det ändå verkade som gratis frakt. Nä, bara att hålla tummarna att det inte drar iväg med tullen. Fast det borde rimligtvis stå innan då. Nu ser jag att det handlas från Sverige. Att det från början stod i norska kronor är en gåta. Men det var skönt. Snart blir det till att mecka eller lämna bort om det verkar för riskabelt. 

Av Niclas Bernhardsson - 23 juni 2019 21:00

Söndag och nu ville Ullis cykla ute och jag var absolut på. Men först kikade vi lite på Ironman Cork. Det verkade vara riktigt blåsigt och kallt och först snackade de om att korta ned simningen och sen var den inställd helt och det innebar att man skulle få köra TT-start genom hela fältet, även bland proffsen vilket förstås kunde ställa till det med placeringarna i mål. Och kul att Alistair (med viss reservation för stavningen, Brownlee, skulle köra. Det var ju en av de duktiga brorsorna, eller är de tvillingar?, från England. Hursomhelst så var han intressant men vi höll särskilt mer koll på våra vänner Måns -och Veronika Höiom. Måns har tidigare varit på Hawaii men jag vet att han vill dit igen och kanske vill även hans duktiga fru dit. Det visste vi inte riktigt men hon har iaf blivit duktigare och duktigare. Vi försökte kolla på live-teven då de åkte iväg men vi såg dem inte men följde lite mellantider. Sen gick klockan och skulle vi själva få något uträttat så var det nog dags. Vi fixade iordning våra cyklar och när jag tittar ut genom fönstret så ser jag att paviljongen verkar felmonterad. Det är iaf vad jag tror. Men det får jag lösa senare. Ullis säger att det är rätt varmt så jag tar på mig korta, sköna kläder och snart är vi på gång. Vi bestämmer oss för att åka mot Björnlunda och kanske kan det räcka. Det borde bli runt sex mil. Hyfsat blåsigt så jag vågar inte ligga i tempoställning för mycket och min cykel rullar även så mycket bättre än Ullis racer. Så när det går nedför så försvinner jag bara och väntar in henne lite senare. I Gnesta så väljer vi att rulla igen för att kolla in något bra ställe. Jag missade att kolla om Gustafsvik var öppet men det hade Ullis sett. Så det hade vi som backup. Nu vidare mot Björnlunda och fy vad blåsigt det var och lite läskigt smal väg men de flesta bilarna höll ut ordentligt och väntade in luckor. Väl framme så visar jag Ullis mitt nya klassrum och hon undrade vart utsikten över sjön var. Ha ha, nu såg man nästan ingenting av sjön då alla träden fått ordentligt med blad. Men rätt fint är det iaf men jag kan hålla med om att man inte såg så mycket av sjön. Sen vände vi tillbaka och nu gick det mycket fortare. Snart var vi framme vid Gustafsvik och jag vald en räskmörgås och Ullis en räksallad. Till det vatten och det smakade underbart! Men nu segade man till och jag ville upp på cyklarna rätt fort. Vi valde att åka via Lästringe tillbaka och om jag inte minns helt fel så blev det runt 65 km totalt. Sen gick jag direkt till monteringen och när nästa delar skall på så ser vi att vi vänt alla huvudbalkar åt fel håll. Det gick ju inte att se på ritningarna och de sög rejält! Grrr! Så bara försöka hjälpas åt och snart nog hade vi vänt allt och nu kändes det mycket mer stabilt också. Det var ju en fördel. Och med det åtgärdat så rullade allt på rätt bra men det var mycket att montera och till slut var allt klart. Riktigt maffigt och alla var supernöjda. Sen tittade jag och Tim på slutet av förlängningen mellan Frankrike och Brasilien. Spännande match men Frankfrike vann välförjänt. 

Av Niclas Bernhardsson - 22 juni 2019 23:00

Lördag och Ullis ville kika på paviljonger, vi är ju ute efter en ny då den förra blåste sönder. Vi visste att det fanns bra på Plantagen men vi missade deras rea på 30% sist och när den rabatten var borta så velade vi lite vilken vi skulle välja. Men även om vi skulle välja någon av de paviljongerna, i synnerhet den som var 4x3m, så skulle vi få problem att få hem dem. Fast nu skulle vi bara ha en och eftersom Ullis visste att det var någon ny rea på Plantagen så åkte vi dit först. Och mycket riktigt. Det var 30% igen på paviljongerna men den på 4x3 meter var förstås slutsåld och bara därför så ville vi ha den. Och den var klart snyggare i färgen också och med rabatten så skiljde det nu bara 700 kronor. Så vi började ringa runt en massa olika Plantagen-varuhus och som man fick ringa. Antingen inget svar eller så var det slutsålt även där. Till slut kommer jag fram till ett varuhus i Hässelby och efter en liten koll så får vi höra att det finns ett (!) kvar och vi säger att vi åker direkt. På vägen upp så försöker vi googla långa släp och helst sådana som man kan lämna på annan plats. Men det var svårare än jag trott att få till det sistnämnda. Vi hade iaf passat på att köpa en flagga, för långt utstickande last, samt ett spännband. För det hade jag ju inte tänkt på att ta med mig. Ju närmare vi kom så blev det bara längre väg att åka för att lämna tillbaka släpet och det var ju till slut bara att bita i det sura äpplet och åka in på en mack och hyra ett släp. Men vilket släp och skulle man kunna ta bort "läpparna" på ett gallersläp och få under det låga paketet? Asch, vi chansade så efter att ha ringt igen till Hässelby för att säkerhetsställa att det verkligen fanns kvar så hyrde vi ett släp och åkte vidare. Sen åkte vi in bakvägen, efter instruktioner, och lastade på. Och tror ni inte det gick in precis och genom att det stack ut lagom mycket fram så behövdes det inte mer än kanske 80 cm baktill. Vi provade att svänga max och det tog inte i fram och sen var det bara att surra fast det, betala, och åka hemåt. Så smidigt och väl hemma så lastade vi bara av det och åkte tillbaka mot Hässelby igen. Nu med ett paket till en kund som bodde i närheten. Kanske kunde vi droppa av det samtidigt för att underlätta. Nu skulle visserligen hans svåger hämta upp det, lite senare, men ändå. Det känns ju ändå säkrare om det skulle bli något strul med betalningen. Hursomhelst så lämnade vi släpet och försökte sedan få tag på kunden men inget svar. Lite surt då han visst bodde 4 minuter ifrån macken där vi ringde ifrån och dessutom på vägen tillbaka så det var säkert närmare än så. Nåja, vi rullade på hemåt och det är ju alltid kul när det kommer folk till butiken som kanske är intresserade av sport. Väl hemma så började jag ganska omgående på att montera upp paviljongen men ritningen var undermålig och dessutom felaktig. Så efter lång montering försökte vi vända på allt, det skulle först monteras uppochned, så viker sig några delar! :-0 Shit! Vi böjer förstås tillbaka det men det känns klent. Det skulle ju vara värsta modellen, i princip. Det får stå så över natten, tänker jag. Inte helt nöjd. Men klockan är mycket och heller ingen träning så jag slänger mig ned till träningsrummet och börjar cykla. Jag börjar lugnt men snart så trissas farten upp och efter ett varv, på Tick Tock-banan, så kommer jag ikapp en 60-åring och det känns som han biter sig fast. Jag får för mig att han inte får den minsta hjälp av att ligga i rygg då han kör träningsprogram så jag kör hårt längst fram och lyckas inte bli av med honom. Mot slutet så börjar jag misstänka att han ändå måste få lite hjälp av att ligga i ryggen och mycket riktigt. När han tappar några meter så tappar han också kontakten och jag ökar lite. Hade han gett mig en Ride-on tillbaka så hade jag varit snällare!    Men jag ligger så hårt hela tiden, och med blodgivningen i färskt minne, så kanske jag fortfarande inte har alla krafter tillbaka. Nä, det vet jag ju. Men jag kör på och vid timmen så är jag nöjd och konstaterar att jag kommit nästan 34 km. Närmare bestämt 33,7 km och efteråt så ser jag att jag hade samma sträcka även igår. Jag tycker siffror är kul och ser ofta ett sammanhang. Det här var ju inte så svårt men iaf. På min comeback, i motionsspåren 1999, så hade jag 3.33.33 på Lidingöloppet. Nä, det här finner nog de flesta mycket ointressant så jag säger godnatt! :-)

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26
27
28 29 30
<<< Juni 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se