Onsdag och det innebär en lite lugnare dag på skolan och efter rastvakt, direkt på morgonen, så hade jag en liten lucka innan jag stod i rastboden och det är bara roligt. Riktigt kul att busa med barnen och några småtjejer hjälpte mig att passa boden. Sen efter lektionerna och ett möte så var det full fart hemåt. Där blev det käk och sedan tränade jag och Ullis. Och som vanligt så var det träningsprogrammet som gällde. Ftp builder up. Det var bara att kötta på och man har liksom inget val. Antingen så överlever man passet eller så failar man. Och det senare är ingen option. Efter passet så körde jag ett tag till och jag kunde logga 43,8 km in i träningsbanken. 

Tisdag och det var äntligen dags för min premiär för löpning utomhus och förstås med löparklubben. Jag hade aviserat att jag skulle dyka upp men sedan så sade vi inget mer om det. Men först var det ju förstås jobb på skolan och jag körde som vanligt Allemansrätten och några klasser körde "Flaggan". Det gick riktigt bra och jag är imponerade av barnen. Speciellt av en liten flicka som förut varit rätt försiktig så jag mailade föräldrarna och berättade vilka stormsteg hon tagit. Men tillbaka till träningen då. Ullis och jag åkte ned till banan och det var 8-minutare, som stod på schemat. Riktigt tufft alltså. Vi var rätt tidiga men det var redan rätt många där och Ullis och jag hälsade på alla och förstås lite extra på de nya. Det var tre stycken som vi inte kände igen och rätt snart så dök Putte upp. Vi joggade upp med endast tre varv eftersom vi hade ett rätt långt pass. Sedan ordentligt med löpskolning och som vanligt så kunde jag inte köra fullt ut. Sen var det då dags och jag märkte att många drog på rätt hårt men jag började hyfsat lugnt och sedan ökade jag allteftersom. Det märktes då jag började ta in på några efter ett tag. Men det var jobbigt och jag tappade lite på min tredje och sista intervall. Riktigt slut och jag joggade lite lugnt efter det och det blev knappa 8,5 km. Riktigt, riktigt kul och jag är supernöjd och glad! Sen hem och efter duschen så somnade man gott. 

Ja, det var dagens träning men låt oss börja från början. Måndag och ny vecka börjar. Jag hade planerat in Allemansrätten och lite rolig inomhuslek - Flaggan. Men en årskurs körde någon Harry Potter-special och en av deras lärare var riktigt taggad på att försöka köra Quiddich, med reservation för stavningen. Jag är väl ingen större fan. Hursomhelst så fick jag styra om så att jag skulle kunna sätta ut en tipspromenad och det gick helt perfekt. Tur med vädret också men visst funderade man lite över hur det skulle bli med in tjänst. Det har ju tagit rätt lång tid och det verkar bli en del omkastningar. Så jag har helt enkelt ställt in mig på att jobba någon annanstans. Det känns väldigt tråkigt då jag verkligen har börjat älska den här skolan. Och det är framförallt all den här kunskapen man har om barnen och det band man skapat. Hursomhelst så har jag försökt att inte tänka så mycket på det och efter lagmötet, där det kom fram att det var fler som var oroliga, så drog jag hemåt. Väl hemma så var det bara att fixa till mat och sen var det träning. Lika bra att ta tjuren vid hornen och jag körde således igång med träningsprogrammet direkt. Det var ett ganska lugnt pass och jag kom knappa 29 km på en timme och sex minuter. Så ingen vidare snitthastighet att skriva hem om. Men det var skönt för kroppen att köra lite lugnare. En bit över fem veckor utan vilodag nu och kroppen svarar bra på det, me like! Sen var det fort in i duschen och sen tittade vi på Biggest Looser. Det är ju bara för kul och inspirerande och dessutom lite sorgligt också. Sen somnade vi gott! :-)

Söndag och nu var det dags att, i rättvisans namn, även besöka svärmor! Men först skulle vi träna och Ullis hade stämt löparträff med Tanjis och jag tänkte Zwifta! Så efter några koppar kaffe och att jag fyllt på energiflaskan, så var jag beredd. Men jag hinner knappt börja förrän jag känner att det börjar trycka på. Hmm, det blev nog lite för mycket kaffe så tätt inpå! :-0 Jag kör rätt lugnt och jag stressar inte upp mig fastän jag ligger under 9 km/h. Nu är fokuset bara att nöta på lite lätt och få lite längd. Att jag en gång i tiden varit rätt snabb får jag liksom skjuta bort nu. Nu handlar det bara om att kunna bli löpbar så fort, och så riskfritt, som möjligt. Efter ett litet tag så kommer jag in i en rytm där jag försöker att få samma fart i Zwift som på löpbandet. Och brytpunkten är ungefär runt 8,6-9 km/h. Så jag kan liksom justera farten lite med hjälp av det. Springer jag långsammare, IRL, så går det fortare på Zwift, och tvärtom. Så jag ligger precis helt jämnt och det känns som om jag skall fixa 10 km, idag. Men det börjar nästan göra ont och jag vet inte ens hur man pausar, på Zwift. Eller för all del på det nyinköpta löpbandet! :-0 Så vid 8,5 km så har jag fått nog och puls hade jag bara initialt då bandet gick sönder. Jag kom dessutom ut på en slinga där det var helt folktomt och det var nog droppen (!). Njae, inte en sådan droppe men risken började bli allt större. Men det var helt okey och ändå årspers! När Ullis kom hem så hade hon förstås sprungit 20 km. Efter det så slappade vi någon halvtimme innan vi gick till badhuset och simmade någon kilometer. Det kändes både nyttigt och bra. Jag fick in en bra känsla, iaf ett tag.

Efter det så blev det dusch och en kort bastu innan vi gick och besökte svärmor. Där försökte jag hålla mig ifrån kakorna men det höll inte hela tiden... :-0

Lördag och idag tänkte vi överaska Ullis pappa och hans fru. De bor ju i Ålberga så det är en liten bit. Ibland har det ju hänt att vi cyklat dit men nu tog vi faktiskt motorcykeln. Ullis var riktigt sugen och det blev ju årspremiär för henne. Jag hade ju tagit hojen rätt många gånger till jobbet, i Gnesta. Så jag fixade igång den och så väntade jag på Ullis. Sen drog vi iväg och vi tog det lite lugnt, på småvägarna. Kanske drog på någon gång men det är ju ingen cykel man lockas att köra för fort med. Det är ett riktigt monster. Vi hade inte sagt till att vi skulle komma så det kunde ju bli en riktig långnäsa och när vi kommer fram så är bilen borta... Suck! Men jag ringer upp och M svarar och när jag undrar när man skall få kaffe så skrattar hon och säger att de snart är hemma. Vi sätter oss på altanen och väntar in dem. Det tog väl inte mer än en kvart så var de hemma och det blev lite gott kaffe och fikabröd. Jag försökte att låta bli men börjar man bli hungrig så tror jag det är bättre att ta något lite än att svälta! ;-) Efter besöket så började vi puttra hemåt men vi stannade rätt snart vid en pizzeria och käkade lite. Det var i Jönåker. Supergott men magen mådde så där efteråt. Det var nog i flottigaste laget. Mot kvällen så ville vi förstås träna och snart var vi igång. Det är bra när man triggar varandra och just nu är jag supertaggad. Trots att jag inte ens vet om jag kommer att kunna springa så mycket på Kalmar Ironman. Det känns lite sådär, just nu. Det var iaf dag fem, i mitt träningsprogram, och hyfsat lätt. Det blev lite över fem mil och vi höll på i lite över en och en halv timme. Så bra träning ändå! Sen lite mys med familjen. 

Fredag och jag började bli lite trött så det var skönt att bege sig hemåt. Ullis sprang som vanligt och jag mötte upp henne. Så det blev säkert 13-14 km för henne. Väl hemma så ville jag också förstås springa. Grabbarna skulle fixa käk så jag och Ullis traskade iväg till Safiren. Halvvägs så kommer Ullis på att han glömt baddräkten men då jag skall springa så fortsätter jag och jag hinner inte ens börja förrän Ullis kommer in i lokalen. Det blir Zwift, igen, för mig. När jag sprungit några kilometer så hade Ullis kört klart med sina gymövningar och gick in för att simma. Jag mosade vidare och nu sprang jag bland cyklister och målet var att köra ett varv på Innsbruck-banan. Det är 8,7 km. Men steget var lite ansträngt från start så när jag kommit lite drygt 7 km så fick det räcka. Det blev dock 7,52 km på bandet. Tror det borde vara årsbästa, iaf. Så trött och lite sliten gick jag och gjorse mig klar för simningen. Jag tyckte det gick bra från start och jag var ikapp Ullis väldigt snabbt. Sen körde jag lite lugnare och jag började också bli lite flåsig. Jag provade några tretaktare men gick snart över till tvåtakt igen. Jag nöjde mig dock med 500 meter och Ullis stannade på 1500. Bra kört och jag är nöjd. 

Sen gick vi hem och Tim var precis igång med att göra middag. Det skulle bli något Thai-inspirerande. Hammarby spelade fotboll, Sverige körde hockey och sen var det Let´s Dance. Det blev en salig blandning och maten var supergod. Sen somnade man gott! 

Det är så mycket som händer så jag hinner inte ens blogga. Men då jag har gjort det i över tio år så vill man inte gärna bryta den traditionen. Så då jag missade att blogga om torsdagen så får det komma nu. Rätt lugnt, på morgonen. Jag och bibliotekarien samlade vårat tidningsgäng och gick igenom vad vi hade kvar. Nu skulle allting vara inlämnat och vi borde ha material för en tidning. Jag har ju själv gjort ett antal "blad", som jag kallde dem, och då var det ett ruskigt tempo. Det kanske ni redan har lyckats lista ut... Men hursomhelst så var det mycket nu. Både på skolan, på min kurs, och förstås med min träning. Då gäller det att vara effektiv. Efter tidningsgänget så var det återigen lite lugnt så jag passade på att fixa till en ny orienteringsbana, för en klass. Det var så många som ville köra långa banan så då behövde jag en till. Jag satte upp lite kontroller och sen var det dags att släppa in en mindre klass. De har bra hjälp själva så jag var mest med som stöd i början. Och jag kunde smita iväg lite tidigare för att käka. Sen var det fort tillbaka för att ta emot en härlig grupp. Det är några som har extra behov av hjälp och de har också många lärare med. Idag var det rätt fritt så jag samlade alla och pratade lite innan man fick köra lite eget. Och nu var det då sista klassen, som är riktigt ambitiösa. Det betydde också att de var rätt nervösa men en viss nervositet är bara bra. De gjorde iaf sitt bästa och nu har jag en massa svarstalonger att rätta. För de vill förstås veta resultatet direkt. 

Väl hemma så blev det en rätt lång cykling, knappa 51 kilometer, och på slutet var det återigen klungkörning. Det var iaf ett rätt tufft pass och jag snittade 164 watt. Det låter inte så märkvärdigt men det är något extra att tvingas ligga konstant på samma nivå och det rätt länge. Sen förstås vila däremellan. 

Onsdag och jag åkte till skolan med lite tungt hjärta. Jag såg en tråkig sak på skolan och jag hade väl i princip lovat att inte lägga mig i men här var det en elev som råkade illa ut och jag såg allt. Men då jag inte skrivit på för en ny termin så kändes det som om jag skulle skjuta mig i foten om jag gick vidare med det. Hursomhelst så var det först rastvakt, på morgonen, och jag busade med några elever. Sen så gick jag och försökte förklara vad jag såg men det var inte lätt. Men det kändes bra att få det ur världen och nu är det bara att gå vidare. Men mötet gjorde att jag inte hann med att vara i rastboden och det var ju förstås synd. Jag brukar passa på att spänna upp Slack-linen, så att eleverna får prova på att gå på lina. Det är riktigt bra för motorik och inlärning. Och förbaskat roligt. Det blev mycket orientering och många var riktigt duktiga. Sen började det att regna så sista lektionen fick jag styra om och köra inne, istället. 

Efter det så skulle jag på möte men jag möter en gråtande elev som tappat bort sina nycklar så jag meddelade att jag skulle komma lite sent. Så vi går går iväg, med elevens lillebror, och letar i omklädningsrumen. Men vi hittar tyvärr inga och går både till vaktmästaren och till expeditionen. Jag fick tyvärr lämna dem kvar på expeditionen men de blev väl omhändertagna så jag kände mig lugn. Efter mötet så åkte jag hem och när jag passerade Vårdinge kyrka så står det en kille och liftar. Han skall bara till Vårdinge by så jag plockar upp honom. Det blev en trevlig pratstund och han jobbade som boendestödare där. Jag släpper av honom och åker hemåt. Jag kommer hem samtidigt som Ullis och vi går och handlar lite mat. Efter maten så var det som vanligt träning som gällde. Och jag valde att köra mitt ftp-program. Det blev 43,9 km på 1 h 20 minuter och en snittwatt på 158. Bra dag som vanligt och jag är nöjd med året som helhet. Det är förstås foten som fortfarande är ett orosmoment.