Ja, som Gert Fylking skulle ha sagt. Idag var väl egentligen sista dagen att få klart på sista tentan. Iaf innan en kurskamrat skulle granska den och sen skulle man få en knapp vecka att finjustera den på. Jag kikade in på universitetssidan, imorse, och såg att instruktionerna var att man skulle etablera kontakt senast vid lunch, idag. Så jag skrev förstås direkt till den kamratgranskare, jag blivit tilldelad, och lade till att om jag inte får något svar innan lunch så provar jag att söka efter henne på Facebook. Sen fortsatte jag med pluggandet, då jag inte var riktigt klar. Det var mycket fotnoter som jag hade missat och dessutom saknades det en hel del. Men jag borrade ned huvudet och körde på och ibland flöt det på riktigt bra. Fortfarande inget svar, dock, så vid lunch testade jag Facebook. Sen fick det bli lite mat också men när jag pluggar så kommer det i andra hand. Kanske dumt för det brukar slå tillbaka. Men det gick fortsatt bra och snart var Ullis hemma och jag hade ju glömt att hon skulle komma mycket tidigare så jag sprang snabbt iväg och köpte mat till henne och tog en kopp kaffe med henne innan hon drog vidare. Efter ytterligare lite plugg, och fortsatt noll respons från kurskamraten, så tränade jag lite. Usch, det var ett riktigt tufft program idag och frågan var om jag kunde tagga till. En bra bit över 70 i stress point. Men jag bytte om och traskade ned med en energiflaska fylld med sportdryck. Som vanligt med +Electrolyte men jag har börjat dragit ned, eller iaf försökt, på den då jag måste komma ned i vikt till hösten stora prövning - Kalmar Ironman. Jag siktar, trots skadan, på ett ordentligt pers och oavsett om jag får gå en massa så siktar jag ändå på pb. Jag har ju ändå cyklat sjukt mycket mer men det är ändå en liten chansning. Jag glömmer aldrig hur mycket folk skrek på mig, 2016, att jag hade så grymt löpsteg. 2017 fick jag inte höra ett endaste ord om det! :-0 Och nu är det rätt lite tid kvar att få till något löpsteg alls. En snabb koll, i träningskalendern, säger att jag tog mina första löpsteg, efter operationen den 29 januari, den 22 april. Så det är lite över fem och en halv vecka, sedan. Och det är tyvärr fortfarande stelt men när jag springer så springer jag en knapp mil. Men för att återgå till ordningen. Jag drar på musiken ganska omgående, då jag känner att jag måste vara på hugget. Jag ser att min polare, Calle, redan kört ett pass. Han köpte grejer av mig för någon vecka sedan och verkar ha kommit igång ordentligt nu. Han verkar stark men kanske ännu inte så uthållig men det kanske också är en strategi, med tanke på familjen. Efter uppvärmningen så börjar det lite halvhårt men jag sneglar på programmet och inser att det snart blir riktigt jäkla tufft. Men jag är mentalt förberedd och jag kommer igen även det här. Det är kul när man får rekord fastän man kör ett program. Men det är klart. Ligger man och kör 2x12 minuter halvhårt så finns ju chansen. Eller 2x5 minuter rätt tufft. Efter passet så glider jag med ett tag och sen får jag sällskap en bit av en cyklist men jag stannar när jag passerat 40 km. Det räcker bra idag. Rätt hårt och jag är nöjd. Det fanns en tanke på att springa efter men både ork och plugg säger nej. Jag måste fortsätta lite till. När jag loggar in så ser jag att det fortfarande inte inkommit något svar från min kurskamrat så jag mailar professorn och berättar det. Som vi egentligen skulle gjort redan vid lunch. Sen tar jag det lite lugnt emellanåt och hänger med grabbarna. De ser på lite serier och vi fixar till lite mat. Sen får jag meddelande att Ullis är på väg hem. Jag frågar inte hur det har gått då det lät som hon inte skulle maxa. När hon kommer hem så visar det sig att det flutit på rätt bra med löpningen och hon hade massa krafter kvar, vilket även pulskurvan visade, men hon njöt av löpningen och det gick rätt fort gentemot ansträngningen. Kul när träningen ger resultat. Sen kikar vi en kortis på slutet av Let´s Dance och Kristin har ju blivit asgrym. Jisses! Klart bästa deltagaren ever. 

Jag avslutar med att göra klart min tentamen och jag säger som Gert Fylking - Äntligen! Jag är riktigt nöjd men det känns som att man alltid kan göra sådana här uppgifter liiiite bättre. Vi får väl se vad jag får för betyg senare.