Söndag och nu var det dags att, i rättvisans namn, även besöka svärmor! Men först skulle vi träna och Ullis hade stämt löparträff med Tanjis och jag tänkte Zwifta! Så efter några koppar kaffe och att jag fyllt på energiflaskan, så var jag beredd. Men jag hinner knappt börja förrän jag känner att det börjar trycka på. Hmm, det blev nog lite för mycket kaffe så tätt inpå! :-0 Jag kör rätt lugnt och jag stressar inte upp mig fastän jag ligger under 9 km/h. Nu är fokuset bara att nöta på lite lätt och få lite längd. Att jag en gång i tiden varit rätt snabb får jag liksom skjuta bort nu. Nu handlar det bara om att kunna bli löpbar så fort, och så riskfritt, som möjligt. Efter ett litet tag så kommer jag in i en rytm där jag försöker att få samma fart i Zwift som på löpbandet. Och brytpunkten är ungefär runt 8,6-9 km/h. Så jag kan liksom justera farten lite med hjälp av det. Springer jag långsammare, IRL, så går det fortare på Zwift, och tvärtom. Så jag ligger precis helt jämnt och det känns som om jag skall fixa 10 km, idag. Men det börjar nästan göra ont och jag vet inte ens hur man pausar, på Zwift. Eller för all del på det nyinköpta löpbandet! :-0 Så vid 8,5 km så har jag fått nog och puls hade jag bara initialt då bandet gick sönder. Jag kom dessutom ut på en slinga där det var helt folktomt och det var nog droppen (!). Njae, inte en sådan droppe men risken började bli allt större. Men det var helt okey och ändå årspers! När Ullis kom hem så hade hon förstås sprungit 20 km. Efter det så slappade vi någon halvtimme innan vi gick till badhuset och simmade någon kilometer. Det kändes både nyttigt och bra. Jag fick in en bra känsla, iaf ett tag.

Efter det så blev det dusch och en kort bastu innan vi gick och besökte svärmor. Där försökte jag hålla mig ifrån kakorna men det höll inte hela tiden... :-0