Torsdag och det kändes återigen lite bättre, på morgonen. Och så här i efterhand, när jag tänker efter då Ullis undrade hur det var med foten, så kändes då alltså foten klart bättre. Skönt! Men det är ändå klart obehagligt att stå på fötterna utan foppatoffel eller skor. Så jag går inte gärna alls gärna utan skor och jag måste alltid ha kryckor fortfarande. Så fastän jag kan cykla rätt mycket så är det alltså långt kvar på rehaben. Det är nog bra att påpeka. Dagen började iaf med att jag kom upp rätt tidigt och kunde ta tag i några saker. Sen fastnade man förstås framför skid-VM och jäklars vad spännande! Det var sprint, som stod på schemat, och det var spännande från start, dvs från Prologen. Tjejerna hade oväntat svårt, i början, men sen, till finalen, så gick de ju som tåget tills den ödesdigra kurvan där Sundling sätter staven fel och hon och Dahlkvist krokar ihop och dessutom gör så att Stina Nilsson tappar sitt momentum och tappar kontakten med Falla som vinner. Lite surt förstås men livet går vidare. På killsidan däremot så gick det väl som väntat men Calle Halfvardsson hade ju sett lite starkare ut, på slutet, men han fick ju inte riktigt chansen efter sitt stavbrott. Men man kanske heller inte skall luta staven så och trycka på allt man har. Fast han kanske inte var i full balans efter all uppståndelse kring honom, på slutet. Och säga vad man vill om Victor Thorn, han försökte iaf, men kanske borde man prata lite mer takik i landslaget. Det var ju en dödssynd att bränna allt krut i den värsta backen och inte räkna med någon drafting nedför. Nåja, det kändes väl bra då. Oscar Svensson körde däremot sjukt smart och gjorde vad han kunde. Grymt! Tyvärr räckte det inte riktigt men det var ändå kul att se. Sen blev det lite mat, när Ullis kom hem, och förstås lite träning. Jag såg att man kunde välja Watopia och Ullis loggade in och började och jag kom strax efter. Sen ser jag att en Sub2-ride, med SZR, snart skall starta och jag blev intresserad. Fast ledaren, Gofika, är lite speciell och verkar prata först och tänka sen. Jag har tyckt att han verkar lite spydig, ibland, och av kommentarerna, på någon group-ride, så kunde man se att han slängt ut sig lite skit här och var. Så jag tvekade då jag egentligen inte ville ha någon otrevlig upplevelse men sen blev jag lite nyfiken också. Jag behöver ju inte ta åt mig. Och det brukar gå lite väl hårt också, på de här turerna. Nåja, jag körde först 5 km på Watopia och sen, i sista stund, så klickade jag över till eventet. Fem sekunder kvar och nu var det dags. Av erfarenhet så tryckte jag på rejält, i början, och nu började istället ledaren väldigt lugnt och jag fick hålla igen. Och hålla igen väldigt länge. Nu verkade han istället hålla sig väldigt lugnt och snart började vi, som startat lite för hårt, förstås och backade så sakteliga tillbaka. Efter något varv var de flesta samlade igen men det var klart och tydligt att det var ett lugnare tempo nu. Och som vanligt samma konstiga stavningar och jag vet fortfarande inte om det är med flit, typ som en gimmick, eller att han helt enkelt inte är så bra på att stava och heller inte har full koll på engelsk meningsuppbyggnad. Men lite kul att titta på och idag var det riktigt trevligt. Det blev en lugn och skön runda och jag kunde summera 37 km idag. Som vanligt utan någon direkt hårdkörning och det är bara att inse att jag, iom operationen, går miste om en del kvalitetsträning. Sen dusch och förstås ta hand om såret. Varje dag så lägger jag om såret. Sen blev det lite fotboll men jag tittade inte på hela. Malmö var helt enkelt ett nummer för små och när de inte fick utdelning på sina chanser så tänkte jag på refrängen istället. Jag skall åka och hälsa på min "bonus-familj", i Mora, under sportlovet. Det blir förstås rätt lugnt men kul att träffa dem.