Alla inlägg under januari 2019

Av Niclas Bernhardsson - 29 januari 2019 18:46

Tisdag och var det alltså äntligen dags för häloperationen. Eller äntligen och äntligen. När själva beslutet togs så gick det rätt fort men jag har ju haft rätt stora problem, i några år. Men så var ju det här med träningen... Nu skulle jag ju missa den sista, s.k., deltävlingen i Zwift tour. Men när jag kollar i Companion så ser jag att första "tävlingen" går klockan 06.00, som jag skrev om i förra inlägget. Men skulle jag orka upp och när jag tänker efter, så tvekar jag. Det är nog inte så bra att ta ut sig innan en operation, iaf.

Jag lyckas iaf komma upp men känner mig lite trött. Ullis kommer ned och pussar mig lycka till. Dock mest inför operationen. Zwiftandet tyckte hon var dumt. Så när starten går så har jag nog det i bakhuvudet och kanske medvetet håller igen lite. Den tidiga morgonen gjorde nog sitt till, också.

Jag hittar snart in i några grupper men kommer ofta i ofas efter uppförsbacken. Där får jag slita hund och kan ändå inte hålla ryggarna. Så det är tyvärr en hel del ensamkörning och det är synd. Jag ville ju mest glida med idag. Till slut är jag i mål och in i duschen och blev det ju Deacutan, istället för vanlig duschcreme. Gott om tid och jag kanske borde gjort en packlista... Men kläder, mobil och lurar, är nedpackade.

Framme vid tåget och på skylten så står det att tåget skall till Norrköping. Jag som aldrig åker tåg blir helstirrig, jag skall ju till Stockholm. Men snart kommer några bekanta och lugnar ned mig då de säger att skylten är trasig. Det lustiga är att det stod samma avgångstid. Men på tåget kom jag och jag fick göra som de andra. Peta på handtaget och så öppnade det sig visst. Sen nästa konstiga dörr och nu hade jag ingen att kolla på. He he, killen som aldrig åker tåg. Men jag kom förbi den också och sen gick det smidigt förutom när jag skulle knäppa in min position och den visade att jag hade en dygns promenad framför mig. Hmm, vad hände där? Den visade visst min hemadress. Så jag bökade med det där i säkert fem minuter och han på den tiden dessutom förflytta mig åt fel håll. Nåja, det var ju inte så farligt. Nu bara att traska och jag hade gott om tid på mig. Jag checkar in och det var visst bara bra att jag var tidig. Dock mycket väntan och jag blir lite groggy av tabletterna men får innan. 

Sen in på operation och tre stycken höll på med mig samtidigt. Somnade in skönt och i nästa sekund, känns det som iaf, så tittar jag in i någons ögon och jag är på uoovaket. Nice! Jag gillar verkligen att vakna upp ur narkos och för en sekund så kan jag vifta på tårna. De har avslutat med att bedöva hela underbenet och kanske hade inte allt tagit. För sen var det helt kört och det kändes som hela foten, och halva underbenet, var bortdomnat och det var för hårt tejpat. Men jag frågade, pinsamt nog, säkert 3-4 stycken om det inte var för hårt tejpat. Men är man groggy så är man. I några moment mådde jag lite dåligt men jag hade ju å andra sidan ett rejält underskott, på energi. Så efter att ha vräkt i mig, diverse saker, mådde jag som en prins.

Dock verkar det bli svårt att blidka läkaren om att komma upp på cykeln, i helgen... 🤔

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 27 januari 2019 21:00

Söndag morgon och jag var inbokad på Stage 8, på Zwift. Men jag verkade tyvärr bli själv, av kompisgänget. Det var nog lite för tidigt. Men jag ville få passet gjort, så att jag och Ullis kunde dra iväg till stan. Men Ullis och jag käkade lite frukost och sen traskade jag ned i källaren. Idag skulle jag bli själv även hos Team Bernhardsson, då Ullis hade börjat fått halskänning. Jag hade haft några dagar då jag känt mig hängig men nu började det nog bli bättre. Och idag var det alltså Stage 8 och fastän det inte är någon tävling så taggar man till. Och många verkade ju köra bra, och det sporrade. Jag kommer när det är typ 12 minuter kvar och väljer att gå direkt in i fållan, sas. Så det inte blir någon miss. Där kör jag lite lätt och bara väntar in. Det verkar inte finnas någon i träningsgänget som är med så jag slår istället på musiken och ökar själva "spelljudet". Och när starten går så testar jag att trycka på, så att jag får bra hjälp av de som åker rätt fort. Det värsta är när du känner att du har kraft kvar och sitter med ett för långsamt gäng och får ödsla energi på att komma fram till snabbare klungor. Lite spännande att se om kroppen svarar också. Jag trycker iaf på och gör så i någon minut men det känns jobbigt men det kan också vara mest mentalt. Snart får jag släppa på trycket och jag får en liten chock. Jag orkar knappt ligga i 2,4 watt/kg. Men vad f-n! Jag får jobba mentalt och det kan ju vara så att jag inte är uppvärmd också. Och min medicin, som jag dock tror är mest för kylan, det är iaf då jag får mest effekt utav den, är slut. Eller säg så här. Utan den så står jag still när det är kallt. Nu var visst men inahalator slut men det skall ju funka i källlaren iaf. Hursomhelst så tycker jag att jag får slita men pulsen är inte så hög, iaf inte initialt, så det är nog mest slitna ben och kropp. Jag försöker, under första varvet, ligga på runt 2,6-2,8 watt/kg. Sen går det uppför Box Hill och det känns som jag står still. Men jag kämpar på och när det går nedför så går det mycket lätt men jag har då inga problem att hänga på de andra. Sen får jag upp ångan till andra varvet och kan ta i mera. Det känns riktigt bra och vid andra varvet är jag lite mer med och sen så avslutar vi med en tredje klättring och nu är det proppen ur. Nu ligger jag runt 3,0 för jämnan och får pb, på backen och det känns skönt att cykla om folk. Jag trycker på rejält för att få bra ryggar och det går lätt att komma ikapp. Jag mår nog bra av lite uppvärmning, det är väl så när man blir äldre. 

Sen, när jag skall skriva in passet, så blir jag lite konfunderad. Tiden man ser, på tex. Zwift, och Companion, är ju inte den riktiga tiden på de olika deltävlingarna, eller skall vi säga bara Stages? Det är ju någon från när man kommer in i fållan och det kan ju skilja över tio minuter. Som det blev för mig idag. Jag gick ju in i fållan runt 12 minuter innan och det fick jag som tillägg. Hmm, skumt. Jag som trodde man kunde jämföra sig lite med andra men då är det ju en helt annan sak. Jag fick egentligen höga 1.15 men på Zwift och Companion, och säkert också Strava, så står det 1.27 Men då vet jag det. Man får ta de andras tider med en nypa salt, det går iaf inte att säkert jämföra varandra. 

Men under cyklingen så kommer plötsligt Ullis ned, ombytt och klar för cykling! Hon tyckte att det kändes bättre och satte igång att trampa. Dock lite lugnt och försiktigt, men ändå! :-) Så när jag är klar så trampar hon vidare och jag hoppar in i duschen. Efter det så bokar jag in bio, det skall bli "Britt-Marie was here". Jag har ju läst boken och den är riktigt rolig. Men trailern lovade inte lika mycket. Väl uppe i Kungens kurva så shoppar vi lite och sen blir det bråttom till bion. Vi hinner precis och vi kommer typ när reklamen är slut. Men bion var tyvärr ingen höjdare, boken var klart bättre. Jag ger den en 2:a, i betyg. Funkar att se men t.ex så var "Lyckligare kan ingen vara", klart bättre. 

Efter det så stannade vi till i Södertälje och handlade lite mat och sen var det skönt att vara hemma. Vi avslutade kvällen med lite mys framför teven. Jobb imorgon och sen är jag hemma i några veckor. Jag är lite spak inför tisdagens operation, av min häl, så jag har nästan tappat stinget inför arbetsdagen. Men den skall nog går bra. Det kan vara bra att fokusera på något. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 26 januari 2019 21:53

Lördag och trots att Ullis och jag var uppe tidigt så blev det mest slötittande på teve och ett antal kaffekoppar innan det hände något. Och så var det förstås sport på teve och det fördrevs några timmar på det. Sen var tanken att vi skulle träna och sedan dra mot stan men det sköt vi på. Jag gick ut och skottade undan lite snö istället och sedan bestämde vi oss för att ta det lite lugnt istället. Vi gjorde oss iordning för lite cykel på Zwift. Men nu var det Ullis tur att känna sig lite hängig och hon bröt efter knappa halvtimmen och jag körde lugnt men nog kände jag mig lite bättre. Så hade jag haft något i kroppen så verkade det iaf bättre nu. Jag körde rätt lugnt och rätt som det var så hade jag klarat av månadsmålet, med kilokalorierna. Man skulle typ förbränna 10 000 kilokalorier. Eller vad det nu var. Det borde ju vara 100 000 faktiskt, annars var det inte så mycket till utmaning. Men det tog ju sin lilla tid iaf och det var alltså först idag, som jag klarade det. Kroppen kändes, som sagt var, lite bättre men det var först när jag tryckte på lite som jag kände att kroppen svarade. Så när sista varvet, det tredje alltså, började så ökade jag lite och försökte hitta bra ryggar. Rätt snart så hittar jag ett bra, och snabbt, gäng och jag trycker på lite för att hinna med. När jag väl är ikapp så är det bara att bevaka och jag får ett fint pb, det är lite förvånande faktiskt. Jag borde ju kört hårdare förut och med större klungor. Men jag hade visst en riktigt bra klunga nu för det var ett ordentligt pb. Och snittpulsen blev 71% av max. Helt okey och totalt alltså ett lugnt pass. Vi avslutade med att äta lite gott och titta på teve. Nu skall jag faktiskt knyta mig för imorgon bitti väntar Stage 8, och då blir det hårdkörning. Jag tar nog långa sträckan igen. Sen så blir det bio för mig och Ullis. 

Av Niclas Bernhardsson - 25 januari 2019 11:00

Fredag och jag var ledig från skolan. Men det hade kommit broddar som jag behövde leverera till skolan men Ingrid kunde åka förbi och hämta upp dem. Jag hade väldigt mycket tid och jag tog det lugnt. Sen gick klockan och när jag skulle ut och starta bilen så får jag en chock. Shit, vad snö! Jag fick lite panik men tar en skyffel och börjar ösa bort snö. När jag är klar så har jag typ 25 minuter kvar tills kursen skall ut. Jag kom visst iväg lite väl sent men det känns ändå som det skall vara lugnt. Men väglaget känns lite vanskligt och jag kommer bakom en traktor men åker förbi rätt snabbt och när jag kommer ut på motorvägen så vräker det ned. Men vad i helsicke! Det här kommer ju inte att gå. Jag ligger bakom en lastbil och slår på hands-free, och ringer en kollega, som också skall på kursen, och ber henne att säga att jag blir lite sen. Fast de skulle också bli sena, sade hon. Aj då! De körde visst i 40 km/h, och var i höjd med Tystberga. Hmm, jag som precis kommit till Sille Krog. Men vädret blev snart bättre men jag hade knappt kommit förbi Tystberga förrän det börjar tjockna på och sen tar det typ stopp och man kryper fram. Oops! Det här blir fler än bara några minuter sent. När jag sen springer in till kursen så är jag en kvart sen men de verkar ha väntat lite då vädret var som det var. Kursen är sen jättebra och föreläsarna är engagerade och trots att ämnet, det handlade om Autism, är intressant så blir mycket fakta i längden tråkigt. Men de gjorde det bra och man var på tårna. Jag träffade många bekanta och det var kul. Sen, väl hemma, så softade jag lite och jag kände att jag nog behövde vila. Så det blev hemmakväll med mycket gott. Det kändes som om kroppen behövde det och jag har känt av lite huvudvärk, ett tag. Och sista tuffa loppet, på Zwift, gick ju inte så bra. 

Av Niclas Bernhardsson - 24 januari 2019 23:00

Torsdag och det kändes i kroppen att jag redan tagit helg, från skolan. Imorgon så skulle jag på kurs om Autism. Men träna ville jag och frågan var om vi skulle gå bort till Safiren. Men vid drog oss lite grand och till slut så blev det återigen Zwift. Jag såg att SZR skulle köra och jag klickade i att jag skulle joina. Det var beginners ride, igen. Det blir lagom och skönt tempo, tänkte jag. Men jag fick stressa ned och sen var det så kort om tid så jag valde att direkt gå in och vänta på starten. Ullis kommer ned efter några minuter men hon körde lite själv. Men riden jag var med på var i London, virtuellt alltså. Ni som bekantat er med Zwift vet vad jag pratar om. Egentligen så var det väl Watopia som gällde idag men den här group riden var alltså i London. Fem varv, stod på schemat, och det var en rätt lång sträcka innan man kom in på de, iofs, kortare varven. Några försvann, som vanligt, men i det stora hela så var det en väldigt disciplinerat gäng och det var riktigt kul att köra. Jag fick ta i några gånger men jag fick säkert köra extra lugnt fler gånger än tvärtom. Första varvet så var det tabu att köra på i sprinten men sen var det okey och jag maxade ur och fick pb, nice! Och sen väntade jag förstås in ledaren. Idag höll han sig hyfsat lugn och det var väl någon enstaka groda som slank ur. Men en klar bättring och det var kul att köra. Att det är några som skall förstöra får man nog räkna med. Jag försökte sprinta vid varje varv men lyckades aldrig slå det första varvet. Det blev till slut över en timme och jag kunde bokföra 36 km och den måttliga snittwatten 137 har jag skrivit om förut. Det var tredje gången på kort tid som jag haft samma låga snittwatt. 

Av Niclas Bernhardsson - 23 januari 2019 21:30

Riktigt bra dag, på skolan, och sen satt jag och jobbade lite innan jag smet någon kvart tidigare. Min kurs blev inställd så jag kunde fördela min tid lite som jag ville. Jag passade på att åka till sopsorteringen och väl hemma så fixade vi mat och sen försökte jag ladda inför Tour de Zwift, Stage 7. Men det strulade lite med att logga in så en träningskompis blev lite frustrerad men efter ett tag så verkade det funka igen. Men jag tänkte köra lite senare eftersom vi fick främmande också och jag passade på att ta en kaffe. Sen var det då dags och återigen så skulle jag få sällskap av Jonis. Jag får stressa ned till källaren och snart nog får jag kontakt med honom och med några minuters marginal är jag redo. Men jag blev riktigt dåsig efter maten och jag började nästan fundera på om jag var på gång att bli sjuk. Så illa var det. Sist lyckades jag hålla 244 watt/kg. Och det är jag sjukt nöjd med! Idag låg jag initialt hela tiden under 200 watt och jag kände mig riktigt låg. Men backen hade inte riktigt börjat ännu och när backen börjar så försöker jag tagga till men det tar helt klart emot. Det är fortfarande under förra gångens snittwatt och det är frustrerande att se hur långt kvar det är på backen och det är alltså på varv ett, av två. Fy satan! Jag är helt slut och har inte ens kommit halvvägs och både Jonis och jag är nästan nedstämda. Det är som psykisk terror. Men vi verkar inte vara de enda som är lite låga. I meddelandefältet så är det mungiporna nedåt och banan suger verkligen. Jag försöker då och då trycka på lite men det är inte ofta jag kan ligga runt 240 watt. Jonis, som jag hade sällskap i max några minuter, har hela tiden ökat avståndet mellan oss och han verkar stark men av kommenterarerna att döma så trodde han att han gått ut för hårt och jag ville inte pusha honom för hårt i början. Men till slut var han uppe på toppen och jag fick kämpa i säkert två minuter till. Men nu gick det nedför och jag fick en bra, och snabb, grupp nedför. Jäklar vad det gick och rätt som det är så får jag en Achievement, då jag kom upp i över 100 km/h. Wow! Det var nästan så jag blev åksjuk! Men watten går ändå ned då jag måste återhämta mig. Det tar fortfarande emot och benen är inte med mig. Men snart börjar jag på varv två och initialt så borrar man ned huvudet men vi försöker peppa varandra, då och då. Jonas glider hela tiden ifrån, tidsmässigt, och beroende på kupering så ligger han runt 1-2 kilometer före mig. Och jag försöker hålla bra ryggar men några är så ojämna så det nästan bara stör. Och kommer man med för låg fart och skall förbi någon så är det nästan så att man fastnar bakom ryggen. Så irriterande och det tar på psyket. Till slut så hör jag att Jonis är upp och börjar rulla nedåt. Han låg tyvärr i ingenmansland och får ingen hjälp. Jag kämpar vidare och tycker att jag jobbar länge utan att nå toppen. Till slut så ser jag toppen och tuggar på. Framför mig, typ bara 3-4 sekunder, så är det några stycken och jag vill så gärna ha kontakt men jag orkar inte. Och bakom mig så kommer det en kille men när jag väntar in honom så vill han inte riktigt dra, i början. Men snart nog börjar vi att växeldra men vi får ta hela backen själva och det blir inte alls samma drag som förra varvet. Men nu är det värsta över och jag försöker bara överleva till målet. Men samma sak mot målet. Det blir ingen bra hjälp och när det är typ 2 km kvar så bestämmer jag mig för att köra på och inte vänta in den där bakom. Det blev hela 48 kilometer och 991 höjdmeter men lite klena 217 snittwatt. Dock heeelt slut! Så jag fick sitta på cykeln och bara ta igen mig...

Av Niclas Bernhardsson - 22 januari 2019 22:03

Tisdag och normalt en fullspäckad dag men det är ju också en dag då jag får hjälp av en praktikant. Även idag var det lite tufft att komma upp men när jag väl var uppe så var det helt okey. Fast jag tog mig faktiskt lite gröt, jag brukar inte äta på morgonen. Men jag kände mig lite seg så det kanske var bra med lite frukost. Och nä! Frukosten är inte dagens viktigaste mål. Bara för att ni alltid hört det så betyder det inte att det stämmer. Men ibland så får man känna efter. Och skulle jag ha tränat dubbelpass, kvällen innan, och dessutom inte ätit efter det, så måste jag äta frukost. Men nog om det. Jag skall precis åka när jag upptäcker att jag inte hittar hemnyckeln. Men vad sjutton! Jag får väcka Tim och be honom att låsa. Jag hittar inte ens garagenyckeln. Jag kommer efter någon långsam lastbil men på ren raksträcka tar han det lite lugnt och jag tackar honom och ökar hastigheten lite. När jag kommer fram så ser jag ett glatt ansikte och det är Bella. Jag kramar om henne och så säger jag att vi måste gå och förbereda lite innan, så vi går iväg. Och jag tänker att jag kör väl samma sak även idag. Barnen får välja själva och så kan vi pusha dem som eventuellt skulle vara lite inaktiva. Efter en lite konstig start så är vi igång men jag blir iaf rejält konfunderad men försöker släppa det. Det var iaf inget med mina klasser, eller för all del min praktikant. Hon är, som jag skrev tidigare, fantastiskt och jag visade även mitt blogginlägg för henne som förstås blev glad. Hon hade för övrigt fått ett par biobiljetter för bästa praktikant, typ. Av trettio stycken. Så ni kan förstå att jag är nöjd. Som vanligt fick vi slänga i oss maten men vi hade förberett oss bra för nästa lektion. Efter jobbet så åkte jag hemåt och nu hade Tim gått till gymmet och svärfar, med fru, hade kommit på besök. Jag kan ju inte stå utanför med dem så jag åker till gymmet och hämtar nyckeln. De stannade ganska länge och det var trevligt men det blev lite sent med maten. Men vid klockan 20.00 så satt jag på cykeln och körde en group ride. Det var med Wolf-pack, jag tror iaf att det heter så. Bra ledare och relativt lugnt. Jag ser att ledaren kör lugnt men det blir ändå lite dragspelseffekt, då och då. Men en skön och återhämtande runda. Det blev lite drygt 38 km på 1.10 och så hann jag köra liiiite innan också men det blev inte mer än typ 600 meter. Skönt att känna att kroppen svarade lite igen. Imorgon blir det väl Stage 7. Får se hur kroppen känns men man kanske inte behöver maxa. Inte ens min Avatar har nummerlapp på sig...

Av Niclas Bernhardsson - 21 januari 2019 21:30

Dagen efter hårdkörningen och det var klart tufft att komma upp. Som tur var så vaknade jag, trots ett antal snoozningar. Och idag så ville jag komma hyfsat tidigt för att fixa iordning, inför lektionerna. Det var bollvecka och när jag släppte in klassen så ändrar jag från att själv dela in klassen, i olika grupper, till att de fick välja själv. Det funkade bra och jag fick t.o.m igång några elever som brukar dra sig undan. Riktigt roligt. Och så fortsatte det. Klasserna fick välja mellan bordtennis, mini-tennis, basket, innebanyd och fotboll. Lite trångt var det men det funkade kanon. Och rätt som det var så var jag klar och stressade inför mötet. När jag sen kommer upp till personalrummet så tror jag att jag är försenad men det är snarare så att jag är alldeles för tidigt. Jag har nästan en hel timma kvar och jag kan förbereda mig i god tid. Men rätt som det är så får jag lite lappar i handen, av biträdande rektor, och hon vill att jag skall hålla i mötet. Det kan jag absolut göra men det är högst osäkert på om jag verkligen kan bena upp det som står på lapparna. Men jag hoppas att de som är där kan hjälpa till. Den som egentligen skulle hålla i mötet kunde inte närvara. Och många av frågorna fick vi skjuta på då vi inte hade något underlag och det var överlag lite klent med folk där. Nåja, efter mötet så sätter jag mig och tar en kaffe till och passar på att blogga ikapp lite. Sen hem och vi fixade iordning lite mat. Mot kvällen så är Ullis inbokade på både Core och yoga. Jag tänkte köra lite lugnt på en Cross Trainer. Väl på plats, ombytt och klar, så ser jag att båda maskinerna är upptagna men på den ena maskinen kör trevliga Ställverket och jag pratar lite med honom och han har typ bara fem minuter kvar så jag kör lite uppvärmning på samma gång. Sen kör jag igång och jag börjar på lugnt motstånd, tror det var tio, i början. Tanken är att ligga på max 70% av max, eller lite under. Så lagom lugnt och jag växlar ibland mellan tio och elva, i motstånd. Men det känns faktiskt lite i kroppen, trots att jag kör lugnt. Men jag tuggar på och jag märker att pulsen går upp lite efterhand. Så lite sliten är jag absolut fortfarande. Äntligen över en timme och nu får jag kämpa lite med motivationen. Vid 70 minuter så får det f-n var nog. Jag kliver av och jag tror jag kom närmare 19 km. Men det är ju på den maskinen och den är absolut inte rättvis. Kör man tungt motstånd på den och dessutom tar i så kommer man orättvist långt. Men, men... Jag går och duschar av mig och när jag skall in i bastun så kommer en lite lätt irriterad kille ut och muttrar att den är avstängd. -Igen! säger han. Oki! Ja, det var ju lite trist men då slipper jag ju eftersvettas, tänkar jag, och kommer snabbare ut. Där väntar jag in Ullis och sen går vi till affären. Bra dag men alltså fortfarande lite trött i kroppen. Frågan är om jag borde vilat. Men vila gör jag på natten! :-)

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15
16
17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se