Tisdag och visst kändes det lite sorgligt att inte bege sig mot löparbanan. Det är ju normalt sett löpintervaller på schemat. Men hälen har känts klart bättre och inte blev det bättre av att jag körde skeppsbrott utan skor, på dagen. En särskola hade gympa samtidigt och en elev nyttjade mitt kontor för ombyte så jag hoppade skorna då. Kanske jag skulle väntat in för nu, så här i efterhand, så ångrade jag mig. Attans! Men det var iaf roliga lektioner och det var skeppsbrott och simning idag. Sen, på kvällen, så ville jag träna men Ullis var sliten och ville vila. Men eftersom jag gått med i någon klättringsutmaning, på Zwift, så traskade jag ned i källaren och satte igång. Det blev samma bana som igår. Så nu visste jag vad som väntade. Jag ser att många kör träningsprogram och det kan ju förstås förklara varför det är så omväxlande körning. Ibland så dunkar de om en och ibland kör man om dem när de nästan står stilla. Och när jag kom fram till backen så var det bara att börja tugga på. Det tar ju ett jäkla tag och det känns som om jag skall kunna slå mitt tidigare resultat, på backen. Men tiden går snabbare än man tror och när jag ser målportalen så känns det som sekundrarna flyger iväg och jag trycker allt vad jag kan sista biten. Men jag missade med knappa tio sekunder. Lite surt då man kämpat med backen i över 27 minuter... Sen kommer då "bonus climb". Inte det första man är sugen på då man har mjölksyra i benen men är det klättring så är det. Så var den också gjord och sen gick det ruskigt fort utför. Bra träning, återigen. Men kanske inte riktigt lika pigga ben som tidigare. Och kanske börjar jag känna av en förkylning... 

Men nöjd att träningen ändå blev av.