Alla inlägg under december 2018

Av Niclas Bernhardsson - 31 december 2018 19:15

Sista dagen på året och det var alltså dags för Nyårsjoggen, en tradition som vi hållt igång nu i sex år. Nyårsafton är dessutom vår, dvs min och Ullis förlovningsdag och det kanske man inte firar då man är gift men allt som är värt att fira skall man inte negligera. 27 år sedan bytte vi ringar. Men nu låg fokus på Nyårsjoggen och kanske var jag lite nervös för jag låg sömnlös någon timme på natten. Eller så berodde det på att vi gick och lade oss lite väl tidigt. Hursomhelst så var jag sjukt trött på morgonen men efter lite frukost så var vi igång och först skulle vi till ICA Trossen, som vi samarbetade med. Där köpte vi lite frukt och sen direkt till banan där vi mötte upp Flaken. Han skulle sen hem igen för att springa tillbaka med Tokan. Ullis och jag fixade iordning det sista och sen fick jag snabbt dra till Trossen igen för att köpa mjölk. Det hade vi glömt. Sen var det bråttom och vi hälsade alla välkomna och jag snackade lite om vad som väntade. Sen drog vi igång och jag valde mina terrängskor. De borde fungera och det gjorde de verkligen. Men jag brukar känna av hälsenan i just dem fast nu fungerade det som sagt var riktigt bra. Lite ömt men inget som störde så mycket. Jag snackade med en innebandypappa, vi kan kalla honom Ante och det visade sig senare att vi redan haft lite kontakt men det var inget jag kom på då. Vi hade en regel och det var att ingen fick springa förbi mig förrän sent på slutet. Och så jäkla maffigt det var och alla som var ute stannade upp och kollade och några fotade. Och vi stannade förstås, traditonsenligt, vid Trosa Stadshotell, och tog lite kort. Sen sprang vi vidare och nu började det rycka i ungdomarnas ben och jag fick då och då säga till. Sen var vi ute mot Långnäs och vi körde ett ryck i en backe innan de som ville fick springa på. Jag såg att alla sprang en liten längre väg men det gjorde ingenting. Då skulle vi hinna plocka fram lite snabbt. Och när vi kom fram så sprang några ett extra varv, på banan. Som tur var så hade Flaken stoppat in nyckeln i låset så Ullis och jag samt Rainy och Tokan fixade iordning det som behövdes. Och sen smet jag ut och pratade lite om klubben men de andra gjorde klart. Sen blev det lite pommac och lite smått och gott innan vi lottade ut lite priser. Och när vi stod ute så blev jag så himla kall och när vi vinkat adjö, till alla, så var det ett litet järngäng kvar och vi gick och värmde oss. Så skönt men nog sjutton blev jag förkyld efter det och till råga på allt så bet jag mig i tungan och nu vet jag inte om det är en riktig förkylning, eller inte. Men skönt att det gick så bra och kanske var det när allt släppte som även förkylningen bröt ut. 

Ullis och jag åt gott på kvällen och sen mös vi lite själva då barnen åkt till vänner. Lite speciellt att vara själva. :-)


   

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 29 december 2018 22:26

Lördag morgon och Ullis skulle morgonjogga med Tanjis. Det brukar vara ett bra tillfälle för mig att traska till gymmet. Men vi hade lite bråttom då vi skulle montera toalettstolen och några vänner skulle även komma på fika. Och ingen toalettstol är ju den andra lik så jag var rätt säker på att jag skulle stöta på patrull. Men först lite träning då och snabbast enklast är ju att bara traska ned i källaren och sätta igång. Och så fick det bli igen. Jag körde igång rätt snabbt och det blev den banan som stod som förslag. Den var på 9,3 km och jag höll lugnt från start och körde väldigt lugnt första halvan innan jag började hänga på andra. Så då ökade farten och jag missade först sprinten, på första varvet, och jag startade alldeles för sent, på andra varvet. Sen så hade jag kört lite hårt ett tag och märker att jag passerat en ledare och jag ville faktiskt inte ha hen i närheten så jag körde på lite och när jag ville köra lugnare så passade jag bara på att se till att vara lite före. Vid tredje sprinte var jag lite mer vaken och tryckte på rejält och fick pb, nice! Sen blev det ett avslutande varv så blev så där precis. Typ lite medel bara. 

Efter det så var det full fokus på att fixa toaletten och med främmande och fika så drog det ut på tiden och visst skulle det strula lite. Så pass mycket att Ullis och jag fick ta en tur till Bauhaus och köpa det vi behövde. Till slut, efter rätt många timmar, så var jag riktigt nöjd och allting fungerar. Skönt!

Vi avslutade lite lugnt framför teven. Imorgon väntar en roligt Alp-tur, med några kompisar. Det blir kul!

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - 28 december 2018 21:45

Fredag och Ullis och jag drog till stan för att leta efter en ny toalettstol, då vår huvudtoalett är lite stökig och det är inte så kul att säga till gäster att tänka på att kolla så att knappen åkt upp. Efter lite efterforskningar så var vi på plats och mot slutet så stod det mellan två stolar men avgörandet var enkelt när vi såg att den ena stolen skulle monteras med skruvarna väldigt snett. Och eftersom det verkade som man inte ens behövde göra nya hål, för den andra stolen, så valde vi den. Sen blev det lite olika affärer innan vi drog hemåt och eftersom vi bokat in en social ride, med ett italienskt gäng, som verkade ha en skön runda på gång. Så strax innan klockan 20.00 så satt vi på plats och snart var det dags. Jag tänkte börja köra lite innan men det var så lite tid kvar så det blev mest lite trainer-körning, innan. Planen var typ 1,3-1,7 och som mest 2.0 Men det har man ju hört förr. Fast det var väldigt bra stämning och allting gick som en dans. Både ledaren och sweapern skötte sig helt perfekt och de hade inga som helst problem att hålla rätt fart. Och kul att se sweapern svepa (!) förbi i full fart för en sprint. Sen direkt efter så var han på sin plats igen och hjälpte säkert de som behövde draghjälp. Sista minuterna så blev det nog lite hårdare fart men inte så farligt. Skönt pass med ett skönt gäng! 

Av Niclas Bernhardsson - 27 december 2018 21:00

Torsdag och en kompis, vi kan kalla honom Bergis, undrade om vi skulle köra Alpe du Zwift idag. Han undrade det igår alltså men jag var osäker på om jag skulle hinna då vi skulle få främmande. De skulle iaf starta klockan 11.00 och kanske fanns chansen att jag skulle hinna. Tidpunkten då gästerna skulle komma var lite flytande. Det var iaf garanterat efter klockan 12.00 Så det slutade med att jag gjorde mig iordning inför cykelturen. Ullis hade knatat ned en halvtimme innan och körde. Jag blev precis färdig innan och Bergis undrade vart jag höll hus. Men när jag var klar, typ 20 sekunder innan, så verkade alla vara klara. Det var fem stycken som skulle dra iväg. Fast en sjätte var också med men han hade typ tjuvstartat. Det tog ett tag innan jag förstod att det var för att han var så grym så han tänkte försöka hinna köra ikapp oss och således kört berget två gånger. Men av erfarenhet så vet jag att även de bästa ambitionerna ibland kan grusas. På vägen upp så stabiliseras tempot och det är rätt behagligt faktiskt. Typ runt 1,8-2.0 watt/kg. Jag var dock lite sliten i benen innan för det här torde vara den femtonde dagen i rad, med Zwift. Jag trodde ju att jag skulle låsa upp "Unemployed" men det hände ingenting igår. Kanske missuppfattade jag hur det fungerade. Men rätt som det var så låstes den upp och förstås lite annat också, på vägen. Något med California också. För att jag hade kör ett visst antal mil. Det var kurva på kurva och lutningen runt 10%, ibland mer och ibland mindre. När jag var typ tre kilometer ifrån så kom Ullis ned och sade att främmandet hade kommit, det var för övrigt hennes pappa och hans fru. Men satan då! Jag kunde jag inte sluta nu. Efter några minuters velande så bestämmer jag mig, efter ett förslag från Bergis, att jag drar på istället. Så kommer jag fram snabbare. Jag kände mig ju ändå rätt fräsch. Nu går jag upp mot 3,0 watt per kilo, och det dröjer inte alltför länge förrän en kille, från vårat gäng, hakar på. Jag ser att han trycker lite bakom mig och jag trycker också på. Efter någon minut, eller två, så är han ikapp och jag försöker att haka på. Men det går för hårt och jag ligger på gränsen, typ 3,6 watt per kilo. Han tappar snart och jag måste också sänka. Sekundrarna mellan oss ökar så sakteliga och det låg länge på runt 5-6 sekunder men det ökade och var lite över 10 sekunder mot slutet fast jag maxar på slutet och det slutade nog med typ 6-7 sekunder iaf. Riktigt skönt att ta i och jag rullade snabbt nedför backen bara för att få några lättare kilometer på kontot. Sen snabbt in i duschen och vara social. Trevligt både med cyklingen och främmandet och det gjorde nog ingenting att jag blev 10-15 minuter sen. 

Av Niclas Bernhardsson - 26 december 2018 21:45

Annandag jul och Ullis knackade på mig och undrade om jag ville ha kaffe. Javisst! Det vore ju gott och så försökte jag komma upp. Tror jag lyckades också och Felix skulle också upp då vi skulle dra iväg till Kungens kurva. Ullis skulle byta en julklapp och Felix ville visst också göra något. Och jag tänkte kolla om jag kunde göra något fynd. Vi kom iväg hyfsat och Felix började med att uträtta ett ärende och efter några affärer så gick vi till Espressohouse. Ullis hade gett mig två presenter, via appen, men det strulade och det slutade med att tjejen ville att jag skulle betala. Vi fick förklara att produkterna redan var betalda och kön bakom oss växte. Inte vårat fel att deras system inte fungerade och dessutom så hade de inte en bulle som jag hade fått. Men det löste sig förstås och snart satt vi och fikade och det blev dessutom lite Thai-mat på Heron City. Det är alltid ett säkert kort. Sen gäller det bara att hitta en hyfsat lugn plats men vi brukar lyckas och så även idag. Det blev iaf en jäkla massa butiker och lite shopping innan vi for hemåt. Klockan hade dock tickat på och skulle det bli någon träning så var det dags att skynda på. Idag skulle jag ju låsa upp "Unemployed"! Det är en "badget" som man får om man har cykalt 14 dgr på raken. Trodde jag iaf... Jag hade haft lite svårt att läsa den lilla texten så det visade sig vara något annat. Jag gick iaf ned till träningslokalen och fixade iordning min cykel. Jag hade fått ungarna att gå och köpa chips för nu skulle jag "fira"! :-) He he, Zwift-nörd var ordet! Jag satte mobilen på inspelning och satte igång Zwift men ingenting hände. Hmm, skulle jag cykla lite först, tänkte jag. Jag började lite lugnt och kände att benen var rejält sega. Så här mycket har jag ju aldrig cyklat förut och nu var det alltså 14 dagar i följd. Efter en lite seg start så hittade jag bra klungor och efter ytterligare ett tag så kom jag i en riktigt snabb klunga och gav allt för att hänga på. Där fick jag kämpa ett bra tag och till slut så fick jag ge upp. Så då blev det lite lugnt ett tag innan jag upptäcker att en andra-del, av tidigare nämnda klunga kommer ikapp mig. Och den verkar ännu större. Ett nytt försök men det håller inte så länge då krafterna är på upphällningen. Så samma sak igen. Jag återhämtar mig ett tag och sen triggas jag igång lite grand och farten höjs efterhand och min plan med att köra lugnt idag gick helt åt skogen. Och någon "arbetslös-bricka" låste jag aldrig upp och då jag är min egen coach så är jag orolig om jag även skall jag mig sparken! ;-) Men Zwift är ju så roligt och så sporrande. Men lyssnar man på kroppen så brukar det bli bra. NU skall jag ta det lite lugnt ett tag. 

Och jag är inte arbetslös, bara så ni vet! ;-)

Idag blev det 37,8 km på 1.04''45 Snittpuls 144 slag/minuten och snittwatt på 181. Hmm, kanske inte var så hårt som jag trodde ändå. 

Av Niclas Bernhardsson - 25 december 2018 20:45

Juldagen och lite segt att vakna. Ullis var desto piggare och for upp en timme innan mig. Men jag kanske behövde den extra timman. Och jag hade ju börjat känt lite i halsen. Bara hoppas jag inte blir förkyld nu. Men vi tog dagen som den kom och det blev mycket teve. Och sen käkade vi gott och sen ville jag förstås träna. Nu var det bara två träningar kvar för att låsa upp "Unemployed". Det är ju faktiskt ett riktigt roligt namn på en badget som man får då man tränat 14 dagar i följd. Men då skall man ju vara frisk också så det inte bara blir träning för galleriet. Men jag kände mig rätt okey och Ullis var sjukt snabb på att byta om och snart satt hon på cykeln men jag tog lite tid på mig. Under dagen hade jag förresten fixat bakhjulet, som börjat glappa. Men det var lätt fixat men jag var lite orolig för hur hårt jag skulle dra men allt skulle vara bättre än det var innan. Då glappade det rejält. Jag gjorde iaf rent hjulet lite och sen drog jag lite med två ringnycklar. Men runt tio minuter efter så var också jag igång men jag var redo för Primetime. Men det är svårt att vara koncentrerad på cykeln och man hör inte riktigt. Det gick iaf inte superbra och snart nog kunde vi höja musiken igen. Jag började rätt lugnt och sen, på något sätt, så blev det bara lite hårdare hela tiden. Men det under lång tid och det innebar att man kunde följa bra folk och man låg ofta bakom någon, eller förstås tvärtom. Men ganska ofta hade man bra hjälp och det innebar förstås också bra fart. Ullis var nöjd vid runt en och en halv timme och jag, som startade lite efter, tänkte väl i samma banor. Lite beroende på hur kroppen kändes just då. Och efter att ha tagit i rätt hårt, på det fjärde varvet, så kände jag mig rätt färdig. Men ett nytt gäng började bildas, på det femte varvet, och jag började hänga på. Sen började jag att dra gänget och jag kände mig stark. Tröjan, som jag fått slänga av mig tidigare, låg som en blöt svamp på golvet och speglarna var fulla av imma. Sjukt svettigt och jag är nöjd med min insats fast det var inte optimalt ur träningssynpunkt. Alldeles för mycket i zon 3 och 4. Faktiskt mestadels i sistnämnda. Men det kan aldrig vara fel att ta i lite ibland också. 

Snittwatt på 182 och en snittpuls på 151 och max på 170 slag/minuten. 

I övrigt tittade vi lite på Jumanji och the Mask. Lite av en degardag. Sånt kan aldrig vara fel. Tjing!

Av Niclas Bernhardsson - 24 december 2018 20:30

Julaftonsmorgon och gulliga Ullis väckte mig med ett mysigt paket. Jag hade haft riktigt svårt att hitta ett passande paket men tror nog att jag lyckades rätt bra. Hon verkade bli nöjd iaf. Så efter en mysig morgon i sängen så blev det sen lite bråttom för Ullis skulle springa med Tanjis och jag skulle Zwifta lite grand. No Surprise! :-) Det skulle bli den tolfte dagen i rad och vid 14 dagar i rad skulle man låsa upp en ny "Badget", tror den heter Unemployed. He he, det hoppas jag inte att jag blir. Men riktigt fast i Zwift har jag iaf blivit. Men nu var det lite stressigt att hinna med. Ullis drog iväg och jag skulle som sagt var hinna cykla lite grand. Sen skulle vi iväg och käka frukost, traditionsenligt, hos lillebrorsan och hans familj. Vi har dock en vana att bli lite sena och hur skulle det bli idag... 

Jag sätter iaf igång och det var Watopia, som stod på schemat, och eftersom klättringsutmaningen fortgick så ville jag forsätta casha in höjdmeter. Jag började väldigt lugnt och när det väl var dags att börja klättra så ville jag gå för att försöka slå mitt tidigare rekord. Jag såg förresten att Jan Frodeno återigen var ute och körde men nu ville jag inte ens försöka. Han låg och pumpade på 4,9 watt/kg då jag såg det och hade kört i över 43 km. Men det var visst inte den vanliga sträckan utan det var Epic KOM. Men jag tryckte på och försökte köra mot andra cyklister. Extra kul när man ibland knappt orkar hänga med och sen lyckas komma ikapp och sen dra ifrån. Nu var det en japan som jag "tävlade" mot. Tack, "MD". Jag fick iaf tiden 35.47''5, på den backen. Sen kommer ju bonus-backen och man vill ju bara kräkas på skiten. Men när man strax är där så är det som någon annan styr och nog f-n börjar man köra den också. Men nu höll jag igen och försökte inte hänga på andra men det är svårt ibland. Sen, då det gick nedför, så gjorde jag ett ordentligt försök att slå 100 km/h-spärren. Men jag var inte riktigt där. Men fort gick det iaf. Jag var nog uppe i 96 km/h, iaf. Gott nog och jag är glad att det inte är IRL... Sen skall jag bara i mål och jag är rätt slut då jag är i mål. Jag stänger fönster och slår av allting och går upp och märker att Ullis inte är hemma ännu men grabbarna verkar ha kommit på benen så dem kunde man inte skylla på. Men jag messade brorsan och han skickade ett lite spydigt, men dock välförtjänt svar, tillbaka. Typ att han räknat med det... :-) Ja, att vi skulle bli lite sena iaf. 

Men till brorsan kom vi och åt gott och hade det mysigt. Och vi hade lite "Krig" med smågrabbarnas presenter. Vi vuxna verkade ha mer kul än de små. Men vi kan väl säga att vi skjöt in "vapnen" till dem. :-)

Sen hemma så kom svärmor över och vi åt gott och körde lite julklappsspelet och alla verkade nöjda, skönt! :-) Och vi delade förstås ut julklappar och man får ju en tår i ögonen över barnens fina presenter och den tid de lagt ned. Mycket mysig dag och den bär jag med mig! 

Av Niclas Bernhardsson - 23 december 2018 21:00

Dan före dopparedan och vi städade lite på dagen och sen ville jag och Ullis träna lite och som vanligt så traskade vi ned till källaren igen och nu hade vi gjort om lite i träningslokalen. Vi provade en annan layout men vi fick ändra tillbaka till själva grundlayouten men gjorde ändå om lite. Till det bättre. Och så hittade vi ett bra uppställningsbord, där vi kan lägga dosor och annat. Ullis är som vanligt snabbt igång men när jag loggar in så ser jag att Jan Frodeno är inloggad, och kör, och hans snitt är "endast" 32 km/h. Hmm, det lockade lite samtidigt som det kanske anses vara fjantigt. Men jag är ju inte den som bryr sig så mycket om vad andra tycker. Och blir jag inspirerad så är det ju bra. Men jag tyckte själv det vore lite fjantigt men asch! Jag blev lockad och jag ville ändå se vad som hände om man "joinar" en annan åkare. Sen att det är världens bästa triathlet är en annan femma. Jag klickade i att jag ville joina honom och rätt som det är så kör jag bredvid honom och får dessutom "pedalling help" ett tag och strax därefter står det att den strax försvinner. Hjälpen alltså. Men vem fan är han då, tänker jag. Snart så förstår jag att det är den blåa killen men jag är så uppe i varv så jag har vädlgt svårt att hitta rätt nivå. Jag trampar och trampar men åker ändå rakt bakåt i fältet. Efter ca. 40 sekunder så är jag så stirrig och känner mig så slut så jag får ge upp. Vilken nesa! Körde han extra hårt? Jag har helt klart tappat honom och han försvinner fort och jag trampar själv. Jag ser sen, efteråt, att pulsen inte alls var märkvärdig och det handlar nog mest om att jag inte var varm. Kanske inte så smart att köra hårt direkt. Jag fortsätter iaf att köra och bryr mig inte om att ändra rutten och rätt som det är så åker jag förbi Ullis och bestämmer mig att köra med henne ett tag. Frodeno ser jag inte längre till och det blev förstås ett misslyckande. Speciellt när man ser att det nog inte var så märkvärdigt, i början. Det sporrar dock att även de bästa tränar med Zwift. Det blev till slut 36 km och snittwatt på 185. Snittpuls på 155 så det gick hyfsat hårt. Och som vanligt så plockades en del höjdmeter. Det blev 563 höjdmeter idag och en bra dag innan Julafton. 

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29
30
31
<<< December 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se