Torsdag och det brukar ju innebära klubbträning, löpning. Men rätt tuff träning, på skolan, omöjliggjorde även idag löpning med klubben. Jag inväntar ju operationstid och står på återbudslista men problemet är att de endast har ett rum och de skiftar mellan kvinnor och män där. Och vill inte blanda. Och det kan man ju förstå. Men jag är beredd att packa väskan, annars så verkar det bli i januari, februari. Hursomhelst så tänkte jag snacka lite skit med grabbarna, efter deras träning, och passade förstås på att träna själv. Väl på plats så morsade jag på Flaken och Puttis och gick sedan in till träningsrummet. Det blev lite lugn Cross Trainer, på motstånd 12. Och med skön musik i öronen. Det var iaf tanken men lurarna var helt döda och jag hann inte ladda upp dem. När klockan närmade sig 20.00 så ställde jag in mig på Primetime och precis innan så dyker kompisen Stefano upp och även han är laddad för att spela. Presentatören börjar prata och det hann gå ett tag och Stefano är ute och fixar och donar. Snart nog så ropar jag på honom att han får snabba sig. Men han är lugn och hinner. Men fy, vad svåra frågor det var idag, tänkte jag. Jag åkte ut ganska fort men Stefano imponerade idag. Jäklars! Men han åkte nog ut på fråga 9. Gott nog! 11 frågor är det och jag kan stoltsera med att ha klarat av det en gång, iaf. Efter det så får det räcka och jag går in och bastar. Det tar ett tag innan grabbarna kommer men när de väl kommer så blir det mycket snack. Jag berättar såklart lite om operationen, eller iaf om hur knäsvag jag blev av doktorns förklaring... :-/

Runt 54 minuter och snittpuls på 138 slag/minuten. Det fick duga. Desto grymmar av killarna som körde ute i regnet. Bra jobbat! 

Onsdag och som vanligt så hade jag inte bokat i tid och jag var satt som reserv. Tror jag hade andra reservplats. Men som vanligt så bokade några av och jag fick min plats. På skolan så körde jag lite crawlövningar och det är kul att se barnens framsteg. Sen en hel del tunnelkull. De tycker nästan alla är superkul och blir man kullad så ställer man sig bredbent och man blir räddad när någon simmar under en. Det gör att man förlorar rädslan för vatten och det går fort att lära sig simma. Efter jobbet så var det förstås mat och sedan fort mot Safiren och Core-träning. Idag var det en riktigt bra träning och man blir klart svettig fastän det inte är konditionsträning. Men bra drag. 

Cykel idag och när jag loggade in så var det Watopia, som stod på schemat. Den banan fungerar alltid och man kan givetvis välja olika vägar. Men jag valde en bana och bara körde på. Det blev så att jag försökte följa lite ryggar och det blev så att jag kämpade på ibland och totalt sett så blev det ett relativt hårt pass med en snittpuls på 154 slag/minuten. Det finns givetvis mer kvar att ge men lite mer power idag iaf. Snittfart på 33,9 km/h och jag höll på precis i en timme. Skönt pass.

På jobbet så hade jag en riktigt bra dag och jag är supernöjd med min praktikant som verkligen är supertrevlig och lyhörd på alla signaler. Hon är med mig hela veckan och sedan tisdagar fram emot sportlovet. Vi kan kalla henne för Bella. 

Så var det dags att försöka få till lite träning igen och Zwift låg ju närmast till hands. Så himla enkelt att bara byta om och sätta sig på cykeln och koppla upp sig mot cybervärlden! Idag var det London vi skulle cykla i och om jag inte missminner mig så var det regn igen... Det har ju hänt förr men inte blev jag blöt för det! ;-) Men fastän man kör på trainer så är det behagligare när det är solsken men det hann både skina upp och bli lite ljusare, under tiden jag cyklade. Det blev lite fartlek idag och jag skrapade ihop 28,3 km på timmen jag körde. Snittpuls på 130 slag/minuten och det innebär ju en ganska lugn runda totalt. 

Söndag och vi flyttade hem Felix sista prylar. Han avbryter sina högskoleingenjörsstudier och skall istället rikta in sig mot mediateknik, som intresserar honom mer. Fast först vill han nog jobba lite igen. Alltid jobbigt att flytta men nu är det gjort och väl hemma så ville jag få till lite träning och Zwift låg ju nära till hands. Både Ullis och jag var nära att vika ned oss men träningen är viktig och båda två kände oss nöjda med att ha klämt in närapå en timmes träning sent på kvällen. 

Lördag morgon och jag traskade bort mot Safiren. Jag fick en plats på Nordic Gym-passet och det var många bekanta ansikten där. Rejält trött och stressad sprang jag in och Carina var i full gång med att visa övningarna. Skönt att komma igång och efterhand så började jag bli varm och det är bra att det är många där så att man sporras att köra på lite. Avslutningsvis så blev det lite extra övningar och totalt blev det en bra morgon. Sedan var det full fart in mot Nyköping då vi skulle på barndop. Och vi passade på att lämna in bilen på tvätt, både in- och utvändigt. Sist så missade de våran bil. Det var när Ullis och Felix tog en sväng till stan. Så nu fick vi lite rabatt. Efter det så gick vi mot centrum och kanske skulle vi hinna få i oss något. Vi tänkte gå till ett fik som en bekant äger. Men det var smockfullt så vi fick vända i dörren. Trist men vi skulle inte hinna. Efter det så gick vi mot Olsson Brödbod, istället. Gott som sjutton och skönt med lite varm kaffe i kroppen. Efter det så var det dop i kyrkan och vi kom i god tid. Så god tid så att en besökare trodde att vi jobbade där. :-) Dopet gick supersmidigt och var väldigt gulligt. Det var en av Ullis lillesyrror som döpte sin bebis. Gott med fika efteråt och nu har avverkat månadens fika. Väl hemma så blev det en timmes cykling och Zwift is da shit! :-)

Just ja! Vi kollade även på en ny bil och det vore ju kul men man blir ju lite snål... :-) 

Fredag och Ullis skulle med en kompis och se på film och äta lite mat. Själv tänkte jag köra lite på gymmet. Så efter att ha ätit lite mat, med Tim, så traskade jag bort till gymmet. Fredag brukar ju betyda simning men jag har ännu inte kommit igång med den. Så det blev lite lugnt Cross Trainer och med bra musik i lurarna. Det blev 65 minuter och med en snittpuls på 131 slag/minuten. På det kom jag 16,7 km och det är ju bara jämförbart på den maskinen och knappt ens det då man alltid måste köra på samma motstånd om det skall gå att jämföra. Den är inte alls kalibrerad som t.ex en Concept 2-maskin. Hursomhelst så blev det väldigt tomt efter ett tag. Men det gjorde inget. Jag avslutade med lite rehab-övningar, för hälen. 

En gammal kund, och nu även kompis, hade varit på mig lite om att köra med något gäng på Zwift. Det är ju fortfarande rätt nytt för mig och det verkar finnas hur mycket som helst att lära sig. Jag har ju även sett att det chattas för fullt, då man kör på Zwift. Själv så brukar jag bara tuffa på och ibland försöka hänga på någon. Men jag har inte märkt att man har så mycket nytta av att ligga bakom någon. Mer än kanske lite psykologiskt då. Fast så var ju det här med vilken cykel man har... Hmm... I tisdags så hade jag sagt att jag skulle hänga på ett av deras pass. Vilka de var visste jag inte riktigt men han hade väl ett gäng. Jag råkade missa deras start så jag körde ju ett eget pass och det blev helt okey. Men idag skulle jag göra ett nytt försök och på dagens schema var det en "Group Ride" där man, enligt uppgift, skulle ligga mellan 1,3-1,6 watt/kilo. Det kändes ju rätt okey med tanke på att jag kört rätt hårt på slutet. Kompisen instruerade mig lite grand och jag förstod väl hälften. Men ibland fick jag honom på luren och han hade kört lite eget innan och jag hann väl få ihop 30-35 minuter själv innan. Sen tjatade han på mig att det var dags att hoppa över, så att man kom in i deras grej. Väl på plats så ser jag att jag alla har likadana kläder och en är ledare för allt. Jag tror att han skulle vara i front, eller iaf rätt långt fram. Om allt stämmer så skulle det vara en rätt bekväm resa, då man låg i klungan. Typ 100-130 Watt. Men man skulle vara beredd på att ta i precis vid starten. Och jag trampade på och kom rätt långt fram och slappnar av lite och bara åker igenom fältet. Hmm, trampade på igen och försöker hålla mig i fältet men upplever att jag får trycka jäkligt hårt för att hålla min plats. Och det blir lite jojo-effekt men när det har gått nära tio minuter och jag har min kompis i telefon så bara rinner det om mig. Jag säger att jag ligger på runt 200 watt konstant och ändå åker bakåt. Han förstår ingenting och strax därefter så inser jag att det är något fel. "En lugn tur!" Jag skiter i det och bara kör på i runt 130-140 watt istället. Och jag upplever också rätt tråkiga meddelanden och jag får några gamla vibbar sen förr. Mer än så säger jag inte men det kan ju hända att några vet vad jag pratar om. Men det är ju över tio år sedan. Mot slutet så försökte jag hjälpa några andra som tappat klungan men eftersom jag inte fick något sug bakom andra cyklister så vet jag inte om de fick hjälp av mig. Men det kändes iaf bra för mig att TRO att jag hjälpte några andra. Så lite snopet att det blev som det blev men jag fick sedan en förklaring. Kör man på en TT-bike så får man ingen drafting. Aha! Det förklarade ju saken och kanske provar jag igen. Kanske inte. Det var ju inte direkt mentalt upplyftande att se kommentarerna mellan folk. 

Fast jag har inte gett upp hoppet om att det finns bra och trevliga pass! :-)

Det blev iaf ett par kilometrar idag och jag höll på i en timme och trekvart.