Alla inlägg under oktober 2018

Av Niclas Bernhardsson - Lördag 13 okt 20:00

Så var det då dags för Hawaii Ironman men då som följare bakom teven. Hela 60 svenskar hade kvalificerat sig och det är nog ovanligt mycket och det har ju snackats att svenskarna har höjt sig på slutet. I år var det några som Ullis och jag känner som skulle köra men framförallt ville jag följa våra svenska proffs. Kanske speciellt Patrik Nilsson. Och när sändningen kom igång så stod det ganska klart att det var just proffsen man kunde följa. Det var inte direkt något annat som följdes. Lite konstigt att Patrik knappt nämndes men efter simningen så låg han hyfsat bra till och höll bra fart, jämfört med de bästa cyklisterna. Spännande. Sen, när han skall passera 141 km, så kommer ingen uppdatering, och det visar sig sen senare att han brutit pga kramp. Det är ju ovanligt att veta vad den största orsaken är till det och kanske är det en kombination av flera faktorer. Men det hela dog ut lite där och ingen av våra proffs var där framme. Istället fick jag uppleva ett fantastiskt lopp av Patrick Länge och Daniella Ryf. Den senare blir nästan förlamad av en brännmanet, på simningen, och hade fullt sjå att komma igång igen men som hon gjorde det! Wow! Men det som imponerade på mig, då jag tittade var just Patrick. Så häftigt att se! För svensk del så var det Carl Brümmer som imponerade allra mest och slog banrekord, för hans Age group. Han är så jäkla bra.

 

Men det är ju segt att vara uppe så sent så jag somnade till några gånger men fick bra med inspiration och det tar jag med mig. Jag har ju förut försökt att kvala till Hawaii men inte varit i närheten. Sist, 2017, så hade jag tränat rätt bra men fick inte ut det alls på loppet. Det räckte ändå till ett pb men var långt, långt ifrån att kvala in. Och nu känns det som jag först måste komma på banan igen innan jag kan sätta upp några mål igen. Laddad är jag iaf. Riktigt sugen men förkyld hela jäkla tiden... :-( 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Fredag 12 okt 21:00

Så himla irriterande att vara förkyld när man fullkomligt spricker av träningslust. Och nu hade det gått en tid sedan jag blev förkyld och tyckte väl att det hade lättat lite. Och så kommer den här "Konautmaningen" där man, på Zwift, skall cykla 18 mil. Och dagarna hade gått. Först så fick jag det inte att fungera men nu, ikväll, när jag loggade in, så verkade det fungera. Dock inte för Ullis som förstås blev lite småsur över det. Men jag kände mig inte helt kry och tänkte bara ta det lugnt. Vi försöker få igång Ullis applikation men vi får ge upp. Och vi körde väl hyfsat lugnt men farten trissades upp allteftersom. Det blev till slut faktiskt bara 13,8 km och sen blir jag sämre igen. Så irriterande. Men en bra lärdom. Kom inte igång för tidigt med träningen. Nu väntade vi bara in själva loppet, som vi förstås skulle se på. Alltså Hawaii Ironman. 

ANNONS
Av Niclas Bernhardsson - Onsdag 10 okt 22:00

Fortfarande förlyld så det är helt klart extra svårt att vakna, på morgnarna. Och någon träning är det inte tal om. Men nog sjutton började man ändå fundera då Ulrika frågade om jag skulle köra Core, senare idag. Hmm, tänkte jag. Om jag kör lite lugnt. Men i nästa sekund så kommer jag på att det är ju aldrig lugnt på Coren. Full fart hela tiden och halvmesa går ju inte. Så jag fick ställa in och det slutade istället med att jag sov hela kvällen. Så mycket så att jag hade lite svårt att sova sen på natten. Men dagen då? kanske vän av ordning frågar. Den gick rätt bra förutom simningen, för en klass, som var lite småbråkig. Jag fick köra klassen själv och när jag inte såg ordentligt, så hade det varit lite småbråk men ändå inget som jag, i efterhand, hörde var något allvarligt. Men jag styrde upp det då, som jag trodde var tillräckligt men fick senare höra att det ändå inte var okey. Så det får jag fortsätta med imorgon. Kanske att min assistent också skulle ta hand om några elever till istället för att bara vara med en på högstadiet. Men lätt att vara efterklok. Så tänkte jag iaf då och jag skulle, med facit i hand, förstås gjort så. Sen var det möte med chefen och vi kom överens om att jag fortsätter åtminstone vårterminen ut. Så det kändes bra och det firade familjen sen med lite glass, på kvällen. Jag hade också för en vecka sedan fått ett fantastiskt mail från en förälder, tillika chef på ett jättestort företag, som överöste mig med beröm och ville bolla idéer med mig. Och nu idag så fick vi äntligen till en tid till det och hon skulle även ta med sig en ansvarig för deras nationella Camp för att se om vi kan få ut något utav det. Men det mötet blir om en dryg vecka och det ser jag fram emot. 

Av Niclas Bernhardsson - Måndag 8 okt 20:00

Måndag och nu var det dans på schemat, kanske inte allas favorit men jag, tillsammans med bra assistenter och bra lärare, verkar ha fått det intressant nästan för de flesta barnen. Eleverna har själva fått göra grupper, där alla är välkomna, bara de inte förstör, och de skall tillsammans skapa en dans. En del lägger verkligen ned sin själ och det syns. Medans andra kanske satsar mer på ... det runtomkring som rekvesita till dansen. Men de flesta jobbar på bra och det är kul. Väl hemma så vill jag träna men jag känner att det är något med halsen men tror inte det är något allvarligt. Så jag hoppar upp och kör på lite måttligt. Idag tänkte jag klämma 5 varv på korta vulkanbanan iaf. Visserligen så kunde jag kanske väntat tills jag hade tid att köra 10 varv men iaf. Det fick bli den idag och jag började hyfsat lugnt men ökade allteftersom. Jag gör ett litet försök att komma över 600 watt, i en backe, men det kräver absolut sin man, eller kvinna. Fy bubban. Det var nog i sista backen jag gjorde ett försök men jag tror att jag maxade strax under 540 Watt. Det blev totalt 21,9 km och nästan 42 minuter. Snitt på 171 Watt och ...pulsdatan verkar inte kommit över ännu. Fast så fort jag kliver av cykeln så känner jag mig lite hängig och snart nog så känner jag att jag blivit förkyld. Men skit då! :-( Det fanns ju lite varningssignaler men jag ignorerade visst dem. Sen passade jag på att plugga lite framför teven. Men det är svårt när det är ljud runtomkring. Nu handlar det om själva utseendet på böckerna och dess betydelse. 

Av Niclas Bernhardsson - Söndag 7 okt 21:00

Söndag och timmarna gick. Mot kvällen så ville jag få in lite träning men samtidigt ville man kika på "Biggest", i år var det VIP igen och kanske inte de roligaste deltagarna. Iofs så är Kalle en favorit. Han verkar både sympatisk och rolig. Kanske lite småvirrig också men vem är inte det. Men som vanligt så går träningen först och Ullis och jag trodde att det började 20.00 men då fick jag missa lite, det är inte hela världen. Snart var jag iaf igång på trainern och det dröjde inte så länge innan det började gå uppför. Och uppför... och uppför! :-0 Det var typ konstant uppför och rätt brant hur länge som helst. I min lilla värld så tänkte jag att jag skall väl minst kunna hålla 30 i snitt på den här 30 km-rundan. Men jag hade nog inte tänkt så mycket på stigningen. Det var 683 höjdmeter och farten var inte hisnande hög, trots att ansträngningen var det. Men jag tufffade på och när det närmade sig timmen så hade jag nog inte ens kommit hälften. Nästan framme så kan man ta en extrabacke och den var galet brant. Det var nästan så jag ångrade mig. Sen gick det förstås utför och fy bubban vad fort det gick. IRL så hade jag förstås inte stått på så hårt men nu trampade jag på och jag var minst uppe i 95 km/h, jag hann ta bild. Och det svängde rätt kraftigt ibland så man blev nästan sjösjuk. Till slut var jag framme och jag kom fram på 1 timme, 14 minuter och 19 sekunder. Sträckan blev 29,5 km så snittfarten blev förstås inget att hänga i julgranen men jag fick några "badgets" och en av dem var förstås farten. Speed demon! ;-) Roligt och sporrande. 


 

Alltid kul att kitta  upp sig och den här träningen fyller definitivt sin funktion.


Efter passet så får jag höra att Biggest börjar 21.00 så det hann jag också se. Tyvärr inte lika roligt och sporrande som vanligt. Men funkar. 


Av Niclas Bernhardsson - Lördag 6 okt 19:15

  

  Så var det då lördag och Ullis och jag började dagen med att traska till Safiren för morgonträning. Idag var det rätt mycket på schemat men träningen ville vi inte missa. Väl på plats så hejar vi på de övriga och snart är Carina igång. Micke i all ära men Carina är verkligen i sitt esse när det gäller den här morgonträningen. Först uppvärmning och snart är man igång. Jag väljer att ställa mig efter en triathlon-kille, som dessutom är hyfsat lång. Det skulle ju innebära att jag nog inte skulle behöva ändra på så mycket. Och så blev det, skönt! När övningarna var klara så körde vi lite extra, på golvet. Bara bita ihop för snart var det klart. Tufft men skön start på dagen. Vi traskar hem och väl hemma så lassar vi på all fallfrukt och åker till soptippen. Mycket folk där, som vanligt, men vi har snart slängt allt och det är riktigt äckligt med gammal frukt och förstås gammalt gräs, som legat lite för länge. Så väl hemma så blir det duschen och mina handskar vill jag gärna tvätta sen. Sen packar vi in, de finare, äpplena och åker mot musteriet. Vi är där i rätt god tid men de första vi möts av är en något förvirrad kvinna, som blandat ihop några nummer, och hon meddelar att de redan har fullt till klockan 16 och säkert måste stå där enda till 17! Lite sådär smått otrevlig men nämner att vi kan ju blanda upp med någon annan. Men jag har fått nog och går till bilen och vi börjar googla och ringa runt. Det verkar fullt lite överallt men ett ställe, som heter Äppelblomman, verkar nog ha plats. Fast vi kanske får vänta lite. -Det är lugnt, svarar jag. Vi åker direkt!

Väl på plats så vet vi inte vad som händer men det är raka spåret, direkt in på bandet, där äpplena skall in. Jag blir nästan orolig och undrar om de vet att vi inte bokat tid. Killen, tillika ägaren, som jag pratade med i telefon verkar ha gått ganska nyligen, men jag får snart veta att en kund blivit försenad så vi fick köra på en gång. Nice! Jag tar fram mobilen och fotar och de bjuder in oss i musteriet och jag fotar och de är riktigt trevliga. Det är en ordentlig apparat och ingen mobil historia, som på det andra stället. Så det slutade riktigt bra och pastöriseringen var det ingen tveksamhet över med ordentlig temperatur över 80 grader. Så varmt så man brände sig nästan då man packade in. Vi fick förstås vänta lite med provsmakningen men när vi väl smakade, dock fortfarande lite för varmt, så smakade det helt okey. Fast senare, väl kylt, var det gudomligt gott!



Och på kvällen så ville jag "zwifta" lite igen och jag hoppade på sadeln och Ullis gjorde mig sällskap. Trevligt! Det blev 18,3 km och hyfsat lugnt men jag drog på ett varv, på Vulkanbana och tog det sen lugnt på sista varvet. Alltid sporrande då man har cyklister runt sig. När jag sen vände upp, för att göra Ullis sällskap, så fick jag ytterligare någon "badget" för att jag hade vänt upp mot vinden. Jag har fortfarande inte koll på vad man skall göra för att få de där utmärkelserna. Får läsa på sen.


Av Niclas Bernhardsson - Fredag 5 okt 19:15

Fredag och all tid, efter jobbet, gick åt att plocka äpplen från träden och slänga de som låg på backen. Enligt uppgifter så var minimigränsen, för att musta, 50 kg. Annars så skulle man få dela med någon annan men tanken var ju att få must enbart från sin egen trädgård. Jag var hyfsat säker på att vi skulle få ihop 50 kilo men det var ju iofs väldigt mycket äpplen som fallit ned och typ enbart riktigt bra äpplen från det minsta av äppelträden. Det vi beskar väldigt kraftigt för en massa år sedan. Då var det iofs väldigt stort. Hursomhelst så var vi lite sena på bollen och många äpplen sorterade vi bort. Till slut började vi närma oss ljuset i tunneln och vi hämtade en våg och spänningen var olidlig! :-) Men vad sjutton. Den visade på typ 42-43 kg och jag fick leta lite noggrannare och även kolla i de andra träden. Så snart nog hade vi gått över 50 kg och för säkerhets skull även nallat lite av de extra fina äpplena som vi tänkt plocka in till oss själva. Sen blev det lite myskväll med tacos och en flaska rött till det. Smakade kanon och vi kikade på "Ingen utan skuld". Den är bra, tycker vi. 

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 4 okt 20:00

Det blev återigen ett besök på Safiren och Ullis och jag tänkte köra ett "Fitnessfighten"-pass. Det går ut på 10 minuter kondition sedan 2x3 övningar med kroppen. På igen med 10 minuter kondition och sen 2x2x3 övningar. Dvs dubbelt så mycket på slutet. Bra tempo och svetten rann. Men jag fick revidera min början för tanten som lovade att gå bort från maskinen då hon hade kört 2,5 km stod kvar och snart kunde jag inte hålla mig utan gick och boxades istället. Och jag får verkligen revidera min uppfattning om boxare. Fy f-n vad jobbigt det var. Efter några minuter hände det typ ingenting med slagen, som från början var energiska och starka. Jag slog på en variant av boxningssäck. Så av de tänkte tio minuterna så blev det nog max 3,5 minuter. Men det passade in med Ullis, som snart var klar. Sen körde vi på och vid andra konditionen så körde jag iaf den tänka Cross Trainern och jag försökte ligga på runt 75 rpm. Jag fick en idé om att höja varannan minut och jag började på motstånd 12 och slutade på 20. Den sista biten var förstås lite tuff men skönt att ta i lite. Bra pass och vi kunde slutföra på ett bra sätt. Typ 50-55 minuter. 

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok

Följ bloggen

Följ Niclas B med Blogkeen
Följ Niclas B med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se