Alla inlägg under september 2018

Av Niclas Bernhardsson - 30 september 2018 21:45

Söndag och Ullis och jag drog till Kungens kurva för att i första hand köpa en sladd till min Zwift-station. Det blev lite annat också och minns jag inte helt fel så var det nog bara på Clas Ohlson inköpen skedde. Dock så blev jag lite paff, efter inköpen, då jag ser att det ligger en rabattkupong på ett av golven på en av klädaffären. Jag kan inte rå för men jag tar upp lappen och ser att det är en rabattkupong på en hundring just den dagen. Handla för 500 kronor, i någon av affärerna i Kungens kurva, och få 100 kronor rabatt. Ha ha, Ullis och jag som precis kom ut från Clas Ohlson efter att ha handlat för drygt 700 kronor. Då flyger fan i mig och jag tar upp lappen och går tillbaka och säger något i stil med att jag glömde ju bort rabattkupongen. Killen i kassan ser lite besvärad ut och jag hoppas att han inte skall se att undersidan på kupongen är jättesmutsig av att ha legat på golvet och blivit trampad på. Men han var snäll och tålmodig och knappade in retur och gjorde om. En hundring kan man fika för och varför inte. Vi kollade klockan och ser att klockan tickat iväg men vi blir sugna på en kaffe på översköna Saltå kvarn. När vi kommer fram så är det typ endast tio minuter kvar men personalen är trevlig och släpper in oss. Det blir två latte och de smakar som vanligt kanon och så delar vi på en god bulle. 

Mot kvällen så vill vi köra lite Zwift igen och jag kommer igång lite sent och får inte igång min trainer. Det blev något fel då Ullis startade och efter ett tag fick vi starta om maskinerna och snart var vi igång bägge två. Det blev några varv på "Vulkanbanan". 35 minuter lite mer exakt. Kul och vi dunkade på rätt hårt på ett varv och svetten lackade. Riktigt kul och man blir rejält taggad. Och kul att det finns olika saker man kan uppnå på Zwift. Typ Achivements och sammanlagt är det 48 badget. Vi har inte någon riktig koll på vad man skall göra men rätt som det är så kommer det fram att man gjort något. Som att ligga på rulle en viss tid, kört extra hårt. Gett flera "tummen upp". Osv. 

Av Niclas Bernhardsson - 29 september 2018 21:15

Flera dagar med liten småförkylning men nu kände jag att det fick vara nog. Den 29:e september och dessutom min födelsedag. Dagen innan så ringde alltid min mamma och gratulerade mig. Jag gick på det varje gång och svarade: -"Nej, mamma. Det är imorgon jag fyller år!" Men jag har ju namnsdag, den 28:e, och det kom hon alltid ihåg. Hursomhelst så ville jag vara med på Safirens morgonträning och jag satte klockan i god tid så att jag eventuellt kunde boka av ifall jag fortfarande var hängig. Men jag stängde av larmet och bestämde mig för att snooza lite och sedan traska upp och göra mig iordning. Lite trött förstås men jag hade bestämt mig. Ingen blir Ironman av att mesa. Väl på plats så hälsade jag på de övriga och gjorde mig klar. Det var Micke som skulle leda passet och jag fattade inte riktigt hur han hade tänkt uppvärmningen så jag började att röra mig och några följde efter innan han tog över med sina övningar. Och det är alltid lite tufft att komma igång och kroppen verkar tro att den är kvar i sängen. Men snart nog förstod både den och huvudet vad som gällde. Och Micke var också vaken och peppade oss. På slutet gjorde vi en avslutningsövning och jag och Bensan körde ihop. Han är grymt stark så när vi, på en övning, skulle putta över den andre öven en linje fick jag verkligen ge allt. Tror jag iaf vann en av matcherna men det handlade mest om att få den andre att glida. Riktigt nöjd och jag traskade hemåt och sen städade Tim och jag lite. Ullis jobbade över, då de hade så mycket att göra på jobbet. Sen gick timmarna och Ullis kom förstås hem och strax efter det en del gäster. Kul och det var roliga samtal och det förstås kul att se lilla Melissa, som är Carros nyfödda. 

Trevlig dag och att fylla år är förstås kul men också skönt att vara igång med träningen igen. Jag känner att det är viktigt att jag, trots min hälskada, kan öka på träningen till en högre nivå. 

Av Niclas Bernhardsson - 24 september 2018 19:00

Kvällspass men jag kommer inte riktigt ihåg hur passet såg ut. Det blev nästan 44 minuter iaf och det får duga så länge. Kanske går det att logga in i Zwift och se passen i efterhand men just nu går jag bet. Och minnet är som bekant bra men kort. 

Av Niclas Bernhardsson - 23 september 2018 22:15

Kategori träning då man går en promenad? Ja, varför inte. Det är ju liksom upp till mig och bestämma. Under hela mitt liv så har folk alltid velat bestämma vad jag skall tycka och tänka. Och det gäller nog inte bara mig. Men iaf. Det har varit så mycket på slutet och förkylningen hjälpte ju inte till. Med mycket så menar jag det vanliga livet, som iofs är toppen, men nu har jag kryddat det med lite universitetsstudier och det kändes som jag "sprang" rakt in i sirap! :-0 Dels så var jag inte van vid att plugga på den nivån och dels var jag inte van vid så svår engelska. Det kändes nästan hopplöst och det kändes frustrerande. Det påminde mig om när pappa skulle plugga in fyraårig teknisk linje på ett år. Han nästan grät över matematiken. Sen lossnade det. Och det var en tanke som tröstade mig. Liksom bara att kämpa på och jag får väl lätta lite på träningen. Och att gå är ju också träning. Iaf för mig och det bestämmer ju jag. Men det är så ofta som folk skall tycka och tänka och det är förstås bara att slå ifrån sig. Och verkar tro att det är helt okey att försöka driva med mig. Sånt har jag genom åren börjat bli rätt less på. På lite lagom nivå så tycker jag att det är helt att okey att skämta lite med varandra men det finns ju gränser. Står det i pannan på mig att det bara är att ösa på? Jag kan lova att jag kan ta i också. På träningen alltså. Hursomhelst så gick jag och Ullis en promenad på närmare milen, det blev "Lilla strutsrundan" och det var skönt att komma ut och få släppa ut sina känslor. Det kändes bra. Väl hemma så var det så sent så vi gick och köpte lite lättare mat på affären. Btw så är jag rätt bra på att kanalisera mina känslor och använda dem på rätt sätt. Just wait and see! :-) 

Och bara så ingen tror något. Ullis har alltid funnits där för mig och det handlar inte om henne. Tvärtom så är hon mitt bästa stöd, tack för att du finns älskling! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 22 september 2018 13:28

Long time no see! Risken med att nästan bara blogga då man har tränat är ju att det ibland kan bli uppehåll då man åkt på en förkylning. Som det blev nu. Men jag har orkat jobba men ibland har det varit på gränsen. Fast det var lite på gränsen så jag visste ibland inte riktigt om jag var helt fit for fight. Och ibland blev det förstås ändå lite fysiskt på jobbet, då man skulle instruera. Och på jobbet (skolan alltsåI) så har det fortsatt gått bra med ett enstaka undantag där en klass var lite stökig. Så min drömöppning, på hösten, har faktiskt fortsatt. Men vi får se hur det blir till våren, jag kommer att öppna upp för att röra på mig. Hursomhelst så har jag alltså varit lite småförkyld men nu var det väl dags att träna igen. Det har gått några dagar då jag nästan känt mig helt okey. Så jag var bokad till gruppträningen, nu på morgonen, men då jag vaknar upp känns det inte helt okey. Så jag bokar av och så kanske det kunde bli lite trainercykling, om det kändes bättre allteftersom. Jag tog lite kaffe och lade mig i sängen och pluggade lite. Jag studerar ju bokhistoria och just nu läser jag en "svettig" tjock bok. Det är rätt svår engelska och jag får traggla mig fram och slå upp ord rätt ofta. Så det blir rätt många koppar kaffe och så håller det på. Sen, när barnen har vaknat, Felix är förresten hemma under helgen, så blir det en tur på trainern då. Jag fixar iordning allt och tänker köra lätt och plugga samtidigt. Emellanåt så känner man att det blir tyngre och antingen växlar man ned eller så trampar man tyngre då. Ögonen vilar ju i boken och inte på skärmen. Efter dryga 20 minuters lätt körning så tröttnar jag och kör på lite hårdare istället. Och det är ju vansinnigt kul att köra mot andra. Och vissa personer skulle man ju inte ens försöka hänga på IRL men här, på Zwift, så kan man ändå försöka kortare stunder. Det blir drygt 33 minuter och alltså lite hårdare de sista tio minuterna. 


 


Kul att Felix kom hem över helgen och Mirakel, som älskar Felix, blev överlycklig!


 


Av Niclas Bernhardsson - 12 september 2018 20:45

Så var det dags även för mig. Det var några som hostade lite på skolan och efter hårdkörningen på trainern så insjuknade då även jag. Men jag blev först väldigt förvånad, jag kanske till och med lite chockad. På vårat arbetslagsmöte så går man förstås igenom många saker och vad kan jag inte säga men jag ville avsluta lite positivt och sade att det gått hur bra som helst på idrotten. Även för några grupper som normalt har haft det lite tufft men då opponerade sig plötsligt en person. Jag förstod ingenting för jag har verkligen haft toppenveckor. Skumt och jag kände mig lite överkörd. Men men, jag får lägga det bakom mig såvida det inte händer igen. Sen var det fullt upp och snart väntade Skoljoggen. Det var på onsdagen och jag hade inte ens hunnit förbereda allting. Tisdagen först förstås. Bra simlektioner men jag blev tvungen att hyra in personal då vi blev kort på folk. Men jag fick hjälp av trevliga Linus och jag passade på att verkligen kolla av simförmågan då jag ändå hade bra hjälp och det var kul att få en annans bedömning. Dock kanske han var lite för hård men då har vi ändå något att utgå ifrån. Sen var det då onsdag och alltså Skoljoggen. Jag kom iväg i bra tid och hann hämta lite grejer från vaktmästaren och jag kunde även släcka lite bränder i sista stund - skönt! Så med snitslad bana satt jag och Wolfen och väntade in eleverna. Först var det åk. 3 och åk. 4. Det var grymt kämpat av så gott som samtliga men visst märks det att man är sjuk. Fast förhoppningsvis märkte inte eleverna det. Sen fort till matsalen och in med lite mat innan det var dags att bege sig tillbaka. Efter ett tag börjar klasserna att droppa in men en klass saknades. Vart var de? funderade jag och några andra på. Sen fick jag höra att de verkade gå och drälla lite och till slut, säkert 7-8 minuter försenade, så fick jag skicka iväg de klasser som stod och väntade. Jag måste erkänna att jag blev jäkligt irriterad över både inställningen och uppträdandet. Men till slut var det klart och jag fick skälla rejält på några som behagade att fuska. Även om det var för att bara vara rolig så är det andra elever som ser det och jag kommer gå vidare med det här. Det är inte okey på något sätt. Väl hemma så tog jag och Ullis oss en sväng till Nyköping och köpte lite blommor och åt lite mat. 

Nu är jag sjukt sugen på att bli frisk så jag kan börja träna igen. 

Av Niclas Bernhardsson - 9 september 2018 20:30

Den uppmärksamme kanske såg att jag klickat i "Sport i Världen" och det var golf på morgonen. Safiren-Micke hade bokat in mig på golf och jag var riktigt sugen. Det har blivit alldeles för lite golf på slutet och jag var som sagt riktigt taggad. Men sjukt tidigt och det kändes som om jag nog behövt sova några timmar till. Men man skulle väl vakna till. Jag morsar på mina kamrater och snart är vi igång. Jag skall inte dra hela rundan men kan sammanfatta det så här. Väldigt bra utslag, med några få undantag. Blandade inspel och usel puttning. I princip så treputtade jag hela tiden. Det gjorde att resultatet inte blev så lysande och jag kroknade på slutet och det rejält. 

Sen, mot kvällen, så ville jag testa min nya Tacx Trainer och monterade ihop allt. Jag hittade ingen sax och tog en Morakniv. Det var för övrigt en från Morakniv Triathlon, som man får från deras tävling i pris. Den var... väldigt vass och snart så rann blodet. Klantigt. Jag fick hämta lite plåster och kunde snart nog fortsätta monteringen. Lite kaffe på det och snart nog ville jag köra en runda. Efter lite assistans från Ullis, som redan kört ett tag med Tacx och Zwift, så var jag igång. Men jag märkte att bägge dörrarna var stängda och jag misstänkte att det skulle bli blött. Och ingen funktionströja heller. Hmm... Det blev en bana i London och jisses vad man dras med av tempot. Oavsett om man tänkt köra lite lugnt så är det väldigt lätt att hänga på då man blir omkörd och rätt som det var så hade jag fått poäng för att jag både legat i rygg ett visst antal sekunder och sedan för att lyckas ligga över 30 km/h ett bra tag. Och så fortsatte det och jag blev svettigare och svettigare och backarna brantare och brantare. Var sjutton hittar de alla branta backar i London! :-0 Efter en knapp mil så hade jag visst kommit ett varv, eller iaf till en målportal, och jag gav upp. Jag traskade upp och Ullis, som hade besök av en väninna, undrade vad som hänt. Jag var sjöblöt. Men kul och det här kan bli en bra sporre till att cykla mera. Dock med lite mer ventilation. 


Och så röstade man förstås. Det enda jag var riktigt säker på var vad jag inte skulle rösta på. Jag tycker det är skrämmande hur utvecklingen blivit. Och det är nästan så jag tror det är ett skämt med alla felstavningar och särskrivningar från ett håll. För att inte tala om alla delningar om sådant som inte ens stämmer. Källkritik, vad är det? Och jag är rädd att historien upprepar sig. Jag vill iaf kunna se mina eventuella barnbarn i ansiktet, utan att skämmas. Och bäst att lägga in en brasklapp om att det säkert finns en del felstavningar i det här inlägget också. Jag sitter och skriver i mörkret och ser inte så värst bra. :-) 


Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

  Facebook: https://www.facebook.com/mattias.tornqvist.5?fref=ts
Massagestol: Ergonova - massagestolar av toppklass (Kontakta mig vid intresse för extra bra deal!)

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Av Niclas Bernhardsson - 8 september 2018 20:15

Så var det lördag och Ullis var nästan på gång att ställa in övertidsjobbet för att få vara med på höstpremiären av Nordic Gym-träningen, med Carina. Det hade ju varit ett långt uppehåll och nu var många sugna på att komma igång. Jag ställde klockan och det var lite småsegt att komma iväg. Men väl på plats så var det bara att tagga igång. Jag morsar på alla och ser att Svarte Petter är där. Han kommer bort och snackar lite och snart nog så visar Carina oss stationerna. Jag försöker koncentrera mig och memorerar det mesta. Lite uppvärmning och jag kan inte låta bli att småle lite. En del har klart svårt med att hålla koll på händer och fötter. Men det är med hjärtat i fokus och det viktigaste är att man är med. :-) Sen drar det igång och jag får två killar efter mig och det är bra så man tar i lite. Man har fullt sjå med sitt eget men det är klart att man ibland kan reagera på hur andra tränar och det peppade lite. Fast jag höll igen lite grand, iaf. Är det premiär så är det och man vill kunna gå imorgon också. Men bra upplägg av Carina

På kvällen sen så tittade vi i familjen på film och Tim fick välja. Det blev Avengers-någonting. Den senaste iaf. Sjukt mycket action och det hände saker hela tiden. Hade det inte varit så overkligt så hade jag nog gett filmen klart godkänt. Jag gillar ju egentligen karaktärerna. Men men, jag ville iaf se klart filmen. 


Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

  Facebook: https://www.facebook.com/mattias.tornqvist.5?fref=ts
Massagestol: Ergonova - massagestolar av toppklass (Kontakta mig vid intresse för extra bra deal!)

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29 30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards