Söndag och idag var det dags för Morakniv Triathlon Olympisk distans. Men varken jag eller Ullis skulle köra men vi var beredda att hoppa in om Magnus behövde hjälp. Vi sov väl till runt kl. 08.00 och sen tänkte vi åka och köpa frukost på något ställe. Ullis hade en smart tanke på att äta på ICA Maxi, det hade vi gjort förr. Men det rann nog förbi mig för snart satt vi i bilen mot starten. Vi började väl att fundera på att endast köpa en kaffe och en macka på något café eller hotell. Fast inget café verkade ha öppet och hotellen var griniga. Man var visst tvungna att köpa en hel hotellfrukost och det kostade typ 130 kronor. Det tyckte vi inte att en kaffe och en macka var värt och vi hade heller inte tid att sitta ned. Vi skulle ju vara lite tillgängliga och nu började regnet falla allt kraftigare. Blöta som tusan så satte vi oss i bilen och åkte, efter att snabbt ha morsat på gänget vid starten, tillbaka mot ICA Maxi. Det som vi passerade i början... Hmm, Vi gick in och tog oss en kaffe och en macka. Det blev en smoothie också och allt smakade kanon. Och regnet kom och gick lite grand. Nu får vi mess om att Rainy (passande namn idag) ställer in. Han har mått lite dåligt av någon mat. Och både Ullis och jag kände ju av något igår. Fast vi käkade nog inte ens på samma ställe. Hmm, vad tråkigt. Snart måste vi skynda oss tillbaka till starten och efter att jag klagade lite på att det nog borde vara markeringar vid bulorna på ett vägavsnitt så fick jag gärna markera dem och sedan skulle vi skynda oss till ett ställe där Ullis och jag skulle vara. Vi hann markera och jag hoppades att markeringen fastnade trots det våta underlaget. Vi hinner knappt parkera bilen och kolla svängen, där vi skulle stå, förrän det kommer ut en gammal dam och börjar prata om problemen dagen innan. Hon slutar typ aldrig att prata och när cyklisterna kommer får jag koppla bort henne och dessutom så är det några smågrabbar på cykel som stör lite grand. När det är som värst så får man varna cyklisterna, för trångt möte, och även stoppa bilar, så det inte blir olyckor. Men jag tycker vi har bra koll och vågar släppa fram bilarna men ibland med order om att gasa på. Det är verkligen fullt upp den tid vi står där och när det lugnar sig så lugnar det sig förstås rejält, men det är bara skönt. Vi får nog lite drygt en kvart då det inte händer så mycket och sen, när vi försäkrat oss om att det inte kommer fler, tar vi oss tillbaka och parkerar bilen. Vi tittar på lite grand och snackar lite med underbara Sivan och Brittan samt en av deras sönder, Nicke-dockan. Vi hinner inte snacka så mycket med Magnus, då han  har fullt upp och sen måste vi bege oss hemåt och efter lite mat så tackar vi för oss och vi fick med oss en massa härlig energi och förstås många trevliga möten! :-)

Tack Mora!

Hmm, dags att trimma till sig lite...?

Så var det då dags och Ullis och jag gick upp tidigt för nu skulle vi packa och det fort. Första tävlingen, Morakniv Triathon Sprint, började rätt tidigt och det är ju en bit att åka. Vi kom iväg hyfsat och på vägen upp så ringer jag först Rainy för att se om han kan ställa upp. Vi hade ju några från klubben som skulle dit och köra. Men tokan, som är rätt bra på att springa, skulle inte hinna springa. Och Rainy, som nog är bäst på att simma men även väldigt stark på cykeln, var inte supersugen. Hmm.. Och Ullis var mest sugen på att köra men ville då simma. Asch, vi får lösa det på plats. Men Rainy skulle nog kunna ta löpningen. 

Det går rätt bra att köra men man blir ju rätt stel. Jag ringer "pappa" som blir förvånad att jag ringer och de visste inte riktigt om jag och Ullis skulle komma upp. Det var nog ett tag sedan jag hörde av mig. Och Magnus visste nog inte när vi skulle komma. Det visste vi nog inte själva heller. Jag får iaf höra att Magnus är lite upprörd över att ett gäng funkisar hoppat av men jag ringde direkt upp Magnus och sade när vi beräknades komma fram. Vi missar simstarten men snor åt oss några västar och springer bort till ett ställe där det är bra att vara. Sedan kommer en funkis förbi och vill att någon hjälper till vid växlingen. Sagt och gjort. Jag ser till att cyklisterna kommer av cykeln vid rätt ställe och får skrika rätt hårt ibland för linjen saknas så jag får peka ut en linje. Men det går bra och jag hejar på. Sen, när cykeldelen är över, så pratar jag och Ullis ihop oss med de andra och vi träffar även på Miche L, som brukar vara på plats här och köra. Han kan mycket väl tänka sig att springa. Jag vet att han är grym på cykel också men skulle jag få välja så tar jag Ullis på simningen, Rainy på cykeln och Miche på löpningen. Det är nog konkurrenskraftigt. Det gör inget att jag avstår för jag har slarvat med cykelträningen och har inga cykelpass alls på slutet. Men Rainy avstår gärna så det blir så att jag får ta cykeldelen och snart nog är det dags att ta fram cykeln och göra sig iordning. Men vi hinner äta lite snabbt på Mora Strand. Det är väldigt gott men kanske väl mycket flott för min smak. Eller iaf vad jag är van vid. Jag brukar få ont i magen av sådan mat och så även idag. Satan vilket magknip! Jag får gå några gånger på toaletten och när Ullis skall starta så känner jag att jag nog borde gå igen... Oops! Men det borde jag hinna. Så startar lagen och det är väl 14 stycken. Ullis är ju bra på att simma men typ alla är sjukt grymma simmare! Förra året så var Ullis i den första tredjedelen på simningen, då hon körde olympiska, nu var det tvärtom. Helt galet! Lagen verkar tagit med sig riktiga simmare för de bara försvann där framme. Ullis körde stabilt och hade tre stycken bakom sig och inte alltför långt fram till en framför sig. Men sen var det luckor. Ullis simmade runt 1,5 minuter snabbare än sist och springer upp ur vattnet fram till mig. Vi växlar med en kyss och så drar jag iväg. Alltså springer i väg och jag hör att speakern säger något om att jag inte ställde upp på Sprinten för att jag inte fick springa. Folk måste ha undrat! :-) Och upp och iväg på cykeln. Hmm, hur gjorde man nu då? Ställningen känns galet aero och jag förstår att jag kommer att få rejält ont i nacken. Jag trycker på och räknar med att få släppa rätt omgående för att inte dra på mig mjölksyra. Jag ser ingen framför mig men det dröjer inte så länge förrän det kommer en bakom mig och kör om? Jag förstår ingenting. Jag är ju rätt bra på cykla och hur stor risk är det att en av de få bakom mig skulle köra om mig. Killen kör ungefär 2 km/h snabbare än mig och jag känner på farten lite genom att lägga mig 12 meter bakom men släpper det rätt snabbt. Lite småsurt. När jag närmar mig vändningen så kommer de, cyklisterna, en efter en. Jag plockar några stycken iaf och "mitt" gäng hejar som sjutton när jag kommer och skriker att jag är så grym. Jag vet inte om de bara är snälla eller om jag faktiskt går fort. Klockan är fortfarande kladdigt sedan Ironman, förra hösten, jag har alltså inte ens kört med cykeln sedan dess. Hmm, cykelvård - vad är det? Så jag ser inte riktigt farten och snittet verkar lågt. Men jag har nog bara inte nollat den sedan sist. Ut på andra varvet och nu börjar det kännas och brännas. Skav från helvetet mellan benen och man måste förstås vänja sig lite innan. Eller så satt jag rätt dåligt på sadeln. Jag hade struntat/glömt att ta med mig flaska till cykeln och jag tänkte väl inte att det skulle behövas på 21 km. Men nu började det kännas i strupen. JIsses vad torrt det var. Jag tänker bli rejält trött och trycker på. Nacken gör skitont och jag kan inte alls ligga så länge i tempoställning så när det går uppför eller är dålig väg så sitter jag upp. Jag plockar rätt många nu och är lite nyfiken på vart jag ligger. Vid vändningen så passerar jag precis en herre och ser att jag har två cyklister till, rätt nära. En tjej cyklar rätt fort och jag plockar inte så mycket på henne. Men den första tjejen passerar jag fort och snart nog en kille. Och kanske närmar jag mig tjejen lite. Attans! Jag vill ikapp henne och ger allt. Benen börjar fyllas av mjölksyra och nu knixar vi in mot målet genom bostadsområdet. En bil gör att jag tappar lite fart och sen trycker jag på när jag kan. Jag hinnner precis ikapp tjejen och vi springer nästintill ida vid sida bort mot ställningen, där man hänger upp cyklar. Jag gör det lite fortare och trots att jag tappat några meter innan så växlar vi samtidigt. Jag tror att vi växlade som femte lag och efterhand får vi höra att det trot allt är lite kamp om tredjeplatsen. Men Miche vet inte riktigt hur det ligger till och han sprang även Gesunda Montain Challenge igår. Laget som gick ut samtidigt vid växlingen drar ifrån lite och Miche tappar allteftersom. Men han passerar också löpare och när han sprungit ett varv så är det just den snabbe killen han skulle matcha för att vi skulle komma två. Vi kommer in på en hedrande fjärdeplats och det var spännande och kul. Vi körde för Team Enklaresport men tanken fanns att vi skulle heta Team Funktionärerna, då alla tre hade varit det under dagen. Tack för inhoppet, Miche! Nästa år kör ni ett eget lag från Eskilstuna och vi kör med våra klubbmedlemmar. Vi måste förankra det lite innan bara! :-) Så vi får bort eländet med "inhyrda" idrottare! ;-) Men kul var det och sedan åkte jag och Ullis bort till S och B för en liten fika. Vi avslutade förstås kvällen hos Magnus, där vi tittade på en bra film. 

Jag kollade sedan min snittfart och den visade på 34,7 km/h. Det är jag nöjd med, speciellt då jag inte cykeltränat så mycket och slarvat lite totalt med träningen. Men min klocka visar på 21,78 km... Men jag ser inget konstigt på kartan, som visar hur jag cyklat, så det kanske är närmare 22 km då. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, tanken var iaf att vi, dvs jag och Ullis, skulle packa inför helgen i Mora. Vi var ju anmälda till Morakniv Triathlon Sprint men ingen var direkt i form för att trycka på. Tanken fanns ju att jag bara skulle jogga på löpningen men hur kul är det att inte ge allt? Eller framförallt så tror jag inte det är bra om man börjar hålla igen på lopp. Och så lite löpträning också så det lockade inte. Och Ullis har lite problem med en baksida så vi ställde in oss på att vara funktionärer också och eventuellt dra ihop ett stafettlag. Ullis ville simma och jag kunde ju cykla. Och både Tokan och Rainy skulle ju vara på plats så någon av dem kunde ju springa. Så det fanns lite att fundera på och tiderna från förra året visade att det kanske kunde bli kamp om pallen, det vore ju roligt. Hursomhelst så borde vi nog packa men Ullis var sugen på att dra till stan och varför inte. Det blev Ikea och lite andra affärer. Tim messade lite resultat om Lukas Högberg och det var spännande. Väl hemma så tittade jag lite på det också. Packa kunde vi göra imorgon bitti...

Ja, så gott som iaf. Som vanligt varmt som sjutton så jag gled upp ur sängen och tryckte på kaffemaskinen och gick ut och satte mig. Fick för mig att kolla till brevlådan för att se om det låg någon morgontidning där och mycket riktigt. Så det blev kaffe och lite läsning innan jag gick över på korsordet. Sen försökte jag ta mig för någonting men det var för varmt så det enda jag kände att jag orkade var att knata ned till källaren och jobba lite med Enklaresport. Där var det mycket svalare men datorerna alstrar ju också lite värme. Men jag bokförde lite och lade ut en bra produkt. 

Sen skulle jag ta mig en sväng till brädgårn och då började det mullra på himlen. Men det verkade vara en bit ifrån men jag sade till killarna att ha lite koll iaf. Jag lånade Felix bil och drog iväg. Väl på plats så pratar jag med en duktig kille och får lite tips. Faktiskt väldigt bra tips. Jag var hela tiden inne på typ eps-skivor men eftersom det inte var så plant golv så har jag dragit mig för det. Risken för att det skulle spricka var hög. Och killen höll med och visade upp en helt annan produkt som är mer som en isolerande betong istället. Mycket smidigare men det blir nog lite dyrare men det får det bli. Nu har det stått så länge då jag inte vetat vad jag skulle göra. Så nu är det bara att sätta igång. 

Vi märker att det börjat regna men det slutade rätt snabbt och snart satt jag i bilen igen och väl hemma fixade jag med lite mat. Det blev fläskkarré och med lite god sötpotatis till. Bland det godaste Ullis och Tim hade ätit faktiskt. De undrade vad jag hade gjort men det enda jag kunde komma på var att jag även tagit lite gurkmeja på. Och hyfsat hög temp och stekte faktiskt i både olja och smör då oljan tog slut. Gott var det iaf och det blev även bit till på kvällen efter vår promenad. För inte kom Ullis och jag iväg på någon träning inte. Men det var mysigt med en promenad. 

Onsdag och jag hade nästan fått panik på natten. Ullis hade läst att man skulle duscha varmt, det sista man gjorde innan sängdags. Men det trodde jag inte ett dugg på utan jag duschade kallt och gick sen och lade mig. Men jag fick nästan panik. Det var fuktigt och det var som det rann från mig. Jag gick upp på natten ett par gånger och drack vatten. Jisses! Sen, när jag vaknade, så blev det lite lätt frukost och lite kaffe. Jag passade på att försöka lösa ett svårt korsord och klarade nog det mest väsentliga. Iaf så att man skulle kunna skicka in rätt kodord. Ungarna kom visst upp också. De skulle iväg till Linköping och kolla in Felix nya studentboende. Så samtidigt som de åkte så gick jag iväg på min morgonpromenad. Det var varmt från start och återigen kommer jag på att jag glömt att ta på mig solglasögon. Idag fick jag för mig att lyssna på något som jag inte brukar lyssna på och det skulle gärna vara något ikoniskt. Jag kommer relativt snabbt på att det skall bli Madonna. Det kan bli spännande. Jag går väl säkert i ett par kilometer och sen möter jag en löpare och då kommer jag på mig själv att jag ju också kan jogga lite emellanåt. Och det kändes faktiskt riktigt skönt och jag kommer på mig själv att inte bli trött, då jag joggar. Jag nästan förväntade mig att det skall gå rätt fort tills jag inte orkar. Men jag orkar hur länge som helst men när det går uppför så stannar jag och går. Jag vill inte belasta hälen för mycket i början. Och det var läkaren tydlig med också. Och så fortsätter det. Jag joggar allt längre sträckor och när det är rakt, eller nedför, så joggar jag och ibland lite snabbare också. F-n vad nice! Nu känner jag hur mycket jag har saknat det. Samtidigt som jag lyssnar på Madonna så påminner en låt mig om en gammal kompis och jag undrar hur det är med hen. Lite känslosamt blev det och det påminner om att man måste ta vara på livet. När jag börjar närma mig timmen så kommer jag att tänka på TUB - Trosa Backyard Ultra. Där skall man se till att vara i mål innan nästa timme börjar och då kan man alltså starta igen. Och varje varv är typ 6,7 km. Jag ser att det ligger bra till men jag skall ju egentligen gå och den här rundan är sjukt mycket mer kuperat. Jag passerar iaf 6,7 km på några minuter under timmen och man skulle ju givetvis klara rätt många varv men det är svårt att sia om hur många förstås och jag är sugen på att prova. Jag var anmäld till årets lopp men jag fick ställa in pga av hälen. När jag väl var framme i Vagnhärad igen så gick jag direkt till affären, då jag ville köpa lite drickbart. Samtidigt så blir jag sugen på en piggelin och när jag kollar ned i glassdisken så ser jag inga. Eller? De verkar ligga i någon box och det står Tutti Frutti på dem. Hmm, brukar det göra det. Jag tar en och ställer mig i kön. När jag kommer fram till kassören så undrar han om den var gratis. Ha ha, jag förklarar att jag trodde det var en piggelin men jag inser nu att jag tagit en glass från en box som någon kund har öppnat. Men han knappade in ett vettigt pris och jag smakar på glassen direkt då jag fick stå länge i kön. Den smakar helt okey. Men väl hemma så känner jag att jag får ont i halsen. Det slår mig då att jag aldrig tålt något med Tutti Frutti. Skulle väl vara det där suspekta teveprogrammet då!? Ha ha! Skämt åsido så kanske den där smaken innehåller något som jag inte tål. Men allteftersom timmarna gick så verkar det halsonda försvinna men efter att ha röjt lite i huset så sätter jag mig i soffan och... somnar! Jisses! Värmen tar verkligen och snart nog ringer det på dörren. Det är grabbarna som är hemma igen och vi förbereder för lite käk och nu är även Ullis hemma. Jag måste springa till affären för att posta några brev och samtidigt missförstår jag de övriga vad de vill äta till middag. Det fanns visst redan en massa mat hemma och jag köper samtidigt en massa kött. Man kan väl säga att vi vet vad vi skall äta nu ett par dagar. Ullis vill iväg och simma men min ork är borta så jag är mer inställd på att bara svalka av sig och Felix vill hänga på och hoppa lite. Och hur var det nu med min fobi mot att hoppa? Jodå, det låter ju så himla enkelt att bara hoppa i vattnet men det är som en stor spärr hos mig. Jag dyker hyfsat enkelt men att hoppa i med fötterna före går bara inte. Så det var målet för i år och jag gick ned på stegen och hoppade från låg höjd. Sen höll jag på så och hoppade och hoppade. Ibland ett steg upp. Till slut var jag faktiskt uppe vid själva bryggan men när jag hoppade så böjde lite väl mycket och det gilldes nog inte. Men till slut så hoppade jag och de första hoppen så hoppade jag med armarna ut så det blev ett jäkla plask. Fast jag får nog inse att jag klarat av målen för det blev ett antal riktiga hopp men spärren är absolut inte helt upplåst... Phuui!

Och jag som vill kunna slå en volt i vattnet... :-/

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se