Söndag och idag var det dags för Morakniv Triathlon Olympisk distans. Men varken jag eller Ullis skulle köra men vi var beredda att hoppa in om Magnus behövde hjälp. Vi sov väl till runt kl. 08.00 och sen tänkte vi åka och köpa frukost på något ställe. Ullis hade en smart tanke på att äta på ICA Maxi, det hade vi gjort förr. Men det rann nog förbi mig för snart satt vi i bilen mot starten. Vi började väl att fundera på att endast köpa en kaffe och en macka på något café eller hotell. Fast inget café verkade ha öppet och hotellen var griniga. Man var visst tvungna att köpa en hel hotellfrukost och det kostade typ 130 kronor. Det tyckte vi inte att en kaffe och en macka var värt och vi hade heller inte tid att sitta ned. Vi skulle ju vara lite tillgängliga och nu började regnet falla allt kraftigare. Blöta som tusan så satte vi oss i bilen och åkte, efter att snabbt ha morsat på gänget vid starten, tillbaka mot ICA Maxi. Det som vi passerade i början... Hmm, Vi gick in och tog oss en kaffe och en macka. Det blev en smoothie också och allt smakade kanon. Och regnet kom och gick lite grand. Nu får vi mess om att Rainy (passande namn idag) ställer in. Han har mått lite dåligt av någon mat. Och både Ullis och jag kände ju av något igår. Fast vi käkade nog inte ens på samma ställe. Hmm, vad tråkigt. Snart måste vi skynda oss tillbaka till starten och efter att jag klagade lite på att det nog borde vara markeringar vid bulorna på ett vägavsnitt så fick jag gärna markera dem och sedan skulle vi skynda oss till ett ställe där Ullis och jag skulle vara. Vi hann markera och jag hoppades att markeringen fastnade trots det våta underlaget. Vi hinner knappt parkera bilen och kolla svängen, där vi skulle stå, förrän det kommer ut en gammal dam och börjar prata om problemen dagen innan. Hon slutar typ aldrig att prata och när cyklisterna kommer får jag koppla bort henne och dessutom så är det några smågrabbar på cykel som stör lite grand. När det är som värst så får man varna cyklisterna, för trångt möte, och även stoppa bilar, så det inte blir olyckor. Men jag tycker vi har bra koll och vågar släppa fram bilarna men ibland med order om att gasa på. Det är verkligen fullt upp den tid vi står där och när det lugnar sig så lugnar det sig förstås rejält, men det är bara skönt. Vi får nog lite drygt en kvart då det inte händer så mycket och sen, när vi försäkrat oss om att det inte kommer fler, tar vi oss tillbaka och parkerar bilen. Vi tittar på lite grand och snackar lite med underbara Sivan och Brittan samt en av deras sönder, Nicke-dockan. Vi hinner inte snacka så mycket med Magnus, då han  har fullt upp och sen måste vi bege oss hemåt och efter lite mat så tackar vi för oss och vi fick med oss en massa härlig energi och förstås många trevliga möten! :-)

Tack Mora!

Hmm, dags att trimma till sig lite...?