Torsdag och klubbträning. Jag skulle helt klart försöka men jag hade fortfarande problem med hälen, framförallt sedan tisdagsträningen. Gårdagen blev faktiskt träningslös, då jag kände mig lite sliten, och jag målade om i gästrummet istället. Och när jag kom hem från skolan idag så tog jag fram rollern och målade klart rummet medan Tim fixade maten. Sedan käkade vi gott och Ullis och jag gjorde oss klara för lite löpning. Men jag var mycket tveksam på om det ens skulle gå att jogga. Vi gick bort till Safiren och när vi nästan är framme så kommer en bekant bil och ut från den hoppade tre stycken löpare; Flaken, Tokan och Puttis. Efter några minuter var vi klara och jag var lite egoistisk och valde väg för att få lite mjukare underlag. Det känns lite men det funkar. Dock är det lite smärtsamt, och svagt, i uppförsbackarna. När vi kommit några kilometer så viker de andra, som skall köra backträning, av och Ullis och jag fortsätter att springa på grusvägen mot Lundby. En stor älg står och tittar på oss och det är lite häftigt. Snart så känns det bättre och efter ett tag så känns det som om jag skulle kunna springa hur länge som helst och det gick lite i vågor. Sedan vänder vi och joggar hemåt. Nu börjar det bli tyngre igen och jag tror vi kör runt 6 min/km. När vi är tillbaka vid Safiren så ser vi några bekanta och stannar för att prata lite. Sen blir jag för stel för att vilja jogga de sista tvåhundra meterna hem så vi går istället. Det blev endast dryga sju kilometer och det får väl räknas in som bättre än inget. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så jäkla sugen på att springa idag så det var inte klokt. Riktigt taggad! Men på jobbet var det rätt stressigt då jag tagit på mig alldeles för mycket och trodde att jag kunde ro i hamn allt själv. Dock så var jag förstås beroende av lite assistans och det trodde jag i min enfald att jag skulle få. Men då kunde ingen och det blev också ett stressmoment att försöka få ihop. Mycket att göra och rätt ovisst om det skulle gå att lösa. När jag sen fick besked att jag inte kunde få hjälp av dem, som vi hoppats mest på, så fick jag dra iväg ett mail och förklara att vi fick ställa in. Då gick luften lite ur mig. Så pass mycket att jag glömde bort att meddela eleverna. Men nu skulle det springas. Dock så fixade jag lite  mat först och det blev en hel laxfilé i ugn, doppad med färsk citron och goda kryddor på. Till det lite kokt sötpotatis och det smakade himmelskt! Mmm! Sen iväg till klubbträningen och jag ser att två kvinnor redan springer på banan och jag morsar men känner inte igen dem. Sen börjar det vanliga folket att droppa in och de två kvinnorna joggar iväg. Det visade sig att en av kvinnorna tidigare varit med oss och sprungit och jag kände således henne lite. Men jag kände inte igen henne då. Hursomhelst så joggar vi igång och det var, förutom mig, Rainy, Flaken, Yoga-Carina, Tokan och Putte. Kul att det nu stabilt är ett lite större gäng igen. Men vi kan förstås bli mycket fler. Det är konstigt. Ingen som varit hos oss och bytt klubb, eller börjar själva igen, har kunnat behålla samma nivå. Men det är klart att hårdare träning är jobbigt men är man ett gäng så känns det knappt att man tar i. Fast idag så var det som att springa i sirap. Kanske tog stressen, från jobbet, överhanden för det gick verkligen inte. Det var tvåtusingar idag och jag började i runt 4.40-tempo, vilket inte är så värst fort. Men det blev segare och segare och det fanns knappt ett löpsteg kvar på slutet. Så när jag har ca. 400 meter kvar så ger jag upp. Jag får inrikta mig på att jogga och kör lite på gräset och sedan tar jag ett varv i skogen. Puttis har också bränt sitt krut så när han är klar med sin andra tvåtusing så hänger han med på ett varv i skogen, han med. Sen så får jag ge upp. Det är jobbigt att bara jogga och jag får känslan av att det nu är kontraproduktivt. Det blev knappa sex kilometer. Sen funderar jag på att köra lite fys men sprarar mig istället till imorgon, då jag skall köra hårt med en kompis. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

En hel del på jobbet kring en tema-dag, som vi skulle ha på onsdagen. Men väl hemma så var jag sugen på att träna och gick till Safiren. Där körde jag dock rätt lugnt på Cross Trainern men körde på hyfsat länge. Det blev strax över 70% av maxpuls och på motstånd 12 (what a surprise!). Men när jag kommit typ 13,5 km så får jag för mig att avsluta hårt och höjer motståndet till 18 och försöker hålla det tills jag kommer till 15 km. Det blir tuffare, förstås, men jag orkar ända hålla en hög kadens. Mot slutet så märker jag att jag ändå orkar så jag bara trycker på allt vad jag har på slutet och kadens ligger stadigt över 90. Grymt! Jag känner mig nöjd och jag ser att jag kom upp i 182 slag/minuten på slutet. Snittet blev 140. 

Efter det så går jag in till gymrummet och kör tre övningar. Det blir tricepspress, axellyft åt sidan i maskin och alternerande bicepscurl. Det gånger två och jag avslutade med lite rehab för hälen. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Brorsan Jocke och hans Lina åkte på jobbresa och jag och Ullis blev barnvakter och det såg vi fram emot. Det var länge sedan smågrabbarna sov över och de gillar verkligen Tim och Felix. Så i fredags så hämtade vi smågrabbarna från fritids och åkte hem. Det blev full fart direkt och när vi skulle lägga oss så ville grabbarna sova tillsammans med mig. Jag läste lite från min bok, som jag just då läste, och hoppades innerligt att det inte skulle komma något alldeles för smaskigt eller iaf ha sinnesnärvaro att bromsa om jag märkte att något sådant var på gång. Det värsta var väl att Bella, en get för övrigt, hade krypit upp i Tessans säng och drog av en getprutt. Ungarna skrattade gott och det tog någon minut innan de lugnat ned sig. Sedan gick det några minuter och jag kunde natta dem och smyga iväg. Gosiga killar. 

På lördagen drog vi till Nyköping, det var jag och Ullis samt förstås smågrabbarna. De heter förresten Gabriel och Victor. Vi lämnade in bilen på en biltvätt och traskade mot hamnen. Det blev en god glass och kaffe där och sedan gick vi en sväng till cykelaffären men det var alldeles för mycket folk där och vi fick aldrig någon hjälp. Så snart så gick vi då vi inte orkade vänta. Jag tror också att jag kunde ta hem grejerna själv. Det är en fördel att ha en egen sportbutik. Sen försökte vi få med oss grabbarna på att vi skulle åka och hälsa på min, och deras pappas, faster, i Mariefred. Men det var de alldeles för trötta för så snart åkte vi hemåt istället. Väl hemma så ville de spela lite teve-spel men vi körde några timmars spelstopp och de traskade istället iväg med Tim till Qlan-plan för lite fotboll. Kul! Så jag började måla lite i gästrummet. Vi skall renovera det lite och har kommit en bit. Felix har ju flyttat ut men det är ju fortsatt hans rum men vi gör iordning det så det blir nytt och fräscht. 

Sen gick timmarna och det var dags att lägga sig och samma visa. Jag fick natta dem och nu hade jag redan läst klart min bok så jag körde lite musik från mobilen. Det gick hyfsat fort för dem att somna och nu var även jag trött. Så jag tog min täcke och kudde och traskade in till mitt och Ullis sovrum och somnade rätt fort. 

Söndag och efter några timmar så skjutsade vi hem barnen och sen gick timmarna utan någon träning. Hmm, skall det bli helt träningsfritt igen? tänkte jag. Men det blev istället en promenad med Ullis. Det blev nog runt 5-6 km. Lite regn på slutet och vi gick in på affären och handlade. På vägen ut så ser vi en jättefin regnbåge, eller snarare två stycken. Härligt och det såg ut som regnbågen slutade vid vårat hus! :-) På något sätt så tänkte jag på allas lika värde och hur viktigt det är att stå upp mot orättvisor. 

Torsdag och igår blev det visst träningsfritt. Jag kände mig lite sliten så det kanske var bra med lite vila. Men idag ville jag träna igen men benen var inte pigga på att springa, eller rättare sagt hälen. Så jag traskade iväg till Safiren och jag fick med mig älsklingen. Riktigt kul och hon ville också köra lite Cross Trainer. Vi morsade på Puttis som skulle ut och springa och det var lugnt om han skulle bli själv. Jag passade på att ge honom en liten present då han varit borta ett tag, pga kvällsjobb. Helst skulle jag vilja ge alla i klubben en present men det skulle kosta för mycket men jag är ändå väldigt glad och tacksam. Ullis och jag bytte om och sen gick vi in till konditionsrummet och där var det bara en Cross Trainer ledig och den fick Ullis ta. En bekant, äldre dam, stod på den andra träningsmaskinen och hon sade att hon snart skulle vara klar. Så jag började på en motionscykel och körde några minuter och sedan hoppade jag över till Cross Trainern. Där blev det rätt lugnt i 6 km, på motstånd 12, innan jag körde igång med intervaller. Och som vanligt blev det 600 meter och 400 meter lugnt. Och med motstånden 18, runt 86-87 i kadens och motstånd 9 i runt 60-63 i kadens. Ruggigt tufft och jag såg på klockan att jag var uppe runt 95% av maxpuls. Det blev nog 5 stycken intervaller innan jag tog det lugnt den sista biten. Skönt pass och både Ullis och jag var nöjda. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var det tisdag och klubbträning, man riktigt längtade! Men jag hade nog inte någon bra koll på hur kroppen var. Från och till så hade jag känt av halsen och till råga på allt fått munsår, det får jag sällan och kanske en signal om att en förkylning finns i kroppen. Väl på plats så morsar jag på Yoga-Carina, Rainy, Flaken, Puttis och Tokan. Lite snack om helgens bravader, två sprang i Mora, den ena den långa och den andra den kortare varianten och det var Tokan och Rainy. Sen joggade vi igång och det kändes som om jag inte kunde jogga sakta men samtidigt hade jag lite problem att få igång andningen, jag tänkte att det skulle släppa. Men efter dryga 1,5 km så märker jag att jag fortfarande är slut och det liksom krampar i benen. Hmm, det var väl attans då! tänker jag. Lite stretch och sen drar vi igång löpskolningen. Det är ju nu som det brukar släppa, i sista läget. Men jag har fortfarande jobbigt att andas och jag börjar fundera, återigen, om jag har något i kroppen. Att jag tränade benen igår brukar inte påverka så här mycket. Så jag signalerar att jag nog tar det lugnare men att jag ändå provar. Pang! Där drog vi iväg och Yoga-Carina drog iväg som ett skott och efter springer Flaken. Jag känner rätt omgående att det inte är min dag så jag tar det lugnare och gör sällis med Rainy som måste ta det lugnt idag. Det blir som tre öar med Yoga-Carina och Flaken, Puttis och Tokan samt jag och Rainy. Jag ger upp redan efter ett set och joggar ett tag. Några diskuskastare kommer och jag snackar lite med dem. De frågar om jag vill prova och jag gör ett litet halvhjärtat försök. Försöker få in tekniken men tar inte i. Jag säger något om att man får multiplicera det med fyra. Nej, tio! säger de... Ha ha, det låter som om jag får fortsätta springa. Efter lite jogg med Rainy så blir det lite fys på gräsmattan. Kanske en kvart. Lite trist att det gick sämre med löpningen idag. Men kanske är det något i kroppen. Att jag börjat få munsår kanske också antyder det, det brukar jag inte få. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Måndag igen och nu började även eleverna. Det var lite oklart hur många vanliga klasser det skulle vara idag men såklart så blev det samling i de vanliga klassrummen, för eleverna, och sedan fick det utkristallisera sig. Jag hann iaf bearbeta fram en ny och aktuell enkät inför det nya läsåret. Med lite frågor om vad eleverna ser fram emot och vad de själva önskar och tycker om olika lekar och övningar. Sen var det möte på skolan och väl hemma var jag rätt trött. Men rejält taggad att komma igång med träningen och huvudmålet är förstås Kalmar Ironman 2019, det skall bli så roligt. Jag traskade bort till Safiren och hade väl ingen egentlig plan utan ställde mig på en Cross Trainer. Jag mjukstartade på motstånd 12 och körde runt 77-78 i kadens. Inte så värst hårt på de maskinerna men jag gissar att pulsen ändå låg runt 70% av maxpuls eller lite under. Sen dröjer det inte så länge förrän en gammal bekant ställer sig bredvid och det känns lite mjäkigt att köra så lätt när han har tyngre. Men jag behöver ju inte bevisa något utan kör på men sen, vid 5 km, så höjer jag två steg till motstånd 14 och så kör jag så i ytterligare 5 km. Vi hinner prata en del innan det blir lite mer ansträngt och nu höjde jag igen och då förstås till motstånd 16! Nu börjar det helt klart kännas lite men det känns fortfarande rätt bra men jag flåsar ju lite då jag pratar. När det gått ytterligare 5 km så funderar jag om jag skall köra slut på mig, vilket jag nog hade gjort om jag gasat på länge på motstånd 18. Men jag känner att det räcker och drar ned till motstånd 12 igen och bara köra lugnt den sista biten och får förstås ned pulsen rejält. 60 minuter blev det och jag kom 18,85 km. Skönt att röra på sig. men jag har haft känning av någon förkylning och körde med Coldzyme under helgen. Efter Cross Trainern så gick jag in till gymmet och körde mitt vanliga tänk med 3 övningar i en följd och sen upprepa. Kanske lite lugnare första svängen. Det blev Lårcurl, benspark och sittande rodd. Skönt att ta i. Efter det så blev samma sak igen fast nu med sittande magcrunch i maskin, Pec-dec (typ av sittande flyes) och sist sittande axellyft åt sidan. Det får räcka och jag kan bocka av en timme och en kvarts bra träning - nice! 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var det då dags för Kalmar Ironman, i år med mig och Ullis vid sidan om. Visserligen så hade vi flera vi kände som körde men i första hand som handlade det om att få bra med motivation för vidare satsning. Vi skjuter ju upp vår start till nästa år. Vi åkte tidigt på fredag morgon och efter diverse småstopp så var vi då framme. Fast vi körde vidare mot Öland och Färjestaden. Ullis hade hittat ett bra ställe som serverade kroppkakor och det var vi sugna på. Det var smidigt att hitta dit och det var ett riktigt stort och proffsigt ställe som heter Arontorps. Det smakade riktigt gott och efter det så åkte vi tillbaka mot Kalmar och checkade in. Vi bodde på Rasta och det var rent och fräscht men lite väl enkelt för Ullis smak. Hon hade väntat sig lite mer flärd. Efter att installerat oss så tog vi apostlahästarna och traskade ned mot stan. Där väntade "Ingethem" på oss. Vi tänkte ta en fika med honom och kanske lugna hans nerver lite. Det var hans första IM och från början så trodde vi ju alla att även jag och Ullis skulle köra. Rätt försenade, mot den tid jag uppgav, så träffade vi honom och vi satte oss på läktaren och fikade lite. Strax så ser vi några bekanta och de kommer och snackar lite. Det var paret Mic-Ola, Jensan och Jonie. Det debuterade också på distansen och det blev lite snack innan fjärilarna i magen gjort sig påminda på dem alla tre och de begav sig till sina hotell. 

Ullis och jag gick till mässan och köpte lite kläder och sen blev det lite mat i magen. Efter kvällen i centrum traskade vi tillbaka till hotellet och det blev en riktigt lång promenad. Bara sträckan fram och tillbaka mellan centrum och hotellet var 9 km och sen kan man lägga till ca. 4-5 km som man traskade runt i stan. Ha ha, lite träning bara det. 

På lördag morgon var det då dags att bege sig mot simstarten och vi kom iväg lite sent och fick springa några kilometer. Lite tufft med en ryggsäck på ryggen men man ville ju inte missa starten. Proffsdamerna startade 06.45 och det missade vi tyvärr. Men vi gick igenom startfältet och man kunde känna på stämningen. Sjukt mycket fok och det var något man missade då man själv skulle starta. Man var liksom i sin egen bubbla. Det var fullt överallt och man fick se starten från ganska långt håll och den känslan var inte helt perfekt. Det hade ju varit kul att se det från lite närme håll. Så snart så traskade Ullis och jag bort till bron, där det är 900 meter kvar. Vi ser att det inte är fullt på den och vi hittar en plats som är absolut närmast simmarna. Vi sitter typ på bryggan och har fötterna där de skall runda och skulle någon sträcka upp armarna rakt upp så hade de träffat våra fötter. Vi får vänta ett bra tag men snart kommer proffstjejerna och det är en ruggig fart. De är ganska duktiga på att ta närmsta vägen så de ligger rätt nära oss. Kul att se men det är svårt att se vem som är vem. Där sitter vi kvar tills siste simmare är förbi. Colting känner vi igen och det går fort men ser lite osmidigt ut. Fast jag förstår ju att kroppen ligger bättre under vattnet än vad det ser ut att göra. Tror han simmade på 52 minuter. Hmm... Grymt. Sen traskar vi bort och tar en frukost till på hotell Svanen och det smakar kanon. Det känns liksom som "vårat" hotell. Där har vi bott de senaste två åren då vi har kört. Sen går vi och hejar på cyklisterna och efter ett tag kommer tre ungdomar och hejar vid sidan om oss och jag hör att de undrar över någonting och jag bryter in lite försiktigt och svarar. Det är början på roliga samtal och de står bredvid oss och hejar i säkert över en timme. Det slutade med att de tog våra namn för att kunna heja på oss nästa år, kul! Men snart började det att smärta i händerna och det är klart att klapparna man händerna oavbrutet i timmar så smärtar det till slut. Det kändes som om ledvätskan, i fingrarna, började försvinna. Men det fick man ta. Och vad kul att se cyklisterna le och tacka! Så håller det på och vi hejar på de vi känner och alla verkar starka. Sen byter vi plats några gånger och vi sitter ett tag på läktaren och där står vi och ser på vinnarna och det är känslomässigt. Publiken är fantastiskt och man ser att vinnarna är riktigt berörda och jag känner att jag blir tårögt. Och tårögd blev jag också när den fantastiska Thomas Gustavsson föräras med ett "egen" gata. Helt fantastiskt och jag är då glad att jag hade glasögonen på mig. Jisses, vad häftigt. Och vad fint att hans fina arbete har uppskattats och förstås gett det resultat som det gjort - Wow! Men efter några timmar orkar vi inte riktigt med larmet, trots att det är häftigt. Så vi traskar bort en bit på löparbanan och där sitter vi resten av kvällen men när det börjar närma sig slutet så orkar vi inte mer. Vi har fått den boost vi ville och tackar för oss. Vi ser systrarna Steiner springa mot mål, vi ser Thullis, Magnaten och Ingethem. Och många fler! Wow! Men som vanligt så missar jag min coach och det är ju för jäkligt att jag inte känner igenom honom. I år har vi ju inte haft någon dialog men samarbetet är lite mer light där han kollar lite på min träning och jag hoppas det kan bli bra till våren. Men han kom tvåa i sin age-group. Grattis till det!  

Nu en promenad hem till hotellet och nästan helt slut. Då kan man ju tänka hur de som springer känner sig. Vi såg förresten en löparen som kom och spydde framför ögonen på oss. Vi förstod sen, dagen efter, att det var Louie (eller hur han stavas) Herrey. Han kom till slut i mål och hade skyllt på magsjuka. Det såg mer ut som han var helt slut. Men grattis till honom med.