Fredag och dags för Trosa Stadslopp. Jag har varit lite hängig och kände knappt för att åka ned. Vet inte riktigt vad det är men det är klart att det suger att inte springa när man gillar det loppet. Men hursomhelst så åkte vi ned och vi hinner knappt parkera bilen förrän en Bäck-broder åker förbi och ser klart bekymrad ut. De saknar en funktionär vid en vital punkt men jag och Ullis sade att vi kan stå där. Han åkte vidare klart lättad och vi gick mot starten. Vi möter ledarbilen för det korta loppet och det verkade inte lika viktigt just då och vi hade säkert inte hunnit. Såvida vi inte liftat med Bäck men han sade inget om det. Efter att ha morsat på de som skulle springa och förstås tagit kort så hämtade vi våra funkiströjor och snart var det dags för start. Efter starten så kollade vi upp vårat ställe och gick sedan tillbaka för att se löparna varva. Det kändes inte som något rekordtempo men jag kan ju ha räknat fel. Sen gick vi bortåt och när det börjar närma sig så kommer två cyklister, en pappa och hans son. De hade inte orkat med tempot och pappan säger att cyklisterna skall också ledas in men åt andra hållet. Oops! Det hade ingen sagt och det var tur att de kom förbi. Sen kommer bilen och vi öppnade smidigt och såg till att inga var ivägen och cykelkillen ledde in de övriga cyklisterna och sen fick någon vinka vidare löparna. De hade verkat lite förvirrade. Men det är sådant man kan tänka på till nästa gång. Men då hoppas jag på att kunna springa förstås.