Torsdag och jag kämpar lite med både motivationen och att få upp lite mer träning igen. Men det blir lite hårdkörning ibland och det tror jag är viktigt. Det gör att jag inte tappar så mycket. Tvärtom så blir det bra kvalitet. 

Idag började jag som vanligt på Cross Trainern och idag körde jag rätt tufft och körde på motstånd 15. Det fanns lite sug i att höja motståndet, enkom för att komma längre på samma ansträngning. Men nu skall jag ju inte stirra mig blind på distansen, jag vet ju att maskinerna inte riktigt stämmer. Men jag sporrades ändå att komma långt på just det motståndet och jag loggade 7,55 km och tiden blev 20 minuter blankt. Bra start och rätt tufft. Sen körde jag 3 övningar, det blev som vanligt lite bålstyrka och lite armar. Efter det så kände jag för att staka lite och gick förstås till stakmaskinen men nu blev det lugnt. 2 km valde jag men sista 400 meterna så tryckte jag på rejält. Det gav förstås en rejäl pulstopp. Tiden blev strax under 9 minuter, typ 8''53. Sen körde jag på med lite övningar igen och det blev blandat med först 3 övningar 2 gånger och sen ytterligare 3 övningar och givetvis även de två gånger. Bra träningsdag - me like!

Sponsorer/samarbetspartners

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, vem är inte annorlunda förresten? Men jag drog min historia i skolan om att jag blev fastspänd i sjukhussäng, som barn och därefter stammade hårt och inte kommer ihåg någonting från min barndom, iaf inte från årskurs tre och bakåt. Kanske några fragment från årskurs fyra. Att bli lämnad, fastspänd, som treåring, då läkarna skickade hem mina föräldrar satte förstås ett hemskt avtryck i mig. Och sen hur det kändes i mig då mina klasskamrater skrattade, i min öron högljutt, då jag försökte prata. Det var något jag undvek i det längsta dock. Det jag försökte förmedla var att allt man säger och gör kan fastna i någon annan och även åt andra hållet. Är man god har man det tillbaka. Jag tror det fastnade hos barnen och det handlar om att vara en bra förebild. Det mår man själv bra av och det smittar av sig. Jag visade ett exempel när jag log  hjärtligt åt en och det smittade av sig. Så härligt att se. 

Nu sade jag även att jag hade lite "tur" och var duktig på sport, det räddade mig lite. Så på något vis skapade jag mig en identitet kring sporten och den har alltid funnits där. Som en räddande ängel och kanske formade min ensamhet, som jag ibland drog mig till, att jag satt och funderade mycket. Senare så mycket så jag kände att jag blev missförstodd och inte blev tagen på allvar. Det kändes som om mina idéer inte togs tillvara och till slut blir man lite fundersam själv. Är det inte smarta saker jag kommer med. Sen stötte jag på Mensa. Det kändes lite som det passade mig och provtesterna på nätet var inga problem att lösa, och det fort. Så varför inte. Skulle jag komma med i Mensa, som enligt dem bara 2 % av populationen skulle klara av, så kanske jag skulle finna likasinnade. Sagt och gjort. Jag testade men tre dagar innan det riktiga testet så lämnade jag blod. Jag tänkte att det inte skulle påverka och kanske gjorde det inte det. Men det kunde det absolut göra, sa testledaren. Hmm, inte så smart alltså. Jag diskvalificerade mig från start alltså. :-) Anledningen till inlägget från första början var att jag såg ett gammalt intyg från Mensa. Jag missade en fråga och jag skämdes så för det. Alltså en fråga ifrån att bli "insläppt" i Mensa och deras medlemskap. Men då jag letade efter lite andra intyg så såg jag det. Hmm, jag fick 128 i IQ, det är ju inte så jäkla dåligt. Och oavsett om blodgivningen påverkade eller inte så är det helt okey. Det skulle ändå kunna förklara att jag känner mig lite udda ibland. Och typ snurrig som ibland har alldeles för många saker i huvudet så det blir som en jäkla soppa. Så jag måste ventilera ut något ibland. Så idag såg jag alltså intyget och letade lite på Mensas hemsida, kanske har de släppt lite på reglerna men det hade de förstås inte. Jag kan förstås göra ett nytt försök men det kostar en del pengar och man har bara två försök totalt. Men jag var nära sist och skulle nog tycka att det var kul med den udda gemenskapen. Det är iaf vad jag tror. Jag hittade länken till provtestet och körde det igen men jag kom ihåg för mycket av det sist, trots att det var många år sedan, och hade inga problem att pricka alla rätt. Men det var det som gjorde att jag iaf vågade testa mig på riktigt sist. Nu har jag förlikat mig lite med att vara annorlunda och har liksom hittat hem. Bara man hittar nycklarna ibland och kan släppa ut lite av idéerna, annars kokar det över. Är du annorlunda och hur yttrar sig det? Jag verkar dras lite mot nördar och gillar att höra dem snacka om sitt område. För det mesta iaf. Det måste såklart intressera mig lite. 

Men skall jag göra ett nytt försök att gå med i Mensa så krävs det ändå att man motionerar hjärnan lite och frågan är om man har tid. Nu har jag skickat in ansöka om att plugga in lärarbehörighet. Det blir spännande. 

Jag sprang ju på några häftiga pockeböcker, för en tid sedan, och nu var det då dags. Det var fortsättningen på Magikerna-serien, av Lev Grossman. Det är lite av fantasy-stuk på det men ändå lite med verklighetsförankring. Det är iaf så det vill framställas och man köper det. Lev skriver bra och inlevelsefullt men framförallt väldigt spännande, trots att det, iaf så här, då man ser det objektivt, kan anses lite flummigt. Men den första boken, Magikerna, är riktigt bra och den är bra från början till slut. Den här boken, Magikernas Kung, är lite hoppig då den går från olika tidsepoker i de olika personernas liv och ett tag hänger man nästan inte med. Men han syr ihop det bra på slutet och slutet på boken är skrämmande bra. Sen tvingas man förstås att fortsätta läsa nästa, och sista, boken i serien. Den heter Magikernas Land.

Men den här boken då, vad handlar den om? kanske ni undrar. Det handlar förstås om Quenting Coldwater och hur han lever och, i det här fallet, kastas mellan de olika världarna. Och är han så nöjd över att "bara" vara kung över det magiska landet Fillory? Hmm... Men läs för all del första delen innan du ger dig på den här. 

Mvh Niclas i Nickes bokklubb! 

Kanske den största bokklubben i sitt slag.

Tror bara det finns en förresten...

En medlem.