Och varför skulle jag vara nervös då? Nja, det var kanske en blandning av nervositet och stress då. Först hade jag stressat med att lära mig en dans, som jag skulle lära ut, och sen var det tufft att hinna med att läsa en bok, och svara på lite frågor, inför ett möte idag. Och som ni säkert läste i gårdagens blogg, så fick jag försöka att både ta ut steg på dansen och läsa boken, samtidigt som jag tränade! :-0 

Och hur gick det då, kanske vän av ordning undrar? Först då dansen, på morgonen. Nja, det var väl lite småstelt först men efter ca. 5-10 minuter så började det ge med sig och klassen, som är en rätt liten klass, var härliga och det var en bra start. Sen blev jag alltmer varm i kläderna och jag som aldrig varit bra på att dansa fick beröm. Jag skrattade gott åt "Vart har du lärt dig att dansa!?" Ha ha, kanske lättlärd. Tror det handlar mycket om att bara våga och följa med. För inte sjutton har jag dansat direkt mycket. Men nu skall vi inte dra för stora växlar. Det är en rätt enkel barnsång! ;-)

Sen var det då dags för mötet och jag som trodde jag satt på facit, typ. Men de andra svarade inte riktigt som jag tänkt mig. Konstigt att man kan tänka så olika men det kändes intressant att höra andras synpunkter och infallsvinklar. Sen, senare, faktiskt direkt efter mötet, så var det full fart in till Nyköping, för att lämna blod. Vi kom in och jag fick gå in direkt. Och jag fick samma sköterska som sist. Med samma efternamn som mig (och Ullis), men vi är inte släkt. Men lite roligt ändå. Och apropå roligt så var det lite skoj att jag hade för låg puls så maskinen, som skulle kolla blodtrycket, funkade inte. Den hann liksom stängas av hela tiden. Hon tyckte att det var lite märkligt för jag var ju precis uppe och gick. Till slut bytte hon maskin och då fick hon den att funka och pulsen var då 41. Då jag legat still länge så går den nedåt 30. "Du är för vältränad" sade hon och skrattade. Som vanligt mycket prat och vi pratade om simning och simmärken. Jag sade att det enda märket jag har är Baddaren. En sade att det är väl då man skall doppa huvudet. "Vad kallas det då man vinterbadar" ropar en annan sköterska. - Galenskap, svarade jag! Ha ha, hon skrattade gott och tyckte att jag var rapp i käften! ;-) Men visst, fortsatte jag. Skulle jag ha en bastu först så kanske jag skulle våga prova. Men första gången hon provat så hade de inte orkat vänta på bastun och hoppade i 8-gradigt vatten direkt. Fy bubban! :-0 Och bara tanken att göra det i nollgradigt vatten...

Men skämt åsido! Nu har man lämnat blod igen och det var visst den 26:e gången och Ullis fick ett märke för att hon lämnat 20 gånger. Men jag kunde inte erinra mig om att ha fått något märket och när de kollade upp det så såg de att de hade missat det! Så numera är även jag stolt innehavare av silvernålen. ;-)

Och apropå nervös så är jag rätt nervös för nålen. Ja, inte silvernålen utan nålen som de sticker för att tömma på blod. Och inte har det blivit bättre med åren. Tvärtom... :-0 

https://www.instagram.com/p/BbhiCU3h0Wf/?taken-by=enklaresport