Nu är det en bra bit över en vecka sedan maran gick men hälen blir banne mig inte bättre. Det har liksom gått lite upp och ned och frågan är om det är så smart att bara ösa på starka salvor. Rätt som det är så går väl hälsenan av. Så kändes det nästan idag. Ja, iaf då jag gick från gymmet men jag haltade även lite på jobbet och Ullis är på mig, i all välmening, att jag måste kolla upp det där. Men jag var ju så säker på att jag hade hittat en lösning för jag stärkte ju upp senan rejält i början med Cross Trainern och sen kunde jag ganska omgående köra excentriska tåhävningar. Men nu var det knappt så jag kunde gå. Nåja, jag gick glad i hågen bort till Safiren för ett pass och Ullis drog till Trosa för provlöpning av Trosa Stadslopp. Det kunde jag inte ens drömma om idag. Men jag hoppade upp på maskinen och det första jag ser är en lite glad bebis. Som dock ligger och kräks på golvet och det upprepades några gånger. Mamman gick tålmodigt och hämtade papper. Men lilla bebisen sken som en sol och allra minst då han såg mig! :-) Det var för övrigt full fart på gymmet och vi var runt tio stycken i det lilla rummet så det var full aktivitet. Jag körde lite hårdare än zon 2 idag, det kanske blev 5-6 slag högre än sist. Men jag ville känna på lite och jag smetade på salva på hälen precis innan. Det blev Linnex och Counterpain. Frågan är om kombon är så lyckad. Jag fick aldrig den sköna känslan som jag fick för ett par veckor sedan utan det blev snarare värre och värre. Efter 60 minuter så fick det räcka idag och jag tänkte gå in och simma några längder. Ja, det brukar ju heta så. Några längder. Men det blev inte så mycket mer än så för man blir rätt trött av att stå på en Cross Trainer. Men 350 meter fick jag ihop iaf. Sen kände jag mig nästan tvingad att avbryta då jag fortfarande hade en hel del omdömen som skulle in. I skrivande stund, strax efter midnatt, är jag äntligen klar! Yippie! :-)