Så var det fredag och det tog emot lite att hoppa upp på cykeln och när jag återigen inte hittade nycklarna så var det nära att jag tog bilen. Men i sista stund så hittade jag dem och det fick bli cykeln igen. Det blev en skön tur och det var nästintill vindstilla. Lite som fartlek då det är rätt kuperat. Väl framme så eftersvettades jag som sjutton och i personalrummet så ropar Birgitta på mig: -NICLAS! Va fasen är det nu då, tänkte jag. Hon hade så ont så hon kunde knappt sova i natt och jag brukar lösa upp lite knutar på henna i ryggen och så var det även nu. Jag tog det lite försiktigt och lovade att återkomma på lunchen. Men det glömde jag bort då Wolfen ringde och undrade om jag ville hänga på och äta ute. Vi drog iväg till Östermalma i hans cab och man såg att han njöt! :-) Tyvärr så blev det väl lite si och så med laktosen men jag försökte undvika det jag kunde. Väl tillbaka så fick jag bråttom med nästa klass som satt och väntade. -Du är försenad, sade dem. Nädå! Jag har två minuter tillgodo, svarade jag! :-)

Sista klassen blev lite fritt då det är en bonuslektion men de aktiverade sig väldigt bra ändå. Kul att se!

Jag tog en kaffe i personalrummet och drog sen upp på cykeln igen. Men fy bubban vilken motvind jag fick nu då. Det blev ungefär 4 minuter långsammare och om jag inte missminner mig så var det ungefär samma sak igår.

Väl hemma så fixade vi lite mat och sen var jag bara tvungen att gå och simma. Men det tog emot. Jag blev nästan lite uttorkad efter timmarna i solen, på skolan. Och jag orkade knappt så det blev bara en kvart innan jag gav upp. 650 meter och det är förstås inget att skriva hem om men är orken slut så är den... Jag laddade batterierna hemma istället med familjen.