Som rubriken antyder så fick jag ont i halsen och jag vill bara upplysa att jag aldrig någonsin kommer att tipsa om att springa då man har ont i halsen. Förut så kunde jag relativt lätta känna av när det var okey att springa med halsont och när det inte var det. Den känslan verkar jag har förlorat nu men kände ändå att jag liksom inte hade råd att missa ytterligare en träning. Och smärtan jag kände i halsen var bara på en punkt och kunde nästan liknas vid den man fått då man fått strul med någon tand. Liksom på ett enda ställe. Det kom direkt efter simningen igår och kanske kom det därifrån. Nåja. När jag kom hem från jobbet så ser jag att mina nya Hoka One One Clifton 3 har kommit och det var ju glädjande. Rätt orolig så drog jag på mig dem för jag hade ju gått upp en storlek men de verkade sitta bra. Visserligen kanske för mycket plats längst fram men i övrigt satt de bra.

Efter lite velande så kan jag inte hålla mig utan bestämer mig för att bara jogga lite. Speciellt när jag får frågan om jag inte ville jogga ned med Ullis då hon skulle jobba över. Så fick det bli. Felix hade åkt till jobbet så jag och Tim åt själva. Två stora hamburgare drog jag i mig och åkte sen ned till löparbanorna. Där ser jag att Flaken precis kommit och snart kommer även Rydholmaren. Min ömma hälsena gjorde att jag rätt omgående känner att jag nog drar iväg på en egen tur då jag ändå inte ville hålla deras joggtempo i början. Jag behövde ju bli varm först. Men det går rätt fort och snart nog så tuffar jag på lite snabbare än 6-minuterstempo och det fastän det kändes som det gick mycket långsammare. Skum känsla. Steget kändes rätt bra och det var riktigt skönt att springa och jag stannar och tar några kort.

Det blir samma runda som förra tisdagen och när jag skall passerar en väg så slänger jag ett öga bakåt och ser att en polisbil kommer och då bromsar jag in och skall vänta in honom men han börjar vinka över mig - trevligt! Borta vid elljusspåret så träffar jag på trevlige Lill-Almen och vi pratar lite. Sen drar jag vidare mot Camfil för att möta upp Ullis och när hon kommer ut så kör vi vidare. Och vi börjar också som vi gjorde sist och vi sprang längs ån och sen ville jag vidare mot Långnäs och tillbaka mot löparbanorna. Men först så ville jag kolla vad som börjat göra ont i skon, hade jag fått in något där eller? Jag tar av mig skon och strumpan och ser att jag fått ett hudveck. Men vad f-n! Klantigt. Tunna strumpor och nya mjuka, tjocka skor. Det var ju som gjort för att få strul. Och dessutom inga funktionsstrumpor. Men men... Inget att göra och jag ville inte bryta.

Vi fortsatte som sagt var och fick ihop nästan 6 km och när jag slår ihop det blev det 14,22 km för mig. Bara att hoppas att det inte blir värre med halsen nu.