Som ni säkert läste, i bloggen igår, så hade vi lite strul med att få ihop ett fullt lag men jag bestämde att om vi inte får tag i någon till så kör jag dubbelt. Helst skulle jag förstås inte vilja ha sträckorna i rad då det inte riktigt är tillåtet. Men de andra personerna ville inte hålla på och ändra så visst! Jag tar första sträckorna och jag kan ju ändå ta det som träning bara. Eftersom jag ändå halkat bak i startleden på Vasaloppet, då jag inte kunde ställa upp förra året och dessutom inte har några seedningslopp i ryggen, så får jag väl ta det som en kul grej bara. Lite surt bara då man känner att man är i sitt livs form. Och dessutom då man närmar sig de femtio! :-) Nåja, drygt fyra år kvar men ändå! :-)

Hursomhelst så kom jag i säng sent, igår kväll och när jag gick upp och lättade på trycket var jag orolig att det snart var dags. Men då var klockan bara runt 01.00 Så ned i säng och somna om. Sen hade jag satt klockan på tre larm och jag vaknade utan problem. Men det tog lite längre tid än tänkt att få ordning på frukost och vad jag skulle ha på mig. Så jag kom nog iväg tjugo minuter senare än planerat. Men det borde vara gott om tid, tänkte jag. Jag messar först Maria och säger att jag bli lite försenad och snart nog ringer jag Göran och berättar läget. På vägen så dumpar jag då deras chip och nummerlappar och fortsätter min resa mot Sälen. Väl framme, vid startområdet, så är det inte mer än tjugofem minuter kvar. Och jag springer först och pinkar och sedan snabbt tillbaka mot bilen. Vi fick inte heller tag på någon extra åkare så jag tänker fuska. Vill de diska oss så får de väl göra det, tänker jag. Det kostar 3200 kronor och det skall vara en rolig dag i spåren. När jag kommer in i startfållan, egentligen lite efter spärrtiden, så lägger jag ut skidorna och får faktiskt gå på toan en gång till men i första hand för att värma händerna. Jag har inte fått ordentlig blodgenomströmning och det riktigt värker i dem. Jag stoppar in händerna mellan ljumskarna och det smärtar och kanske allra värst av värmen från ljumskarna nu. Men snart nog har jag fått liv i händerna och jag tar på mig handskarna och beger mig till skidorna. Jag får panik, skidorna är borta! Men vad f-n, hur svårt kan det vara. Jag tycker jag hade bra koll på hur jag skulle lokalisera dem men jag lade liksom till att det borde fyllts på med skidor bakifrån. Men icke sa Nicke! De låg längst, längst bak. Jag var typ absolut sist att lägga ut skidorna så det var bara att bita i det sura äpplet.

Starten går och jag förivrar mig inte alls. Men snart nog rycker det i diverse tävlingstarmar och jag kan inte hålla mig. Jag går till höger och visst! Där finns det luckor och jag trycker på rätt ordentligt och snart nog är man framme vid backen. Det tunna lilla fästet jag hade, jag testade Starts sporttejp, räckte inte riktigt så man fick hänga på stavar och bara infinna sig i ledet. Men efter den lååååånga backen så var man äntligen uppe och nu blev det istället åka av! Fy bubban vad det gick och bara staka, staka och staka! Det var förstås inte många som kom bakifrån, typ inga! Men när det kom någon uppförsbacke så orkade jag inte få ned fästet och det blev jobbigt. Men i nedförsbackarna fick jag upp en ruggig fart och klockan registrerade 49,8 km/h. Jag tyckte det blev lite läskigt ibland. Speciellt när det svängde rätt tvärt. Jag tar mig en mugg sportdryck i Smågan och är snart iväg igen. En tjej som stakade rätt frenetiskt kom jag snart ikapp och hon ville liksom inte flytta sig från sitt vänstra spår, omkörningsspåret. Och byta flera spår för att kanske inte ens, på grund av sämre spår, komma förbi, kändes... just det! Onödigt. Jag hade gått ifrån henne innan kontrollen och nu var hon alltså före mig då han antagligen inte drack. Det blev lite lugnare där ett tag men efter kanske 10-15 minuter så fick jag en bra lucka och drog ifrån. Snart nog har jag gått förbi ett gäng karlar och en herre fick lite eld i baken då jag kom och han lade sig snart nog bakom mig och tryckte på. Jag känner att han vill ha ryggen och det är okey för mig. Jag trycker runt 82-83% av maxpuls och när vi, efter ganska lång stund, kommer in mot kontrollen så vill han spurta. Nu ökar vi, säger han. Men jag säger att jag skall åka vidare och vill förklara. Jag petar fram honom och tog det själv lite lugnare på slutet. Sen kom då kontrollen. Hur sjutton skall jag göra, tänker jag. Jag åker fram en bra bit och stannar. Samtidigt som jag försöker ha koll på funktionärerna. Kommer de bli griniga? Jag ser att det är tämligen enkelt att bara kliva över avspärrningarna och efter att ha stått still i tio sekunder så kliver jag över och i ökande styrka hör jag en funktionär ropa: - Nej, NEJ, NEEEJ! Han tror förstås att jag kört klart min sträcka, vilket jag iofs skulle gjort, och går av på fel sida. När jag börjar staka frenetiskt så slutar han och tror att allt gått rätt till. Det var nog sista gången jag chansar så här. Om inte annat så blev det en mental stress och man vill ju inte sabba för laget. Men nu började jag känna av lite och det tog extra hårt i backarna. Dock blev det bra fart emellanåt och jag plockade lite placeringar igen. Väl framme vid växlingen så var jag dock inte i närheten av så slut som jag brukade vara. Jag trycker av klockan och tyvärr kan jag inte se alla detaljer nu då jobbdatorn, som jag har med mig, har spärr på sådana här applikationer. Men det försvann någon minut i början, innan man var framme vid startlinjen iaf. Runt 1.30 till Mångsbodarna och sen 1.29 mellan Mångsbodarna och Evertsberg. 15,5 km/h i snitt på 48 km. Känns bra för att inte ta ut sig ordentligt. Det vore ju attsingen om man inte skall kunna hålla det på söndag. Problemet är förstås att jag halkat bak till startled 7, då jag inte åkt något lopp sedan 2015 och då inte i så särskilt bra form.

Efter loppet blev det buss tillbaka till Sälen och sen in i bilen mot Mora. Jag hann inte ens fram förrän jag ser att vårat lag gått i mål. Jisses! De andra körde riktigt bra och vi fick 5.41 Stabilt.

Så var det torsdag och dags att bege sig mot Mora igen. Tyvärr var det fortfarande två luckor kvar i Stafetten men jag ringde för fulla muggar på vägen upp. Tror jag var uppe i över 30 samtal och ett av dem gav napp. Min gamle antagonist, Albinsson, ställde upp. Han som i alla år hållt i marknadsplatsen, i Mora, under Vasaloppsveckan. Kul! Och sen, när jag kommer fram, till familjen Sjöström/Eriksson, så fortsatte vi ringa men till slut bestämmer jag mig för att köra dubbelt och varför inte ta båda första sträckorna. En bra utmaning. Men det kanske löser sig tills det är dags. Jag har iaf sagt att det är helt okey att bara ropa så skickar jag över chip och nr.lapp när jag kommer till kontrollen, i Mångsbodarna. Hursomhelst så var det kul att återse mina vänner men fokus låg tyvärr på att ragga folk till kontrollen. Massor var intresserade men hade tyvärr förhinder och det var nästan komiskt hur mycket otur man kan ha. Det var alltid att de skulle vara med på annat lopp eller var skadade. Såvida inte jobbet satte käppar i hjulen. Så nu blir det nog så att jag kör dubbelt.

Nu sitter jag iaf hos Magnus och tar igen mig med en öl och en whiskey. Riktigt underbart men snart nog måste jag nog packa lite inför morgondagen. Imorse tog jag mig förresten en massage i nya massagestolen. Jag kommer lägga ut lite bilder på den sen men den är omänskligt bra! Helt otrolig och flera klasser bättre än konkurrenternas stolar. Iaf de jag provat. Och imorgon kanske jag lägger ut min nyhet som är riktigt bra inför min satsning.

Ha det gött! Imorgon väntar 48 km, tror jag iaf, skidåkning.

Ja, det var inte klokt vilken underbar massagestol! Sjukt bra och massor med smart finesser och den knådar riktigt bra och på kvällen, efter Core-passet, när jag hade en skidkund, så lät jag honom ligga i den när jag fixade klart hans skidor. Slå två flugor i en smäll liksom! Jag kan jobba i fred, *ha ha* och han får en skön stund. Han stordiggade också stolen och skall försöka få sitt företag att också hyra in en. Och som jag påpekade för säljaren så upptäcker man verkligen om man har några svaga punkter och han höll med. Och stolen går igenom typ hela kroppen och man kan också välja på en rad olika typer av massage.

Men Core var det också. Jag hade lite att fixa med hemma och sen fixade jag lite mat, eller Tim gjorde det förresten då jag höll på med stolen. När Ullis kom hem var maten klar och vi satte oss till bords. Efter det drog vi till Safiren och körde ett Core-pass med Carina. Rätt hårt som vanligt och man får kämpa. Kristian G reagerade på att jag blivit smal och ville ha lite tips. Men jag hann inte riktigt med allt så vi skulle snacka mera sen. Och hans dotter är så rolig och man vill nästan busa med henne. Sen, efter träningen, blev det lite bråttom hem för Tim ringde och sade att kunden väntade. Och resten är, som det heter, redan historia! :-)

Men nu avslutar jag med lite härlig massage! See ya!

Jag antar att ni vill ha lite bilder och de kommer snart på Instagram. Sök Enklaresport

Vidare har jag en ny underbar nyhet och den skriver jag om imorgon. Stay tuned! :-)

Sitter och tar lite kaffe och reflekterar lite över min satsning. Det går oväntat bra men tiden går också rätt fort och snart nog är det dags. Det är inte alltför sällan som man står där på startlinjen och undrade vart tiden tog vägen. Men det är lite mindre än sex månader kvar till Kalmar Ironman och hittills har det gått riktigt bra med träningen och kosten. Igår var vi iväg en vända till Katrineholm och jag passade på att hoppa in på Dressman och skulle köpa mig ett par nya jeans då mina gamla var alldeles för stora men framförallt började de gå sönder. Jag inser förstås att jag gått ned rätt mycket och ber om att få prova två nummer mindre. Och de gled på nästan löjligt lätt och jag tänkte först om jag skulle gå ned ytterligare en storlek men den tanken slog jag snabbt bort. Men nu, väl hemma, så märker jag att det kanske inte vore så dumt. Iaf på ett av paren för jag köpte tre (!) par. Det var riktigt bra pris på någon introduktionsmodell så det blev två par av dem och ett par likadana som jag redan hade.

Massagestol ja! Jag om några timmar så kommer det en leverans av en riktig lyxvariant av massagestol och det är Ergonova som sponsrar genom att ha den uppställd hos mig. Vi tror att den kommer bli ett utmärkt komplement till min och Ullis träning. Och vad det än gäller så är massage, lite då och då, ett utmärkt sätt att hålla sinnena skärpta. Så vill ni ha skärpta medarbetare - hör av er till mig. Jag kanske kan förmedla kontakt och göra så att ni får lite rabatt. Det är pengar som ni direkt får tillbaka då man håller sig mer alert. Själv har jag svårt att hålla mig nu. Vad jag förstår så är det en riktigt bra massagestol och tanken är att den skall hjälpa i återhämtningssyfte.