Alla inlägg under mars 2017

Av Niclas Bernhardsson - 12 mars 2017 19:30

Ullis var på mig om att det varit lite dålig längd på löppassen och hon har rätt. Idag så skulle vi hänga med några från Trosa på ett långpass men de skulle starta från Trosa och vi skulle möta upp. Tanken var att komma iväg rätt tidigt men ni som känner oss vet att det sällan blir så. Vi är lite småsega på morgonen men ganska precis vid 10.00 var vi iväg och då skulle de också starta. Som vanligt, tyvärr, så var det väldigt jobbigt i början, innan jag blivit varm, men efter 3-4 kilometer så började det att släppa. Och ungefär då så möter vi dem från Trosa. Det är bara Flaken och Peresen. Den sistnämnde hade plockat med sig det mesta, t.o.m skor så han skulle kunna byta om ifall han fick skav. Smart. Absolut och speciellt då han köpt nya skor. Vi, dvs jag och Ullis, vänder och springer förstås med dem och när man springer in i Vagnhärad är det lite småsurt. Vi har ju liksom redan varit där och nu springer vi ut igen. Vidare mot Åda och där viker vi in mot Stensund och viker igen av mot Trosa. Där funderar vi på om vi skall fortsätta med dem en bit till men jag börjar känna av längden och vi vänder tillbaka mot Vagnhärad. Det blir till slut närmare 27 kilometer och rätt lugn snittfart på 6.15 min/km. Och en snittpuls på 70% av maxpuls. Helt enligt plan. Dock lite högre puls på slutet för vi ökade nog lite då.

Efter duschen så kände vi oss rätt möra och tog en liten siesta - underbart! Och sen lite massage på det. Livet kan vara sämre! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 11 mars 2017 18:25

Lördag och det var inbokat dubbelpass på Safiren men efteråt ville några att vi skulle simma och absolut! Det ville ju jag och Ullis också. Men först var det Barpump inbokat och direkt efter det spinning. Jag tror aldrig jag har kört barpump förut så det skulle bli kul att prova. Och eftersom det är veckan efter Vasaloppet så kan man ju släppa lite på träningen och köra lite annat. Och förstås pröva nya saker. Kanske hittar man något som verkligen passar in och barpumpen gjorde mig inte besviken. Jag kände mig stark rätt igenom men på några övningar så blev det klent med vila så det brände fint i armar och axlar några gånger. Och rätt schysst pump fick man också och det kanske förklarar namnet lite. Vad vet jag. Men skönt att jobba igenom lite på kroppen, ja det mesta faktiskt. Sen gick jag och bytte om till cykelbyxor för nu var det spinning på gång och inte vilken spinning som helst utan Mello-spinning, som Sara hade fixat ihop. Det var kvällens alla låtar och efteråt fick vi rösta på den bästa spinninglåten och jag röstade på Robin Bengtsson. Den vann dock inte utan det gjorde Jon-Henrik. Men det var väldigt jämnt med rösterna utspridda. Med det i färskt minne så kanske det blir jämnt ikväll också.

Sen var det passet också klart, jag tror det blev rätt låg puls på spinningen också. Jag hade svårt att få fart på kroppen eller så börjar jag bli alltmer vältränad och får ta i lite mer. Nåja. Sen blev det ombyte till simning och veckans simning har ju varit lite speciell då man använder typ samma muskler då man stakar och simmar. Men idag gick det lite bättre men man kände av barpumpen i början. Och alla verkade lite trötta, ja förutom Ullis då. Hon simmade på som aldrig förr och skulle nog simmat nu också om vi inte stoppat henne. Jag fick ihop 700 meter iaf och Ullis 50 meter till.

Sen blev det lite kaffe på Safiren och sedan hemgång. Där blev vi snart själva då ungarna skulle iväg på diverse grejer. Tim skulle bowla och Felix shoppa. Men skönt att slappa lite och snart nog blev det en siesta.

När Tim kom hem så fixade vi mat och i skrivande stund så har Ullis precis tagit en massage och snart är det min tur. Och Svarte Petter är på ingång för en kaffe och kanske tilltugg till det. Life´s good! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 9 mars 2017 22:13

Och det är väl lika bra att släppa nyheten som vi fick klart med idag. Min, och Ullis, gode vän Rainy, det riktiga namnet är Rainer Matela, går in och ser till att våra cyklar är i toppskick till viktiga lopp. Som att serva och dona med drev och kraftöverföringen. Han är riktigt grym på det och vi kan lägga mer krut på träningen istället.

Det är en riktigt bra nyhet och det känns skönt att kunna släppa det. Behövs det nya grejer så fixar han det.



Sponsorer:

Ergonova: Massagestol som håller musklerna avslappnade och i trim.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström


Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten, Bernhardsson Måleri

Av Niclas Bernhardsson - 9 mars 2017 21:57

Ja, jag har ju i flera dagar nämnt att jag har en ny sponsringsnyhet på gång men jag vill inte skriva det för tätt inpå den fantastiska sponsringen med massagestolen. Och idag, på löpningen, så fick jag klart med ytterligare en glad nyhet men först då nyheten som jag suttit och hållt på i några dagar.

Den otroligt duktige Mattias Törnqvist kommer att coacha mig samt agera som bollplank under min satsning mot Hawaii Ironman. Jag inser att det är stört omöjligt att klara av det på egen hand och det här blir en fantastisk stöttning.

Mattias meriter är väldigt imponerande och han har topp 5 placeringar på Ironman Kalmar 2014-2016. Segrare IM 70.3 Jönköping 2016. Bästa tid IM 9.23 (2016 49 år). 6:a VM långdistans 2015

Har kvalat till Hawaii 4 år i rad, men tackat nej till platsen.
 
Vill man ha hans hjälp så kan jag förmedla kontakt eller så söker ni själva upp honom på t.ex Facebook.
I mån av plats kan han ta in adepter.
 
Facebook: https://www.facebook.com/mattias.tornqvist.5?fref=ts
Av Niclas Bernhardsson - 9 mars 2017 21:29

Torsdag och kroppen kändes fortfarande lite överkörd av en ångvält. Men i skolan så har jag stått på skridskor i snitt runt en timme per dag och det har förstås också tagit lite. Men roligt och sista dagarna har jag kunnat ta i lite mer.

Klubbträning var det ju och Ullis och jag blev supertrötta efter maten och vi tog oss en liten siesta. Jag slog på min Ergonova-app och så lyssnade vi på lite avslappnande musik och det var riktigt skönt. Men vakna skall man ju och till slut blev det bråttom och vi fick ta bilen bort så de inte stod för länge och väntade. När vi går ur bilen så kommer samtidigt Rainy och Flaken. Snart nog är vi ute igen och startar igång med lugn jogg. Alla var med på att köra lugnt och ibland drog Rainy iväg lite och det blev det tänkta fartlekspasset för honom. Ullis och jag vek av lite innan. Jag fick ihop lite drygt 8 km och Ullis några hundra meter kortare bara. De andra körde lite längre men jag tog en lite längre bastu och snackade lite med Roy! Sen kom de andra och det blev rätt skönt häng och vi satt och pratade om träning och kost. Rätt intressant och trevligt! Vi spånade på lite kommande utmaningar och en sak som hängde kvar, men det var från samtalet med Roy, var Superklassikern! Jag som bara trodde det var en rolig grej, det fanns visst på riktigt och organiserat. Alla klassikerloppen fast under en sammanlagd tid av 20 timmar. Hmm, det kanske man skulle ha som mål vid sidan om.

Av Niclas Bernhardsson - 8 mars 2017 22:19

Onsdag och jag såg för några dagar sedan att det var fullbokat och jag hade glömt att boka. Hmm, men jag satte upp mig på reservplats och hade tre före mig. Men de verkade ha bokat av sig för när jag kollade idag så var det bokat för mig. Så det var bara att förbereda sig men det var först middag och Svarte Petter ville komma förbi och trycka ett Team Alice-tryck på sin nya triathlondräkt. Och förstås ha en kaffe! Eller jag bjöd på det iaf och det tackade han ja till. Men det blev ett snabbt besök då det snart var dags att springa till Safiren. Väl på plats så började Coren men rätt omgående får jag sådan himla mjölksyra i axlarna, då man skulle stå i plankan typ. Så jag fick gå ut och vila lite. Och snart nog var det dags för lite utfall och även det var i tyngsta laget. Carina undrade nog vad det var som var med mig men jag fick väl förklara det för henne i efterhand. Så hon inte trodde att jag ville förstöra hennes pass. Hon kanske inte hade hört att jag skulle åka Vasaloppet. Det var alltså det som satt i och förstås rätt ordentligt. Typ ingen skidträning alls mer än 3,5 mils stakträning i maskin och sen 3,5-4 mil förra helgen. Och i fredags körde jag tuffa 48 km rätt fort på Stafettvasan och sen då Vasaloppet. Men iaf, på slutet så orkade jag lite mera men i det stora blev det rätt tufft.

Väl hemma så var både jag och Ullis trötta så någon cykling blev det inte tal om. Snarare så sträckte jag ut mig på sängen och toksomnade. Sen vaknade jag till av någonting och det slutade med att jag började titta på Barcelona mot PSG. På sätt och vis så hejade jag denna gång rejält på Barca eftersom det skulle bli snack om Zlatan direkt om PSG slog ut dem. I pausen så blev det lite massage i vår otroligt häftiga massagestol. Den knådar verkligen riktigt grymt! Efter det så tog Ullis över, ja i massagestolen alltså. Och jag gick upp och tittade klart på fotbollen. Nu stod det 3-1 till Barca men det räcker ju inte och i skrivande stund så står sig resultatet fortfarande. Lite surt. Nu bara fem minuter kvar av ordinarie tid.

Av Niclas Bernhardsson - 7 mars 2017 22:55

Tisdag och löparklubben skulle förstås ha träning och jag tänkte jogga lite lätt. Men hela dagen hade jag sendrag, i ljumsken, från och till. Och så fort jag gick lite fort så nöp det till. Till slut fick jag meddela Flaken att jag fick ställa in och istället testa att jogga mycket lätt på löpbandet istället. Att springa ute, i snö och kyla, kändes inte som rätt medicin för ljumsken. Och kanske kunde det bli lite lätt simning efter. Sagt och gjort. Svarte Petter ringde och vi bestämde att vi skulle ses på Safiren. Jag, han och Ullis då. Han skulle simma men jag sade att Ullis och jag skulle jogga först men att vi sen skulle komma in. Kanske kom vi igång lite sent. Jag satte bandet på mycket låga 8 km/h och det kändes förstås lite för lätt men jag höll mig i skinnet och körde en halvtimme. Ullis körde lika lång tid men förstås lite fortare. Men hon verkade också lite sliten och verkar ha kört hårt i helgen. Sen, när vi var klara, så tänkte vi simma men Ullis bangade. Och nästan jag också. Men jag skulle iaf försöka. Väl inne så ser jag ingen Svarte Petter och jag frågade personalen och han hade visst varit där. Ajdå! Han kanske tröttnade och gick hem. Och själv kände jag att det var lite samma muskler som fick jobba i simning så efter endast 250 meter så gav jag upp. Det fick räcka. Det var nog bara smart att köra mycket lätt idag.


Sen fick jag ett samtal från professor Lars-Erik om att det hade diskuterats om hur hans skidor hade sicklats av mig så jag gick in på nätet och skrev lite kort om det. Nu blir det nog lite massage i massagestolen. Den är helt fantastisk och vi kommer att köra på ett annat sätt för att stöta min satsning nu. Är man intresserad att få en grym massagestol på jobbet så kan man kontakta mig och så kan jag förmedla kontakt och sen kan jag få lite ekonomisk stöttning istället.

Och snart måste jag berätta om min nya coach, för det är nästa nyhet och kanske kan jag få tid till det imorgon. Det känns verkligen som en höjdare och jag har redan fått många bra tips som kommer att hjälpa mig. See ya!

Av Niclas Bernhardsson - 5 mars 2017 19:00

Lördag och det började närma sig den stora dagen. Jag hade lite skidsicklingar att göra och det gick smidigt. Det var liksom lagom mycket i år. Kanske lite klent förra helgen men som jag sade till Sivert. Det viktigaste var att träffa dem. Det andra fick bli bonus. På stan så tycker jag att Pererik går förbi och slår han lite lätt på armen och han blir först fundersam vem det är som går runt och slåss! Ha ha, nädå! Vi byter några snabba ord för jag har rätt bråttom att, både hinna lämna och hämta skidor. Dessutom tänkte jag på något sätt försöka seeda upp mig. Jag är ju i mitt livs form men har å andra sidan inga resultat att visa upp. Men jag körde ju rätt fort på Stafettvasan och dessutom både sträcka ett och två. Det var å andra sidan inte tillåtet... Men fråga går ju. Men det var blankt nej. Asch! Nåja, jag får ta det som en kul grej. Jag tror jag skulle varit i led 6 förra året men jag blev förstås nedflyttad då jag inte startade.

På kvällen skall Sivert och jag lägga på lite fäste till Magnus inneboende och jag måste förstås fixa mina egna skidor. Fast de funkade ju rätt bra på Stafettvasan. Jag lade på lite tunn sporttejp till den. Och det kändes inte perfekt men det var nästan så jag tycker att skidorna är lite hårda. Så jag bestämde mig för att det enklaste, och det borde funka, är att klossa på två tunna lager burkvalla och jag blandade VR40 och VR45. Det blev en jäkla smet och vi fick värma ut det lite. Sen tog jag på lite Wax Booster och smetade över. Det gör att vallan inte fryser och dessutom håller mycket längre. Men nog helt oprövat när det gäller min blandning. Det kändes verkligen som en chansning faktiskt men jag ville bara i säng. Jag kommer hem och grabbarna grus har tagit en öl och jag tar också en. Gårdagen blev lite tyngre och jag vaknade med lite baksmälla. Inte helt optimalt kanske. En av skåningarna var schysst nog och masserade min kappmuskel då den blivit fruktansvärt stel och värkte. Annat ord är trapezius på latin men det kanske inte hjälper? Men det är muskeln som fäster i nacken och går nedåt mitt emellan latsen. Nåja, det här skall inte bli en lektion. Jag hade träningsvärk helt enkelt och han knådade på och jag bet ihop. :-0. Sen skulle man då i säng och klockan hade jag ställt på 03.50 Vi skulle iväg 04.30 så det skulle bli ganska bråttom. Men jag sov hyfsat bra och när jag gick upp andra gången för att lätta på trycket så ser jag att det lyser i köket. He he, jag hade fått lite "skäll" av Magnus att jag glömmer att släcka och så är det nog. Någon timmes sömn till får jag iaf innan klockan ringer. Urk! Man är trött och lite svårt att komma igång. Jag fixar lite gröt och blandar ihop en sportdryck. Den tänkte jag dricka vid start och eventuellt hälla ned resten i drickabältet. Så fick det bli.

Vi packar in oss i bilen och det är trångt och varmt där bak. Som vanligt är det kö på slutet och när man kommer fram så är det som vanligt alldeles fullt i ens startled. Hur tidigt skall man vara egentligen? Jag känner att jag behöver gå på toan men framförallt så kommer jag på att jag måste besöka en läkare. Jag har tyvärr glömt astmamedicinen hemma och hittills har alla pass i kyla gått riktigt dåligt utan den på slutet. Det var ju verkligen till Vasaloppet jag skulle ha den. Men jag försöker få tag på en läkare, kanske de kan hjälpa mig. På vägen dit så ser jag en ambulans och visst. De har precis det medel jag fått ordinerat men jag vill ändå gå och prata med läkare så det inte blir något fel. Läkarna har en annan medicin och då vill jag inte chansa. Det är ju inget jag fått utskrivet så då kan jag väl i värsta fall åka dit på det. Så jag går tillbaka till ambulansbilen och jag får gå in och sätta mig och andas in medlet. Och förstås uppge mina uppgifter så det kommer väl en räkning sen. Men det får man ta. Dock bråttom att hinna till toaletten men jag chansade. Jag hade ju full koll på skidor och överdragskläderna. 5 minuter kvar och det är typ min tur. :-) Men vart är Magnus. Han missuppfattade mig lite. Men jag ser att Thomas står där och stampar och snart kommer även Magnus. De önskar mig lycka till och nu går starten. Fy bubban vad trist det är när det står typ still och man inte kommer fram. Sen ut på rakan och nu kan man trycka på. Men i backen sen väljer jag fel sida och snart nog ser jag Lelle Modig igen. Jag hälsade på honom vid starten och nu presenterar han sig på riktigt. Då ramlar polletten ned ordentligt. Så var det ja! Han tyckte att det var en trevlig syn och sen förstår jag att han menade tjejernas bakdelar. Lite gubbsjukt kanske men med glimten i ögat. En riktigt trevlig herre. Jag erinrade mig när jag kom bakom en helt perfekt kropp, en gång på Öppet Spår. Ja, hela kroppen och rumpan såg riktigt vältränad ut. När jag åker förbi så slänger jag ett öga på ansiktet och tappar hakan! Det är en liten italienare med en kraftig mustasch! :-0 Jag berättade det för ”Lelle” och han skrattade så kraftigt så halva startledet vänder sig om och undrar vad som skett. J

Snart nog blir det små luckor och jag kämpar för att hitta emellan och rätt som det var så är man uppe vid högsta punkten. Men inte släppte det på där inte. Men jag gör vad jag kan för att kryssa mig fram och vid första kontrollen, i Smågan, så är jag på plats 6936 och det har tagit 1.17 dit. Och sen fortsätter jag att försöka ta de luckor som finns men jag sliter inte ihjäl mig och kör alldeles för länge i dåliga spår utan tar de luckor som verkar vettiga. Men vid nästan kontroll, som är Mångsbodarna, har jag ändå plockat 414 placeringar. Till Risberg så har jag stor respekt för backen och håller igen lite. Tekniken är lite lidande och jag kör rätt långsamt. I backen står Magnus och några vänner till honom. Jag lättar på trycket samtidigt som jag tar en kopp kaffe. Det smakar gott och jag fortsätter upp. Men rätt som det är så är jag framme i Risberg och jag fattade inte riktigt att jag kört i Risbergsbacken. Men vad sjutton!? Märkte jag inte den? Men jag verkar ha hållit igen lite då jag ”bara” plockade 141 placeringar nu. Till Evertsberg däremot måste jag ha tryckt på ordentligt för jag plockade hela 551 placeringar. Jag fick ned fästet bättre och kanske började tekniken sitta bättre. Och ibland vågade jag glida längre på varje steg, det betyder en del. Och efter Evertsberg går det fruktansvärt bra och jag började få mer och mer luckor och i Oxberg har jag plockat ytterligare 446 placeringar, helt galet bra! Sen blev det mindre och mindre avancemang, trots att jag började ta i mer och mer. En kille började jag bli mer och mer irriterad på då han gled på varje saxsteg. Men jag tänkte att jag tar honom ändå men så ser jag honom framför mig igen. Men vad f-n! Nu kommer jag upp jämsides och demonstrativt ligger jag sida vid sida och blänger på honom när han fuskar och skakar på huvudet. Oavsett nationalitet, så lär han ha förstått det.

Men nu började jag bli lite trött men nu är det bara att ösa. Kilometerna tickar in fint nu och snart nog är det bara sista biten kvar. Fullt ös och jag tycker jag plockar hela tiden folk. Sista rakan och jag trycker på och rätt som det var så får jag en herre framför mig och jag ropar till och försöker sen få upp farten igen i ett annat spår. Och nog f-n byter han igen och stänger mig. Sista biten far f-n i mig och jag skall banne mig förbi honom men nu är det inte mycket kvar. 6.56’20, får jag och med tanke på starten får jag vara mycket nöjd. Med bättre startgrupp hade jag varit 20-30 minuter och med både bättre startgrupp och snabbare före lätt under 6 timmar. Men det lockar ju att ställa upp även nästa år nu.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7 8 9
10
11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22
23
24 25 26
27 28 29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards