Alla inlägg den 14 mars 2017

Av Niclas Bernhardsson - 14 mars 2017 19:00

Och för att börja med smärtan så var det på grund av "hästlinimentet" Linnex. Jag kände ju av hälsenan lite igår, efter söndagens långpass, och idag hade det börjat ömma lite på utsida knä. Dock nedanför knät, så det var något fäste som blivit lite överansträngt. Men lite liniment på det så skulle det ordna sig. Fast eleverna undrade vad det var som luktade och jag fick de mest konstiga förslag. "Det luktar biff", sade en unge och det var väl det mest korrekta svaret för det brände som sjutton i min hud! :-) Jag pekade på mitt knä och då skulle förstås någon gå fram och lukta och det slutade med att säkert 5-6 elever kröp fram och luktade på knät! Ha ha! Lite skumt! Men effektivt är det men det bränner som sjutton. Sen, på kvällen, så var det ju löpträning och jag kände fortfarande av knät. Ullis och jag blev, som vanligt, trötta efter maten och lade oss en stund. Jag kom iaf upp men Ullis ville vila idag. Hon hade ju dessutom cyklat fram och tillbaka till jobbet i två dagar. Väl framme så försöker jag få liv i lamporna och snart nog kommer Rydholmaren. Jag förklarade att Ullis var lite sliten och jag också men att jag skulle försöka. Och att nog Flaken och Tokan inte skulle komma. Hmm, då blir jag väl själv då, sade han. Men snart nog ser vi Putte komma joggandes och även Rainy. Och apropå regn så låg det verkligen i luften och vi hann inte ens börja jogga förrän det börjar komma och det bara ökade. Snart nog så blåste det rejält och det liksom kom som små, små, droppar men rikligt. Inte som det brukar med rejäla vattendroppar. Blöt blev man iaf men som tur var hade man kommit igång. Peresen kom också, strax efter Rainy och han var sugen på att göra ett maxpulstest och vi kom överens om att jag skulle hjälpa honom en bit in i passet. Pang! Där började vi och alla nästan for iväg! Idag stod det Olgor på schemat men jag gjorde om det till tids-Olgor och då körde vi som vanligt lite högre än tröskel och lite lägre omväxlande i tidsschemat 90,90, 60,60 45, 45, 20, 20 sekunder. Sen vila i nästan två minuter för att göra det enkelt att räkna och ge oss tillräckligt med tid att återhämta oss. Rydholmaren drog iväg som en raket och jag hade bestämt innan att inte ens försöka hänga med idag. Utan istället satsa på att bara öka lite grand och ta det som det kommer. Fokus får ligga på att öka mängden nu ett tag. Men alla drog på rätt hårt men jag stressade inte upp mig det minsta. Tyvärr så visade pulsklockan alldeles för högt i början, igen, men det verkade vara samma sak för Peresen. Jag kom snart ikapp honom och på intervall två så verkade jag vakna lite grand, iaf. När vi var klara med den andra intervallen så fortsatte Peresen, helt enligt plan, och nu skulle han öka lite i omgångar. Min första tanke var att han skulle återhämta sig lite efter den andra men han drog igång direkt. Men det gör ju ingenting. Jag tar igen mig några sekunder innan jag springer upp bredvid honom och försöker guida honom i rätt farter. Snart nog hör jag att han är ruggigt slut men vi försöker köra varvet ut i tänkt fart och sen öka ytterligare. Nu piper han och det är 200 meter med smärta för honom. Sista 100 meterna och nu vrålar jag på honom och man ser att han har mjölksyra ändå upp i öronen. Han ramlar ihop och håller på att kräkas. Mycket mer kunde han nog inte ta ut. Så nära hade han visst aldrig varit att kräkas men nu har han ett bra värde. Kanske kan man lägga till 1-2 slag men han såg ut att ha tagit ut sig rejält.

Själv fortsätter jag springa och försöker anpassa mig till Rainy, som hade koll på sin Olga.

Och en till borde man fixa. Sagt och gjort. Men nu verkar allas våra tider blivit lite förskjutna för Rydholmaren startade typ 20 sekunder före mig och Rainy 20 sekunder efter. Nåja. Jag kör på och det börjar kännas riktigt bra så jag tror jag ökar lite. Men när jag vinkar adjö till Peresen, som för övrigt åker på träningssemester imorgon, så börjar jag att tappa bort mig. Och när jag ser att Rainy är klar så inser jag att jag kört för lång stund. Men han verkar också tappat bort sig men det spelar mindre roll. Vi joggar ned tillsammans och snart nog är även Rydholmaren klar med sin. Han körde en extra, den jäkeln! Jag tror han kommer springa fort på Stadsloppet i sommar. Det blir det nog fler som gör och jag hoppas jag är en av dem. Det känns iaf som det. När vi är klara med passet så har den brännande känslan i knät ökat och när jag går in i det lilla huset, som finns vid löparbanorna, så är det som om någon håller ett strykjärn på knät! Aj, det bränner omänskligt mycket och jag får springa ut! Sen samma sak i bilen. Pust! Väl hemma så måste jag snabbt som sjutton in i duschen och tvätta bort det men det går inte att ha värme på då det förstärker smärtan. :-)

Det blev lite över en mil idag och det får nu vara ett minimum på dessa pass.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7 8 9
10
11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22
23
24 25 26
27 28 29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards