Lördag och det började närma sig den stora dagen. Jag hade lite skidsicklingar att göra och det gick smidigt. Det var liksom lagom mycket i år. Kanske lite klent förra helgen men som jag sade till Sivert. Det viktigaste var att träffa dem. Det andra fick bli bonus. På stan så tycker jag att Pererik går förbi och slår han lite lätt på armen och han blir först fundersam vem det är som går runt och slåss! Ha ha, nädå! Vi byter några snabba ord för jag har rätt bråttom att, både hinna lämna och hämta skidor. Dessutom tänkte jag på något sätt försöka seeda upp mig. Jag är ju i mitt livs form men har å andra sidan inga resultat att visa upp. Men jag körde ju rätt fort på Stafettvasan och dessutom både sträcka ett och två. Det var å andra sidan inte tillåtet... Men fråga går ju. Men det var blankt nej. Asch! Nåja, jag får ta det som en kul grej. Jag tror jag skulle varit i led 6 förra året men jag blev förstås nedflyttad då jag inte startade.

På kvällen skall Sivert och jag lägga på lite fäste till Magnus inneboende och jag måste förstås fixa mina egna skidor. Fast de funkade ju rätt bra på Stafettvasan. Jag lade på lite tunn sporttejp till den. Och det kändes inte perfekt men det var nästan så jag tycker att skidorna är lite hårda. Så jag bestämde mig för att det enklaste, och det borde funka, är att klossa på två tunna lager burkvalla och jag blandade VR40 och VR45. Det blev en jäkla smet och vi fick värma ut det lite. Sen tog jag på lite Wax Booster och smetade över. Det gör att vallan inte fryser och dessutom håller mycket längre. Men nog helt oprövat när det gäller min blandning. Det kändes verkligen som en chansning faktiskt men jag ville bara i säng. Jag kommer hem och grabbarna grus har tagit en öl och jag tar också en. Gårdagen blev lite tyngre och jag vaknade med lite baksmälla. Inte helt optimalt kanske. En av skåningarna var schysst nog och masserade min kappmuskel då den blivit fruktansvärt stel och värkte. Annat ord är trapezius på latin men det kanske inte hjälper? Men det är muskeln som fäster i nacken och går nedåt mitt emellan latsen. Nåja, det här skall inte bli en lektion. Jag hade träningsvärk helt enkelt och han knådade på och jag bet ihop. :-0. Sen skulle man då i säng och klockan hade jag ställt på 03.50 Vi skulle iväg 04.30 så det skulle bli ganska bråttom. Men jag sov hyfsat bra och när jag gick upp andra gången för att lätta på trycket så ser jag att det lyser i köket. He he, jag hade fått lite "skäll" av Magnus att jag glömmer att släcka och så är det nog. Någon timmes sömn till får jag iaf innan klockan ringer. Urk! Man är trött och lite svårt att komma igång. Jag fixar lite gröt och blandar ihop en sportdryck. Den tänkte jag dricka vid start och eventuellt hälla ned resten i drickabältet. Så fick det bli.

Vi packar in oss i bilen och det är trångt och varmt där bak. Som vanligt är det kö på slutet och när man kommer fram så är det som vanligt alldeles fullt i ens startled. Hur tidigt skall man vara egentligen? Jag känner att jag behöver gå på toan men framförallt så kommer jag på att jag måste besöka en läkare. Jag har tyvärr glömt astmamedicinen hemma och hittills har alla pass i kyla gått riktigt dåligt utan den på slutet. Det var ju verkligen till Vasaloppet jag skulle ha den. Men jag försöker få tag på en läkare, kanske de kan hjälpa mig. På vägen dit så ser jag en ambulans och visst. De har precis det medel jag fått ordinerat men jag vill ändå gå och prata med läkare så det inte blir något fel. Läkarna har en annan medicin och då vill jag inte chansa. Det är ju inget jag fått utskrivet så då kan jag väl i värsta fall åka dit på det. Så jag går tillbaka till ambulansbilen och jag får gå in och sätta mig och andas in medlet. Och förstås uppge mina uppgifter så det kommer väl en räkning sen. Men det får man ta. Dock bråttom att hinna till toaletten men jag chansade. Jag hade ju full koll på skidor och överdragskläderna. 5 minuter kvar och det är typ min tur. :-) Men vart är Magnus. Han missuppfattade mig lite. Men jag ser att Thomas står där och stampar och snart kommer även Magnus. De önskar mig lycka till och nu går starten. Fy bubban vad trist det är när det står typ still och man inte kommer fram. Sen ut på rakan och nu kan man trycka på. Men i backen sen väljer jag fel sida och snart nog ser jag Lelle Modig igen. Jag hälsade på honom vid starten och nu presenterar han sig på riktigt. Då ramlar polletten ned ordentligt. Så var det ja! Han tyckte att det var en trevlig syn och sen förstår jag att han menade tjejernas bakdelar. Lite gubbsjukt kanske men med glimten i ögat. En riktigt trevlig herre. Jag erinrade mig när jag kom bakom en helt perfekt kropp, en gång på Öppet Spår. Ja, hela kroppen och rumpan såg riktigt vältränad ut. När jag åker förbi så slänger jag ett öga på ansiktet och tappar hakan! Det är en liten italienare med en kraftig mustasch! :-0 Jag berättade det för ”Lelle” och han skrattade så kraftigt så halva startledet vänder sig om och undrar vad som skett. J

Snart nog blir det små luckor och jag kämpar för att hitta emellan och rätt som det var så är man uppe vid högsta punkten. Men inte släppte det på där inte. Men jag gör vad jag kan för att kryssa mig fram och vid första kontrollen, i Smågan, så är jag på plats 6936 och det har tagit 1.17 dit. Och sen fortsätter jag att försöka ta de luckor som finns men jag sliter inte ihjäl mig och kör alldeles för länge i dåliga spår utan tar de luckor som verkar vettiga. Men vid nästan kontroll, som är Mångsbodarna, har jag ändå plockat 414 placeringar. Till Risberg så har jag stor respekt för backen och håller igen lite. Tekniken är lite lidande och jag kör rätt långsamt. I backen står Magnus och några vänner till honom. Jag lättar på trycket samtidigt som jag tar en kopp kaffe. Det smakar gott och jag fortsätter upp. Men rätt som det är så är jag framme i Risberg och jag fattade inte riktigt att jag kört i Risbergsbacken. Men vad sjutton!? Märkte jag inte den? Men jag verkar ha hållit igen lite då jag ”bara” plockade 141 placeringar nu. Till Evertsberg däremot måste jag ha tryckt på ordentligt för jag plockade hela 551 placeringar. Jag fick ned fästet bättre och kanske började tekniken sitta bättre. Och ibland vågade jag glida längre på varje steg, det betyder en del. Och efter Evertsberg går det fruktansvärt bra och jag började få mer och mer luckor och i Oxberg har jag plockat ytterligare 446 placeringar, helt galet bra! Sen blev det mindre och mindre avancemang, trots att jag började ta i mer och mer. En kille började jag bli mer och mer irriterad på då han gled på varje saxsteg. Men jag tänkte att jag tar honom ändå men så ser jag honom framför mig igen. Men vad f-n! Nu kommer jag upp jämsides och demonstrativt ligger jag sida vid sida och blänger på honom när han fuskar och skakar på huvudet. Oavsett nationalitet, så lär han ha förstått det.

Men nu började jag bli lite trött men nu är det bara att ösa. Kilometerna tickar in fint nu och snart nog är det bara sista biten kvar. Fullt ös och jag tycker jag plockar hela tiden folk. Sista rakan och jag trycker på och rätt som det var så får jag en herre framför mig och jag ropar till och försöker sen få upp farten igen i ett annat spår. Och nog f-n byter han igen och stänger mig. Sista biten far f-n i mig och jag skall banne mig förbi honom men nu är det inte mycket kvar. 6.56’20, får jag och med tanke på starten får jag vara mycket nöjd. Med bättre startgrupp hade jag varit 20-30 minuter och med både bättre startgrupp och snabbare före lätt under 6 timmar. Men det lockar ju att ställa upp även nästa år nu.