Den rubriken har jag haft förr och så kommer det nog bli fler gånger. 

På jobbet idag så kunde jag smita ifrån en halvtimme och dra iväg till vårdcentralen. Men eftersom vi var osäkra på hur lång tid det skulle ta så hade vi säkrat upp. Jag ville kolla om jag har köldastma men eftersom jag var ny på Gnesta vårdcentral så skulle det visst tas lite prover. Jag träffade läkaren och redan från början så tyckte jag att han verkade undra om jag kommit fel. Men det var bara en känsla. Den förstärktes dock då han kollade min puls och syresättning på ett finger. Jag hade då bytt stol och gått några meter. Det brukar få hjärtat att gå upp lite grand. Sen fick han värma fingret då det var så kallt och jag förklarade att jag förfrusit mig på ett Vasalopp. Sen höjer han ögonbrynen och tror att hans mätinstrument är sönder. Pulsen visade på 37 slag/minuten. Jag förklarade att jag har låg puls och även att jag har dubbelslag. Jag såg att han reagerade på det. Och så tyckte han att vi skulle ta ett EKG. Nja, om du vill så, sade jag. Han gick till sin skärm och då håller han på att tappa huvudet totalt då han ser min profil. Han vänder sig om och undrar "vad är det här?" Jag skrattar lite för hela skärmen, och lite till, är proppfull med mina EKG och jag förklarar att en överläkare i Nyköping var övertygad om att jag hade hjärtfel för ett antal år sedan och ville proppa i mig hjärtmedicin men att jag sedan själv kom på vad det var för fel och att jag sedan blev friskförklarad. De t.o.m tog mitt kört under ett halvår. FYI så fick jag borrelia för ca. 4 år sedan och en följdeffekt gjorde att jag inte tålde laktos som i sin tur gjorde att hjärtat ibland hoppade över ett eller två slag. Det gjorde att jag i princip svimmade, eller iaf tappade talet och blev väldigt yrslig. Men iaf. Det slutade med att jag lämnade ett blodprov och sedan får jag en kallelse om några dagar på att göra ett spirometri-test. Med reservation för stavningen. 

Väl hemma så fixade vi väldigt gott käk och sedan drog Tim, jag och Ullis till Safiren. Tim skulle gymma och Ullis och jag simma. Väldigt mycket folk i poolen men man fick trängas och hoppas på gott humör. Det gick bra utan några krockar och jag tror ingen blev irriterad då man försökte hitta små luckor ibland. Vi hann nästan med en kilometer innan simklubben tog vid. Sen hemma så ville jag cykla lite också och valde den planaste banan som fanns. Durango till Ouray, i USA. Tanken var att hålla 65-70% av maxpuls men jag märkte att jag kunde hålla mig ganska nära 36 km/h i snitt då jag låg strax över 70% och på slutet så satsade jag på det. Men en rejäl lång backe på 2,5-3% gjorde att jag inte riktigt orkade och sen fick jag inte till några bra växlingar då jag tog i och jag fick till slut 35,8 km/h i snitt. Pulsen blev 72% av maxpuls. Kanske lite högre då jag ställt in den på löpning och det är tveksamt om jag har lika hög maxpuls på cykeln. Men det har jag inte orkat kolla. Tiden blev iaf 37.19 och sträckan tror jag är 22,2 km. Jag avslutade med att ligga i 110 watt i 6 minuter och lyckades faktiskt hålla 30 km/h i snitt på det. Typ helt plant. Hmm, är det en glädjemätare på Tacx Imagic? Nåja, jag trampar på och så får riktig cykling på våren avgöra det.

Min tuffa satsning mot Hawaii fortsätter och igår fick jag ett positivt besked angående sponsring och så även idag. Jag återkommer lite senare med det.