Fredag och Ullis skulle på julbord. Och då tänkte jag passa på att träna lite extra. Men först var det ju jobb och som vanligt var det skeppsbrott på skolan och det är ju rätt tufft att bara bygga ihop men idag funkade det helt perfekt och ungarna var verkligen med på tåget. Jag var nog lite orolig att de skulle tycka att det var för mycket byggande och för lite lek/träning då man ställde det mot varandra. Men de tog ut sig ordentligt och hela veckan så har jag sett så många svettiga elever så det måste vara rekord. Och några elever tackade för bästa gympan, vad roligt. Och så enkelt att genomföra.

Efter jobbet så tog jag lite kaffe med några kollegor och sedan blev det en kvart i massagestolen. Men jag kunde inte riktigt koppla av eftersom jag snabbt skulle hem och skjutsa Ullis. Men det var skönt och snart nog så sitter jag i bilen. Jag träffade förresten en f.d kollega som precis fått barn och hon var och visade upp sig och sin bebis, kul! :-)

Väl hemma och efter att jag skjutsat Ullis så var det dags att planera maten. Och som vanligt då Ullis är borta, vilket inte är så ofta iofs, så blev det pizza... Jag köpte tre pizzor på vägen hem och vi satt och kikade på två avsnitt av Seinfeld. Ha ha, riktigt bra!

Svarte Petter kom förbi och lämnade lite tryck och vi försökte få till att vi båda skulle träna på Safiren. Men när jag skulle gå bort så kunde inte han och jag fick köra själv. Jag hade väl egentligen tänkt att simma först om det var lugnt i poolen men det kändes ju lite omvänt. Jag fick chansa lite och hoppas på att det fortfarande var lugnt efter mitt stakpass. Så fick det bli. In och staka bara. Lugn distans var tanken men stakmaskinen är ju lite tyngre än vanlig skidåkning. Och rejält mycket tråkigare... Och handtagen skaver ordentligt. Men jag kämpade på och det blev en mil på 45 minuter och med några inslag av fartlek.

Efter det så gjorde jag mig klar för simning och då var Rainy klar med sitt pass. Jag träffade honom förresten i omklädningsrummet och han fick ihop två kilometer. Själv så inser jag att jag glömt glasögonen och gick till receptionen och köpte ett par. Bara hoppas de funkar, det brukar ju inte vara så. Och det var lugnt och fint i poolen. Några enstaka som simmade bara och det blev aldrig mer än två stycken på "min" halva. Efter ca. 900-1000 meter så funderar jag på att köra några intervaller men det känns inte riktigt bra utan jag övergår till vanlig distans. Vid 1700 meter så känns det som om det får räcka och jag tror att det bara var fem minuter kvar och det var ju perfekt. Och glasögonen då? Jo, de var bäst hittills och jag måste köpa på mig ett gäng. Malmsteen Marlin heter dem - me like!

Torsdag och jag fortsätter blogga på för att komma ikapp. Idag är det inte så svårt att komma ihåg. På skolan så var det rätt lugnt då det var pysseldag. Jag gick runt lite grand och plockade ut två lite småstökiga killar och tog mig lite tid att prata med dem. Först skapade jag bra kontakt och sedan bäddade jag in lite bra saker med hur man kan sätta upp mål och jobba mot dem, jag tyckte de var klart med på tåget. Kul! Efter det så var det en simlektion och som vanligt så var den klassen så tidiga så när jag kommer så sitter alla redan och väntar. Bra lektion och alla fick kämpa på sin nivå. Dags för lite käk och sedan hann jag slänga i några basketbollar med Wolfen. Alltid kul att umgås med honom och en elev uttryckte det så roligt. "Ni är ju som bästa kompisar!" :-) Kanske det, vi trivs iaf i varandras sällskap.

Väl hemma så var det som vanligt dags att fixa sig iordning inför kvällens pass. Tanken var som vanligt att göra sig klart tidigt för att få lite extra kilometrar innan. Men det var som vanligt förgjort och inte hann jag springa innan inte. Ullis vågade sig inte på att springa backar idag, som det stod på schemat. När jag byter om så ser jag att Putte kommer in och hinner till och med gå ut innan jag är klar. Han var iofs redan färdigombytt. Vi inser snart att det bara blir vi och vi springer dock lite i närheten först så att vi inte missar någon. Det är riktigt halt och ingen har broddar så vi är riktigt försiktiga på några ställen. Eftersom bägge har pannlampor så drar vi lite utanför Vagnhärad, eller iaf i ytterkanterna. Det blir vår vanliga runda och kanske någon extra sväng eftersom vi fick 10,75 km. Dock började det krampa igen på baksida lår och jag fick stanna och stretcha ett par gånger. Men på slutet funkade det igen. Riktigt skönt med bastu och dusch sen. Som vanligt blev det trevligt snack och nu sporrade jag en kille som var intresserad av Ironman. Han verkade riktigt intresserad.

Så var det onsdag igen och "Sadist-Carina" var som vanligt på tårna och verkade vara riktigt sugen på att köra skiten ur oss! :-0. Lite doktor Jekyll och mr Hyde över henne! :-) Alltid trevlig och glad men riktigt bra träningsupplägg så man tvingas kämpa ändå in i kaklet. Och idag var inget undantag och magen fick värkligen, obs freudiansk felskrivning :-0, bekänna färg! Det var ett slags halleluja-moment när vi alla inser att passet är över. Det stånkades och stönades som aldrig förr, härligt pass helt enkelt. Tack Carina för grymma pass!

Sen var det dags för spinning, eller var det det? Jag kände mig ju inte helt kry och hade redan aviserat att jag inte skulle hålla i något pass utan endast köra lugnt. Ullis bangade och jag fick inte med någon annan heller. Eller jo förresten. Tränings-Göran var ju förstås på plats. Som vanligt, men han hade redan ett upplägg klart och körde sitt race. Det blev iaf en kamp med det mentala och jag låg och tryckte lite halvhårt och försökte lite i tempoställning hela tiden och hade justerat sadelvinkeln innan. Mitt i passet så måste jag lätta på trycket och alla killar som legat lite djupare ned på cykeln vet vad det innebär. Satan i gatan vad det kändes. Jag hoppar upp på cykeln så fort jag kan och trampar vidare. Det blev 45 minuter totalt och riktigt nöjd.

Och just ja! Jag hann med 500 meter simning mellan två simklasser också - nice!

Bra drag på gympan som vanligt och jag är med så ofta som möjligt. Och ungarna älskar det! Sen väl hemma, jag tog lite massage igen i massagestolen, den är underbar men jag skulle önska att den även masserade baksida lår också, så var det som vanligt full fart med att hinna fixa sig iordning till klubbträningen. Ullis drog till Safiren och jag försökte komma iväg lite tidigare men hittade inte nyckeln så en hel del tid försvann där. På plats så försöker jag dra igång kroppen men det värker väldigt mycket från vänster hälsena och det var för att jag körde med Asics broddskor. De är fruktansvärt osköna och jag slutar nog helt med Asics nu, de håller dåligt och jag får ofta strul med hälsenorna i dem... Hmm. Mina nya favoriter är ju Hoka One One men jag är lite sugen på att testa Skechers, stavas de så? Och är det någon som har provat som vill delge sina erfarenheter? Vore kul att höra. Efter ca. 5-6 minuter så dyker Putte upp och vi fortsätter jogga tillsammans. Efter ett tag så dyker också Rainy, Flaken och Tokan upp. Jag har bestämt mig för att lägga mig bakom Flaken och låta han dra. Men så kör vi igång och vad hände med helveteskroppen? Den var som bortblåst och jag lade mig på utsidan om Tokan istället och kände mig hur pigg som helst. Nästan larvigt lätt. Tyvärr var det ett hyfsat tjockt snölager som försvårade och mina redan nämnda Asics-skor, med hyfsat platt sula, samt en massa fotspår som typ smält och blivit hårda igen. Snön gjorde att man gled bakåt lite grand då man tryckte ifrån. Givetvis var det jobbigt men Tokan verkade lite mer utav det. Jag frågade om han skulle ta det lugnt idag, det var iaf så jag misstänkte. Flaken kämpar på och kommer ca. 6-7 sekunder bakom på första tusingen. Tror den gick på 4.44 och förutom att det var den första, och den brukar kännas lite mer, så var jag förvånandsvärt pigg. Andra går på  4.33 och nu går jag ifrån och trycker lite grand och det lustiga är att pulsen snarare går ned ett slag mot föregående intervall. Sen fortsätter jag att trycka och jag känner inget som hindrar utan jag kan bara öka, skön känsla. Min tredje interval går på tiden 4'23.3 och fortfarande inget hinder. Konstigt. Jag hade bara bestämt mig för 3-4 stycken och nu drog jag igång min fjärde och jag ökade lite till och tog ut mig lite på sista 50-60 meterna. Nu fick jag 4'17.0. Ojdå! Fast lite slut på sista iofs men rätt bökigt underlag så det blev ett bra pass. Nu bara lite kort nedjogg och sen in i bilen och mot Safiren, i Vagnhärad. Ullis var redan igång och jag hoppade in och körde 700 meter distans.

Jag har legat lite efter med min s.k träningsbloggning och nu fastnade jag lite på gårdagen. Söndag och ingen registrerad träning? Hmm, men efter lite konsultation med Ullis så föll alla bitarna på plats. Vi var ju i Nyköping och shoppade lite julklappar och fick samtidigt en nästintill heldag med Ullis lillesyrror och deras killar. Och givetvis med lilla Cornelia som är Millans lilla bebis. Och Carro visade några VR-filmer och det var jäkligt häftigt! Så jag kände mig tvungen att beställa ett liknande "skal" som man sätter sin mobil i. Hursomhelst. Till måndagen då. På jobbet så körde jag lite Skeppsbrott. Eller lite och lite. Värsta banan lade jag ut med typ allt som jag kunde använda. Och sen är jag med rätt mycket själv och det är jobbigare än man tror. Ettorna dröp av svett och verkade älska det. På kvällen sen så blev det simning och vi körde bara vanlig distans och ingen av oss hade någon klocka på oss. Men Ullis hade bra koll på längderna och vi loggade 1000 meter iaf. Skönt att röra på sig. Jag låg i hasorna på Ullis förresten. Hela passet.

Lördag och alltså dags för långpass löpning. Men vi kom inte riktigt iväg i tid så det började skymna och vad hände med vädret? Det började blåsa upp och det kom snöblandat regn eller iaf nästintill. Det var som små spik i ansiktet och det låg några centimeter slipprigt snötäcke på marken. Med mina blanka Hoka One One så halkade jag omkring och fick inget fäste. Vi hade tänkt att springa 20 kilometer men ju längre vi kom ju mer protesterade ljumskarna och även mitt vänstra baklår. När vi närmar oss Trosa så känner jag att det inte går längre. Ljumskarna känns helt slut och det beror förstås på att jag hela tiden halkar bakåt lite grand. Vi bestämmer oss för att vända och vad skönt att slippa "småspiken" i ansiktet, tänker man. Hmm, det börjar förstås att vrida sig och snart nog har man det i ansiktet igen men dock inte lika mycket. Det får man ta positivt. Men ljumskarna känns fast det är görbart. Dock måste vi börja stanna för att jag skall stretcha ut mitt lår/muskelfäste i rumpan. Efter varje stretch kan jag springa i någon kilometer eller två igen. Och nu börjar det frysa på lite så snön håller ihop bättre. Så vi klarar oss med lite småstopp hela vägen hem men det var för jäkligt. Iaf för mig. Ullis verkade pigg och hade inga problem alls...

Normalt så är det tänkt att jag och Ullis skall spinna långpass på söndagarna men nu hade Sara planerat in en långspinning idag. Och det ville man ju inte banga och det går ju att justera lite i planeringen. Men tre timmars spinning på en fredag? Pust! Men inte vika ned sig. Jag är ju en Ironman! ;-) Men det lät roligt och Ullis och jag köpte en hel del energi och det fick Tränings-Göran att undra om vi skulle köra Vätternrundan. Med facit i hand så gjorde vi nog rätt för passet blev riktigt tufft. Det var typ 3-4 vanliga pass som Sara, förlåt Puff, eller är det Piff?, hade "bakat" ihop och de är ju tuffa för sig och ihop blir det riktigt mastigt. Vid två timmar så ville man bara lägga sig ned och dö men det är bara att bita ihop och rätt som det var så var man klar. Tre timmars spinning på en fredag, vi kände oss riktigt nöjda allihopa! :-) Men jisses vad jag hade svettats! Kläderna, som för övrigt skall andas, vägde bly och man borde vägt sig då man kom hem...

Ja simning ja! Det blev det även igår och det glömde jag att skriva igår. Jag klämde då in en kvart innan min första simklass började och jag hann med 500 meter. Lugn distans och skönt att röra på kroppen. Sen är jag med lite grand och är själv med och leker i vattnet och allt sånt är bra träning. Suveränt att kunna slå två flugor i en smäll och barnen ser även på ett bra sätt hur övningarna skall gå till. Och idag blev det också 500 meter emellan två lektikoner. Nice! Men iaf. På kvällen var det ju klubbträning och det var egentligen fartlek vid elljusspåret inplanerat men alla vi som var där var lite slitna så vi styrde om det till vanlig distans. Tyvärr missade vi dock Flaken som var tio minuter sen och han joggade då bort till spåret och körde där. Vi andra körde då lugn social distans. Rätt skönt. Underbart som vanligt med bastun efteråt.