Alla inlägg under december 2016

Av Niclas Bernhardsson - 24 december 2016 22:00

Så var det då Julafton och Ullis och jag tänkte gå upp tidigt för att springa. Men vi sov lite länge men tumma på löpningen tänkte jag verkligen inte göra. Men däremot så vågade vi inte besöka lillebrorsan, med familj, så som vi alltid brukar göra. Han hade blivit riktig förkyld och jag satsar ju stenhårt nu på ett riktigt bra Ironman 2017. Kanske kan låta dramatiskt men det är ett val vi, eller iaf jag, gör. Så det fick vi tyvärr ställa in. Men vi ville däremot lämna några små julklappar till deras barn. Men först jogga. Vi körde lite enkelt jogg och röda mössor hade vi. Det blev lite blandat med både asfalt och grusvägar. Tror det blev strax över 8 km, det fick duga. Sen in i duschen och fort iväg till brorsan då. Lite snack utanför dörren och sen iväg igen. På vägen upp så skulle vi ta upp barnens kusin och vi irrade omkring lite i Älvsjö. Sen till Ullis storesyrra och där var det trevligt värre och vi avslutade med ett roligt julklappsspel och alla blev nog nöjda. Stackars kusin Eric blev utan men blev kompenserad på annat sätt så det var med flaggan i topp vi åkte hemåt. Och där myste vi i vår egen lilla familj och delade ut julklappar. Alla blev supernöjda och jag är så stolt över alla. Hur man liksom bryr sig om andra mer än om sig själv. Det värmer i hjärtat! :-)

Och hos grannen hade snälle Hasse Hemström varit och ställt av sin häftiga Tacx I-magic, som är en virtuell cykeltrainer och jag är så jäkla nyfiken nu. Direkt morgonen efter så är det jag som knackar på dörren hos grannen. 

Av Niclas Bernhardsson - 23 december 2016 22:28

Mycket fixande nu inför julen eller mycket och mycket... Vi tar det ju inte så superseriöst längre men det är ju mysigt med julen och att vara tillsammans. Hursomhelst så vaknade jag i natt med att det värkte i knäet och jag smetade på någon salva på knäet och försökte sova. Tillslut så somnade jag men då var det typ dags att gå upp. Klart segt och Svarte-Petter skulle ju komma på en morgonkaffe och hjälpa mig att trycka några kläder som var lite speciella. Och han kom lite tidigare så det blev kaffe i pyjamasen... Efter det så fixade vi lite med trycken. Sen gick dagen och vi hamnade i soffan två gånger och det blev en siesta gånger två alltså... Andra gången så började Ullis tycka att vi skulle skippa i träningen men då var jag mest på och vi pallrade oss snart iväg till bilen och drog till Sports Club, i Trosa. Där tänkte jag staka lite och hur långt då? Hmm, jag satte maskinen på en mil så nu var det bara att staka. Men det blev lite hårdare än tänkt i början och vid 4 km på 17.10 så lugnade jag mig och sen blev det bara några kortare ökningar som dock avbröts av smärtan från skavsåren i händerna. Att jag tog med mig handskar hjälpte ju inte. Speciellt inte då de låg kvar i väskan... Så det blev extra lugnt på slutet men jag svettades rätt ordentligt ändå. 10 km på 44.30 blev det med en snittpuls på 150 med några toppar på max 171 slag/min.

Efter det så körde jag lite rehab/prehab-träning för knäna. Det blev lårcurl och benspark. Sen en knapp timme, det får anses vara okey. Sen ville jag vara snäll mot en stel kille och tipsade om att lägga något under hälarna då han körde front-squat. Nu kunde han knappt hålla kvar stången. Han verkade dock inte så tacksam så jag gick snart iväg.

Av Niclas Bernhardsson - 22 december 2016 19:00

Torsdag och som vanligt gjorde Ullis och jag det numera klassiska att gå och ta en tupplur. Om det är bra eller dåligt vet jag inte men det blir helt klart en vana. Men kommer man bara igång sen så har jag svårt att se något negativt med det. Men det är klart att det tar emot då man skall vakna. Vi byter iaf om rätt snabbt och jag tar på mig pannlampan och snart så är vi på plats. Precis i tid och där sitter Tokan och väntar. Idag har han inte bråttom och det är skönt. Snart nog är vi igång och vi bestämmer att köra ungefär som vi brukar. Men det är grymt halt på några ställen. Först runt Lilla Väsby och sen vidare mot Berga och efter det Häradsvallen. Där raka vägen tillbaka mot Vagnhärad via cykelvägen som går längs riksväg 218. Där började Ullis bli lite less på allt nördsnack om farter och mjölksyratrösklar (jag ber om ursäkt!) och hon sprang en lite annan väg på slutet. Jag och Tokan körde vidare och det gick hyfsat hårt uppför backen mot kyrkan och sen samma sak uppför "Mecman-backen". Sen drog jag på lite i smyg för att se om Tokan skulle reagera. Och vi ökade hela tiden men när vi var uppe i 4.45-fart så fick det räcka för mig och det började krampa lite grand i baksida lår. Det fick mig att fundera på de farterna man hade då man var som snabbast. Halvmaran i 4.00-fart... Hmm Men jag lever på hoppet att än en gång springa så fort. Hursomhelst så avslutade vi lite lugnare och det blev 11,55 km och totalt blev det 1.07

I bastun efteråt så träffade vi Maurice och det blev fortsatt tränings -och tävlingssnack.

Av Niclas Bernhardsson - 21 december 2016 16:45

Ah, vad skönt att sova ut. Eller jag tänkte att det borde vara skönt. Nu skulle Felix in till Nyköping och vilken tid var det han skulle vara inne? Visst var det 9.30 Oj, nu är det bråttom och jag väcker Felix och vi slänger i oss mat. Sen direkt in i bilen och vi parkerar på Åhlens-parkeringen. Sen kommer Felix på att det är ju 10.30 Hmm, vi går till Sandys och tar oss lite extra frukost istället och det är skönt att slappna av och förstås gott. När Felix sen går till sitt möte så passar jag på att shoppa lite extra. Till vem säger jag inte men jag känner mig nöjd! :-) Sen, när vi skall hem, så är det nästan kaos, det är bilar överallt och alla slåss om en parkeringsplats. Bra träning för Felix och han får köra. Jag instruerar men det blev lite missförstånd på något ställe men det kan det ju bli sen också så det var en bra träningsdags. 

Ullis springer hem med Sara och sen är det ju dubbelpass på Safiren. Först Core med "Sadist-Carina" och sen skulle jag hålla i lite spinning. Fem stycken "Olgor" var beställda. Pust! Och pust blev det med Coren för jisses vad man fick slita och magen fick återigen en rejäl mangling. Fy bubban. Sen var det dags för spinning och jag gick upp och hämtade mina cykelskor som barnen hade varit och lämnat då jag glömde dem. De stod i skohyllan. Det blev jag och Ullis samt Anna-Lenis och Gisslan på spinningen och alla körde stenhårt idag. Jag utmanade mig själv lite på sista och höjde liiite på motståndet. Det kändes helt perfekt och man var rejält svettigt. Riktigt skönt att duscha av sig. 

Av Niclas Bernhardsson - 20 december 2016 19:00

Så var det tisdag och dags för julavslutningen. Väl framme på skolan så var det bråttom. Jag, Jenny samt Anders skulle hålla i julavslutningen för låg -och mellanstadiet och jag och Jenny skulle sjunga. På bilen till skolan så testade jag att sjunga lite och det lät för jäkligt. Hest och riktigt falskt! Ojdå! Jag tänkte att jag inte riktigt hade vaknat så jag fortsatte sjunga men det verkade inte hjälpa alls. I med lite kaffe då jag var framme och sen fort till gymnastikhallen och börja förbereda. Till råga på allt så var jag inte alls igång med kroppen så när jag hoppade lite så var det väldigt mycket flås. Men gud, börjar jag bli sjuk? tänkte jag. Sen visar det sig att vi bara har en mick och det gör ju inte mig så mycket utan jag proppsar att Jenny kör med den. Och det är hon helt med på och det visar sig att hon är ett riktigt pro på det där. Vi styr upp så att dansringarna fördelas hyfsat jämnt och sen får hon styra upp det med micken och jag sjunger så mycket jag kan och en elev är förkrossande ärlig och säger att jag sjunger dåligt! :-0

Men det hela fortlöper riktigt bra och jag tar mig tid att duscha efter då det rinner på ryggen. Fy bubban vad svettigt och roligt det var. Tomteluvan gjorde ju sitt till också och den var dyngblöt. Hmm, tack för lånet... 

Sen är det julklappsspelet och jag är helt tomhänt då klapparna fördelas ut men lyckas sen några gånger men de paketen gled mig ur näven. Sen blir taktiken att inte ta något fint förrän det börjar närma sig slutet och när det är någon minut kvar så hoppar tärningarna rätt och jag norpar åt mig en härlig glögg i en fin liten låda fylld med knäck. :-) Och vad roligt, jag fick behålla den. 

Men till träningen då. Jag åker ned själv då Ullis skall spinna och sen simma. Tanken är att jag skall jogga lite längre innan själva träningen började och få lite extra mängd. Eventuellt sen bara ligga några minuter i varmpoolen. Men det går segt att jogga och jag har riktigt ont i vänster hälsena och jag känner helt klart av innebandyn. Men då jag tänker på förra tisdagen så lättar det upp. Då kändes det ju överjävligt dåligt på uppjoggen och sen hade jag massor av krut till löpningen och var först i ledet. Visserligen höll nog Tokan igen lite då men ändå. 

Så jag hade ändå positiva tankar att det skulle släppa. Efter uppjoggen så var det då löpskolning. Vi som var där var förresten. Wirren, Flaken, Tokan, Putte, Rydholmaren, Rainy, Almen och jag. Tror jag fick med alla. Men jag kände att det inte fanns någon kraft och på övningarna, där jag skulle lyfta lite extra, så tog kraften slut. Men då... 

Nåja, vi kör väl igång. 3 stycken Olgor skulle jag väl kunna klara av. Men redan efter endast knappa 300 meter så trampar jag luft och det är bara att bryta. Vad lustigt... Men jag ser ju också att jag hade en förhöjd puls på hela tolv minuter av uppjoggen, bra länge alltså. En tanke var att det var kombinationen tights och kompressionsstrumpor som var orsaken. Det kändes iaf väldigt tight. Nåja, jag joggar resten och jag får sällskap av Putte på en del av tiden och sen får även Tokan hoppa av och jogga resten. Han verkar känna av något i kroppen. Men då gick joggen i runt 5.10-5.15/km Pust. Till slut får jag be honom sänka. :-) Nästan nio kilometer blev det och sen hoppar jag in i bilen drar till Safiren. Jag ser att Ullis simmar och byter snabbt om. När jag kommer ut så är hon inte kvar men Martin säger att hon simmar ju där men jag missade henne precis. Nåja, det stänger snart och jag slänger mig i och kör lite distans. Det känns lite flåsigt så kanske har jag också något i kroppen eller börjar kroppen tjata om lite vila. Hmm... Det blev korta 350 meter men skönt att simma några meter. Och som vanligt lite snack i bastun. 

Av Niclas Bernhardsson - 19 december 2016 19:00

Måndag och det blev en annorlunda dag i skolan. På högstadiet så skulle de ha innebandyturnering i gymnastiksalen och därför så fick jag lösa mina lektioner på annat sätt. Med ettorna så besämde vi att jag skulle ta en promenad och förklara lite vägmärken och så fick det bli. Vi avslutade med att gå uppför trappgatan. Riktigt brant med 127 trappsteg. Som tur är så har jag alltid med mig en extra lärare till de två grupperna. Två av eleverna var höjdrädda så det blev en tuff utmaning för dem. Efter det så var det lunch innan det var dags för att ta hand om en åk4. Men då tittade vi på innebandy istället och jisses vad duktiga de är. Jag blev allvarligt rädd för att möta dessa "monster". Förra året mötte jag, med lärarlaget, det vinnande elevlaget i fotboll men det är ju två olika sporter och i innebandy... Ja, jag gissade på att man skulle få stryk med 7-0 typ. Det lag som nog var duktigast fick överaskande stryk lustigt nog hade jag i tankarna redan gjort upp en bild om att möta en av de spelarna som överaskade i "final"! Men jag jobbar ju inte ens längre på högstadiet och hade inga kläder med mig. Men när syokonsulenten tjatade på mig om att vara med så bet inte mina "jag har inga kläder" samt att "jag har ingen klubba". -Du är ju för sjutton gympalärare, svarade hon. Hmm, jag gick och kollade och hittade ett par kvarglömda kläder som satt som limmat på kroppen. Ojdå! Hmm, jag gick ut och vi skulle samsas om klubben. Men hur såg klubban ut! Den var böjd lite hursom och bollen for iväg som ett skott då man sköt iväg den med inte alltför mycket kraft. Så var det då dags och visst var det lite pirrigt. Jag såg framför mig hur vi skulle bli förnedrade. Så stod jag då på plan och efter endast några sekunder så får jag bollen och avancerar lite uppåt. Närmar mig målvakten och skjuter rakt emot honom. Men bollen går stenhårt snett uppåt och i krysset. Jag blev chockad själv och hela publiken blev tyst. Alla blev lika överaskade, för att inte tala om mig själv. Jisses. Jag byter och snart så är det 1-1. Sen går den andra gympaläraren in och bökar/trixar in 2-1. Jisses, vi har ju något på gång! Snart 2-2 dock. Sen är jag inne igen och från mittplan så blir jag utan direkt spelidé och vänder mig bara om och skjuter mot målvakten. Han blir överaskad och den styrs via hans mage in. 3-2. Ha ha, nu får jag nästan hybris men tas ned på jorden av att jag missar några enkla lägen istället. Och på något ställe blir jag irriterad över mig själv att jag inte är beredd på att bollen kan gå igenom försvaret. Jag stod bakom och skulle vara beredd på just det. Och så går bollen igenom... Det var ju bara för mig att peta in den! :-) Matchen fortsätter liksom tidigare och vår historie-guru, Staffan är med och bökar in en boll han också och vi har till slut 5-5. Den riktigt duktiga spelaren börjar nu att gå lite på tomgång och det är klart att det spelar in att de har tre matcher på raken. Själv så är ju min styrka konditionen och jag misstänker att de här snabba rusherna kommer övergå i träningsvärk då jag inte är fullt van vid att explodera. Eller vad man nu kan kalla det som händer... 

Straffar och jag vägrar och lyckas övertala syokonsulenten och hon är tuff. Några av våra riktigt duktiga spelare missar sina straffar men redan nyss nämnda syokonsulenten, Pernilla, lobbar den snyggt i mål. Samtidigt gör vår målvakt, golf-pro Daniel, det riktigt svårt för eleverna och han räddar och vi vinner. Ha ha, det hade man aldrig trott och det var riktigt roligt. 

Eleverna var nog lika glada för det för de hade ju vunnit själva turneringen och vi lärare fick våra få minuter i rampljuset! ;-)

Sen var det bara att duscha av sig och skynda sig till mötet, som jag redan var försenat till. Snart får jag reda på att Felix fått sitt sökta jobb! Wow! Ullis och jag bestämmer oss för att skippa träningen idag och istället överaska med en tårta. Sagt och gjort. Jag skyndar mig efter jobbet, vi avslutade förresten med att repa lite inför morgondagens skolavslutning, och hoppar sen in på det lokala fiket. Humles, tror jag det heter. Jag tipsade kvinnan om att det var skolavslutning imorgon, så det kunde ju vara smart att "bulla upp" lite extra. Hon tackade så mycket för det. 

Väl hemma så kommer till slut även Felix hem och vi firar honom. Han ville ha lite sushi också men det blev det försent för så det får vi ta imorgon.

Av Niclas Bernhardsson - 18 december 2016 22:42

Så var det söndag och långspinning inplanerad på Safiren. Ullis var inte supertaggad men det såg bra ut då hon låg och trampade. När jag såg hur jag såg ut på cykeln så blev jag rätt sur. Att jag var så högt upp trodde jag inte. Men det är långt kvar till säsongen och jag orkade inte ändra inställning. Kanske bra att redan nu lägga in mer krut på stretchingen. Hursomhelst så var det bara att borra ned huvudet och köra. Cykeln hoppade lite grand i motståndet eller iaf på displayen för jag kände ingen skillnad. Rätt lugnt men jobbigt mentalt då det inte händer något. Ullis kikade ibland på sin mobil och det kanske var smart. Jag jobbade mentalt och till slut så var man då klar. Rejält svettig så visst måste jag ha kämpat en del. Men som vanligt låg snittpuls och jag fick ... ojdå! Det blev låga 119 sl/min. Så lågt trodde jag absolut inte det var. Bäst att kolla upp så jag inte ligger för lågt på mina långpass. Nä, ser nu att det är jäkligt perfekt. Nice! :-)

Efteråt så var jag rätt slut och duschade länge. Och vi tog sen en tur till Nyköping där jag hittade en present till Ullis. Skönt! Fast så får jag höra att hon köpt en till present till mig... Hmm, attans! :-) Men jag hann även köpa en adapter till motorvärmaren och en slags nyckelmärkare, så att jag har lättare att hålla koll på alla min jobbnycklar. Typ läge nu då jag skall på jullov... :-) Och sen umgås med härliga familjen, kan inte bli så mycket bättre! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 17 december 2016 13:00

Lördag och rätt isiga vägar och det lockade inte att springa ute. Och idag var även Ullis med på att köra inomhus. Första löpbandspasset på bra länge - nice! Det var som om jag längtade. Men löpband är ju löpband och det kräven lite av en mentalt. Jag lägger min mobil och nyckel på ett löpband och känner att jag måste lätta på trycket och springer iväg en stund. När jag kommer tillbaka så står en kvinna och skall börja och jag ursäktar mig. Jag har ju tänkt att springa i ca. 20 km men det nämner jag ju inte. Hon går till en roddmaskin istället. Ullis har redan börjat springa och så sätter även jag igång. Tanken är väl att bara köra lugnt och jag försöker få pulsen att ligga runt 130-135 och det är bra mycket lägre än på länge. Träningen har helt klart börjat ge resultat och det blir kul att se hur tävlingarna går nästa år. Jag började lugnt på 10,3 km/h men det kändes för lätt och jag höll hela tiden på att springa in i plasten på bandet. Sen ökar jag efter någon km till 10,5 och strax efter till 10,8 km/h. Där håller jag mig till 12-13 km och då har pulsen börjat smyga uppåt 140 slag/minuten och jag sänker till 10,4 och sen till 10,3 km/h där jag håller mig till jag kommer till 15 km då jag kör en fartökning i två kilometer i 13,8 km/h. Det tog dock hårdare än jag trodde och jag avslutar med en km lätt nedjogg och jag känner mig rätt färdig. Så det blev 18 km med en snittfart på 10,7 km/h (5.36 min/km) och en snittpuls på 136 s/min. Med sedvanlig pulsökning första 1-2 kilometerna då jag får en liten rusning. Känns bra. För något år sedan var pulsen betydligt högre. Nu låg jag på 0,5 % lutning, tror det är vettigt.

Efteråt var det ett trevligt kalas och har man sprungit närmare 20 km så slinker det gärna ned en godsak...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards