Måndag och normalt så är det ju jobb men jag är ledig i runt två veckor till. Orkar inte räkna dagarna. Jag fortsatte att fixa med trainern och snart nog så ropade jag på Ullis att hon skulle prova. Hon bytte om och blev lite orolig då jag skulle stå och hålla i lite grand. Nja, jag var ju inte säker själv då den inte riktigt klämdes fast. Snabbfästet gjorde ju att man inte kom in ordentligt. Vi startade igång ett program och det visade sig att man var tvungen att kalibrera styret först. Ullis körde rakt i diket och mot ett staket! :-) Snart så kom vi på rätt köl men hon fick då vrida styret jättemycket till vänster. Efter att han trampat i någon kilometer så fortsatte jag att klura på styrningen och hittade snart vart man skulle kalibrera. Det handlade inte alls om, som jag först trodde, att justera något mekaniskt. Det var snarare väldigt enkelt i själva programvaran, eller skall man säga i programmet. Efter lite letande efter bättre hjulpinnar, nu kommer jag inte ihåg vad de heter, så ger jag upp och monterar istället av fästena på trainern och slipar ned fästet på ena sidan så att man kan sätta snabbfästet uppåt och mellan den urslipade luckan. Det blev helt kanon och nu kan man sitta säkert och trampa! :-) Jag hoppade upp och trampade utan skor och i jeans. Helt sjukt kul och inspirerande och jag känner mig verkligen sugen på att träna nu. Det är ju just cyklingen jag är orolig för. Nu har jag verkligen inget att skylla på.

Men nu hade vi fått nys på att Svarte-Petter ville spinna och Ullis och jag kunde ju hänga på. Väl på plats så ser vi att Saffen-Kajsa och Åsis är där och kör lite egen träning. Vi andra tre tar fram våra cyklar och kör rätt lugn distans. Pulsen är förvånandsvärt låg och jag ligger ändå på runt 38 km/h. He he, riktigt nice cykel, tänk om det vore så i verkligheten. Nr. 12 förresten. Den kändes bra för övrigt och bra för självförtroendet om inte annat. Sen får Svarte-Petter ett ryck och trycker på. Han säger att han kom upp i 93,5 km/h som max. Jag tror honom inte för jag körde för kung och fosterland och kom upp i runt 80 km/h. Sen ser jag att han trampar som en galning och när jag också släpper lite på motståndet så ligger jag också i 93,5 km/h. Det verkade vara max. Det låter som en felkalibrering då man kommer upp i högre hastighet då man kör lite lättare. Nåja, det blev tre sådana där rusher och det tog rejält då man maxade. Vi körde i 90 minuter och jag fick en snittpuls på 124 slag/minuten och totalt drog jag på sex gånger. Sen lekte vi lite med stegen i taket och han utmanade oss bägge på chins. Jag trodde inte jag skulle klara en endaste men mäktade med tre, fast det var på gränsen. Fy bubban. Fast det är ju inte mitt huvudmål direkt. Dock kul att leka lite. Lite kaffe på det och sen vidare hem. Där blev det mys och rätt lugnt. Skönt att slappa.