Så var det då Julafton och Ullis och jag tänkte gå upp tidigt för att springa. Men vi sov lite länge men tumma på löpningen tänkte jag verkligen inte göra. Men däremot så vågade vi inte besöka lillebrorsan, med familj, så som vi alltid brukar göra. Han hade blivit riktig förkyld och jag satsar ju stenhårt nu på ett riktigt bra Ironman 2017. Kanske kan låta dramatiskt men det är ett val vi, eller iaf jag, gör. Så det fick vi tyvärr ställa in. Men vi ville däremot lämna några små julklappar till deras barn. Men först jogga. Vi körde lite enkelt jogg och röda mössor hade vi. Det blev lite blandat med både asfalt och grusvägar. Tror det blev strax över 8 km, det fick duga. Sen in i duschen och fort iväg till brorsan då. Lite snack utanför dörren och sen iväg igen. På vägen upp så skulle vi ta upp barnens kusin och vi irrade omkring lite i Älvsjö. Sen till Ullis storesyrra och där var det trevligt värre och vi avslutade med ett roligt julklappsspel och alla blev nog nöjda. Stackars kusin Eric blev utan men blev kompenserad på annat sätt så det var med flaggan i topp vi åkte hemåt. Och där myste vi i vår egen lilla familj och delade ut julklappar. Alla blev supernöjda och jag är så stolt över alla. Hur man liksom bryr sig om andra mer än om sig själv. Det värmer i hjärtat! :-)

Och hos grannen hade snälle Hasse Hemström varit och ställt av sin häftiga Tacx I-magic, som är en virtuell cykeltrainer och jag är så jäkla nyfiken nu. Direkt morgonen efter så är det jag som knackar på dörren hos grannen.